Fandoms framtid

[jophan]

Jag funderade på att skriva detta inlägg i tråden Eurocon - och sedan?. Jag funderade också på att kalla det "Vad som har skett" eller "Bokbloggarna är de nya fanzinen". Alla tre alternativen hade fungerat.

Jag har funderat efter Eurocon. Helt klart blev det som jag förutspådde i tråden jag refererar till ovan, bara man "samlar en massa nördar på ett och samma ställe, så brukar gnistorna kunna slå sig själva". Vi har gnällt mycket över vad som skett med fandom sedan 1990. Fanzinen har dött, sf-föreningar har blivit mindre viktiga och sf (eller i alla fall sci-fi) har blivit allmängods. Men det är kanske dags att nu, efter tjugo år, utvärdera, göra bokslut, sluta gnälla och lägga ut kursen inför framtiden.

Vad har egentligen skett?

Varför dog fanzinen? (Och med dog menar jag inte att de inte alls finns mer; det mesta här i världen finns kvar som små nischintressen: Det finns fortfarande folk som spelar 78-varvare på vevgrammofon och ägnar sig åt kortvågsradio och frimärkssamlande. Men fanzinen har spelat ut sin roll för fandom som rörelse.) Jo, de dog liksom alla andra företeelser dör; liksom arter dör i evolutionen: antingen blir de utkonkurrerade eller så ändras de omgivande förutsättningarna. I fanzinens fall blev de utkonkurrerade när de omgivande förutsättningarna ändrades: Internet kom. Vitsen med fanzinen var kommunikation. Mellan 1930 och 1995 var det svårt för folk att hålla kontakten och utbyta information och åsikter i stora grupper. Fanzinen var fandoms svar på detta: vi skrev våra egna tidningar och cirkulerade dem inom nätverket. En fantastiskt smart lösning. Men den behövs inte längre, i dag är det en piece of cake att utbyta information och åsikter. Fanzinen är utkonkurrerade eftersom de helt enkelt inte behövs längre: E-post, bloggar och sociala medier tar hand om detta.

Sf-föreningarna, då? De var mestadels ett sätt att få träffa andra som man kunde prata science fiction med. Det är fortfarande givande att träffa andra med gemensamma intressen, så de kommer inte att dö ut. Däremot spelar var och varannan under 40 science fiction- eller fantasyspel på datorn och tittar på sci fi-film på bio eller tv, och alla som är intresserade av sådant här kan kommunicera via Internet med andra som har liknande intressen, på bloggar och i sociala medier. Så här har de omgivande förutsättningarna ändrats. Man behöver inte organisera sig för att "träffa" andra.

Återstår gör kongresserna, och här har vi till slut något som är nästan unikt för fandom och som inte har konkurrerats ut: Chansen att på en och samma gång träffa såväl många andra med liknande intressen som författare. Konsumentbokmässorna är det närmaste mondän kommer, men de är inte deltagarorganiserade. Eftersom detta är den del av fandom som inte har konkurrerats ut och som dessutom inte ser ut att komma att konkurreras ut förrän den dagen kommer då virtuella möten är lika givande som att träffas i "köttrymden", är det för mig tämligen självklart att det är här vi ska lägga allt vårt krut i framtiden. Lite har det blivit så av sig självt i och med att detta är den del av fandom som fortfarande lever och frodas, men jag tror att det är viktigt att vi är fullt medvetna om vad som har skett och att vi avsiktligt satsar på kongresserna.

Jag är säkert inte ensam om att ha surfat runt på nätet före, under och efter Eurocon, och läst om alla icke-fans som varit förväntansfulla inför och entusiastiska under och efter kongressen. Följ länkarna från Euroconwebben och läs själva. Och vad som slår mig tydligast är att det är fantastikbokbloggarna och författarna som har varit de mest frälsta. Man känner igen sig i resonemangen och kommentarerna från ens egna första kongresser: Glädjen att träffa folk som man umgåtts länge med i skrift. Den här gruppen är som fandom var på fanzinetiden. Det är tillsammans med dem vi ska planera framtidens kongresser.

Sedan har fandom ändrats, som John-Henri var inne på under sitt hedergästtal. Det är inte längre vetenskap, framtiden och samhällskritik som är i fokus för de nyare generationerna, utan underhållning. Men pendeln kan svänga igen.

[nicklas]

Jag vill lägga en del av "skulden" för fanzinedöden på att det inte bara är enklare och snabbare med bloggar/epost/forum utan billigare också. Men jag håller med, utan anpassningsförmåga så dör det ut. Svensk seriefandom håller krampaktigt kvar men jag tror de är de sista.

På mitt twitterflöde syntes det en hel del som blev intresserade och gick på Eurocon på grund av vad andra skrev på #eurocon11. Gjorde enkelt och snabbt att få ut en mer nyanserad bild av vad som pågår till folk som aldrig varit där. Vilket återkommer till varför fanzinen dog: snabbt och enkelt. Nu följde jag inte taggen själv för jag ville inte bli alltför påmind, men anslagstjänst för förändring och när paneler börjar och om vad. vartenda jävel sitter ju på en smartphone idag och det ger dominoeffekter utanför kongressen. Anpassning till vad folk utanför fandom använder för kanaler är ett rätt viktigt steg om man vill ha in nya människor och det tycktes som om att Eurocon gjorde det rätt bra.

Men ja, jag håller med. Kongresserna är just nu fandoms kärna och det vi har som bör fokuseras på. Det jag kommer att tänka på så här är att i kongresskommittén kanske bör finnas någon som är någorlunda ny i fandom för att motverka "på min tid!"-fandomen som faktiskt inte hjälper någon. Och kanske ge ett övermått av gosh-wow-entusiasm.

[Rymd-Olov]

Jag tror att du (jophan) har rätt i din analys. Apropå bokbloggar och kongresser så tänkte jag framföra något som Stefan (på Drömmarnas berg) slängde ur sig: Det borde ordnas någon typ av "Bloggers' Corner" på kongresser, ett ställe där bloggare kan samlas och eventuellt liveblogga. Det behöver inte vara särskilt avancerat. Stefan nämnde några bord, några stolar, gärna möjlighet att koppla upp sig mot ett nätverk (vilket såvitt jag förstår fanns under Eurocon) och en väldig massa grenkontakter.

[jophan]

Jag tror att du (jophan) har rätt i din analys. Apropå bokbloggar och kongresser så tänkte jag framföra något som Stefan (på Drömmarnas berg) slängde ur sig: Det borde ordnas någon typ av "Bloggers' Corner" på kongresser, ett ställe där bloggare kan samlas och eventuellt liveblogga. Det behöver inte vara särskilt avancerat. Stefan nämnde några bord, några stolar, gärna möjlighet att koppla upp sig mot ett nätverk (vilket såvitt jag förstår fanns under Eurocon) och en väldig massa grenkontakter.

God idé!

[Carolina]

Hej!
Som en utpräglad kongressfan så kan jag inte annat göra än att hålla med. Kongresser är och har varit det som jag tycker är riktigt roligt i fandom och som jag satsar på. Jag tycker också att kongresserna och den gemenskap och diskussion som finns där, är verkligen det som gör fandom unikt.
Däremot så måste man vårda fandom mellan kongresserna, så att det finns lokala grupper som möts regelbundet. För det är i de lokala grupperna där idéer om kongresser och andra aktiviteter uppkommer.
Förut vårdade man fandom via fanzines, men nu har den diskussionen delvis vandrat in på epostlistor, facebook och bloggar. Men de räcker inte, man måste träffas regelbundet också, så man lär känna varandra och hitta personer man vill arrangera större aktiviteter med.
Så jag vill slå ett slag för de lokala grupperna, må de vara föreningar eller inte. Pubkvällar och vanliga möten är fortfarande viktiga, mindre seminarier också. Det är min övertygelse att om det inte finns någon vardaglig verksamhet, så kommer det inte att bildas några kongressarrangörsgrupper heller.
Så även om man kan tycka att föreningarna är gammelmodiga och små, så är de faktiskt viktiga. Man behöver kanske inte vara en förening, men det hjälper faktiskt.

Carolina

[centerwall]

Carolina har helt klart en poäng - verksamhet behövs och organisation kan göra det lättare. Och jag tror att föreningar kan, precis som kongresser, erbjuda det där lilla extra eller vad vi nu vill kalla det för. Man kanske inte behöver organisera sig för att träffa andra, men det blir mycket lättare att *göra något med andra* om man är organiserad. Dessutom kan man genom föreningar få reda på vilka dessa andra är.

Sedan finns det ju många andra problem med föreningslivet - dels att det kan vara mycket tråkig formalia och föreningspolitik, dels att det finns många bakåsträvare som vill att föreningen ska göra samma sak som den alltid har gjort. Dessutom är det nog många föreningar som skulle må bra av att inse att de inte är så stora som de tror att de är (gäller, i alla fall enligt mig, till exempel Tolkiensällskapen).

En framgångsfaktor hos Club Cosmos tror jag är att den regelbundna och närmast obligatoriska verksamheten är lagd på ett minimum, vilket gör det så mycket lättare att lägga till eller dra ifrån aktiviteter som passar in i nuläget.

[jophan]

Så jag vill slå ett slag för de lokala grupperna, må de vara föreningar eller inte. Pubkvällar och vanliga möten är fortfarande viktiga, mindre seminarier också. Det är min övertygelse att om det inte finns någon vardaglig verksamhet, så kommer det inte att bildas några kongressarrangörsgrupper heller.

Gud förbjude att jag skulle uppfattas som anti-föreningar eller vardaglig verksamhet, och du och Patrik sätter fingret på något viktigt, att kongressarrangörerna måste komma någonstans ifrån. Vad jag menade var helt enkelt att det här med att träffas och ha trevligt är inget som fandom har monopol på och därför inget vi kan satsa på som "unique selling point". Däremot blir det ett dilemma så klart om folk föredrar att sitta vid datorerna och prata i stället för att träffas och prata, för det är när man träffas fysiskt som det slår gnistor och entusiasmen flödar.

Men jag upplever det som allt svårare att locka folk till föreningar. Och i långa loppet kan det så klart hota kongresserna med. Men man får väl försöka att fånga upp folk, både till kongresskommittéer och till föreningslivet, på kongresserna? Ytterligare en anledning till att kongresserna är viktiga(st).

Formella föreningar är inget måste, Upsalafandom har klarat sig utmärkt i alla år. Se vidare mina tankar på http://upsala.fandom.se/2008/11/27/fanarkismen/ , eller rättare sagt, läs diskussionen i kommentarerna.

[Sheriffen]

Hm. Fördelen med något slags organisation av sercon slag, som bokcirklar, är att de faktiskt fortfarande fyller en funktion som nätdiskussioner inte kan fylla på samma sätt, och då menar jag kanske främst för nykomlingar.

Men då tror jag på just organisation, av det slag som vi hade på SFSF i urtiden. Då bestod en bokcirkel inte bara av att man bestämde vilken bok man skulle läsa och så kom alla till mötet och pratade lite om den, utan man hade a) en cirkelledare och b) ett tema för bokcirkeln. Vi hade parallellt löpande en fantasycirkel och en science fiction-cirkel, den förra historisk och den senare tematisk.

Jo, jag vet. Den naturliga invändningen är självklar. Det här innebär en hel del jobb för den som ska vara cirkelledare. Det är nämligen meningen att han/hon ska välja ut böckerna och hela läslistan därmed ska finnas klar innan cirkeln ens börjar och det är meningen att han/hon ska hålla ett inledande föredrag varje gång, innan diskussionen blir fri.

Det jag kan säga är att med rätt cirkelledare - vi hade John Hall i fantasycirkeln, John-Henri Holmberg i sf-cirkeln - kan en sådan här grej bli mycket givande och lyckas man bara från början sprida informationen så pass att man faktiskt får dit ett antal nykomlingar, vilket väl är en stor del av poängen, så blir det förmodligen så pass intressant med det här upplägget att de fortsätter komma.

Tror jag, i alla fall, som var med om just detta i späd ungdom.

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Sheriffen, inspirerande tankar. Det slår definitivt de lösa, ostrukturerade bokprat av typen "alla läser en bok och sen fäller vi spridda kommentarer om vad vi tyckte innan vi fortsätter med att dricka kaffe och prata om annat" som jag har varit van vid.

En bokcirkel i samarbete med bibliotek och studieförbund... hmm.

[tompe]

Sheriffen, inspirerande tankar. Det slår definitivt de lösa, ostrukturerade bokprat av typen "alla läser en bok och sen fäller vi spridda kommentarer om vad vi tyckte innan vi fortsätter med att dricka kaffe och prata om annat" som jag har varit van vid.

En bokcirkel i samarbete med bibliotek och studieförbund... hmm.

Hum, i Linköping pratar vi faktiskt om boken i 2 timmar eller mer vilket jag tycker är den minsta tid som krävs för att det ska vara värt att läsa boken. Det är därför jag finner Stockholms bokcirklar meningslösa då de har typ 50 minuter på sig att i detalj diskutera boken. Bokdiskussionsmöten är medvetet inte till för att prata om annat så det fungerar ganska bra.

[Rymd-Olov]

De har typ 50 minuter på sig att i detalj diskutera boken.

Va? Varför?

[tompe]

De har typ 50 minuter på sig att i detalj diskutera boken.

Va? Varför?

För att de om jag minns rätt håller till på ett bibliotek som stänger 19.00. De kör väl 18-19.

[Johan]

Sheriffen, inspirerande tankar. Det slår definitivt de lösa, ostrukturerade bokprat av typen "alla läser en bok och sen fäller vi spridda kommentarer om vad vi tyckte innan vi fortsätter med att dricka kaffe och prata om annat" som jag har varit van vid.

En bokcirkel i samarbete med bibliotek och studieförbund... hmm.

Är man överambitiös om man skulle tycka att det var kul om folk skrev åtminstone lite kort om någon aspekt kring boken också, så att man kunde ha ett bokcrirkelfanzine?

[Socialistsimon]

Apropå bokbloggar och kongresser så tänkte jag framföra något som Stefan (på Drömmarnas berg) slängde ur sig: Det borde ordnas någon typ av "Bloggers' Corner" på kongresser, ett ställe där bloggare kan samlas och eventuellt liveblogga. Det behöver inte vara särskilt avancerat. Stefan nämnde några bord, några stolar, gärna möjlighet att koppla upp sig mot ett nätverk (vilket såvitt jag förstår fanns under Eurocon) och en väldig massa grenkontakter.

Det finns en Facetube grupp med bokbloggare som håller på att organisera sig inför Bokmässan. Jag är inte så särskillt aktiv i den men en del av idéerna därifrån är intressanta. Dom har ett litet rum som beskrivs ovan. Sen försöker dom organisera författarträffar där så att bloggarna kan intervjua dom stora namnen. Det hade varit jätteintressant om det fanns utrymme i programmet för one-on-one tid och gruppintervjuer. Jag menar inte att det saknades möjlighet på Eurocon men om man redan från början skapar utrymmet så tror jag att det finns ett stort intresse för det bland oss bloggare.

[jophan]

Jätteskoj tanke. Den tar jag med mig inför framtiden.