Reuben Robert Merliss: The Stutterer

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Reuben Robert Merliss: The Stutterer

Inläggav Sheriffen » tis 19 jan 2021, 16:01

Jag kan ha fel, för det har man ibland när man trott sig göra en litteraturhistorisk upptäckt som egentligen inte är någon litteraturhistorisk upptäckt, eftersom novellen man hittat till och med går att köpa via Amazon. Om det däremot aldrig pratas om novellen och om författaren inte står med i The Encyclopaedia of Science Fiction och om den novell det rör sig om var den enda författaren skrev, så är det ändå lite av en upptäckt som känns intressant att fästa ögonen på. Den som vill fästa ögonen på upptäckten kan därför läsa vidare, medan ni andra i stället kan scrolla vidare.

Fast vi tar det från början. Anledningen till att jag kom att läsa novellen var att jag i en av mina boktravar råkade hitta Judith Merrils årbästaantologi för 1955 och läste hennes efterord om det gångna året i science fiction, där hon bland annat säger så här:

”Science fiction has long outgrown both its worship of machines and its fear of emotion. Where emphasis once was on the mechanical sciences, it has shifted now to the psychological; where Scientific Progress was once the unquestioned goal, the more usual objective now is to question just what sort of progress might offfer the most satisfaction for human needs.”

Den sorts science fiction Judith Merril syftar på började dyka upp i slutet av 1930-talet och kanske allra mest iögonenfallande vad gäller robotar och androider. Från att ha varit enbart maskiner som det blev något fel på och som därför blev farliga, så att den muskulöse hjälten kunde buckla sönder dem eller skruva isär dem och därmed rädda den lättklädda unga damen, kom robotarna plötsligt, såvitt känt första gången i och med Eando Binders (då pseudonym endast för Otto Binder) novell I, Robot från januari 1938, att förses med både jagmedvetande och mänskliga känslor. I december samma år följde Lester del Reys Helen O'Loy, om en android. Frågan om hur man bör förhålla sig till konstgjorda livsformer med jagmedvetande och känslor hade återigen kommit på tapeten, såvitt jag kunnat utröna för första gången sedan historiens första sf-roman, Mary Shelleys Frankenstein.

Både I, Robot av Eando Binder (den första novellen i en lång rad om roboten Adam Link) och Helen O'Loy av Lester del Rey är med moderna mått mätt enkla och inte särskilt djupsinniga berättelser. I, Robot upprepar Frankenstein-temat, medan Helen O'Loy förvisso handlar om en android som är i princip omöjlig att skilja från en människa, men inte går längre i idéutvecklingen än att i övrigt vara en kärlekshistoria av enklaste, könsrollsstereotypiska snitt. Litterärt imponerar de båda novellerna inte, men den litterära kvaliteten steg mycket märkbart under fyrtiotalet, då skickligare författare, främst bland dem Clifford D. Simak, dök upp på de mänskliga robotarnas arena. Först av Simaks noveller på temat är Earth for Inspiration (1941) och därefter under fyrtiotalet de åtta noveller som kom att utgöra den klassiska sviten City, där den höggradigt antropomorfa roboten Jenkins (som dyker upp redan i Earth for Inspiration) är den huvudperson som länkar samman novellerna.

Nu kommer vi till det där med att jag kan ha fel.

När en sf-novell handlar om en robot eller en android som bara är en maskin som på något sätt fallerar och därför utgör en fara för sin omgivning, är det vare sig idé- eller intrigmässigt inte särskilt mycket intressantare än om en skärmaskin, en bil eller en kaffebryggare går sönder och utgör en fara för sin omgivning. I själva verket kan den enerverande kaffebryggaren, som Philip K. Dick så elegant demonstrerade i någon novell eller möjligen roman (jag har glömt var hans talande och allt mer svirriga kaffebryggare dyker upp någonstans), vara mycket intressantare. Men i och med sin roman Do Androids Dream of Electric Sheep?, på svenska som Androidens drömmar, tog även Philip K. Dick 1968 upp temat med konstgjorda människor – androider – som på grund av att de är konstgjorda inte ges samma livsvärde som biologiska människor och därför utsätts för hemskt tråkig behandling. På den romanen bygger Ridley Scotts film Blade Runner och i alla fall i originalversionen av filmen, som numera finns i ett närmast oöverskådligt antal omklippta varianter, ställs frågan gripande på sin spets i slutuppgörelsen mellan androidjägaren och den av androiderna som klarat sig längst.

Jag kan undra om inte Philip K. Dick hade läst novellen The Stutterer av den i sammanhanget – såvitt jag någonsin sett – aldrig nämnde läkaren Reuben Robert Merliss, som föddes den 20 mars 1915 och avled den 20 juni 1987. I den bibliografi över honom jag hittat på nätet ingår endast novellen The Stutterer, men den är en vid tiden då den skrevs tematiskt nydanande sf-novell, i alla fall såvitt jag kunnat utröna. För i denna intrigmässigt väl sammanvävda och gripande novell presenteras och utvecklas temat med androider som i allt väsentligt är omöjliga att skilja från människor, men som just på grund av att de är konstgjorda behandlas fasansfullt illa. Det är förstås även en metafor för och därför kommentar till samhällsproblem av det slaget i både historisk tid och vår tid, där människor av annan etnicitet än den egna avhumaniseras och i sin egenskap av ”undermänniskor” inte ges fullständiga mänskliga rättigheter eller hålls som slavar eller ibland ännu värre. Merliss lägger en aspekt till på sina androider – de är oförstörbara, eftersom de ursprungligen tillverkats för att vara soldater och därför består av ett oförstörbart ämne, permallium. Den omständigheten – att de är oförstörbara – gör deras öde när kriget är över och människan inte längre har någon användning för dem extremt ohyggligt, och utifrån den premissen behandlar Merliss skickligt och gripande sitt tema.

Jag kan undra varför jag aldrig har sett den här novellen eller dess författare nämnas i sf-litteraturhistoriska sammanhang, men jag kan som sagt ha fel, på flera punkter. Dels kanske den nämns men i sf-litteraturhistoriska essayer eller böcker jag inte har läst, dels kanske den inte är – som jag nu fått för mig – först med att så väl turnera temat som bland många andra Philip K. Dick senare kom att ägna en hel roman. Fast under alla omständigheter är The Stutterer värd större uppmärksamhet, både som sf-novell och som sannolik och trendsättande nydanare.

Som en möjligen intressant sidokommentar kan nämnas att i Merliss' framtid, då människan har ett väldigt, galaktiskt imperium omfattande åttatusen världar, finns även Internet.

Reuben Robert Merliss: The Stutterer
novell, 1955

Finns även översatt till tyska och holländska, beklagligtvis dock ej till svenska. Däremot finns The Stutterer, för dem av er som råkat glömma att införskaffa Judith Merrils årsbästaantologi för 1955, på Project Gutenberg:
https://www.gutenberg.org/files/22512/2 ... 2512-h.htm

Addendum: Jag hade fel, i alla fall delvis, men återkommer inom kort till det i form av kommentarer nedan.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4415
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron