En hjälp om du inte vet vad du ska läsa

[Jessica]

Vet inte om folk har sett den här läsguiden? Den kanske har varit uppe på någon lista, men jag hittade den inte i forumet.
Det är alltså en självhjälp om du inte vet vad du ska läsa och behöver en rekommendation. Vet inte hur nyttig den egentligen är, men rolig. En sån där grej man helst skulle ha utskriven och ha som toaläsning.

http://www.sfsignal.com/archives/2011/09/flowchart-for-navigating-nprs-top-100-sff-books/

[Sheriffen]

Sådana där uppställningar kan vara rätt kul, men rent generellt måste jag medge mig helt oförmögen att förstå människor som inte vet vad de ska läsa. Vad gäller människor som inte är bokmalar, ok - där är det ju inte ens ett problem. Men när jag då och då genom åren av vänner eller bekanta som är ihärdiga bokläsare har ombetts rekommendera någon bok för att de helt enkelt inte vet vad de ska läsa härnäst, har jag varje gång blivit lika förbluffad och varje gång kommit med samma svar, nämligen att jag inte förstår frågan.

Alltså, jag har aldrig i hela mitt liv haft ens tillnärmelsevis med tid för att läsa allt det jag vill läsa. Att jag helt plötsligt skulle stå där utan en aning om vad jag ska läsa härnäst är en fullkomligt obegriplig tanke, för hur kan man inte veta det när världen bokstavligt talat kryllar av böcker och man väl knappast kan vara omedveten om det och man rimligen vet vad man tycker om att läsa och vad av allt det man tycker om att läsa som man inte har läst ännu?

Till det kommer att jag själv mest blir trött när folk rekommenderar mig böcker, med orden "Den bara måste du läsa!". Jo tack, det vet jag redan. Och nej tack, jag har en egen prioriteringslista och den stämmer inte överens med din. Så vad tror du, är det ok om vi båda på var sitt håll läser de böcker vi själva har lust att läsa?

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

när folk rekommenderar mig böcker, med orden "Den bara måste du läsa!". Jo tack, det vet jag redan. Och nej tack, jag har en egen prioriteringslista och den stämmer inte överens med din.

Visst är det så. Det finns en och bara en god anledning att läsa böcker som folk rekommenderar åt en och det är för att få nya impulser, för att få läsa något man annars inte hade läst och som kan öppna ens ögon för nya författarskap.

[Merry]

Mitt sätt att bygga läslista fungerar ungefär som Clay Shirkys algoritmiska auktoritet*, och jag misstänker att jag inte är ensam. Jag brukar inte springa iväg och handla en bok bara för att någon har rekommenderat den, men min lista är ett amalgam av recensioner, vänners rekommenderationer och priser, rangordnat (på ett luddigt, allting bor i mitt huvud-sätt) efter hur väl jag tror att de överensstämmer med min smak.

* http://www.shirky.com/weblog/2009/11/a- ... authority/
Clay Shirky skriver essäer om bland annat crowdsourcing, samarbete och sociala nätverk. Han är oftast synnerligen läsvärd, och rekommenderas varmt. För de som vill ha rekommendationer. ;)

[Merry]

Vet inte hur nyttig den egentligen är, men rolig. En sån där grej man helst skulle ha utskriven och ha som toaläsning.

Jag gillade "Enjoy stories about orphaned farm boys? -> No -> Tough." och listan på "Who shall we fight?" Tycker att flowcharten var lyckad - inte för rekommendationer, nödvändigtvis, utan för sina syrligheter och för att den visar på trender. =)

[Johan]

Som rekommendationslista är den svårt handikappad av att den måste utgå från böckerna som röstades fram. Alltså måste den hitta en anledning till att människor skall läsa Silmarillion, en massa Asimov, Star Wars-böcker, Terry Brooks, Terry Goodkind, David Eddings, Anne McCaffrey, Robert Jordan et cetera.

[jophan]

Mitt sätt att bygga läslista fungerar ungefär som Clay Shirkys algoritmiska auktoritet*, och jag misstänker att jag inte är ensam. Jag brukar inte springa iväg och handla en bok bara för att någon har rekommenderat den, men min lista är ett amalgam av recensioner, vänners rekommenderationer och priser, rangordnat (på ett luddigt, allting bor i mitt huvud-sätt) efter hur väl jag tror att de överensstämmer med min smak.

Jo, en bra läslista bygger såklart på rekommendationer och recensioner. Alternativet är att gå på baksidestexter om omslag, och det har väl de flesta av oss slutat med, annat än undantagsvis. Det jag pratade om, och, misstänker jag, även Sheriffen, är situationen när någon trycker en bok i handen på en och säger: "Den här måste du läsa! Här, du får låna den. Du kommer att älska den", utan vidare motivering.

* http://www.shirky.com/weblog/2009/11/a- ... authority/
Clay Shirky skriver essäer om bland annat crowdsourcing, samarbete och sociala nätverk. Han är oftast synnerligen läsvärd, och rekommenderas varmt. För de som vill ha rekommendationer. ;)

Jag har bara läst enstaka blogginlägg samt Here Comes Everybody:The Power of Organizing Without Organizations men den gillade jag.

[Sheriffen]

Det jag pratade om, och, misstänker jag, även Sheriffen, är situationen när någon trycker en bok i handen på en och säger: "Den här måste du läsa! Här, du får låna den. Du kommer att älska den", utan vidare motivering.

Precis.

Det klokaste jag har hört någon säga i det sammanhanget var en kvinnlig bekant som ville och fick låna Stranger in a Strange Land av mig (hon bad alltså spontant om det själv, när hon fick se att jag har den). Hon påpekade: "Jag rekommenderar aldrig någon böcker, för vi tycker olika om böcker allihop och bara för att jag gillar en bok behöver det inte betyda att någon annan gör det." (Hon gillade för övrigt Stranger in a Strange Land, som det visade sig.)

Fast till detta kommer min privata undran varför det på något sätt skulle vara viktigt vad någon annan tycker om en bok man själv gillar eller för den delen varför det ens skulle vara viktigt att han/hon läser den. Det påminner mig väldigt mycket om när man som tonåring ständigt käbblade med kompisarna om vilket rockband som var bäst och med diverse låtexempel så att säga försökte "bevisa" att, säg, Uriah Heep var bättre än Nazareth ... vilket förstås är en meningslös diskussion, eftersom det helt och hållet är en smaksak. Liksom med litteratur.

Vidare undrar jag: blir ens egen omtumlande upplevelse av en bok på något sätt större eller bättre eller mer givande för att någon man rekommenderar boken också visar sig gilla den? Antagligen inte. Den förblir densamma. Så frågan är väl om inte drivkraften bakom att rekommendera sina vänner och bekanta att läsa den ena eller andra boken är något slags halvt omedveten drift att i sina vänners ögon så att säga få en del av "äran" (som rätteligen tillkommer endast författaren) för det lysande verket. Man har "upptäckt" och rekommenderat det, och bär därmed en del av det positiva ansvaret för att ens vänner och bekanta tagit del av det.

Allt det där tycker jag bara är trams. En gång i tiden försökte jag få hela min omgivning att läsa science fiction, men det var mycket länge sedan. Numera skriver jag gärna lyriskt om Virginia Woolf, men om jag ska vara alldeles uppriktig ger jag fullständigt blanka fan i om några av mina vänner och bekanta läser henne eller inte. Jag kan leva ett alldeles utmärkt liv utan att de gör det och det kan de själva också.

Recensioner läser jag aldrig, kan jag tillägga, annat än om jag redan läst den bok som recenseras. Jag är absolut hyperkänslig för spoilers, vilket även medför att jag inte heller läser baksidestexter. Så på de vägarna får jag mig aldrig rekommenderat något.

Min prioriteringslista bygger i stället på en efter decenniers läsande rätt god insikt i vad jag finner givande att läsa och vilka författare som skrivit det. Det händer rätt sällan - men det händer! - att någon rekommenderar mig något som jag a) är intresserad av och b) inte redan känner till.

Kör hårt,
Sheriffen

[Jessica]

[Fast till detta kommer min privata undran varför det på något sätt skulle vara viktigt vad någon annan tycker om en bok man själv gillar eller för den delen varför det ens skulle vara viktigt att han/hon läser den.
[...]
Vidare undrar jag: blir ens egen omtumlande upplevelse av en bok på något sätt större eller bättre eller mer givande för att någon man rekommenderar boken också visar sig gilla den?

Jag tror att bok- och för den del också filmrekommendationer kan fungera som ett kitt mellan människor. Det kan bygga och förstärka en vän- eller kärleksrelation. Det bygger förstås på att den ges med omtanke och efter noggrant övervägande där man verkligen SER personen i fråga som man rekommenderar den till. Det kan vara en nog så fin gåva. Som ett blandband nästan.

Slentrianmässigt hyllande av vissa författare som man rekommenderar till ALLA utan någon som helst eftertanke är förstås en annan sak.

Men jag kan absolut se värdet av rekommendationer och hur andras läsupplevelser kan betyda något för en själv. Särskilt om du har rekommenderat något smalt, obskyrt, som nästan ingen annan förstår sig på, och det visar sig att den du rekommenderat det till blir lika entusiastisk som du själv, och ni liksom blir sammansvurna och sammanfogade i er entusiasm - ger inte det än rätt skön känsla i magen? För mig gör det det.

[Merry]

Jag tror att bok- och för den del också filmrekommendationer kan fungera som ett kitt mellan människor.

Håller med. Är inte att dela och dela med sig en av de grundläggande mänskliga drifterna? Vi bildar grupper och kollektiv genom gemensamma erfarenheter, åsikter och kunskaper. Annars skulle väl ingen gå på bio i grupp, gå på sf-konvent eller frivilligt skriva recensioner, t.ex? Visst, att läsa är en ganska solitär upplevelse*, men idéerna man får från läsande är förhoppningsvis inte det. Just nu skriver vi i Forumindex ‹ Science fiction och fantasy ‹ Litteratur...vad gör vi om inte utbyter information om vad vi tycker om böcker och vår relation till böcker?

Men jag kan absolut se värdet av rekommendationer och hur andras läsupplevelser kan betyda något för en själv. Särskilt om du har rekommenderat något smalt, obskyrt, som nästan ingen annan förstår sig på, och det visar sig att den du rekommenderat det till blir lika entusiastisk som du själv, och ni liksom blir sammansvurna och sammanfogade i er entusiasm - ger inte det än rätt skön känsla i magen? För mig gör det det.

Jag brukar bli själaglad när någon rekommenderar en bok/film/artikel jag inte har hört talas om på ett sätt som gör att jag misstänker att jag vill läsa den. =) Jag brukar bli glad oberoende av - även om jag inser att den rekommenderade boken inte passar mig alls, så är det ändå en fråga om att vilja dela en upplevelse med mig, och dessutom har jag ofta fått mer information än jag hade innan. Det här gäller visserligen tips med vidhängande information, men jag känner hittills ingen som vägrat utveckla varför just den boken är bra när jag frågar.

Det är dessutom jättekul att ha rekommenderat precis rätt bok till någon annan - antingen för att man nu har en delad kärlek, eller för att man lyckades hitta rätt bok till någon, trots att man inte tyckte om den själv (lite av en utmaning =).

* Delvis pga copyright, nu när det finns e-böcker - en färsk artikel i GigaOm beskriver en del av försöken att låta folk dela t.ex. fotnoter digitalt och hur de handikappas av DRM: http://gigaom.com/2011/11/01/our-relati ... omplicated

[Sheriffen]

Nu vill jag inte vara oförskämd, men stärker man sina vänskaps/kärleksrelationer till andra människor genom kittet gemensamt omtyckta böcker och/eller filmer är jag rädd att jag personligen bara kan se det som (tonårs)nörderi. Det känns väldigt mycket som att gilla samma fotbollslag/rockgrupp och så att säga ingå i gänget/stammen, tillhöra Firman (AIK:s supporterklubb) eller Kiss Army (rockgruppen Kiss' armé av finniga ungdomar, möjligen inte längre i ropet nu när farbröderna själva hunnit bli nästan sjuttio).

För mig är det faktiskt helt oväsentligt vad mina vänner/tjejer har för film-, litteratur- och/eller musiksmak, och i själva verket har förbluffande många av dem ingen alls, i alla fall inte vad gäller litteratur. Jag umgås med jämförelsevis få människor som läser böcker, men har inte för mitt liv kunnat finna att vi skulle ha mindre gemensamt för det - snarare mer, faktiskt, eftersom så många bokfans är kufar, vilket i rätt mycket mindre grad gäller folk som i stället för att sitta på kammaren och läsa är ute och träffar och umgås med andra människor.

Det kitt som stärker i alla fall mina relationer till andra människor är något helt annat än att man gillar samma fotbollslag/rockgrupp/bok/seriefigur, nämligen gammalmodigheter som ömsesidig förståelse och respekt, trivsel i varandras sällskap, och helt enkelt att man gillar varandra. Allt detta medför per automatik att ens väns/tjejs litteratur/musik/filmsmak är lika väsentlig som vännens/tjejens skonummer.

Tro mig, det är en stor befrielse och sannolikt en bättre grund att bygga relationer på.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Jag går aldrig på bio i grupp, jag går ensam. Lika lite som jag har ett par kompisar läsandes över axeln när jag läser en bok vill jag ha dem stirrandes på bio med mig och förmodligen bara störa genom att prassla med godis eller viska dumheter under filmens gång. D.S.

[Jessica]

Jag kan bara gratulera att du har lyckats ta dig ur det patetiska nördträsket.

Själv är jag fortfarande fast i det och jag skäms inte att erkänna det. Jag är ingen fena på vänskapsrelationer.

Att finna gemenskap genom att dela preferenser när det gäller böcker och filmer är måhända tonårsaktigt och patetiskt. Men är det trots allt inte bättre än ingenting? Någon sorts början. Ett kitt som kan växa och utvecklas till något mer. Varför kom vi med i fandom i första taget? Var det inte just detta kitt som lockade?

Det är en tröst och ett substitut för alla oss som inte har den naturliga sociala begåvning som du uppenbarligen besitter, som inte har hordvis av nära vänner som bara längtar efter att få umgås med just oss.

Angående bio: jag går också gärna på bio ensam. Det är skönt att kura i mörkret på egen hand. Men jag tycker det är trevligt att prata med andra människor efteråt om vad jag sett eller vad jag läst för den delen. Utbyta upplevelser, åsikter och - ja, ibland rentav tips. Jag tycker definitivt att det ger något mer till läs/filmupplevelsen jämfört med om jag behöll allt i mitt eget huvud och bara pratade med mig själv.

Du får litteratur- och filmsmak att låta som något lika privat som ett toabesök, något man inte ska prata om. Jag håller inte med.

[Sheriffen]

Jag tror ärligt talat inte att det är en fråga om att "ta sig ur", för jag kan inte påminna mig - inte i fandom heller - ha varit god vän med någon på grund av att han/hon haft samma smak som jag. Det skulle ju dessutom göra de diskussioner du pratar om, och som jag håller med om kan vara mycket intressanta och givande, ganska märkliga, eftersom man då så att säga av vänskapsskäl skulle försöka anpassa sig efter varandras smak i stället för att ge uttryck för vad man verkligen tycker. Jag menar, om det är ett kitt för vänskapsrelationen att båda gillar samma böcker, kan jag då verkligen tala om i fandom att jag faktiskt avskyr Robert Heinlein, som de allra flesta gillar?

Däremot är det förstås så att ett gemensamt intresse för exempelvis science fiction eller film eller vad som helst gör det intressant att diskutera saken med goda vänner som hyser samma intresse, men de har förhoppningsvis blivit goda vänner av andra skäl än att man gillar samma böcker/filmer.

Alltså, det finns människor som på vissa avgörande punkter har samma smak som jag - vad gäller musik och/eller film och/eller litteratur - som jag för den skull inte finner särskilt sympatiska eller roliga att umgås med, medan det omvända förhållandet förstås också gäller. Det är helt enkelt andra egenskaper som avgör, tycker jag.

Eller skulle det här också utsträcka sig till att man gillar samma maträtter? Samma slags kläder? Samma slags vad som helst?

För mig är sammanfallande smak helt enkelt inte på något sätt avgörande och jag hoppas innerligt att de vänner jag har vars smak liknar min inte av det skälet har anpassat sin officiella smak i det de hävdar sig gilla. Tvärtom tycker jag ofta att det är mycket roligare när folk tycker helt annorlunda än jag - diskussionerna blir intressantare.

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Fast Jessica, helt a propos - jag ser på dina formuleringar att du blir märkbart stött över att jag uppenbarligen inte håller med dig i det här fallet.

Ärligt talat, varför det?

Är det viktigt att jag håller med dig? Eller kan man vara goda vänner ändå?

Jag måste uppriktigt säga att jag inte har några som helst problem med att du har en helt annan inställning än jag.

Kör hårt,
Sheriffen

[Jessica]

Nja, jag är nog inte särskilt stött Sheriffen. Jag tyckte väl att vissa av dina formuleringar kanske andades en smula arrogans eller oförmåga att förstå att människor lever i lite olika världar. Så jag försökte väl ge ett lite annorlunda perspektiv, som en påminnelse. Alla är vi inte sheriffer.

Jag har faktiskt inga som helst problem att vi tycker olika.