margl skrev:Jag har lagt in det här bara för att jag är oerhört intresserad av 1920-, 30- och 40-talens pulp fiction-författare som skrev inom science fiction, fantasy och skräck (Robert E Howard, Clark Ashton Smith, C L Moore, Edmond Hamilton, E E Smith osv) och är beredd att diskutera vad som helst om dem.
Catherine L. Moore har jag faktiskt träffat, när hon var hedersgäst på en världskongress tillsammans med Clifford D. Simak. Hon var väldigt trevlig och myckett skarp, och som författare vill jag nog placera henne ganska många snäpp över de mer gängse pulpförfattare du räknar upp ovan.
Edmond Hamilton har jag gjort ett tappert försök att läsa. När Pulppress för sjutusen evigheter sedan utgav en kapten Frank-roman i pulpmagasins-format (dock tryckt på högst betydligt mycket bättre papper) var jag vid leveransen med och bar in upplagan av publikationen i det lagerrum som det lilla förlaget hade hyrt. Som tack fick jag ett gratis exemplar av magasinet och en middag på McDonald's av den alltid lika gemytlige Anders Palm, och när jag kommit hem började jag läsa den där kapten Frank-romanen. Fast jag lyckades aldrig ta mig igenom den, måste jag medge - det var bara inte min kopp te. Det var bara en tämligen enkel äventyrshistoria i rymden, med glänsande goda hjältar och hemskt ondska ondingar och inte mycket mer.
Å andra sidan är jag fortsatt hängiven Jack Williamson, som skrev betydligt mer "avancerad" science fiction senare ("With Folded Hands", till exempel), men som i alla fall började som en schvungande space opera-äventyrare i pulpformat. Och nu har jag visserligen aldrig läst om "Rymdlegionen" sedan jag läste den som tolvåring, men jag har en mycket bestämd känsla av att den är en av alla tiders absolut förnämsta sf-romaner. Vem kan glömma Jay Kalam och John Star och den fryntlige Giles Habibula, och det fruktade supervapnet Akka som tillverkades av några små metall- och träbitar och hur det nu var?
Fast, mer till punkten, för att prata svengelska - gillar du de där författarna på grund av ett akademiskt intresse för pulpberättelser eller för att du helt enkelt verkligen gillar den sortens litteratur?
margl skrev:Jag gillar, eller rättare sagt, är närmast maniskt besatt av pulp fiction, både ur akademisk synvinkel och som personlig läsning. Jag finner det mesta av modern fantasy och science fiction som blekt och trist vid sidan av vad Edgar Rice Burroughs, Robert E Howard, Clark Ashton Smith, C L Moore, Fritz Leiber, Leigh Brackett (hennes "Rhiannons svärd" gjorde ett mycket starkt intryck på mig i mina tidiga tonår), Isaac Asimov (gode gamle Asimov) och Abraham Merritt skapat.
Sheriffen skrev:Det här kan jag ha förståelse för, även om jag inte håller med dig om flertalet av författarna (flera av dem har jag över huvud taget inte läst, för övrigt). Men det finns en hisnande sense of wonder i en del pulp-sf som jag tycker saknas nästan helt i mer "cerebral" science fiction. Den senare har förvisso andra kvaliteter som i sin tur saknas i pulp-sf, men just de där hisnande perspektiven med oändlig djuprymd och väldiga, intergalaktiska civilisationer och, vad fan, rymdskepp som är femtusen mil långa, har något speciellt.
Samtidigt är det väl i ärlighetens namn så att allt det där för det mesta har något väldigt speciellt när man är typ elva, tolv, tretton år gammal, men att man senare kanske börjar kräva något mer eller annat av det man läser. Det finns ju en tillvänjningsfaktor, också - det femtiosjunde intergalaktiska imperiet är sällan lika hisnande som det första. Liksom man till slut inte förmår gripas så där alldeles fullständigt bergtagande ens om rymdskeppet är femtontusen mil långt.
Fast då tycker i alla fall jag att det finns skickliga författare som på sätt och vis fört viss tematik från pulperan vidare, men gjort det mycket elegantare och i slutändan därför mer gripande och minnesvärt än någonsin pulpförfattarna. Alldeles omedelbart anmäler sig i huvudet, som så ofta förr, Alfred Besters "The Stars My Destination" och Jack Vances demonfurstepentalogi som väldiga, svepande space opera-verk som dessutom råkar vara vad man nog skulle vilja kalla bra litteratur. Typ.
Men som sagt, jag förstår din känsla. Det finns pulp-sf där sense of wonder sprutar ur öronen, medan det är ganska sällan man hittar så himla mycket sense of wonder - av det slaget, i alla fall - i modern sf (säger jag som är hemskt dåligt inläst på de senaste decenniernas sf - men i alla fall, det jag läst då).
margl skrev:Jag håller just nu på att "snoka runt" lite om något mindre kända pulpförfattare som E Hoffman Price, Hugh Cave, H Warner Munn, Nictzin Dyalhis och G G Pendarves.
Martin Andersson skrev:Det finns en bok av E. Hoffmann Price i tryck som heter Book of the Dead, som består av ganska intressanta porträtt av folk (mest pulpförfattare) som han kände (Price har distinktionen av att vara den enda människa som faktiskt träffat alla "de tre stora" bland Weird Tales' författare, dvs Lovecraft, Howard och Smith). Tyvärr ger han ett tämligen grinigt intryck när han rackar ner på sina kompisars (särskilt Lovecraft) "oprofessionella" inställning till skrivandet; enligt Price är skrivandet enbart ett yrke som man utövar för att tjäna pengar, och huruvida det är kvalitet på det man skriver är totalt ointressant. Hans passion för astrologi blir också en smula patetisk när han försöker försvara sig mot Lovecrafts angrepp på denna vidskepelse med att Lovecraft inte visste något om astrologi och därmed inte hade någon rätt att uttala sig om denna ädla och urgamla vetenskap
Med tanke på Prices angrepp på bristen på professionalism hos Lovecraft, Howard och Smith är det höjden av ironi att det enda av honom som har någon större spridning idag är "Lord of Illusion" (hans egna utkast till det som senare blev "Through the Gates of the Silver Key") samt "Through the Gates of the Silver Key", som är kraftigt bearbetad av Lovecraft.
Hans sena roman The Jade Enchantress, om ett mytiskt Kina, är ganska trevlig och dyker upp på antikvariat då och då
Arkham House har en bok som jag tror är ett slags biografi över Hugh Cave: Cave of a Thousand Tales av Milt Thomas.
margl skrev:Tack för tipsen. "Book of the dead" låter som intressant och roande läsning. Då jag själv har ett visst intresse för astrologi, kanske jag inte retar mig på det fullt så mycket som andra.
margl skrev: Jag har läst om Lovecraft och Prices kollabration rörande "Through the Gates of the Silver Key" i Robert Weinbergs "The Weird Tales Story" (som är till hjälp för att hitta en del pulpförfattare inom den genre det magasinet representerade). Jag vill minnas att Price klagade över att i stort sett inget återstod av hans ursprungliga text efter att Lovecraft gått fram över den.
margl skrev:Apropå Hugh Cave, jag har inte läst något av hans verk än, men en hel del finns tillgängligt. Har du läst något som du kan rekommendera? Jag är bla nyfiken på vampyrberättelsen "Murgustrum"(tror jag den heter).
Martin Andersson skrev:En intressant detalj är att Price var en av de få människor vars brev Lovecraft faktiskt brukade spara (och detta är mycket förbryllande för S. T. Joshi, som inte kan förstå vad Lovecraft såg hos denne legosoldat till författare).
margl skrev:"Denne legosoldat till författare". Sådana omdömen gör mig genast intresserad. Jag vet att Price skrev ockulta och orientaliska historier till mer eller mindre alla tillgängliga magasin som var beredd att trycka dem och att kvaliten, som sagt, knappast var hans främsta beskymmer, men skulle du kunna vara vänlig att utveckla ditt yttrande?
Price skrev inte för att han hade något att berätta; han skrev för att få pengar i plånboken. När någon marknad sviktade gav han sig raskt in på nästa, utan att sakna den gamla.
margl skrev:Price skrev inte för att han hade något att berätta; han skrev för att få pengar i plånboken. När någon marknad sviktade gav han sig raskt in på nästa, utan att sakna den gamla.
Det var nog ganska många pulpförfattare som arbetade enligt den metoden. Man behöver bara ta en titt på i hur många olika novellmagasin ett och samma författarnamn förekommer.
Price är ju trots allt ganska känd. Hyser du någon närmare bekantskap med mindre välreklamerade namn som Clifford Ball, Paul Ernst, H. Warner Munn, G. G. Pendarves, Nictzin Dyalhis, Carl Jacobi eller C. M. Eddy jr?
margl skrev:Price är ju trots allt ganska känd. Hyser du någon närmare bekantskap med mindre välreklamerade namn som Clifford Ball, Paul Ernst, H. Warner Munn, G. G. Pendarves, Nictzin Dyalhis, Carl Jacobi eller C. M. Eddy jr?
Sheriffen skrev:Med viss förtjusning minns jag den anekdot som berättades om Henry Kuttner, till exempel. Vid ett tillfälle visade det sig att hans noveller skulle fylla ett helt nummer av ett magasin, varpå han genast hittade på en rad olika författarpseudonymer till samtliga noveller utom en, som publicerades under hans riktiga namn.
Sheriffen skrev:En annan högproduktiv herre var L. Ron Hubbard, sedermera välkänd i religionsbranschen. Beryktad i pulpbranschen var han också. Ofta ville redaktörerna ha en novell som passade till omslaget på ett magasinnummer och det var inte alltid omslagstecknaren direkt illustrerade någon av novellerna som ingick. Då fick man i stället ordna med en novell som passade till omslagsbilden. Poängen med L. Ron Hubbard var att han kunde hamra fram en sådan novell medan springpojken som kom hem till honom och visade omslagsbilden väntade i tamburen.
Martin Andersson skrev:Pendarves: Namnet känner jag bara igen från Darkside Press' nytryck.
Dyalhis: Namnet låter fruktansvärt exotiskt, men Dyalhis var tydligen engelsman; enligt Mike Ashley har efternamnet samma ursprung som "Douglas".
Jacobi: Har jag läst ett par noveller av, bl. a. "The Aquarium" i Tales of the Lovecraft Mythos, som var riktigt bra. Brevväxlade också med Lovecraft.
Eddy: Skrev fyra noveller som Lovecraft bearbetade (båda bodde i Providence då). Alla dessa noveller är tämligen medelmåttiga, utom möjligen "Deaf, Dumb, and Blind". Eddys fru skrev sedermera två eller tre artiklar om sin och makens koppling till Lovecraft; den första är den mest tillförlitliga, medan den sista ändrar på en hel del ganska centrala detaljer (bl. a. hur Eddy och Lovecraft träffades) som dessutom motsägs av Lovecrafts brev. Jag har också läst en novell av Eddy, "Black Noon", som egentligen är ett oavslutat fragment; den är inspirerad av en promenad han och Lovecraft tog på jakt efter ett mystiskt träskområde väster om Providence som de båda hört talas om. De hittade det dock aldrig. Novellen är rätt OK -- faktiskt betydligt bättre än novellerna Lovecraft bearbetade åt honom (med undantag, som sagt, för "Deaf, Dumb, and Blind").
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare