tompe skrev:jophan skrev:Jag befinner mig som sagt i slutet av The Year of Our War nu. Till att börja med är jag förvånad över att det är renodlad fantasy. Av det jag har hört folk säga om boken fick jag uppfattningen att den var mer slipstreamig, men det är ju ren fantasy.
Nej, du läser fel. Det är ju ren sf... Den nämndes väl i new weird-diskussionen och där tycker jag den passar.
Men New Weird är ju fantasy, inte sf.
tompe skrev:Jag läser alldeles för lite fantasy för att kunna bedömma om en sak är nydanade eller nyskapande. Vad tycker du krävs för att en sak ska vara nyskapande? China böcker åminner ju till viss del om andra så man kan ju argumentera att de inte är nyskapande heller.
Miéville kändes som något helt nytt, revolutionär vänstergerilla och magi, magiska varelser i en skitig, sf-liknande storstadsmiljö med starka inslag av skräck; Swainston gör det inte. Jag tycker att Swainston närmast (i den enda boken jag har läst) kan beskrivas som någon som tar Amberböckernas persongalleri, placerar det i en värld som följer Miévilles litterära program och genomför det med ett distinkt eget kynne. Men bra är det!
J-h:n skrev:Vad som liknar Zelazny? Dels det uppenbara, förstås - en krets av odödliga som bråkar inbördes, som i Amber-böckerna eller Lord of Light. Men det är något mer också: att berättaren känns både som en modern person med moderna attityder och som en produkt av sin feodala miljö, på samma gång, och att spänningen däremellan gör honom intressant. (Och det förstärks väl av att det förekommer en massa moderna grejer i Fourlands, precis som i Amber.)
Visst. Huvudet på spiken.