Pulpförfattare

[Lasyd]

Kanske är "uppfinningsrika" en bättre beskrivning än "originella" när det gäller Captain Future-historierna. Det kanske har något att göra med längden på berättelserna, helt enkelt. Hamilton var väl så illa tvungen att hitta på lite fylligare intriger än som krävdes i de korta novellerna. Och fantasi saknade han ju inte. En del av böckerna om Captain Future är också konstruerade lite som detektivromaner där "skurkens" rätta identitet avslöjas först mot slutet. Det var en bra form när det gällde att hålla läsarens intresse vid liv.

[margl]

Kanske är "uppfinningsrika" en bättre beskrivning än "originella" när det gäller Captain Future-historierna. Det kanske har något att göra med längden på berättelserna, helt enkelt. Hamilton var väl så illa tvungen att hitta på lite fylligare intriger än som krävdes i de korta novellerna.

Längden var en viktig faktor, definitivt när det gällde sidointriger och utvikningar från huvudtråden. I bla The Quest Beyond The Stars upptäcker de apropå ingenting en okänd civilisation där medborgarna ligger nedsänkta i dvala i väntan på att deras planet återigen ska värmas upp av en egen sol.

[margl]

Igår fick jag hem John W. Campbells The Mightiest Machine och nu har jag läst färdigt den. Denna roman publicerades ursprungligen i magasinet Astounding 1934-35 och har prisats som "a classic of super-science adventure" och en av de bästa space opera-berättelserna någonsin. Såvitt mig anbelangar är detta beröm överdrivet. Campbells teknokratiska ådra kommer här till fullt utlopp, de tre huvudpersonerna är kompetenta vetenskapare/ingenjörer som genom en olyckshändelse slår igenom dimensionsbarriären med sitt nybyggda rymdskepp och hamnar i ett parallelluniversum där de blir inblandade i ett interstellärt krig, men detta närmast drunknar i allt teknobabbel och föregivet vetenskaplig jargong. Det mest skrämmande i romanen är den kliniska synen på krig, det är bara ytterligare ett tekniskt problem som ska lösas och huvudpersonerna har inga problem med att engagera sig på ena sidan (de ser ju ut som människor så de måste vara hyggliga) och delta i det totala utplånandet av motståndarsidan. Däremot har läsaren svårt att engagera sig i romanen, allt är kyligt och nästan abstrakt, huvudpersonernas främsta funktion tycks vara att agera som deltagare i diskussioner och det enda som visas verkligt uppskattande är tekniska prestationer. I all sin enkelhet och vetenskapliga dilettantism är Edmond Hamilton en bättre space opera-författare och om någon verkligen vill läsa Campbell så rekommenderar jag noveller som "Twilight" och "The Last Evolution" som är bättre både skönlitterärt och mänskligt än denna roman.

[margl]

I all sin enkelhet och vetenskapliga dilettantism är Edmond Hamilton en bättre space opera-författare

På tal om Hamilton så har jag nyligen läst en av hans noveller, "The Door into Infinity" som publicerades i Weird Tales 1936. Den kan i korthet beskrivas som en Lovecraft-novell skriven av Edmond Hamilton; ett uråldrigt sällskap tillber varelserna som befinner sig bortom "dörren", det klargörs aldrig om det är någotslags maskin eller magisk artefakt, och de fångar människor för att offra och hjältens käresta råkar hamna bland dessa olyckliga och ni kan räkna ut resten själva. Lovecrafts barockprosa är utbytt mot Hamiltons mer direkta och kortfattade tillvägagångssätt, Lovecrafts njutningsfulla dröjande vid det stämningsskapande har ersatts av Hamiltons fokusering på mer snabbrörlig dramatik. Trots att Hamilton är mer kortfattad tycker jag dock att han åstadkommer lite god kosmisk fasa:

Ennis saw dimly through green-lit spaces a city in the near distance, an unholy city of emerald hue whose unsymmetrical, twisted towers and minarets aspired into heavens of hellish viridity. The towers of that city swayed to and fro and writhed in the air. And Ennis saw that here and there in the soft green substance of that restless city were circles of lurid light that were like yellow eyes.

In ghastly, soul-shaking apprehension of the utterly alien, Ennis knew that the yellow circles were eyes—that that hell-spawned city of another universe was living—that its unfamiliar life was single yet multiple, that its lurid eyes looked now through the Door!

[margl]

Jag tror att jag räknat upp dessa Hamilton-titlar tidigare, men jag gör det igen bara för att de är så fantastiskt space opera-mässiga som tänkas kan:

Crashing Suns
The Star-Stealers
Outside the Universe
The Comet-Drivers
The Sun Smasher
Corsairs of the Cosmos
The Haunted Stars
The Universe Wreckers
The Weapon from Beyond

[margl]

Idag har jag fått hem den nyaste upplagan av novellsamlingen The Best of Edmond Hamilton(ursprungligen publicerad 1977), försedd med introduktion av Leigh Brackett och efterord av Hamilton själv. Detta är högeligen rekommenderad läsning, inte bara för de som är intresserade av Edmond Hamilton och pulp fiction, utan också för att bättre överskåda utvecklingen av science fiction under 1900-talet. Denna samling rymmer flera återkommande antologinummer, såsom "What's It Like Out There?", "The Island of Unreason" och "He That Hath Wings". Där finns också flera noveller jag aldrig läst tidigare och ännu inte hunnit ta mig igenom, men ett par stycken som jag avklarat kan jag väl beskriva. "Fessenden's Worlds" är en variant på makrokosmos/mikrokosmos-berättelsen som får läsaren att oroligt skåda upp mot stjärnorna. "In The World's Dusk" är kraftigt inspirerad av Clark Ashton Smith och i synnerhet tycks det mig av "Empire of Necromancers", men med Hamiltons egna storslagna perspektiv och svarta humor. "The Man Who Returned" publicerades för första gången i Weird Tales, vilket är fullt begripligt och inte bara för att det var Hamiltons vanliga magasin, jag har svårt att tänka mig att något annat pulpmagasin skulle vilja befatta sig med denna ytterst nedstämmande berättelse.

[Lasyd]

Den här tråden visar ju att det finns åtskilliga som gillar att läsa berättelser från pulp-eran. Undrar dock om det i Sverige finns några fler storsamlare av pulp-magasin än jag? Rimligen borde det ju finnas i vart fall några stollar till? Det vore roligt att komma i kontakt med dessa i så fall. Ett av storsamlarens nöjen är ju att bräcka andra galningar genom att i förbigående nämna några nyligen inköpta "omöjliga" rariteter. Om någon känner till några samlare av äldre SF, och särskilt då pulp-magasin, är jag således mycket tacksam för tips (och gärna mailadresser förstås). Tills vidare får jag nöja mig med att här rent allmänt skrodera med bedriften att nu, efter många års mödor, ha fått ihop en nästan komplett samling av alla amerikanska SF-magasin från 1930-talet. (Dock inte Weird Tales och andra liknande, tyvärr) Från 40-talet saknas en del, men inte så fruktansvärt mycket. Om ett drygt år tänker jag gå i pension. Gissa vad jag kommer att göra då? Visst, det tar en stund att läsa alltihop, men jag ska göra ett tappert försök och har redan kommit en bit på vägen!

[margl]

Den här tråden visar ju att det finns åtskilliga som gillar att läsa berättelser från pulp-eran. Undrar dock om det i Sverige finns några fler storsamlare av pulp-magasin än jag? Rimligen borde det ju finnas i vart fall några stollar till? Det vore roligt att komma i kontakt med dessa i så fall. Ett av storsamlarens nöjen är ju att bräcka andra galningar genom att i förbigående nämna några nyligen inköpta "omöjliga" rariteter. Om någon känner till några samlare av äldre SF, och särskilt då pulp-magasin, är jag således mycket tacksam för tips (och gärna mailadresser förstås). Tills vidare får jag nöja mig med att här rent allmänt skrodera med bedriften att nu, efter många års mödor, ha fått ihop en nästan komplett samling av alla amerikanska SF-magasin från 1930-talet. (Dock inte Weird Tales och andra liknande, tyvärr) Från 40-talet saknas en del, men inte så fruktansvärt mycket. Om ett drygt år tänker jag gå i pension. Gissa vad jag kommer att göra då? Visst, det tar en stund att läsa alltihop, men jag ska göra ett tappert försök och har redan kommit en bit på vägen!

Jag samlar mer på pulp-upplevelser än på pulp-magasin. Dels beror det på att mina rent bibliofila böjelser är av blygsamt format och dels på grund av att jag inte har de ekonomiska medlen att samla mer systematiskt. Vanligtvis nöjer jag mig med nytryck om jag inte snubblar över något relativt billigt någonstans. Gratulerar till dina resultat, men läs med försiktighet. Pulp-pappret är inte känt för sin hållfasthet.

[Lasyd]

Helt rätt! Man får vara försiktig! Papperskvaliteten varierade dock rätt mycket, liksom förvaringssättet under årens lopp. Även om alla pulp-magasin är gjorda av cellulosa så varierar syra-halten mycket mellan olika papperstyper. Detta ser man bäst i magasin där man använt papper av två olika slag. En del av inlagan kan vara mycket brun och resten helt OK. Det märks även skillnad mellan magasin som förvarats på landet och i någon storstad. De senare blir naturligtvis brunare. Det går därför att hitta
exemplar som ser nästan nya ut, och där papperet är helt OK. I andra fall (och sådana köper jag inte) så faller papperet sönder vid även ganska försiktig beröring.
Faktum är att doften av gammalt papper bidrar en del till pulp-upplevelsen! Kanske skulle man kunna behandla nytrycken så att även de spred den trivsamma pulp-aromen.....

[margl]

Faktum är att doften av gammalt papper bidrar en del till pulp-upplevelsen! Kanske skulle man kunna behandla nytrycken så att även de spred den trivsamma pulp-aromen.....

För att citera en Weird Tales-entusiast (som jag citerat tidigare i en text om pulp fiction):

”Pulp paper gives off a certain scent as it decays – like cinnamon and sandalwood. It is the smell of dreams turning to dust”.

[Lasyd]

Tack för det citatet! Det borde jag rama in och hänga på väggen! Nu ska jag återgå till One of Three av Wesley Long (George O. Smith) i Startling Stories March 1948. Inte något mästerverk men trevlig att läsa ändå! Utöver "vår" jord (nr 1) finns två alternativjordar till som planerar att ta över resp. förstöra vår jord. I den ena världen, nr 2, gick den första atomsprängningen snett och hela nr 2 håller på att slukas långsamt. I värld nr 3 fungerade inte atomsprängandet alls, utan där är man i stället oroad över att den världen, såsom baserad på en osannolik händelse, skall försvinna p g a instabilitet. Smith, som här nog försökte efterlikna van Vogts stil lite, skrev i allmänhet inte speciellt bra, tycker jag, men relativt hyfsade historier blev det ändå här och där.

[margl]

Nu ska jag återgå till One of Three av Wesley Long (George O. Smith) i Startling Stories March 1948. Inte något mästerverk men trevlig att läsa ändå!

Jag kan inte påminna mig om att jag hört talas om denne Smith tidigare (när Smith omnämns brukar det vara Clark Ashton Smith eller E. E. Smith). Måste också till min skam medge att det gått en ganska lång tidsrymd sedan jag läste en pulpberättelse (kanske ett helt kvartal) och jag kommer inte ihåg om det var John W. Campbells The Mightiest Machine, som jag fann skrämmande i sin kyliga teknokratism, eller en berättelse av Gardner Fox med den underbara titeln "Tonight the Stars Revolt!".

[Sheriffen]

Jag skulle tro att den mest kända berättelse George O. Smith skrivit - Lasse, du får rätta mig om jag har fel - är romanen The Fourth R. Fast där vet jag inte om vi riktigt snackar pulpberättelse längre, för den originalpublicerades i bokform 1959, när Smith redan var gammal i gamet och väl även influerad av samtidens nyare strömningar inom science fiction. Nåja, ta en titt på den, i alla fall, den som inte gjort det.

Kör hårt,
Sheriffen

[Lasyd]

En av George O. Smiths mest kända böcker var nog Venus Equilateral 1947, som var hopsatt av ett antal trivsamma noveller från Astounding. Den handlade om en kommunikationsstation mellan Venus och Jorden, om jag minns rätt. Novellerna var populära på sin tid och försökte leva upp till Astoundings krav på "vetenskaplig" korrekthet. Flera av berättelserna handlade om maktspelet mellan storbolag. Mest skrev Smith berättelser som utspelade sig i rymden, ett annat exempel var Nomad. The Fourth R var ett undantag, tror jag, och var visst något slags historia om ett "wonder child". Har inte läst den. Har däremot läst Highways in Hiding som också, såvitt jag minns, utspelade sig på Jorden och även den hade drag av van Vogt, men som inte riktigt nådde "ända fram", tyckte jag. Kan tillägga att jag nu läst ut One of Three, och kan konstatera att själva grundkonceptet, som jag beskrev ovan, nog skulle kunnat vara rätt spännande men att Smiths jobbiga berättarstil drar ner intrycket en hel del. Liksom van Vogt kan Smith ibland vara rätt irriterande. Men jag gillar faktiskt ändå båda två, av något skäl!

[Peak]

Får tacka alla som har tipsat om namn på författare i den här tråden. Ramlar runt lite på Gutenberg.org och söker och har faktiskt hittat ett och annat.. :)

Det är ju inte direkt som att samla på Pulp-magasin, men kul att även de gamla "mästarna" blir tillgängliga för den stora massan.