Flygresor

[Sheriffen]

Ok, alla minns katastrofen som drabbade Heathrow i vintras, när hela flygplatsen bara slog igen fullständigt och till och med posterade ut vakter för att inte släppa in fler resenärer eftersom *samtliga* flighter, ankommande och avrese, var inställda, allt på grund av *någon centimeter* snö på start- och landningsbanorna...?

Jag råkade just se den oefterhärmlige Richard Quest göra ett reportage om Helsingfors snow-how på CNN och han avrundade förstås med flygplatsen. Och my goodness! Där rullade *enorma*, *GIGANTISKA* plogar ut på landningsbanorna och Helsinki-Vantaa meddelade sakligt att det tar *maximalt* fyra minuter att fullständigt renploga en start- och landningsbana, *oavsett* mängden snö! De påpekade förbluffat att fem centimeter snö är ju inte ens något att tala om! Det är ju bara obegripligt! Helsingfors hade 188 centimeter i vintras. Aldrig mer än fyra minuter. *That* is snow-how!

Fast det har varit katastrof på Helsingfors internationella flygplats. Faktiskt. De fick också stänga ned verksamheten.

En gång.

I trettio minuter.

Det var 2003.

Wow, liksom.

Jag hittar inte inslaget om just Helsingfors på den här länken, men det gör säkert ni. Kolla:

http://questmeansbusiness.blogs.cnn.com ... re-cities/

Så där sköter man en flygplats!

Fly away! Fly on! Fly forever!

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Våra norska vänner kan känna stolthet, för Norwegian blir första flygbolag i Europa som inför Internet inflight! Under våren rustas 11 kärror med WiFi och före årets slut flyger 21 Norwegian-plan med WiFi ombord!

Detta sker medelst monterande av antenn på flygplanskroppen, en antenn som står i förbindelse med en satellit. Och flygplanen kommer att ha två separata nätverk - ett för passagerarna, ett för piloterna och den övriga kabinbesättningen!

Sometimes you just love to live... in the age of flying!

Fly away. Fly on. Fly forever.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Ja, hrm, sådana här nyheter når förstås oss som, harkel, jobbar i resebranschen. Nya numret snart ute, för övrigt! Xpress! D.S.

[pinkunicorn]

Internet på flygningar är väl inget nytt? Chefen på mitt förra jobb lyckades sitta på en atlantflygning när han fick ett inkommande telefonsamtal till sin bärbara dator och hade vissa problem med att övertyga den uppringande var han befann sig. Det måste ha varit åtminstone två år sedan.

Jag vet förvisso inte vilket bolag han flög med, men ombordinternet är gamla nyheter.

Kom igen när flygbolagen inser att det hör till hyfs och vett att erbjuda internet ombord gratis, för det antar jag att det inte handlar om här. Eller?

[Sheriffen]

Internet på flygningar är väl inget nytt? Chefen på mitt förra jobb lyckades sitta på en atlantflygning när han fick ett inkommande telefonsamtal till sin bärbara dator och hade vissa problem med att övertyga den uppringande var han befann sig. Det måste ha varit åtminstone två år sedan.

Jag vet förvisso inte vilket bolag han flög med, men ombordinternet är gamla nyheter.

Kom igen när flygbolagen inser att det hör till hyfs och vett att erbjuda internet ombord gratis, för det antar jag att det inte handlar om här. Eller?

Lägg märke till vad du pratar om. Atlantflygning. Det nya här är att Norwegian är det första flygbolag som erbjuder Internet på flighter inom Europa.

Om det är gratis vet jag inte, men det nämns i alla fall inte att det skulle kosta något.

Har du alltså nätsurfat under någon flight inom Europa...?

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

När jag och Liza nu i påskas checkade in på Athens flygplats för att flyga till Luzern med Lufthansa (tillbaka flög vi med Lufthansa-ägda Swiss) frågade tjejen i incheckningen om vi hade frequent flyer-kort. Väl medveten om att Lufthansa ingår i Star Alliance (det kan väl ingen undgå, så tydligt som de skyltar med den saken - det satt till och med en stor Alliance-skylt ovanför just incheckningsdisken) sa jag lite högdraget att jag har ett SkyTeam-kort och viftade med det. Då blev det fart på tjejen, som genast gav mig ett frequent flyer-kort på Star Alliance också.

Det här är ju inte konstigt på något sätt. Ren konkurrensgrej. Hon får se att jag har konkurrenterna SkyTeams kort och vill locka över mig till Star Alliance.

Fast den gubben gack inte.

Så här.

Man ska ta de här frequent flyer-korten för vad de är. Att låta dem styra med vilket bolag man flyger till en given destination är bara puckat. När man flyger någonstans ska man ta mest praktiska och billigaste biljett, punkt slut. Råkar det vara en SkyTeam-biljett, bra. Råkar det vara en Star Alliance-biljett, bra. Råkar det vara en biljett med något flygbolag som inte är med i någondera, bra.

Det air miles-poängen berättigar till är rätt exakt tre saker:

1) Man får vistas i de - det medges - mycket behagliga och lyxiga loungerna som respektive flygbolagssammanslutning har inrättat på världens stora flygplatser. Det kan vara behagligt när man har en transit på flera timmar. Lägg för all del märke till, dock, att man bara får vistas i loungen om man just den gången flyger med till sammanslutningen anslutet flygbolag. Det räcker alltså inte med att bara ha kortet.

2) Man kan efter givet antal air miles, våldsamt varierande beroende på vara, få gratis saker ur flygbolagens duty free-kataloger, de som finns inflight. Det ska emellertid noteras att ingen människa med normal lön saknar möjlighet att köpa de sakerna ändå, om hon vill ha dem.

3) Har man samlat en försvarlig bunt air miles får man en gratis resa av flygbolaget. Det är en Bra Sak. Men även här ska man ha i åtanke, tycker jag, att man skulle ha haft råd med den resan ändå. För det skulle man. Faktiskt.

4) Det finns faktiskt en fjärde grej. SkyTeam, till exempel, bjuder vid tillräckligt många air miles på bilhyra (ej bensin, förstås) om man hyr bil av typ Avis. Det finns lite andra sådana fringisar också, varierande mellan de olika sammanslutningarna. Fast hyra bil har man råd med ändå, om man nu har körkort. Det har inte jag.

Så, med andra ord: att låta sig styras i sitt val av flygbolag utifrån att man har ett frequent flyer-kort är bara puckat. Det är inte värt att betala en dyrare biljett bara för att lägga till air miles, för det skulle ju dessutom omintetgöra poängen med kortet.

Jag ser mer de här korten som en kul grej. När jag flyger med SkyTeam eller Star Alliance så, visst, då viftar jag med kortet vid incheckningen och får mina air miles. Och så kan jag sitta lite i en trevlig lounge med diverse gratisservice om jag har en lång transit, jag kan få en kastrull eller en plastleksak eller till och med en trädgårdsstol ur duty free-katalogen inflight, och jag kan så småningom, om jag struntar i det där med katalogen, få en flygresa t/r gratis.

Som sagt, kul grej men inte mycket mer än så.

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

THE AIRPORT FROM HELL

Det började med ett misstag.

Jag tänkte helt enkelt fel. Förra gången jag var i London flög jag på Gatwick och jag mindes att det gått väldigt fort att ta sig dit med taxin. Det var först flera timmar efter det att jag checkat ut från hotellet och låtit dem beställa taxi till 17:45 (jag ställde bagaget i deras bagagerum) som jag kom ihåg att jag förra gången bara tagit taxi till järnvägsstationen för att ta expresståget ut till Gatwick. Att ta en taxi till Gatwcik 17:45 när flighten går 20:25 visade sig vara ett gravt misstag. Det tar nämligen två timmar med taxi till Gatwick. Fick jag veta av chauffören när han anlände och frågade mig när flighten skulle gå.

Men han hade en lösning. Han sa att om vi, mot extra avgift, valde M3 skulle han kunna göra det på 1 och 10. Jag sa åt honom att kör järnet den vägen. Killen var suverän. En storvuxen, färgad kille med typisk Brixton-dialekt som i rasande fart oerhört elegant bytte filer längs hela sträckan för att vi skulle hinna i tid. Det gjorde vi. Han körde mig dit på 1 och 24. Och ringde dessutom till flygplatsen under resans gång, för att fråga om vi skulle till södra eller norra terminalen - det framgick nämligen inte av min biljett. Det visade sig att han gissat rätt från början. Södra. Jag gav honom motsvarande 150:- i dricks och berömde hans körning, för det det berömmet förtjänade han.

Men det här var bara början. För han hade kört mig till ett stort garage. Till vänster bredde en enorm byggarbetsplats ut sig. Det fanns en smal brädgång mellan plank. Inga skyltar eller någonting. Jag började gå uppför gången, men insåg att det här är ju bara helt fel. Tillbaka ned i garaget. Men där fanns inga utgångar till terminalen. Där fanns bara en massa bilar. Upp i brädgången igen. Uppförslut. Halvvägs träffade jag på en vilsen, medelålders man som satt på en bänk, omgiven av sina resväskor. Liksom jag hade han ingen uppfattning om vart han skulle ta vägen.

Jag fortsatte gå. Till slut, efter att ha svängt till höger och hittat något slags glasbyggnad, upptäckte jag att ja, det här var ingången till terminalen. Typ några hundra meter genom en byggarbetsplats, från garaget räknat. Uppe i terminalen kom jag rakt på Norwegian, som jag skulle flyga med, och checkade in. Jag frågade tjejen vad vi hade för kabinfaktor. Hundra, visade det sig. Alltså, fullsatt flight. Jag kunde bara få en mittstol. Det här ledde till att jag bara lyckades fixa två stolar, inte tre i rad som jag brukar. (Knepet lärs ut privat, för jag sprider det ogärna på nätet. Börjar för många använda det är det kört. Hör av sig till mig den som vill lära sig det. Jag har egen patent, för jag kom på det själv, för flera år sedan.) Fast jag fick de båda stolarna närmast gången, så jag fällde upp armstödet och satte mig ytterst och sträckte ut benen inåt och använde mittbordet till min mat och mina gin and tonics.

Hur som helst, nu är vi tillbaka inne på Gatwick, innan flighten skulle gå. Jag försökte hitta gaten. Nummer 16. En pil på bottenplanet pekade uppåt och angav gate 12 - 95. Jag tog rulltrappan upp till övre planet. Femtio minuter kvar till avgång och de jävla nördarna skriver "Go to gate" på skärmen. Fuck that. Inte ett jävla flygbolag boardar tidigare än tio minuter före avgång. Jag köpte Bill Brysons Notes From a Small Island i bokhandeln och gick sedan runt och letade efter utgången till gaterna. Det fanns ingen. Över huvud taget. Så fortsatte att förstrött dråsa runt däruppe. Fast slutligen förbryllad frågade jag i informationen och då visade det sig att utgångarna till gaterna var på bottenplanet. Trots pilen som pekat uppåt därifrån. Men att hitta utgången till gaterna 12 - 95 var hopplöst. Jag frågade en byggjobbare och fick den utpekad för mig.

Väl framme vid gaten möttes jag av något jag bara sett en gång tidigare. En stålställning där man var tvungen att köra ned handbagaget. Fick det inte plats, var man tvungen att packa om (läs: kasta innehåll i väskan) tills det fick plats. Och två handbagage, som jag hade, var helt otänkbart. Ett för mycket. Jag bara ryckte på axlarna och sa: "Can't I just pay?". Jodå, det kunde jag. Fyrtio pund. Enkelt val. I stället för trasslet, betala och boarda. Så jag halade upp sedlarna. Och gatepersonalen bad om mitt boardingkort. Jag drog upp det också. Killen som tog emot pengarna utbrast: "But you're flying Norwegian! This is RyanAir!" Jaha. Just det. Det var alltså inte gate 16 jag skulle till. Att det stod så på skärmen hör antagligen inte till saken. Jag utbrast: "Come on, mate, this is the most confusing airport I've ever been at. For chrissake, it's a bleedin' construction site, not an airport!". Han höll med. Så jag frågade vart jag skulle då? Han visade mig. Gate 18. Ett stenkast bort.

Där kunde jag ta med hur mycket handbagage jag ville. Norwegian. No problem. Men väl ombord fick jag se att Norwegian kör musik i kabinen, via uttag i armstödet. Inte många bolag gör det, men jag är alltid beredd. Jag har med mig hörlurar med båda etta och tvåa, och det här var en tvåa. Jag kopplade in mig direkt. Kanal fem var tung rock. Jag brände på. Och vad fan händer? Killen snett framför vänder sig om och ber mig sänka den jävla volymen. För högt för honom. Ja, just det. I mina hörlurar. Nåja, jag sänkte. Lite grann.

Sedan blev flighten faktiskt väldigt trevlig. Beskriven i korthet ovan.

Framme på Arlanda anlände vi T2. Vid det här laget var jag inte längre uppmärksam. Jag började gå genom terminalen. Helt plötsligt befann jag mig ute i ankomsthallen. Utan min resväska. Var fan var den jävla bagageutlämningen? Helvete. Jag hade gått förbi den. Utan att se banden. Dagens tredje misstag.

Lyckligtvis hade tulljävlarna gått av skiftet och slagit igen helt och hållet för natten. Så jag gick tillbaka in. Där var rullbanden. Två stycken. Det här är ju en liten terminal. Jag hämtade väskan och gick ut och tog Flygbussen hem.

Det finns två sensmoraler.

Att vara super commuter är ingen som helst garanti mot att inte klanta sig. Misstag gör man hela tiden. Poängen är att hålla sig kall, inte stressa och i stället lösa dem. Jag blir aldrig panikslagen, för i slutändan kan man lösa allt med kreditkortet. Jag gick faktiskt i huvudet igenom, under taxiresan ut till Gatwick, vad det skulle kosta att bara boka en ny flight om jag missade den jag hade. Inget problem. Så ta det lugnt.

Den andra sensmoralen är viktigare. Jag tillbringade eftermiddagen i London tillsammans med Nikko (tjejen på min profilbild på Facebook, hon som kom till EuroCon) och hennes väninna Maria. Båda grekinnor.

Vi hade så jävla trevligt i London Town att det med god marginal var värt panikfärden ut till flygplatsen. Mitt misstag gav mig ett par timmar extra med dem. Istället för den timme extra jag egentligen skulle ha behövt till taxiresan.

De båda timmarna extra med Nikko och Maria hade utan omsvep varit värda priset för en ny flight om jag missat den jag hade.

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Förresten, för dem av er som liksom jag är super commuters ligger jag för närvarande på 78 flighter de senaste 68 månaderna. Lite oroande, för min distans bör, för att jag ska känna mig väl till mods, ligga på åtminstone 12-faktor. Alltså, 12 flighter fler än månader. Det fixas med snäv marginal upp till 11 när jag flyger till Athen om några veckor, eftersom det så här års inte går att ta sig ned dit utan en transit (glädjande nog - fattar inte att de inte kör det för jämnan, eftersom man då får två flighter under en enkelresa, alltså dubbel valuta för stålarna!).

Men självklart måste det åtgärdas och under nästa år avser jag att vid årsslutet ligga på minst faktor 16.

Kör hårt,
Sheriffen

[t-stone]

Inte oväntat förloras de flesta väskorna vid transfer mellan olika kärror eller till och med olika flygbolag, men hemskt många lyckas man slarva bort även under direktflighter från punkt A till B.

Kör hårt,
Sheriffen

Haha, undrar isåfall vart väskorna tar vägen. Om man letar igenom ett valigt flygplan borde man alltså hitta typ hundra väskor som ligger och skräpar nånstans i planet? Nej, troligast är nog att flygplatspersonal har satt i system att sno väskor. Finns säkert ganska mycket pengar att tjäna på det viset.

[Sheriffen]

Arlanda, 04.35.

Jag har aldrig sett något liknande.

Jag ser på informationstavlan att jag ska checka in vid incheckningsdiskarna 71 - 90, sektionen i ena kortänden av Terminal 5. Från den sektionen och *halvvägs ut* i den väldiga terminalen går en kö. Bokstavligt talat tusentals människor. Jag frågar en kvinna i kön om det här är kön till incheckningen eller vad är det frågan om? Nej, till baggage dropen, visar det sig. Tillfälligt lättad går jag före kön och in i 71 - 90, eftersom jag inte har checkat in via nätet - och möts där av en ofantlig kö av andra resenärer som inte heller har checkat in via nätet. Den flygplatsuniformerade kvinnan vid mynningen till köavspärrningen säger till mig: "Vi har problem här. Den här kön tar tid." Som om det inte vore nog med att den är flera hundra resenärer lång. De har dessutom problem. Inte svårt att förstå. Bara en incheckningsdisk är öppen.

Jag frågar henne om jag kommer att hinna, eftersom jag ska med 05.55 till Athen, dagens första flight. "Det får du hålla koll på själv", säger hon och uppmanar mig att checka in vid en av incheckningsapparaterna. Jag talar om att jag inte har kunnat skriva ut min biljett, varpå hon uppmanar mig att ta fram datorn och plocka fram bokningsnumret.

"Plocka fram datorn? Här? Har ni wifi?"

"Det tror jag att vi ska ha, ja. Jag har nog i alla fall sett folk använda sina datorer här."

Fast tänk till nu. Hon rekommenderar mig (utan att veta om det går!) att a) plocka fram datorn, b) försöka koppla upp mig och ta fram mitt bokningsnummer, c) checka in vid en av incheckningsapparaterna och d) ställa mig i den *ofantligt mycket längre kön, flera tusen personer lång* till baggage dropen!

Och hur exakt skulle det hjälpa mig? Det skulle ta mig mellan två och tre timmar att komma fram till baggage dropen och jag har vid det här laget en timme och fem minuter på mig tills min flight går.

Jag stirrar mycket klentroget på henne. Klentrognare än jag någonsin har stirrat på någon i hela mitt liv. Är den här surrealistiska uppenbarelsen verkligen anställd av flygplatsen eller hallucinerar jag?

Jag vänder henne ryggen och står obeslutsam i kön till incheckningen i tre sekunder, vänder sedan på klacken igen och börjar gå genom 71 - 90. Längre in, mot säkerhetskontrollen.

Plötsligt får jag syn på två helt lediga, bemannade incheckningsdiskar. Finns inte en enda resenär framför någon av dem. Den ena är bemannad av en kvinna, den andra av en man. Jag går fram till kvinnan och säger: "Jag behöver din hjälp."

När hon får veta att jag ska med 05.55 till Athen, säger hon att jag inte ska checka in i 71 - 90. Jag ska ut i stora terminalhallen. Hennes manliga kollega rättar henne. "Nej, han har rätt. Vi har 05.55 härinne." (Självklart har jag rätt, för fan! En super commuter vid fel incheckningsdiskar? Har någon *någonsin* hört talas om det?! Vavava?!)

Så hon checkar in mig. Sedan går jag igenom säkerhetskontrollen. Alltsammans har tagit femton minuter och det är säkerhetskontrollen som tar lite tid.

Nu undrar jag, varför är en (1) incheckningsdisk av tjugo (20) möjliga öppen framför den ofantliga kön? Var de helt omedvetna om att alla flighterna var fullbokade? Och varför sitter personalen bakom två incheckningsdiskar i det läget sysslolösa tjugofem meter längre bort?

Blir man förbluffad eller blir man häpen?

Airport service is not what it used to be.

Jag undrar hur många som missade sina flighter i morse.

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Ni som flyger mycket, ta en titt på det här - förbluffande:

http://jethead.wordpress.com/2011/12/24 ... l-airport/

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Ah, vilken härlig syn. Jag öppnade just ett stort kuvert med eftersänd post och räkningarna gladde väl inte direkt, men jag har fått mitt SAS EuroBonus-kort! Sannolikt kommer det förstås att användas mindre än mitt Star Alliance-kort och mitt SkyTeam-kort, men man ska ju bara *ha* dem, liksom, om inte annat för att vid tillräckligt många uppnådda poäng kunna glassa in i de stora, lyxiga loungerna och bli bjuden på drinkar och mat och wifi-surfa sittande i bekväma fåtöljer på världens flygplatser när man har en transit. Och annat sådant där lite läckert. Tre stycken. Härliga kort att ha i plånboken!

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

1947:

[Sheriffen]

Jag fick ett EuroBonus-erbjudande om extra poäng om jag förutsäger hur många flighter jag kommer att ta med SAS, Blue1 eller Widerö under tiden 1 mars till 31 maj i år. Som om jag visste det. Jag kommer vid beräkning att sitta på mellan sex och tolv flighter under den tiden (minst sex, högst tolv - beror på om det blir transit eller inte och i så fall hur många), men med vilka bolag vet jag inte ännu. Resorna är inte bokade. Märkligt sätt att ge extrapoängen, tycker jag, men förstås ett sätt att få en att bestämma sig för att flyga med just dem.

Hur som helst, det rör sig om 300 extrapoäng per enkelresa i Economy och 2000 extrapoäng per enkelresa i Economy Extra/Business. Economy Extra har jag aldrig hört talas om förut, så jag kollade på SAS hemsida. Och där står allt om den servicen utom procentuell prisskillnad i genomsnitt och det verkar ju som om de helt enkelt bara har döpt om Business till Economy Extra av någon anledning och därav snedstrecket mellan dem. Det är alltså samma sak. Eller är det så att det nu finns tre sektioner i kabinen: Business, Economy Extra och Economy? Fast det ser inte så ut, tycker jag, eftersom Economy Extra är misstänkt likt Business:

"Economy Extra is a long-haul premium economy product and not to be confused with the short-haul version offered by SAS that goes under the same name.

Economy Extra passengers enjoy wider (47cm/18"), more comfortable seats with almost a metre (38") of legroom in a separate cabin. Customers can check in at Business class counters and are eligible for Fast Track security (where available), as well as priority boarding. Passengers are also entitled to greater baggage allowance, both in the hold and to take onboard.

Onboard, Economy Extra passengers receive a pre-departure drink; a cocktail and snack; a three-course dinner and coffee/tea with liqueurs; drinks, fruit and cold snacks between meals; and a meal prior to landing. All Economy Extra passengers also receive a comfort kit and a personal water bottle.

Economy Extra seats are in a 2-3-2 configuration. The seats have manually adjustable neck rests, and foot rests. All seats are equipped with a 6.4” personal screen AVOD and have laptop power."

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Jag har för mig att Economy Extra faktiskt är just en extra klass mellan Business och Economy.

[Inge van Wett]

Dags att i denna tråda blicka framåt!
"Med raketflygplanet Spaceliner tar en tripp från Europa till Australien 90 minuter. Fullt möjligt enligt projektet Fast 20XX där Sverige deltar."
http://www.nyteknik.se/tidningen/article3603926.ece