Gränsdragningar är förstås alltid svåra och det verkar ju som om det finns något slags rollspel som kan sägas vara något slags improvisationsteater, dock enkom avsedd för dem som deltar i själva skådespelet.
Men låt oss prova en gränsdragning åt andra hållet, bort från teatern och mot något annat som på sätt och vis påminner om de rollspel vi diskuterar.
Vi tänker oss ett middagssällskap. De flesta runt bordet känner inte varandra särksilt väl. Som bekant ikläder vi människor oss alla mer eller mindre något slags roller, olika i olika sammanhang. Vid ett sådant här tillfälle beter sig de flesta inte som de gör runt middagsbordet en vardagskväll med äkta hälften och barnen, utan på ett något striktare, artigare och mindre personligt vis. De spelar med andra ord, i alla fall delvis, en roll, föreskriven av det sociala umgängeslivets etikettsregler. Och det här gäller alla runt bordet - de spelar, med etiketten som manuskript, sina roller i den givna situationen och konverserar artigt och belevat, och de är själva den enda publiken, för någon utomstående betraktare finns inte.
Är den här middagsbjudningen konst?
Kör hårt,
Sheriffen