Storleken är inte det viktiga - eller?

[Sheriffen]

Sidospår till viewtopic.php?f=4&t=1302&start=15#p16524

Hm. Hum.

Det är en imponerande lista, men vågar jag drista mig att svära i kyrkan?

*I sig* tror jag inte att en kongress blir bättre för att en så stor andel deltagare som möjligt är professionellt publicerade författare. Det är roligt att de kommer, det är bra att de kan sitta och prata böcker i programmet, men ska jag vara uppriktig så är det inte yrkesverksamheten som avgör kvaliteten på en kongressdeltagare. Och för att vara en tillgång i både programmet och umgänget måste en människa vara trevlig, spirituell, rolig, intressant... och det finns ingen garanti att man är det bara för att man är författare. Det kan lika gärna vara en fan, en illustratör, en person som kommit in från gatan och går på sin första kongress, what have you, som är det.

Missförstå mig inte. Det är kul att alla dessa författare kommer. Men jag tror inte att listan säger vare sig bu eller bä om ifall kongressen blir bättre för det. Återstår att se.

Har jag svurit i kyrkan nu?

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Det beror på hur man ser på det.

För mig personligen, på kort, dvs omedelbar, sikt har du helt rätt. Jag har haft roligare på flera kongresser med fyrtio deltagare än på världskongresser. Hittar man ett litet gäng med likasinnade så kan man ju ha hur roligt som helst, helt oavsett var man befinner sig.

Men fler närvarande författare innebär för det första att flera programpunkter blir bättre, för författare har oftast mycket mer intressant att säga om litteratur, och för det andra är det en indikation på hur stor kongressen blir och hur många neos den attraherar. Och stora kongresser med många neos är helt nödvändigt om det i långa loppet ska bli fler kongresser här i landet.

[Sheriffen]

Ur dessa synvinklar får jag be att instämma.

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan]

Min favoritkongress (Åcon) har aldrig nått etthundra medlemmar. Jag misstänker att jag kommer att tycka att det är lite för mycket folk för de aktuella lokalerna, även om det känns lyckat när en kongress fyller sitt utrymme. Det är klart att det inte per definition blir roligare för att det är fler personer.

Men jag är entusiastisk ändå, för det är kul att det kan bli lite större kongresser (om än inte lika stort som till exempel Finncon) i Sverige också. Omväxling förnöjer.

[Sheriffen]

Fast här finns en grej. Titta på det som Johan Anglemark sa. Visst kan exempelvis en världskongress kännas på tok för stor. Det har jag alltid tyckt och jag har varit på i alla fall några (fem stycken, är det väl). Men grejen är att hitta ett gäng, ett sällskap, en grupp personer, en fraktion eller kalla det vad som helst som man trivs med. Eller, förstås - flera sådana grupper, för man hittar flera under en världskongress. Man så att säga tillverkar en lite mindre kongress i den stora kongressen och uppnår samma effekt som vid en liten kongress, men egentligen flera gånger om, och fram och tillbaka - man kan alternera mellan de olika umgängesgrupperna.

Som när jag var på världskongress i USA med Roger för länge sedan. Vi umgicks nästan enbart med de olika grupperna av fanzinefans. Det fanns många, för på den tiden, före Internet, gav många ut fanzines.

Däremot umgicks vi inte med en enda Mr. Spock eller maskeradtyp eller svärdsviftande fantasyfan. Liksom inte vår grej.

De hade dock sina egna och förmodligen för dem lika trevliga "småkongresser" i den stora kongressen.

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

De hade dock sina egna och förmodligen för dem lika trevliga "småkongresser" i den stora kongressen.

Detta har jag alltid tyckt varit roligt att läsa om i kongressrapporter på nätet från större kongresser jag varit med om att arrangera, just hur för mig okända människor haft superkul på kongressen genom att träffa folk jag inte känner och göra saker jag inte visste hade inträffat.

De brittiska påskkongresserna håller på att bli riktigt stora igen tack vare "stortältsfilosofin", och även om jag varit skeptisk tidigare så är jag konvertit numera. Detta är framtiden för sf-kongresser: större arrangemang för folk med ganska olika intressen inom sf och fantasy, där alla får sitt och kan ha just småkongresser som överlappar varandra under samma tak. Alternativet, med småtillställningar för de renläriga, är en smal väg som slutar i graven.

[Merry]

När jag beskrev EasterCon 2010 för en kompis kom jag på att ingen av mina favoritpunkter var en "traditionell" panel/föreläsning. Katastrofscenariespel, whiskyprovning, werewolf mitt i natten med en grupp brittiska brädspelare, workshop i kinesisk poesi, workshop i kalligrafi, Church of Chocolate...

[Sheriffen]

Som Merry ger utmärkt exempel på kan det här ju även leda till ömsesidigt utbyte. Det kan hända att man hittar en småkongress med människor som pysslar med något man själv knappt ens visste fanns men som man tycker är roligt. Det hände mig på påskkongressen 2008. Jag hittade de här steampunkarna som klär sig som artonhundratalsmänniskor, vilket i sig kanske inte är så märkvärdigt, men som - och det fascinerade mig - tillverkar de mest fantastiska och ofta mycket vackra och dessutom fungerande apparater och föremål som är just steampunk, som är anakronistisk framtid. De hade utställning med det de tillverkat och den gillade jag.

Visst, inte en del av fandom som jag själv är intresserad av att aktivera mig i, men det är intressant att se deras utställningar och att prata lite med dem.

Jag har också hittat till exempel Prisoner-fans och även om jag faktiskt hade funderingar på att åka till jubileumskongressen för Prisoner-fans i april i år, så backade jag när jag såg programmet på nätet. Det var inte i min stil alls. Alldeles för uppstramat och rollspelsliknande och rollspel är inte alls min grej. Men hittar jag ett par Prisoner-fans på en vanlig kongress sitter jag gärna och pratar Prisoner och Patrick McGoohan med dem.

Och på den japanska kongressen gillade jag den där programpunkten där folk fick lära sig dansa sådan där palatsdans från renässansen. Jag deltog inte, men jag satt och tittade på hela föreställningen, från att de som kom dit - och aldrig hade gjort det - under en timme fick lära sig hur det går till för att därpå avsluta med att genomföra.

Och en av de bästa programpunkterna på påskkongressen 2008 tyckte jag var den om urban explorers, där ett par autentiska urban explorers höll ett högintressant föredrag med bildvisning till.

Och så där.

Det måste inte ha med science fiction och fantasy att göra ens, det kan vara kul ändå.

Kör hårt,
Sheriffen

[pinkunicorn]

De brittiska påskkongresserna håller på att bli riktigt stora igen tack vare "stortältsfilosofin", och även om jag varit skeptisk tidigare så är jag konvertit numera. Detta är framtiden för sf-kongresser: större arrangemang för folk med ganska olika intressen inom sf och fantasy, där alla får sitt och kan ha just småkongresser som överlappar varandra under samma tak. Alternativet, med småtillställningar för de renläriga, är en smal väg som slutar i graven.

Jag tror också på den tanken. Frågan är om fandom mäktar med att driva ett sånt arrangemang själv (i Sverige, alltså), eller om vi istället borde fundera på att göra oss till ett av småarrangemangen inom något existerande större arrangemang.

Framåt slutet av sommaren arrangeras exempelvis Närcon i Linköping (har tidigare hållits i Örebro). Det samlar åtminstone manga och anime, spel och cosplay men är gissningsvis rätt hårt nischat mot mer eller mindre japanrelaterade fenomen. Renodlade spelkonvent är en annan tanke. Jag ordnade ett föreläsningsprogram på Lincon förrförra året och har även gjort det på Gothcon något år. Det kommer folk till programpunkterna och de är intresserade. Man får inga folksamlingar, men tillräckligt för att kunna få igång en diskussion. Hittills har jag varit ute rätt sent i planeringen och haft lite svårt att nå ut, men det är inget som inte lite planering kan överbrygga. Frågan är om man kan få till känslan av en sf-kongress med evigt muterande samtal i korridoren eller baren om man "hyr in sig" på ett annat arrangemang på det här sättet. Speciellt som alla spelkonvent jag träffat på i Sverige är uttalat drogfria, och därmed saknar sf-kongressernas ständiga käpphäst baren.

[jophan]

Fast de "stortältskongresser" jag pratar om har alla som ryggrad ett program med science fiction och fantasy och en bar. Visst skulle det gå att "klistra fast" en kongressmodul på ett spel- eller japankonvent, men då skulle man ha förlorat det mesta av det som gör sf-kongresser roliga.

Jag tror nog att det helt enkelt handlar om att bejaka annat än sf-litteratur och naturvetenskap på våra kongresser. Visst, de kanske inte växer till att bli lika stora som Finncon eller Gothcon i en handvändning, och det vill eller klarar vi kanske inte heller, men de skulle kunna hamna i storleksordningen 200-300 deltagare och locka lite mer nytt folk varje gång, och med det vore jag mer än nöjd.

[pinkunicorn]

Nu är det bra många år sedan och jag var i princip kongressneo på den tiden, men mitt minne av Östan om sol är att den hade mer av den känslan än övriga svenska kongresser jag varit på har haft.

[jophan]

Ja, Östan var ju vårt försök att bygga en "riktig fandom" runt det nymornade fantasyintresset i Sverige. Vad som tände av mig på den idén var utvärderingarna efteråt, där deltagarna gav tummen upp för banketten, maskerad, sömnad och musikcirklarna, men tummen ner för intervjuer, föredrag och paneler. Samt inte utnyttjade baren alls. Dvs det fanns nog en fandom där i vardande för den som ville odla den, men det var inte min fandom.

[tompe]

Östan om sol kändes splittrad också. Det blev en slags vanlig sf-kongress mitt bland massor med folk som inte verkade intresserade av detta.

[tompe]

Jag tycker kongresser brukar bli intressantare ju större de är. Det är därför jag gillar amerikanska världskongresser då det faktiskt går att hitta riktigt intressanta programpunkter där. Om jag bara var ute efter att dricka öl och sitta och snacka med folk så finns det mycket billigare sätt att uppnå detta.

[Johan]

De brittiska påskkongresserna håller på att bli riktigt stora igen tack vare "stortältsfilosofin", och även om jag varit skeptisk tidigare så är jag konvertit numera. Detta är framtiden för sf-kongresser: större arrangemang för folk med ganska olika intressen inom sf och fantasy, där alla får sitt och kan ha just småkongresser som överlappar varandra under samma tak. Alternativet, med småtillställningar för de renläriga, är en smal väg som slutar i graven.

Det här stämmer säkert, men jag kan inte låta bli att tycka att det är beklagansvärt. Jaja. Man är väl aldrig för ung för att bli reaktionär.