Michael Bastraw: Fifty Extremely SF* Stories

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Michael Bastraw: Fifty Extremely SF* Stories

Inläggav Sheriffen » tis 19 jan 2021, 15:58

Inom science fiction-genren förekommer ymnigare än i någon annan litterär genre den kortkorta novellen. Fast det är falsk VDN-deklaration, för det är inte frågan om noveller. Det är frågan om små textstycken uppbyggda enligt samma princip som roliga historier – några rader som beskriver en situation och därefter en överraskande slutrad. Och därmed har jag redan blivit motbevisad, förstås, eftersom humorgenren fullkomligt dräller av sådana ”noveller”, men de är rätt så ymnigt förekommande inom sf-genren också. Fast medan slutraden vad gäller humorgenren som bekant ska få en att skratta, ska slutraden inom sf-genren i stället få en att fyllas med en känsla av förundran (sense of wonder, som man brukar säga även bland svenska sf-fans).

De två mästarna på den här sortens kortkorta noveller är, vad mig anbelangar, Fredric Brown och Börje Crona. Fast med undantag för Browns kanske mest ikoniskt berömda – den om den sista människan som sitter ensam i ett rum när det knackar på dörren – är hans noveller, många av dem samlade i volymen Nightmares and Geezenstacks, riktiga noveller på flera sidor, liksom Börje Cronas, samlade i volymerna Kosmisk musik, Stjärnornas Fred (ja, med versal även på andra ordet i titeln, eftersom det är en del av den kluriga överraskningen med titelnovellen), Något gott i 2080, Mannen från april och Rymden är rund.

Fast vad jag egentligen tänker på nu är de riktigt kortkorta, de som ser ut just som roliga historier till formatet. Och de är för det mesta rätt enfaldiga. De är som sagt dels inte noveller i någon rimlig bemärkelse, dels för det allra mesta skrivna av människor nästan helt utan Browns och Cronas talang för att åstadkomma en överraskande slutrad utan att det blir konstlat och snarare än sense of wonder orsakar en uppgiven suck.

Häromdagen hittade jag Michael Bastraws Fifty Extremely SF* Stories i en av mina boktravar. Den utgavs av begåvade legendaren Ed Meskys, som med sitt fanzine Niekas under många år åstadkom ett av historiens bästa, seriösa sf-fanzines, något han länge fortsatte med även då han blivit blind. Men den här publikationen tillhör inte hans bättre alster, trots ett fyndigt förord av Robert Bloch.

Kanske kan man förbise att bara precis hälften av de femtio science fiction-historierna på högst femtio ord vardera verkligen är science fiction, medan resten är fantasy, skräck eller mainstream. (Inget fel i det, men volymen borde ha fått en annan titel.) Betydligt bistrare är att den väldiga majoriteten är poänglöst trams, just därför att detta är försök att åstadkomma ”noveller” enligt receptet ”rolig historia” fast med sense of wonder i stället för humor. För det mesta fungerar inte det. Fast ibland fungerar det, så låt mig ge ett par exempel ur volymen:

DIBS ON EARTH
Miles from the nearest trail, the man approached. ”Hi, I'm from Alpha Centauri.”
”Yeah?” I lifted my rifle. Some nuts are dangerous.
”I'll prove it.” In his chin a third eye opened. I shot him.
We can't have alien Centaurians sneaking around here. After all, we Rigellians were here first.
-- F. M. Busby

Och så en som är en variant av Fredric Browns ikoniska om den sista människan som satt ensam i ett rum, nämnd ovan, men endast begriplig för fanniska fans av den gamla skolan (förklaring följer efter ”novellen”):

THE FANNISH VERSION ONE LETTER SHORTER THAN THE STORY WHICH IS SHORTER BY ONE LETTER THAN THE SHORTEST SCIENCE FICTION STORY EVER WRITTEN
The last fan on Earth sat alone in a room. There was a LoC on the door ...
-- Dennis D'Asaro

(LoC är gammal fanslang för Letter of Comment, alltså en insändare till ett fanzine, och uttalas som svenskans "lock" och är därmed en ordlek på "knock". Så den här är ju dumrolig på samma sätt som en rolig historia och de båda genrerna humor och sf sammanfaller därmed denna gång.)

I övrigt blev jag, trots ett antal berömda författarnamn bland bidragsgivarna, bara uttråkad av i princip hela den här lilla volymen (inte en bok, utan ett häfte med omslag i kartongpapp), som jag för övrigt inte ens minns var jag fått tag på, men med all sannolikhet i dealers' room på någon sf-kongress någonstans. Eller så kanske jag har fått den av Ed, det kan också hända. Illustrationerna är för övrigt i vissa men långt ifrån samtliga fall mer givande än novellerna.

Poängen med sådana här kortkortisar? Den kan man diskutera. Förutom med de riktiga noveller med överraskande slut som Fredric Brown och Börje Crona åstadkom ser jag sällan någon poäng med dem. Det finns även andra sf-författare som skrivit enstaka sådana riktiga noveller med överraskande sense of wonder-slut, men ingen av dem har skrivit särskilt många – jag drar mig just nu till minnes en enda av Clifford D. Simak, till exempel, bland hans över tvåhundra sf-noveller – och som form bör de inte bli självändamål, de bör även ha andra kvaliteter, anser jag.

Och nu skrev jag med avsikt en alldeles för lång text om de kortkorta ”novellerna”, och det får bli den överraskande slutraden i det här sammanhanget.

FIFTY EXTREMELY SF* STORIES
Redaktör: Michael Bastraw
Niekas Publications, 1982
Författarna och illustratörerna är för många för att räkna upp.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4415
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron