Pratchett

[Planckskonstant]

Igår passade jag då på att läsa ifatt lite bloggar. På Hans blogg såg jag att han hade läst Making Money av Terry Pratchett och att han tyckte att det var tråkigt att mycket av det som kännetecknade de tidigare böckerna av Pratchett hade försvunnit och att hans böcker mer och mer började likna vanliga romaner.

Det tyckte jag var intressant, för jag har nästan helt motsatt uppfattning. Terry Pratchetts första böcker tycker jag nästan är oläsliga, jag saknar inte alls trollkarlarna (men Döden och Bibliotekarien får förstås gärna vara med mer). Framförallt gillar jag skarpt när Pratchett tar sig an vår världs fenomen. Vad har ni andra för åsikter i frågan?

Låt mig också dela med mig av det här guldkornet från Making Money (vi har satt upp det på väggen på kontoret (ja, vi håller på med en omorganisering på jobbet)).

Lord Vetinari was a great believer in letting a thousand voices be heard, beacause this meant that all he actually needed to do was listen only to the ones that had anything useful to say, 'useful' in this case being defned in the classic civil service way as 'inclining to my point of view'. In his experience, it was a number generally smaller than ten. The people who wanted a thousand, etc., really meant that they wanted their own voice to be heard while the other 999 were ignored, and for this purpose the gods had invented the committee. Vetinari was very good at committees, especially when Drumknott took the minutes. What the Iron Maiden was to stupid tyrants, the committee was to Lord Vetinari; it was only slightly more expensive,* far less messy, considerably more efficient and, best of all, you had to force people to climb inside the Iron Maiden. ---- Terry Pratchett Making Money 2007

*The only real expense was tea and biscuits halfway through, which seldom happened with the Iron Maiden.

[jophan]

Jag tror att ni lite grann pratar om olika saker. Jag tror att Hans klagar på att det fantastiska håller på att läcka ur Skivvärlden, inte att Pratchett tar upp fenomen ur den riktiga världen. Det går ju att skriva klockren fantasy, med magi och allt, som kommenterar vår värld och tid. Bevisligen, eftersom de flesta av Skivvärldsböckerna gör just det.

[Planckskonstant]

Ja, det är mycket möjligt, och Hans framhåller ju att en Pratchett är ju alltid en Pratchett.

jag tyckte bara det var lite spännande att han saknade just det som jag ser som en förbättring, och ville höra hur ni andra ser på saken.

[jophan]

Nu har jag inte läst lika långt som ni, bara till Thief of Time, men för mig är huvudsaken att det är bra böcker, och det är det. Jag antar att den här riktningen i Pratchetts författarskap beror på att han tycker att han har gjort vad han har kunnat med gryningljus som flödar som sirap, oktarin, orangutanger och klantiga trollkarlar. Om han fortsatte att behålla alla dessa element i böckerna kanske det bara skulle bli oinspirerade upprepningar?

I så fall är det bara att glädjas åt att han långsamt ändrar recept och motiv i böckerna. De äldre böckerna fiinns ju kvar, om det är dem man föredrar. Vilketdera jag tycker bäst om kan jag som sagt inte uttala mig om eftersom jag ligger fem böcker efter, men så långt jag har hunnit tycker jag att böckerna bara blir bättre. Mer allvar, mindre trams.

[pinkunicorn]

Jag håller med om att Pratchetts inblandning av nutida fenomen ibland blir lysande. Jag håller för den delen också med om att den generella trenden är att hans böcker blir bättre och bättre, även om det finns avrundningsfel här och där (varav jag tycker att Making Money var ett). Med det sagt ska jag erkänna att jag inte läst om någon av hans tidigare titlar efter att jag läste den när den kom ut (jag har läst alla discworldtitlarna utom den första när de varit nya).

Det är naturligtvis möjligt att jag skulle ha andra åsikter om en del av de tidigare böckerna i dag. Jag tror att jag skulle uppfatta de allra första flamsiga böckerna mindre i dag, men några av de lite senare tror jag att jag skulle hitta mer i i dag än jag gjorde då. När jag läste Wyrd Sisters hade jag inte läst Macbeth, exempelvis. Jag är lite sugen på att läsa om den och se vad jag hittar i den nu (efter att 70 poäng engelska fått mig att läsa Macbeth 2-3 gånger).

[margl]

Jag håller med om att Pratchetts inblandning av nutida fenomen ibland blir lysande. Jag håller för den delen också med om att den generella trenden är att hans böcker blir bättre och bättre, även om det finns avrundningsfel här och där (varav jag tycker att Making Money var ett). Med det sagt ska jag erkänna att jag inte läst om någon av hans tidigare titlar efter att jag läste den när den kom ut (jag har läst alla discworldtitlarna utom den första när de varit nya).

Det är naturligtvis möjligt att jag skulle ha andra åsikter om en del av de tidigare böckerna i dag. Jag tror att jag skulle uppfatta de allra första flamsiga böckerna mindre i dag, men några av de lite senare tror jag att jag skulle hitta mer i i dag än jag gjorde då. När jag läste Wyrd Sisters hade jag inte läst Macbeth, exempelvis. Jag är lite sugen på att läsa om den och se vad jag hittar i den nu (efter att 70 poäng engelska fått mig att läsa Macbeth 2-3 gånger).

Va!!"raglar bakåt med förfärliga bröstsmärtor"Inte läst Macbeth!!! Det är ju nåt man gör så fort man på allvar har fått grepp om att kunna läsa (jag vet i alla fall att jag gjorde det).

Apropå Pratchetts böcker är min uppfattning att hans böcker har gått från mer eller mindre ren komisk underhållning och parodi på fantasygenren i början till att alltmer uttalat diskutera olika samhällsfrågor och nutida fenomen. Hans hantering är som sagt ibland lysande, där han framhäver flera olika aspekter av problemen, men stundom kan jag tycka att han blir en smula predikande. Personligen måste jag medge att jag är svag för de tidigare böckerna.

[jophan]

Visst predikar han, men jag tycker att han hela tiden klarar balansgången. (Så långt jag har läst, alltså.)

[Sten]

Visst predikar han, men jag tycker att han hela tiden klarar balansgången. (Så långt jag har läst, alltså.)

Av någon märklig anledning tycker jag att han inte alls är predikande när han har åsikter som jag delar, medan han är jobbigt predikande när han har åsikter som skiljer sig från mina. Det är många författare som delar den egenskapen. Lustigt sammanträffande, det där.

De tidigaste böckerna hade ingen handling och bestod av miljontals skämt som löst hörde ihop. Ungefär som Douglas Adams böcker. Sedan har utvecklingen varit ganska linjär -- den första boken som i stort sett helt saknade skämt var Night Watch. Fast det beror på hur man ser det. Personligen tycker jag bättre om satir än om skämt. Men allt han har skrivit är bra. Sådetså.

(När jag är klar med dagens deadline ska jag läsa Nation, som ligger på skrivbordet bredvid datorn och skrattar åt mig.)

[Sten]

(När jag är klar med dagens deadline ska jag läsa Nation, som ligger på skrivbordet bredvid datorn och skrattar åt mig.)

Uppdatering: Den kan man dock hoppa över, om man inte är obotlig komplettist. Mer jobbigt predikande än vanligt, och i stort sett helt utan humor, fast nu också nästan helt utan satirdelen av berättelsen. Det kan iochförsig bero på att det är en barnbok, jag har alltid haft svårare för hans barnböcker än för de andra. Påminner mycket om bromeliad-trilogin, fast med negrer i stället för pysseltomtar.

Och jag kan inte låta bli att misstänka att det sista kapitlet är skrivet av en sorgsen författare som vet att det här kommer att bli hans sista bok.

[tompe]

Jag håller nog med Brita. Jag tycker de senare böckerna har varit mycket bättre än de tidiga och jag gillade Making Money mycket. Angående Johans kommentar så har jag aldrig sett Pratchetts böcker som fantasy-böcker. Min läs-mode för dem är sf och humor och inte fantasy.