Sagan om ringens författare

[Rymd-Olov]

Det har ju spekulerats en del i om Tolkien egentligen skrev hela trilogin. Ohlmarks ska ju, t ex, ha föreslagit att de fem sista delarna skrevs av C S Lewis.

Nu har det, något oväntat, må jag säga, visat sig att böckerna i själva verket skrevs under pseudonym av Margit Sandemo, som nummer 8-10 i Sagan om isfolket. Se själva: http://www.tradera.com/Tolkien-Sagan-om-konungens-aterkomst-pocket-1972-auktion_106702719

Kom ihåg var ni hörde det först. Eller kanske helst inte.

[jophan]

Äsch, det där har ju vi Tolkienister vetat länge...

[Svensson]

Det har ju spekulerats en del i om Tolkien egentligen skrev hela trilogin. Ohlmarks ska ju, t ex, ha föreslagit att de fem sista delarna skrevs av C S Lewis.

Den där Ohlmarks var verkligen bisarr. Ett vilsegånget geni.

Jo det anser jag! Galenskaper som denna parat med vissa fräsiga böcker, och då snackar vi inte Tolkien utan Ohlmarks eget författarskap. Läs om vad jag säger om detta på ett tolkienforum (om man nu får länka dit härifrån):

http://tolkiensarda.se/forum/viewtopic.php?t=6731

En del om Ohlmarks böcker om Tolkien nämns förvisso i slutet av tråden, som "Tolkiens arv" och "Tolkien och den svarta magin".

[Johan_L]

Den där Ohlmarks var verkligen bisarr. Ett vilsegånget geni.

Vilsegångenheten håller jag förstås med om, men vari skulle genialiteten bestå? Ohlmarks var en klåpare, mångfuskare, patologisk lögnare och nazistkramare, även om man räknar bort hans Tolkien-insatser.

Hans källkritik och omsorg om fakta var under all kritik, och det framgår med all önskvärd tydlighet att till och med hans doktorsavhandling bara passerade för att han hade rätta kontakterna. Att texten i sig kan vara underhållande ibland räcker inte så långt i sammanhanget

[Rymd-Olov]

Ohlmarks översättningar av diverse fornnordiska skrifter används väl vid universiteten än idag? Det kanske helt enkelt var så att engelskan inte var hans starka språk? Men personligen har jag alltid gillat namnet Vidstige.

[jophan]

Ohlmarks översättningar av diverse fornnordiska skrifter används väl vid universiteten än idag?

Herrejösses, absolut inte! Hemska tanke. De har väl aldrig använts, så vitt jag vet.

Det kanske helt enkelt var så att engelskan inte var hans starka språk? Men personligen har jag alltid gillat namnet Vidstige.

Jag tycker att många av hans namnöversättningar var fyndiga. Nog hade karln begåvning.

[Rymd-Olov]

Ohlmarks översättningar av diverse fornnordiska skrifter används väl vid universiteten än idag?

Herrejösses, absolut inte! Hemska tanke. De har väl aldrig använts, så vitt jag vet.

Allvarligt? Jag har minnen av att ha läst någon text, förmodligen Hávámal, i översättning av Ohlmarks när jag läste en termin litteraturvetenskap i Uppsala i början av 00-talet. En text som alltså ingick i ett kompendium sammansatt av institutionen på UU.

[jophan]

Inom litteraturvetenskap är det förstås möjligt, där exaktheten i översättning inte är lika viktig. Jag tänkte på ämnena historia, religionsvetenskap och nordiska språk. (Men jag hade kommit ihåg det om jag hade läst något i översättning av Ohlmarks när jag läste littvet här.)

[centerwall]

Den där Ohlmarks var verkligen bisarr. Ett vilsegånget geni.

Vilsegångenheten håller jag förstås med om, men vari skulle genialiteten bestå? Ohlmarks var en klåpare, mångfuskare, patologisk lögnare och nazistkramare, även om man räknar bort hans Tolkien-insatser.

Hans källkritik och omsorg om fakta var under all kritik, och det framgår med all önskvärd tydlighet att till och med hans doktorsavhandling bara passerade för att han hade rätta kontakterna. Att texten i sig kan vara underhållande ibland räcker inte så långt i sammanhanget

Instämmer till fullo!

Vill dock lägga till att Ohlmarks givetvis inte var en oäven ordsnickrare, och att det finns ett visst underhållningsvärde att läsa hans bisarra fantasier i t ex "Tolkien och den svarta magin" - även om jag har full förståelse att det måste ha varit lite jobbigt för er som var aktiva i Tolkiensällskap på den tiden.

Själv blev jag bara sur och upprörd - på Ohlmarks - när jag läste den som ung, grön tonårig rollspelare och Tolkienfan under andra halvan av 80-talet.

[Svensson]

Den där Ohlmarks var verkligen bisarr. Ett vilsegånget geni.

Vilsegångenheten håller jag förstås med om, men vari skulle genialiteten bestå?

Ohlmarks hade många strängar på sin lyra. Författare av smädesskrifter, romanförfattare, memoarförfattare, filmregissör och författare av populärhistoriska verk. Visst slarvade han, visst var han en jobbig person och visst är hans översättning av Ringen inte gångbar längre - men mixen av talanger gör att jag vill kalla honom "vilsegånget geni", och mer förklarar jag i några inlägg på min blogg om mannen. 

Läs om "Tolkiens arv", "Tolkien och den svarta magin", "Sagan om Nibelungarna", "Tidernas vansinnigheter", "Spökhistorier" och andra verk som Ohlmarks har på sitt samvete:

http://lennart-svensson.blogspot.com/se ... litteratur

[john-henri]

Jag håller nog med Lennart här, trots allt; Ohlmarks, som jag kände på 1970-talet, var en säregen, i vissa avseenden helt bisarr människa, men samtidigt avgjort ett födgeni, snillrik och samtidigt sällsynt nonchalant. Men i bagaget hade han också sin märkliga envig med skattemyndigheterna – han blev redan någon gång i mitten av 1960-talet skyldig så mycket pengar att han officiellt lämnade landet och skrev sig i Italien, samtidigt som han i verkligheten merparten av tiden bodde i andrahandshyrda bostäder runt om i Stockholmsregionen. Det här säregna livet innebar att han aldrig kunde få några andra inkomster än de han mottog i kontanter i handen; Ohlmarks fick alltså inga royalties på sina böcker, inga biblioteksersättningar, inga stipendier, för allt sådant konfiskerades av myndigheterna. Så han levde i tjugo år på att varje månad skriva eller översätta en bok och få kontant betalt för jobbet vid inlämningen. Förmodligen påverkade den livssituationen rätt starkt kvaliteten på hans arbete, liksom det faktum att han var osams med ett betydande antal av landets akademiker inom de områden där han var verksam, vilket ledde till ofta orättvist mördande sågningar av hans verk. Jag hade för olika förlags räkning hand om gissningsvis ett dussin översättningar eller originalböcker av Ohlmarks; visst varierade de dramatiskt i kvalitet, men som bäst var de lysande. Några av hans Shakespearetolkningar borde fått bli normgivande; hans omtolkningar av de svenska runskrifterna var åtminstone fascinerande och ibland tankeväckande. Men hans snille lurades inte sällan av hans gränslösa besserwisserhet; ingen ska tro att han inte var medveten om att han skrev om det mesta av det han översatte, från Tolkien till T H White och andra. Han var mycket medveten, men ansåg att hans versioner var förbättringar. Och den saken har jag förvisso hållit mot honom större delen av livet.

John-Henri

[Martin Andersson]

Men hans snille lurades inte sällan av hans gränslösa besserwisserhet; ingen ska tro att han inte var medveten om att han skrev om det mesta av det han översatte, från Tolkien till T H White och andra. Han var mycket medveten, men ansåg att hans versioner var förbättringar.

Och förbättringarna är till stor del idiotiska, inkonsekventa, ogenomtänkta och bevisligen felaktiga.