Rollspelens mörka dal

[Svensson]

Tänkte fråga lite om rollspel. Hittar ingen annan kategori att skriva om detta än här i "övrig fanac".

Har själv aldrig spelat, det fanns inga rollspel i tidiga 80-talets Övik. (Sedan blev stan visst något rollspelsmecka, how cute...) Sedan kom ju de här "lajv-rollspelen" på 90-talet eller så, kul fenomen - men hur är det med dem idag? Fins de kvar? Åker folk ut i busken och slåss med skumgummisvärd än i 2000-talets bleka gryning?

Det var min första fråga. Sedan en annan, mer skickelsediger. Jag läste nämligen en memoar av en kvinnlig FBI-agent, be mig inte om titel, men den var översatt till svenska och var skriven av en verklighetens Clarisse Starling så att säga. Och hon sa bland annat att man i USA har haft "hundratals dödsfall knutna till Dungeons and Dragons"... Ett av dessa fall skildrades, men det fanns flera fall alltså.

Överdrev hon? Det kan hon ha gjort, men även om det är "cirka 100" eller bara 50 eller tio så är det nåt lurt ändå. Observera att jag inte försöker komma åt företeelsen som sådan, jag är ju nästan insider - men den karaktär av "allom uppslukande syssla" som är rollspelens styrka kanske också är dess svaghet...?

Och ja jag vet, svaga och sjuka personer finns överallt och det är inte hobbyns fel att de tar livet av sig. Men vilken annan hobby har självmord förknippad med sig så som rollspelshobbyn?

Speak up, or be silent for ever...

[pinkunicorn]

Det finns en tråd om rollspel här: http://www.fandom.se/forum/viewtopic.php?t=167

Jag har inte varit aktiv rollspelare på länge, men rollspelshobbyn är pigg och kry, liksom lajvandet. http://www.sverok.se/ är nog ett bra ställe att leta efter mer information.

Det där med självmord kan du nog ta med en rejäl skopa salt. Jag har inte läst något i frågan på många år, men åtminstone då fanns det mig veterligen inget definitivt fall alls. Rollspel är väl inte direkt den första ungdomskulturyttring som fått moralpanikens väktare att stämpla den som roten till självmord, dekadens och förfall, om det sedan rör sig om musik, satanism, sport, utforskandet av utökade sinnestillstånd med hjälp av droger eller något annat. Ett till synes relevant inlägg finns här: http://www.gamingeye.com/konsol/kolumne ... cea103959c

[jophan]

Jag orkar inte ta om en diskussion som är femton år gammal, men nej, det finns ingen koppling mellan rollspel och självmord. Vad moralpanikerna i USA gjorde är att de noterade vilka självmördare som dessutom spelade rollspel. Orsakssambandet saknades alltså. Den vetenskapliga underbyggnaden är densamma som att konstatera att om en grupp självmördare i USA har körkort och kör bil, så orsakar bilkörning självmord. Man hittar de samband man vill, så länge man inte undersöker något på ett vetenskapligt sätt, det vill säga.

[Svensson]

Men om jag säger så här då: i en rollspelsbok jag äger (Call of Cthulhu) står det "bli inte för djupt engagerad i det här spelet, det kan vara allom uppslukande"... Vilken annan hobbybok har sån text? (Visst, i USA har de varningstexter för allt, skyll på det...)

Och så här: om ni hade en son eller dotter som vore emotionellt instabil, skulle ni då låta denne dra iväg och rollspela med liv och lust? (Ja jag vet, "emotionellt instabil" kan vara tecken på kreativitet och allt sånt, fråga mig...)

Jag ställer inte frågan "är rollspel farliga, ja eller nej", det är ingen sån binär fråga. Och strunt i vad FBI anser. Jag är ju positiv till grejen som sådan, jag inser hur kul det kan vara att helt gå upp i en verksamhet flera dygn i streck (tabletop eller lajv) - men som jag antydde ovan, är inte denna styrka också något av en svaghet?

Jag vill inte ha förbud. Jag är bara intresserad av fenomenet som sådant
- och kommer därför inte själv att dra iväg till luguber skog och slåss med träsvärd iförd hockeyhjälm, förställandes Legendarisk Hjälte - men tack ändå, Pinkunicorn...

[Sten]

Men om jag säger så här då: i en rollspelsbok jag äger (Call of Cthulhu) står det "bli inte för djupt engagerad i det här spelet, det kan vara allom uppslukande"... Vilken annan hobbybok har sån text?

De flesta hobbyer jag har sysslat med borde ha en sådan text. Fandom borde definitivt ha det, till exempel. Och Nethack. Och Usenet. Och politiska debatter.

Finns det någonting du tycker skulle vara bra att bli för djupt engagerad i?

Och så här: om ni hade en son eller dotter som vore emotionellt instabil, skulle ni då låta denne dra iväg och rollspela med liv och lust?

Ja.

[Svensson]

OK, generellt tycks det ha rått viss moralpanik i denna fråga. FBI-kvinnan hade inte kollat sin statistik så noga. Och oförstående föräldrar där borta i Amerikatt såg rollspelandet som ren satanism och överreagerade (jag läste nån av länkarna jag fick).

Men allmänpsykologiskt finns ett problem, tycker jag. Låt säga att man är latent schizoid. Så spelar man ett spel där man får en viss figur, en roll att spela. Den schizoide riskerar då att gå upp i denna figur. Det är inte rollspelens fel att han låter dikten inkräkta på verkligheten - men folk med detta personlighetsdrag torde rekommenderas att syssla med någon lugnare hobby.

Rollspelet som allmän företeelse, i arbetsplatspsykologi och sånt, är ju en erkänt bra väg att mäta samarbetsförmåga etc. Det är rollspelets styrka. Men kom inte och säg att fenomenet inte har sina baksidor. Som hobby. För en som händelsevis råkar vara psykiskt labil.

[jophan]

om ni hade en son eller dotter som vore emotionellt instabil, skulle ni då låta denne dra iväg och rollspela med liv och lust?

Det beror på hur instabil. Vore hon tillräckligt skakig skulle jag inte skicka iväg henne på någonting där hon inte hade drösvis med vuxna runtomkring henne. Huruvida det handlade om rollspel eller inte skulle inte påverka beslutet på något sätt.

[jophan]

Men kom inte och säg att fenomenet inte har sina baksidor. Som hobby. För en som händelsevis råkar vara psykiskt labil.

Visst. Precis som att titta på tv, läsa böcker och spela teater. Uppslukande aktiviteter där man engagerar sig djupt i andra personligheter. Jag tror jag har missat alla varningar att spela med i skolteatern för labila elever. Man ska akta sig för att bli förälskad också. Och politiska ungdomsrörelser. Och Greenpeace och Amnesty - de går läskigt mycket upp i det de sysslar med. Farliga grejer, det där med att engagera sig djupt.

[Sten]

Men allmänpsykologiskt finns ett problem, tycker jag. Låt säga att man är latent schizoid. Så spelar man ett spel där man får en viss figur, en roll att spela. Den schizoide riskerar då att gå upp i denna figur. Det är inte rollspelens fel att han låter dikten inkräkta på verkligheten - men folk med detta personlighetsdrag torde rekommenderas att syssla med någon lugnare hobby.

Gäller samma sak för amatörskådespelare, tycker du?
Eller författare, för den delen?

[Sheriffen]

Lennart, ta det lugnt. Allt moralpanikande om att - i tur och ordning de senaste hundra åren - jazz, Elvis Presley, skräckserietidningar, våldsamma videofilmer, heavy metal, rollspel och lajvande leder till ungdomsvåld, dekadens, självmord och förfall är kvalificerat struntprat. Det är ett sätt att skylla djupa, extremt svårlösliga samhällsproblem på mycket ytliga, gottköpta syndabockar - ett slags trygghetsnarkomani, faktiskt. Kan man enkelt peka ut en enda, påtaglig orsak till att ungdomar begår självmord eller är ute och slåss med järnrör eller knarkar kan man sedan ägna sig åt den självrättfärdigande och mycket lugnande terapin att på alla sätt motarbeta den här företeelsen, antingen den nu heter Elvis Presley eller rollspel eller något annat. Och därmed är väl något vunnet - moralpanikarna får ett slags självbelåten ro i själen över att de kan göra något konkret - men att verksamheten ens om den rönte hundraprocentig framgång på något sätt skulle lösa problemkomplex som är ofantligt mycket mer invecklade behöver man inte hysa någon illusion om.

Kör hårt,
Sheriffen

[Svensson]

Rollspelandet får vila i frid vad mig beträffar, jag ska aldrig mer ställa denna uppenbarligen fina hobby i skottgluggen. Kvar står den psykiska frågan.

Jag vidhåller att obalanserade, latent schizofrena pipel bör hålla sig borta från vissa saker - som rollspel och kanske även skådespelande och författande. Enda skillnaden mellan rollspel och de senare verksamheterna skulle då vara att dessa sker i samspel med något slags publik, ett tyst sådant för författaren men dock. Rollspelandet är mer slutet och har inte den feedback som litteratur och teater medför.

[jophan]

Och vad vet du om det? Jag häpnar över alla skrivbordsexperter som uttalar sig utan egen erfarenhet.

Lennart, det är inte för att du ifrågasätter rollspel som jag reagerar. Det är för att du uttalar dig utan att veta vad du pratar om. Du är som litteraturkritikern som dömer ut sf för att det är sjuka fantasier som kan förvirra jagsvaga ungdomar, utan att någonsin ha läst någon sf.

Dina teorier om vilka effekter rollspel skulle kunna ha är inte dumma, som teorier betraktade. Men när de möter verkligheten så stämmer de inte. Vad man gör i det läget är att förkasta teorin och testa en annan, inte att gräva ner sig och mumla något om att det är lågt i tak och fan vad folk är känsliga.

Ibland kan man inte torrsimma.

[Svensson]

En latent schizoid Svensson kan göra lumpen som malaj, snöa in på militaria, skriva Eld och rörelse och jämföras med Jünger (se Göran Lundstedt). Vad däremot samme Svensson blivit av som rollspelare är en öppen fråga...

[jophan]

Förmodligen likadan. Att snöa in på militaria och skriva skönlitteratur är vanligt också bland rollspelare. Möjligen hade rollspels-Svensson blivit mer social, eftersom rollspel är en syssla som bygger på kommunikation och samarbete. Men någon större skillnad hade det knappast blivit!

[Johan_L]

Jag vidhåller att obalanserade, latent schizofrena pipel bör hålla sig borta från vissa saker - som rollspel och kanske även skådespelande och författande.

Eller att läsa böcker? Jag menar, tänk om man läser Brott och straff, och så får man för sig att slå ihjäl en pantbanksägare? Det vore väl inget bra?