fandom.se

Det är en korrekt iakttagelse att jag varit dålig på att gå på spex på senare år, men det är snarare av lathet än av ointresse. Jag såg faktiskt det senaste.

Sven skrev:Den här tråden har väl redan dött ett par gånger och är väl förmodligen inte aktuell på något sätt. Men jag utövar lite nekromanti för att förmedla följande:

Min kompis Tobias har skrivit ett bra rollspel om superhjältar. Supergänget, som det heter, finns på http://tobias.radesater.googlepages.com/super. Det kan också köpas i pappersformat på svenska eller engelska. Om någon Linköpingsbo tycker sig känna igen tecknarstilen beror det på att Tobias tecknade spexpostrarna där i en massa år.

Supergänget är jättecoolt! Klart värd att läsa även om man inte har några rollspelsplaner i övrigt.

Sin enkelhet till trots är speldesignen verkligen cutting edge, och vad jag vet det enda utgivna svenska spel som följer den amerikanska Indiespel-röreslsen.

Johan_L skrev:

Sven skrev:Den här tråden har väl redan dött ett par gånger och är väl förmodligen inte aktuell på något sätt.

Jo då, tvärt om. Jag kom av mig ett tag efter att tråden varit aktuell förra gången, men nu har intresse hemifrån föranlett ett nytt ryck.

Just nu lutar jag åt att Eon är det mest lämpliga för mina syften.

Johan_L skrev:Supergänget är jättecoolt! Klart värd att läsa även om man inte har några rollspelsplaner i övrigt.

Sin enkelhet till trots är speldesignen verkligen cutting edge, och vad jag vet det enda utgivna svenska spel som följer den amerikanska Indiespel-röreslsen.

Jag läste faktiskt igenom det i går, även om jag inte orkade följa med i detaljerna i alla exempel. Det verkade rätt okomplicerat.

Vad innebär det att följa indiespel-rörelsen?

pinkunicorn skrev:Jo då, tvärt om. Jag kom av mig ett tag efter att tråden varit aktuell förra gången, men nu har intresse hemifrån föranlett ett nytt ryck.

Just nu lutar jag åt att Eon är det mest lämpliga för mina syften.

I dagarna kom Coriolis, ett nytt svenskt SF-rollspel från tillverkarna bakom Mutant: Undergångens arvtagare. Spelet tar sin inspiration från Alien, Babylon 5, Firefly och arabisk kultur. SF med skit under naglarna, alltså.

Vad innebär det att följa indiespel-rörelsen?

Globalt finns det i princip två större rörelser för "progressivt" independent-rollspelande. Den ena är den nordiska, ofta med en utgångspunkt i lajv och konventsrollspel, och med Knytpunkt som sitt flaggskepp. Den tenderar att vara mycket lätt på regler och fokusera på immersion (till en grad som enligt mitt tycke i vissa fall blir patologiskt, som i Dogma 99). Jeepform är en rollspelsmetod som blivit inflytelserik långt utanför Sverige.

Den amerikanska Independent-rörelsen är i stället mycket fokuserad på regelverket för rollspel, men fokuserar ofta på saker som man sällan ser i vanliga rollspel, som regler för narrativ kontroll, 'conflict resolution' snarare än 'task resolution', roterande spelledarskap etc. Spelen är ofta utpräglat nischade jämfört med traditionella rollspel, och rollspelsteori (huvudsakligen The Big Model/GNS-teori) är mycket viktigt. Rörelsen mer eller mindre skapades av Ron Edwards på forumet The Forge, även om Story Games nog är ett bätte forum att följa nuförtiden. Till flaggskeppstitlarna i den amerikanska Indie-rörelsen hör Dogs in the Vineyard, Burning Wheel och Spirit of the Century.

Vad jag ville få sagt är att Supergänget ansluter sig mycket mer till den amerikanska än den nordiska traditionen. Vad jag kan avgöra är det det första utgivna svenska spel som gör det.

Jag själv tycker att Coriolis ser intressant ut, men jag tror att fantasy passar bättre för övriga inblandade.

Tack för indielänkarna. Jag ska klicka runt lite bland dem senare.

Ante skrev:Eon är ett synnerligen komplext spel. Kan vara värt att fundera på om man vill sätta i händerna på nybörjare och barn, vilket jag tror Hans nämnde.

Så här ett tag senare har jag hunnit köpa ett Eon och börjat läsa i det så smått (något distraherad av ConFuse och annat) och jag kan konstatera att det stämmer bra att Eon är komplext. Det ser ut att finnas regler för ungefär allt. Det kan man se som en för- eller nackdel beroende på smak. Jag har inte läst tillräckligt noga än för att kunna bedöma om jag ska använda det som det är eller strömlinjeforma det lite först.

Vad som däremot känns bra är världen till Eon, Mundana. Den känns hittills genomarbetad och väldokumenterad.

Dags för mig att väcka den här tråden till liv...

Tydligen var jag lite för otålig senast, så jag missade att läsa alla svar kom efter mitt inlägg. (Jag läser det här forumet rätt sällan, som man kan förstå).

Men jag läste dem alltså nu och det var roligt att läsa Johan Lundströms svar ovan om ad indierörelsen är eftersom det nästan ordagrannt var vad jag skulle ha svarat på den frågan i mars 08. Får man gissa att herrn läser rollspel.nu, en gång i tiden läste lite på The Forge, men numera har hoppat över till Story Games och kanske någon gång tom läst lite på Knife Fight? (Jag har alltså ingen aning, det är bara en gissning baserat på ditt svar).

Mitt svar skulle ha låtit exakt så, förutom att meningen "till en grad som enligt mitt tycke i vissa fall blir patologiskt, som i Dogma 99" skulle ha bytts ut mot något som visade att jag istället något lutade åt den nordiska skolan, men just nämnda Jeepform i spetsen. Senast jag var i Sverige, tidigt i våras, ägnade jag mig lite åt att spelleda Jeepform. Det var roligt det.

Mats Bergström och Johan Johnsson från spelföreningen Gameboards & Broadswords/Destrier i Jönköping har länge jobbat på (12 år nånting) och emellanåt spellett sitt rollspel Robotar & Räknestickor (RoRäk) vilket jag också gett mig i kast med någon gång.

Det är baserat på klassiska populära rymdäventyr från 30-60-tal á la Blixt Gordon och Buck Rogers. Fantasifullt och övertygande arketypiskt rollspel är ledordet och det är så tryggt att veta att är man en good guy så vinner man alltid. :)

Spelet är inte utgivet men brukar ibland uppdateras och skickas ut till villiga speltestare, så inofficiellt finns det att få fatt i.

Jag ger mig gärna i kast med att spelleda det vid tillfälle om jag får en intresserad liten skara spelare.

Detta nummer av The Herring Can innehåller en liten preview av spelet som det såg ut för tio år sedan! http://www.gob.nu/thc/Hc97.pdf

Sven skrev:Får man gissa att herrn läser rollspel.nu, en gång i tiden läste lite på The Forge, men numera har hoppat över till Story Games och kanske någon gång tom läst lite på Knife Fight? (Jag har alltså ingen aning, det är bara en gissning baserat på ditt svar).

Om du tar bort rollspel.nu (som jag tycker är notoriskt svårläsligt och svårnavigerat) så stämmer det alldeles utmärkt. :)

Jag har aldrig riktigt blivit klar på om Dogma 99 är ett skämt eller inte. Antagligen båda delarna. Initierade källor säger att det skrevs på fyllan. :)

Jeepform är glödhett på de amerikanska Indie-forumen, vilket är roligt. Det ska bli mycket intressant att se om det kommer spel som smälter samman metoder från nordisk och amerikansk tradition.

Diskussionen om Mutant flyttade hit: http://fandom.se/forum/viewtopic.php?t=1110

Johan_L skrev:
Jag har aldrig riktigt blivit klar på om Dogma 99 är ett skämt eller inte. Antagligen båda delarna. Initierade källor säger att det skrevs på fyllan. :)

Oavsett om det skrevs på fyllan eller inte så var det nog allvarligt menat. De satte ju åtminstone upp ett par ordentligt stora produktioner som följde de reglerna. (Och det är inte så att du pratar om Åbomanifestet, som också i mitt tycke är aningen patologiskt, eller om inte annat ganska dåligt?)

Däremot gäller väl samma sak för Dogma 99 som för den danska film-Dogma att de inte menade att allt inom formen skulle följa Dogma. Snarast var de trötta på att allt bara var fantasy och följde gamla hjulspår. Jag tror inte att nåon längre är intresserad av att anordna lajv som strikt följer Dogma 99, men det finns faktiskt många saker där som jag tycker är grundstenar i 'modernt' lajv. Dogma 99 leder faktiskt till funktionella och bra spel, (vilket Åbomanifestet verkligen inte alls behöver göra).

Oops, du har fullständigt rätt - det är Åbo-manifestet jag menat hela tiden!

Antagligen för att de har varsitt kyskhetslöfte. Det finns en del kontaktytor mellan dem, men det är rätt olika saker det handlar om. Dogma 99 har jag inget särskilt emot, även om man liksom i den filmiska motsvarigheten begränsar sig exceptionellt hårt.

För den som inte läst Åbo/Turku-manifestet, så börjar det med:

The criticized and feared, acclaimed and admired Turku School is here to tell the world what role-playing is, how and why it should be done, and why everybody else is wrong.

och kyskhetslöftet innehåller pärlor som:

I shall not let any non-critical factors from outside the game (such as entertaining the other players, advancing the plot, guiding the newbies, off-gaming etc.) affect my playing in any way. During the game these things do not exist for me.

och

While playing, I will focus on immersing myself in my own character, not trying to improve the gaming experience of other players.

Det är immersionism taget till - och i mitt tycke lång, lång bortom - gränsen för det destruktiva.

Den här tråden flyter väldigt långsamt, men det är ju ganska trevligt. Känns på det sättet som en diskussion i ett fanzine av den gamla sorten.

Jag kan inte låta bli att göra en kommentar om Mike Pohjola, den mest kände av författarna till manifestet. Förutom att han är en utomordentlig trevlig karl, så har han dessutom i efterhand gjort en massa saker som går rakt emot det där gamla manifestet. Han har skrivit ett åtminstone i någon mån traditionellt fantasyrollspel och lyckades med konststycket att få det utgivet av ett etablerat finsk förlag. Första finska rollspelet utgivet inom den traditionella bokindustrin (i Norge finns också en, i Sverige inget). Han arrade också för ett par år sen ett litet finskt sf-genre-lajv som var fullt av intrigbyggande och immersionsbrytande inslag av just det slag som manifestet fördömer.

Jag har mycket att säga om detaljerna i manifestet, vad som är bra och vad som är dåligt, men detta är definitivt inte platsen! Låt oss bara säga att vi har kommit lite längre än så idag. Ingen som är seriöst intresserad av rollspel skall behöva hamna i debatter på den låga nivå som rådde på den tiden det manifestet skrevs.

(Pohjola hade också en mycket läsvärd serie artiklar på rpg.net där han just pratade om hur det var att ge ut ett rollspel på ett stort förlag. Speciellt underhållande är det när han beskriver sin förvåning när han får sin första groupie. Det skall man i normala fall inte ha som rollspelsförfattare.)

Jag har aldrig hört annat än att författarna skulle vara coola människor, så jag hoppas att jag inte gav ett annat intryck.

Med lite flyt kommer några av oss att spela Pohjolas Tähti snart.



"This is a tabletop roleplaying game where you play the member of a Maoist mutant girl band in the Finland of 2017."

Och apropå Paranoia undrar jag om det är en tillfällighet att man faktiskt är kommunistmutanter i Tähti... :D