Fantastikens taxonomi

[jophan]

Jag erkänner det - jag är en fullständig nörd när det gäller taxonomi, att etikettera och sortera.

Jay Lake skissar i sin blogg på en fantastikens taxonomi, Hal Duncan kommenterar i sin blogg (och förädlar - läser du Duncans inlägg behöver du inte läsa Lakes).

Meningslöst? Kanske, kanske inte. Intressant? Ja.

[Svensson]

Intressant må jag säga... sf-fandoms motsvarighet till ankismens "urbarksism", "syntetisk klodrism" med mera...

Sajter att rekommendera för envar storläsande sf-vän, och som vill ha struktur på det han läst...

[åka]

Jay Lake, han är rätt aktiv online. Jag har sett länkar till honom överallt sen jag mer eller mindre av en slump råkade läsa Mainspring.

[jophan]

Ian Sales skrev en ganska rolig liten spydighet på sin blogg häromdagen:

Genre fiction can be confusing, especially given the plethora of sub-genres. Here are some handy definitions, for the next time you find yourself out of your depth when contributing to the conversation about science fiction.

science fiction we can’t solve problems in the real world, so let’s invent a world and fail to solve its problems

space opera the universe is a very dangerous place… especially when human beings are around

military science fiction war is bad, and we shall demonstrate this by glorying in it

planetary romance slavery is okay if their skins are a different colour, like green

hard science fiction science and technology can be dehumanising, so we will replace everybody with computers and robots

cyberpunk corporations with the power of life or death over individuals are bad, so I shall take all that power for myself

alternate history if science fiction didn’t exist, someone would have had to invent it

steampunk the Victorian era was repressive, racist, sexist and imperialist, but at least they had giant airships

science fantasy any sufficiently advanced technology is indistinguishable from authorial wish-fulfilment

And it’s a subgenre of fantasy, but…

urban fantasy vampires are a metaphor for sexual predation, so we will make it all about sex

[Stefan]

Jag måste erkänna att jag har ett dubbelt förhållande till taxonomier (i vart fall inom litteratur): dels ter de sig alltid som vansinnigt reduktiva, dels fascineras jag av att lägga saker i små fack... Duncans förslag kändes lite ogreppbart först, men på det hela taget verkar han föreslå att kategoriseringen ska grunda sig i VEM som gör VAD i VILKEN SORTS VÄRLD, eller med andra ord, en kombination av huvudperson(er), intrig och miljö. Problemet med detta är väl kanske att just dessa tre variabler är grunden för att beskriva alla litterära verk, och att det blir en taxonomi bara när man sätter begränsningar på vilka tänkbara värden varje variablel kan ha. När man väl bestämt sig för det är det bara att kombinera och se vilka (och hur många) subgenrer det finns. Inte sämre än många andra sätt, förstås, framför allt om man lyckas antyda att vissa variabler samvarierar -- och mycket bättre än att namnge subgenrer efter bara ett motiv (drakfantasy), eller en effekt (skräckberättelser), eller en åldersgrupp (barn-sf).

/Stefan

[Socialistsimon]

Jag får erkänna att jag gillar taxonomier men jag har en fråga:
Vad är definitionen av SF och Fantasy respektive?
Finns det en accepterad 'korrekt' definition?
Vad är skillnaden mellan SF och Fantasy?
Hur många olika bra definitioner finns det?
Jag har såklart en egen favorit definition som jag tycker funkar.

[Johan]

Oj, hjälp.

Finns det en accepterad 'korrekt' definition?

Nej.

Hur många olika bra definitioner finns det?

Många.

Jag brukar tycka att olika definitioner kan vara olika fruktsamma i olika sammanhang.

[jophan]

Hur många olika bra definitioner finns det?

Många.

Jag brukar tycka att olika definitioner kan vara olika fruktsamma i olika sammanhang.

Ja, om man ska undersöka försäljningen av sf och/eller fantasy, om man ska undersöka hur idéinnehållet inom sf har förändrats, om man ska undersöka vilket slags recensioner fantasy bestås med i dagspressen tjänar alla på olika snäva avgränsningar.

[Socialistsimon]

Jag kan på rak arm nämna fem definitioner:

1. Institutionell konstteori: SF är det jag menar när jag använder ordet 'SF'.

2. Attribut definitionen: SF är robotar, rymdskepp och datorer. Varje verk som har två av tre attribut är SF. Val av attribut kan skifta med tiden men i grunden är det samma som ettan.

3. Hos ESFS dyker den här definionen upp: "SF Conventions (Cons) are the very lifeblood of SF fans and fandom. They allow fans to meet, interact and discuss their favourite subject : SF (Science Fiction, which includes fantasy and horror etc)." Med andra ord SF = Fantastik.

4. SF tar en idé och drar ut den till sin logiska spets. Det kan vara lingvistic, rymdresor, 'om staten bolagiseras?' 'om kvinnan var det dominanta könet?' Det viktiga är hur man hanterar idén dvs att man hanterar det på ett vetenskapligt sätt. Idén att det lever finns vampyrer kan hanteras vetenskapligt tex Strain av Guillermo del Toro. Jag brukar kalla den här definitionen 'The world of What if...'

5. Det avgörande för SF är hur man hanterar historiens centrala mysterium: Är det rationellt tänkande så är det SF (dvs inklusive Scherlock Holmes på ytterkanten) Är det en präglat av magiskt tänkande så är det Fantasy (Use the Force Luke!) Detta är min favorit deifinition, inte för att den är 'korrekt' utan för att jag tycker den är estetiskt tillfredsställande.

Jag tycker det är omöjligt att bara använda en enskild definition och en film eller bok kan tillhöra flera genrer utan att för den skull vara genreöverskridande eller mash-up. Star Wars är tex SF enligt 1 och 2 men har en distinkt fantasyflavor enligt 5.

Har jag helt missat någon viktig definition?

[jophan]

Ja, det har du. Läs sidorna 9-11 i SFF-Bulletin 141.

[Sheriffen]

Det som kanske bör framhållas här är att det inte bara är science fiction som är svårt att definiera och avgränsa, det gäller snart sagt vilken företeelse som helst som man vill prata om - stolar, däggdjur, grönt, planeter, servetter, vrede, deckare, bilar, kärlek, skyskrapor, fönster, stor, skönhet, what have you.

Försök åstadkomma en heltäckande och fullständigt icke-kontroversiell definition av någon av ovanstående företeelser eller vilken företeelse ni vill, så får ni se.

Dessutom finns det olika slags definitioner. Ostentativa (utpekande - "Det här är sf"), konnotativa (det folk i allmänhet associerar till när de tänker på det som ska definieras - "Sf är rymdskepp och framtiden och robotar och utmjordingar"), stipulativa (man förklarar vad man menar med det som ska definieras i ett givet sammanhang - "Vad jag menar med sf är sådan litteratur som..."), och så vidare.

Fast vad de flesta av oss menar och eftersträvar är analytiska definitioner, det vill säga definitioner som analyserar det som ska definieras och anger vilka egenskaper som är nödvändiga och tillräckliga för att något ska hamna i mängden som det definierade begreppet täcker in. Oturligt nog är den här sortens "väsens"definition också den krångligaste att åstadkomma.

Prova själva. Däggdjur, till exempel? Djur som föder levande ungar, va? Jaha, så de kräldjur som föder levande ungar är alltså däggdjur? Något mer måste alltså till. Djur som tar hand om sina ungar efter födseln? Ah, så fåglar är alltså däggdjur? Ja, och så vidare.

Med det sagt anser jag fortsatt att science fiction är en systergenre till det vi vanligen kallar mainstream, det vill säga allmän skönlitteratur - inte till fantasy och skräck. Science fiction utgår likt allmän skönlitteratur i verkligheten så som den ser ut, medan fantasy och skräck utgår från en verklighet där övernaturligheter som magi och spöken och varulvar finns. Jag anser även att science fiction ur någon synvinkel bör vara spekulativ, det vill säga utifrån den verklighet vi känner i dag spekulera i hur framtiden kan komma att gestalta sig (ur en eller flera naturvetenskapliga, politiska, what have you synvinklar).

Det jag säger här är förstås inte en definition, men det är två egenskaper jag anser bör ingå i en definition.

Kör hårt,
Sheriffen

[Stefan]

Jag håller fullständigt med om att det är vanligare att vi inte kan definiera något precist är att vi kan det, vilket nog förklarar varför Atteberys idé om fantasy som ett "fuzzy set" (utifrån Lakoff & Johnsons syn på att företeelser vanligtvis är just luddiga och odefinierbara) fortfarande är populär 20 år efter att den lanserades.

Men att science fiction skulle utgå från "verkligheten så som den ser ut" ställer jag mig tveksam till (eller så har vi olika åsikter om vad SF innebär). Skulle detta vara fallet vill jag nog insistera på att vare sig The Man in the High Castle (Dick), 2001 (Clarke) eller I, Robot (Asimov) kunde vara SF utan fick räknas till fantasy. Jag tror i och för sig att du menar att genren utgår [mer eller mindre] från att naturlagarna, fysiska konstanter, osv är åtminstone ganska lika de som vår icke-fiktiva värld tycks hålla sig med, men med tanke på hur stora friheter som tas och spekulationer som görs tror jag att släktskapet är avservärt närmare fantasy än "mainstream". Men diskussionen är lite meningslös; närhet och avstånd genrer emellan beror på vilka aspekter man väljer att jämföra -- det skulle på stilistisk bas eller utfrån läsarstrategier gå att hävda raka motsatsen, att fantasy ligger närmare realismen (som litterär form) än vad sf gör.

/Stefan

[Sheriffen]

Du har uppfattat mig precis rätt när du säger att jag menar att naturlagarna, fysiska konstanter och så vidare är desamma. Med andra ord, science fiction utspelar sig i vårt universum, medan i alla fall merparten av all fantasy (undantag finns förstås, här som överallt annars) uppenbarligen utspelar sig i något annat universum (magi fungerar, naturlagarna är annorlunda, osv.).

Ur denna specifika synvinkel är även de verk du räknar upp så att säga "verklighetsbaserade", men det är klart att de och andra tar sig stora friheter vad gäller den rent spekulativa biten. Fast det är väl just den andra väsentliga biten av vad som gör något till science fiction, att man extrapolerar och spekulerar i (kanske inte alltid möjliga, ofta mycket fantasifulla) scenarier?

Fast jag är förstås inte omedveten om problemet med de lite trubbiga (nästan ofrånkomligt, tror jag) parametrar jag smällt upp här. Om man tar ett annat exempel, var ska man egentligen placera en klassiker inom sf som The Demolished Man av Alfred Bester? Där fungerar ju telepati. Det är i själva verket grunden för hela berättelsen. Så egentligen är den inte science fiction.

Men det blir förstås värre. En av fältets allra största giganter genom alla tider, Ray Bradbury, låter ett rymdskepp färdas till solen och med en mycket nedkyld skopa gräva ut en bit solmateria och plocka med den tillbaka till jorden; hans Mars är blå och bebodd och på alla sätt mycket annorlunda den planet Mars vi känner till, trots att man hade en mycket god uppfattning om planeten redan när han skrev sitt verk; i en av hans berättelser gör sig en man av med sitt skelett och framlever i stället tillvaron som ett slags stor, mänsklig amöba; och så vidare.

Så Ray Bradbury skriver ju - för det mesta - inte science fiction, utan fantasy. I så fall.

Men helt inkonsekvent räknar i alla fall jag honom ändå i stort sett till science fiction- - och mainstream-, för han har faktiskt skrivit mycket sådan också - fälten.

Så visst, gränsdragningen är och förblir evigt knepig.

Kör hårt,
Sheriffen