fandom.se

Instämmer. Minns att jag retade mig på människoätarna första gången jag såg filmen, och deras närvaro fick mig att dra mig för att se tv-serien. Men där var de ju knappt med alls. Färre människoätare och mer interaktion önskas alltså. Action-iakttagelsen är träffande. Det bästa med att se om favoritavsnitt av t.ex. Buffy, är att man kan spola över slagsmålsscenerna..

Hälsningar
Brita

"Problemet" (från en som gillar både TV-serien och filmen) är att de av nödvändighet riktar sig mot olika målgrupper. En TV-series styrka är ju karaktärsutveckling osv eftersom man har tid (oftast) att just utveckla karaktärer och världen.

En film måste av nödvändighet vara mer "action". Detta för att den av nödvändighet måste försöka locka in den stora massan. Den som gärna ser på Independence Day, Avatar eller någon annan storsäljande film. Eftersom filmen redan bygger på en existerande värld som utvecklats iaf något tack vare de visade avsnitten så gör det mig inget att det är lite mer "low-brow". Jag gillar att Joss fick en möjlighet att göra en sorts "avslut" på Firefly (även om vissa serietidningar också förekommer, givetvis).

Peak skrev:"Problemet" (från en som gillar både TV-serien och filmen) är att de av nödvändighet riktar sig mot olika målgrupper. En TV-series styrka är ju karaktärsutveckling osv eftersom man har tid (oftast) att just utveckla karaktärer och världen.

En film måste av nödvändighet vara mer "action". Detta för att den av nödvändighet måste försöka locka in den stora massan. Den som gärna ser på Independence Day, Avatar eller någon annan storsäljande film. Eftersom filmen redan bygger på en existerande värld som utvecklats iaf något tack vare de visade avsnitten så gör det mig inget att det är lite mer "low-brow". Jag gillar att Joss fick en möjlighet att göra en sorts "avslut" på Firefly (även om vissa serietidningar också förekommer, givetvis).

Här skulle jag vilja be att, i generella termer, få anmäla dramatiskt avvikande åsikt.

När du säger "en film" förmodar jag i och för sig att du kanske menar "en sf-film", men egentligen gör det inte så stor skillnad. Inte om filmen görs på rätt sätt.

Hur som helst, att man inte skulle kunna åstadkomma högst betydande karaktärsutveckling på film ger jag här i form av uppräkning tre mycket talande motbevis för:

The Remains of the Day av James Ivory
Secrets & Lies av Mike Leigh
The Third Man av Carol Reed

Jag skulle kunna räkna upp flera tusen filmer till.

Möjligen överraskande kan man dock exemplifiera även med science fiction-filmer:

Solaris av Andrej Tarkovskij
1984 av Michael Radford
Fahrenheit 451 av Francois Truffaut

Den senare kategorin är förstås mycket mindre, men dels görs det av förklarliga skäl betydligt färre science fiction-filmer än andra slags filmer, dels har framförallt Hollywood fastnat i uppfattningen att science fiction primärt betyder att allting exploderar hela tiden.

Lägg för all del märke till att ingen av de tre filmer jag nämner ovan är amerikansk.

Kör hårt,
Sheriffen

Mjo, jag kanske skulle begränsa mig till "SF-filmer från Hollywood". Det finns ju en syn där om att SF = actionspektakel. Vilket man inte kan klandra dem för, om man tittar på vilka filmer som faktiskt är de mest inkomstbringande genom tiderna.

http://www.boxofficemojo.com/alltime/world/

Sedan kommer det små guldkorn (Moon, Pi med flera), men de når knappast ut till den stora massan som de andra filmerna helt enkelt för att publiken inte finns där. Så, vill man göra en SF-film som den stora massan vill se (=pengar) så får man nog lägga till lite action och sånt. Inget jag personligen har emot, eftersom jag gillar (bra) action-filmer.. ;)