Det slog mig, nyligen, när jag låg och läste en alldeles för tjock fantasyroman, att det faktiskt finns ett sätt att rent objektivt, över och bortom personlig smak, mäta kvaliteten på vissa typer av fantasy. Allt som behövs är enkel matematik. Man tar bokens textmängd, och mäter sedan hur stor del som tas upp av att huvudpersonerna ensamma eller i liten grupp flyr från eller till någonting. Det kan vara skog eller hedar eller vad det än är, men de är trötta och hungriga och förmodligen fryser de också.
Ju större del av boken som täcks av dylika beskrivningar, desto sämre är den.