Dillerier

[Jacques]

Hög som en pelikan

Pelle Holms böcker "Ordspråk och talesätt" respektive "Bevingade ord" ger ingen vägledning angående talesättet "hög som en pelikan". Inte heller återfinns uttrycket i de tecknade serierna om Rasmus Nalle.

Sheriffens inlägg (lör 09 okt 2010, 23:27) i Fandalenas frågespalt "Fråga om fanvett" fick in mina grubblerier över den svårhärledda metaforen "hög som en pelikan" i en ny bana. Kan den ha sin upprinnelse i de kretsar kring Pontonjärgatan där man spetsade öl med korrekturlack? Enligt Sheriffen föredrog han och hans fanniska vänner lack av fabrikatet Pelikan. Och den som blev hög på stencilhantverk utfört i tunga lackångor följt av konsumtion av alkoholhaltig dryck spetsad med Pelikan kan tänkas understundom ha blivit betänkligt hög.

Jag är för övrigt helt enig med Sheriffen om att Pelikan är det bästa märket när det gäller korrekturlack för stenciler.

Slutligen vill jag varna alla. Korrekturlack är hälsofarligt. Såväl sniffning som inmundigande kan leda till irreversibla skador. T.ex. hjärnskador. "Sink bomb à la Pontonjärgatan" - don´t try this at home (or down the pub).

[jophan]

Korrekturlack är hälsofarligt. Såväl sniffning som inmundigande kan leda till irreversibla skador. T.ex. hjärnskador. "Sink bomb à la Pontonjärgatan" - don´t try this at home (or down the pub).

Du vet, detta skulle kunna förklara en hel del! Till det engelska talesättet Mad as a hatter kan vi tillfoga Batty as an sf fan. Nymyntade talesätt ligger för övrigt mig varmt om hjärtat.

[Jacques]

engelska talesättet Mad as a hatter

Mad as a hatter
Uttrycket lär härröra från att man inom hattmakerinäringen under 1700- o 1800-talen använde ett kvicksilversalt för att göra ull och päls till hattar mer benäget att filta sig.
Kvicksilverförgiftning var en reell yrkesrisk för hattmakare. Bland symtomen märks skakningar, ryckningar, folkskygghet, depression och irritabilitet.
Jag har i alla år trott att hattmakaren i Alice i underlandet visar symtom som stämmer väl med dem man får att kronisk kvicksilverförgiftning. Men enligt wikipedia som jag nu kollade har han inte dessa symtom. Tydligen bör jag läsa Alice!

http://en.wikipedia.org/wiki/Mercury_%28element%29
Hat making
From the mid-18th to the mid-19th centuries, a process called "carroting" was used in the making of felt hats. Animal skins were rinsed in an orange solution (the term "carroting" arose from this color) of the mercury compound mercuric nitrate, Hg(NO3)2·2H2O.[80] This process separated the fur from the pelt and matted it together. This solution and the vapors it produced were highly toxic. The United States Public Health Service banned the use of mercury in the felt industry in December 1941. The psychological symptoms associated with mercury poisoning are said by some to have inspired the phrase "mad as a hatter". Lewis Carroll's "Mad Hatter" in his book Alice's Adventures in Wonderland was a play on words based on the older phrase, but the character himself does not exhibit symptoms of mercury poisoning.

Jag älskar Besserwisseri!!!

[jophan]

Jag älskar Besserwisseri!!!

För att vara lite petimätrig så är man väl bara besserwisser när man korrigerar andra? Kommer man med lärda upplysningar utan att försöka slå andra på fingrarna är man månne en smula nördig men knappast någon besserwisser. Denna min kommentar är i så fall mer besserwissrig än din.

(Och naturligtvis var det för att jag vet varifrån uttrycket mad as a hatter kommer som jag drog parallellen till corfluförgiftade sf-fans.)

[Jacques]

min kommentar är i så fall mer besserwissrig än din

Du har så rätt!!!

[Jacques]

Ner med relativitetsteorin!
En dilletant ger sig i kast med Einsten.

Albert Einstein skapade en teori där etern inte behövdes. Tråkigt. Jag gillar etern. Alltings påstådda relativitet gör mig däremot illa till mods.

Som tur är framgår det emellertid till och med av Einsteins relativitetsteorier att det i vårt universum inte råder en verklig relativitet.

Den som sätter sig i rörelse och accelererar (i förhållande till de stora massorna i sin omgivning) utsätts för gravitation. Samma G-krafter påverkar honom när han bromsar in.
G-krafterna påverkar resenärens tid. Den som reser åldras lite långsammare än den som stannar på samma punkt.

Vore allt i universum fullständigt relativt så skulle man kunna betrakta ovanstående som att “resenären” förblivit stilla, medan världsalltet givit sig iväg från honom, accelererat och bromsat. Men en accelerometer placerad på “resenären” visar krafter förenliga med att han accelererat och bromsat; medan en accelerometer på den plats där han befann sig före resan inte skulle visa några g-krafter.

På sätt och vis kan man kanske betrakta det som att de stora massorna i vår omgivning (jorden, solsystemet, vintergatan) påverkar vår del av rymden så att här finns ett slags koordinatsystem som vi små varelser kan röra oss i förhållande till. Acceleration, inbromsning o rotation i förhållande till detta av de stora massorna skapade koordinatsystem medför G-krafter och därur emanerande tidsdilatation.
Detta koordinatsystem är en abstraktion. Dock en abstraktion betänkligt lik den gamla etern. Vilket är trösterikt.

[jophan]

tidsdilatation

Du menar väl ändå tidsdillatation?

Jag stöder dig i dina angrepp på den relativistiska hegemonin, för övrigt. Går det att arbeta tillbaka flogistonet i teorin? Det har jag alltid tyckt vara en väldigt elegant teori.

[Sten]

Vore allt i universum fullständigt relativt så skulle man kunna betrakta ovanstående som att “resenären” förblivit stilla, medan världsalltet givit sig iväg från honom, accelererat och bromsat. Men en accelerometer placerad på “resenären” visar krafter förenliga med att han accelererat och bromsat; medan en accelerometer på den plats där han befann sig före resan inte skulle visa några g-krafter.

Det är den invändningen som nästan alla som börjar läsa något om den speciella relativitetsteorin kommer med, antagligen oberoende av varandra. Googla på "tvillingparadoxen" eller "twin paradox" om du vill ha mer information.

[Jacques]

Leve etern!

Googla på "tvillingparadoxen"

Googlade gjorde jag innan jag dillade.
Det är inte lätt för en glad dilletant att i avsaknad av förståelse av ekvationerna kunna resonera kring reltiviteten. Som jag fattar saken är allt relativt bara i det speciella fall som behandlas av den speciella relativitetsteorin.
I den allmänna relativitetsteorin behöver därmot även Einstein ett referenssystem. Som han ibland benämnde etern.

Vid slutet av sitt liv verkar det som Einstein blivit övertygad om att ”rumtid” är en ny form av en eter, som på något sätt tjänar som referensram för egenskapen tröghet

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eter_%28fysik%29
Därför kan jag tänka mig ta tillbaka slagordet “Ner med relativitetsteorin!”
Istället hyllar jag etern (som jag känslomässigt är djupt fäst vid):
Leve etern!

Flogistonet lämnar jag åt andra att slåss för (jag är fullt nöjd med modernare begrepp som oxidation och exoterma reaktioner). Däremot överväger jag huruvida livsandarna inte vore värda att dra en lans för. (Livsandarna som Descartes på ett bedårande sätt beskriver i sin teori om hur hjärnan kommunicerar med sinnesorgan och muskulatur.)

[Jacques]

Italienska 1400-tals-lussekatter?

Idag den 13 december är det Luciadagen.

När folklivsforskare får frågan om lussekatternas ursprung brukar de svara att det är en svensk sed, som tros gå tillbaka på förkristen tradition. Att lussekatterna ursprungligen inte har med Sankta Lucia att göra utan att de kan ha med Tors bockar eller med Djävulen att göra.

På ett museum för medeltidskonst såg jag en målning föreställande Sankta Lucia där hon bär ett fat med något som liknar lussebullar.
På skylten under målningen anges att den utförts 1447 av Sano di Pietri.
Museet heter Pinacoteca di Siena.

Jag tog foto av målningen.



Är det bakverk Lucia bär på sitt fat? Finns/fanns det någon italiensk bakverkssed förknippad med helgonet Lucia? Enligt Nordisk familjebok (andra upplagan) brukade Lucia under medeltiden ofta avbildas bärande sina ögon på ett fat. Men på bifogade bild bär helgonet i så fall betydligt fler par ögon än sina egna. Jag vill hellre tro att Lucias fat är fyllt med ett slags ögonliknande bullar - kanske med russin som pupiller.

[Bbeccarii]

Italienska 1400-tals-lussekatter?
(ga-klippsa)
På ett museum för medeltidskonst såg jag en målning föreställande Sankta Lucia där hon bär ett fat med något som liknar lussebullar.
På skylten under målningen anges att den utförts 1447 av Sano di Pietri.
Museet heter Pinacoteca di Siena.

Är det bakverk Lucia bär på sitt fat? Finns/fanns det någon italiensk bakverkssed förknippad med helgonet Lucia? Enligt Nordisk familjebok (andra upplagan) brukade Lucia under medeltiden ofta avbildas bärande sina ögon på ett fat. Men på bifogade bild bär helgonet i så fall betydligt fler par ögon än sina egna. Jag vill hellre tro att Lucias fat är fyllt med ett slags ögonliknande bullar - kanske med russin som pupiller.

Muffins.
http://en.wikipedia.org/wiki/Muffin

Det som visas är den medeltida traditionella formen av muffins - muffiosi, eller på engelska "black hole muffins", så kallade eftersom de satt fast parvis i varandra (vilket syns rätt väl på bilden, om man tittar noga), sålunda antydande den katolska kyrkans hemliga kunskap om svarta hål och dubbelstjärnor vilka dras in mot varandra i en evig pardans, långt innan gemene man fick seriösa kunskaper i astronomi.

/B

[Bbeccarii]

Italienska 1400-tals-lussekatter?

Jag bör kanske tillägga att svenska wikipedia säger så här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lussekatt

"Begreppet Lussekatt hade från början inget att göra med Lucia, utan ska etymologiskt härledas till Lucifer, alltså djävulen. Det var i Tyskland på 1600-talet som seden med lussekatt kom till. Djävulen, i kattens skepnad, gav barn stryk, medan Jesus i form av ett barn delade ut bullar till snälla barn.[1] För att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan. De ljusa bullarna ansågs skrämma bort Lusse, alltså Lucifer.[1] Lussekatter har även kallats dövels- och dyvelkatter (djävulskatter).[2][3]

I slutet av 1600-talet kom lussekatten till Sverige(klipp)"

Därav ställer jag hypotesen om att seder med djävulen och saffran och liknande kan vara mycket äldre än sextonhundratalet. Så det kanske inte är omöjligt att Lucia i tavlan bjöd på djävulsbortstötarbröd. Saffran är ju känt sedan 4000 f Kr.

/B

[Sheriffen]

I antikens Grekland (som var det första land där kryddan började odlas) användes saffran som parfym av prostituerade, medan Kleopatra av Egypten (även hon grekinna, vilket kan förklara hennes åsikt) ansåg att saffran var ett afrodisiakum.

Med andra ord har föreställningarna kring saffran mycket äldre rötter än kristendomen och möjligen även vaga föreställningar om fruktbarhet ha spelat in i att man ansåg sig kunna hålla djävulen borta med kryddan.

Eller så har kopplingen mellan saffran och djävulen skett för att sex och prostitution förstås är av ondo enligt kyrkan, men på något sätt har saffran ändå blivit ljusets krydda.

Eller så saknas kopplingen mellan kristendomen och antiken i det här fallet.

Vem vet?

Fast föreställ er den undersköna, saffransdoftande Kleopatra i spetsen för ett luciatåg!

Kör hårt,
Sheriffen

[Sten]

Enligt Nordisk familjebok (andra upplagan) brukade Lucia under medeltiden ofta avbildas bärande sina ögon på ett fat. Men på bifogade bild bär helgonet i så fall betydligt fler par ögon än sina egna.

Definitivt ett fat med ögon.

Det finns fler avbildningar av Sankta Lucia på det sättet. Jag har ingen aning om vad symboliken är med ett helt fat med ögon i stället för bara två. Och ögonen har uppenbarligen växt ut igen...


(Målad av Il Maestro dell'Osservanza, också från 1400-talet)

[Jacques]

Tack Sten!
Lucior med ett par ögon på fatet (plus de egna tirerna kvar i tjejens kyska anlete) har jag själv sett flera exempel på. Men din/Maestrons dell´Osservanza är den första förutom min/Sano di Pietros med ett helt "bullfat" som jag sett.

Jag har ingen aning om vad symboliken är med ett helt fat med ögon i stället för bara två.

Vad vi stackars hyperboreer/lutheraner i detta läge skulle behöva vore en spränglärd papistisk expert på medeltida religiös bildsymbolik. Så att vi slipper förbli svävande i barbarisk okunnighet.