Dolph Lundgren

[Johan]

Avknoppning från http://fandom.se/forum/viewtopic.php?p=14639

Dolph Lundgren förmådde vara så självironisk. Vilket förstås inte betyder att han skulle ha något slags talang, men att han kanske har kommit till insikt om att han inte har det.

Han har nog rejält med talang. Möjligtvis inte som skådespelare, dock, men det kan jag inte kommentera eftersom jag aldrig har sett någon film med honom.

[centerwall]

Jag har nu i alla fall som utlands(halv)svensk tittat på den första deltävlingen och tyckte att det låg något slags poäng i att Dolph Lundgren förmådde vara så självironisk. Vilket förstås inte betyder att han skulle ha något slags talang, men att han kanske har kommit till insikt om att han inte har det. På tiden.

Att döma av en intervju med honom i Göteborgs-Posten för några veckor sedan så: nej, den insikten har han inte kommit till.

Däremot gav han ett beläst, sympatisk och mycket ödmjuk intryck, vilket är nog så goda egenskaper.

Och personligen tyckte jag att han var mycket underhållande under aftonen.

[Sheriffen]

Jag har nu i alla fall som utlands(halv)svensk tittat på den första deltävlingen och tyckte att det låg något slags poäng i att Dolph Lundgren förmådde vara så självironisk. Vilket förstås inte betyder att han skulle ha något slags talang, men att han kanske har kommit till insikt om att han inte har det. På tiden.

Att döma av en intervju med honom i Göteborgs-Posten för några veckor sedan så: nej, den insikten har han inte kommit till.

Däremot gav han ett beläst, sympatisk och mycket ödmjuk intryck, vilket är nog så goda egenskaper.

Och personligen tyckte jag att han var mycket underhållande under aftonen.

Det är förstås mycket möjligt att han är beläst och sympatisk, även om just ödmjuk är något som känns lite påklistrat. Eller gjorde, i alla fall. Karlen är ju trots allt över femtio, så han har kanske mognat.

Men det vilar något ganska tragiskt över Dolph Lundgren. När han pratade i sitt Sommar-program häromåret uppehöll han sig mycket länge vid en av sina filmroller, den i Rocky IV. Och han pratade om Sly (med det namnet) som om de träffas varenda dag. Sanningen är den att filmen är snart ett kvarts sekel gammal och han har såvitt någon vet inte träffat Sly sedan dess. Och det påstår han inte själv heller. Däremot har han stadigt gjort filmer, både som regissör och skådespelare, och gör än i dag filmer. Alla de filmerna förbigick han med kompakt tystnad. Det gör resten av världen också.

När man sedan betänker att han för svensk press i och med genombrottet i Rocky IV (ett typiskt one hit and they're gone-genombrott, alltså som rockgrupper som blir föredettingar efter den första hiten) avslöjade att han valt artistnamnet Dolph för att han ansåg att det bar på samma mystik som artistnamnet Garbo och de båda kom från Sverige och att han förstod att han nu skulle bli lika stor som hon (ja, han var allvarlig, tro inget annat) och lika legendomsusad, och därför tyckte att det passade att liksom hon ha ett "mystiskt" namn.

Och han sitter fortfarande och harvar Rockytiden i intervjuer och pratprogram.

Det känns som de där rockbanden som harvar runt på kaféer med en enda, mycket åldrig orginalmedlem och inför publikhav bestående av nio personer spelar hits som skrevs av en eller ett par av de medlemmar som lämnade bandet för trettiosju år sedan. Senast de gjorde en platta, alltså.

Fast dum är Dolph Lundgren förstås inte. Han är trots allt civilingenjör i kemiteknik. Alldeles på riktigt.

Fast han är mycket klent begåvad som skådespelare och regissör.

Och jovisst, han var underhållande som programledare i Melodifestivalen. Mer underhållande än de båda andra, framförallt mer än den flamsiga bruden.

Kör hårt,
Sheriffen

[centerwall]

Faktum är att du kan få det stora nöjet att se Dolph och Sly tillsammans på vita duken igen nu till sommaren i den säkerligen högkvalitativa filmen The Expendables: http://www.imdb.com/title/tt1320253/

Kan vi lagom till premiären få hoppas på en Dolph Lundgren-special på Kinematografi?

[Sheriffen]

Faktum är att du kan få det stora nöjet att se Dolph och Sly tillsammans på vita duken igen nu till sommaren i den säkerligen högkvalitativa filmen The Expendables: http://www.imdb.com/title/tt1320253/

Milda makter. Det var dåliga nyheter. Nyligen fick vi ju veta att det finns en ny Rambofilm, som jag dock inte har hört eller sett något om förutom här på forumet. Vilket väl säger en del om Slys status nuförtiden. Han är inte samma kassassuccé som han en gång varit, av förklarliga skäl. Och det är måhända därför han nu sjunkit till samma nivå som, herreminje, Dolph Lundgren.

Någonstans är det synd, för Sly Stallone är visserligen en mycket medelmåttig skådespelare (men inte fullständigt obegåvad, till skillnad från Arnold Schwarznegger och Dolph Lundgren och andra i muskelfacket), men han är faktiskt inte dum i huvudet. Rocky Balboa, som recenseras på Kinematografi, är inte en dum film. Den är ingen stor film, men den är inte korkad. Den har kvaliteter. Det finns i alla fall en tanke med den. Och den är rätt oväntad som Rockyfilm.

Och han gör faktiskt en något så när acceptabel insats i Cop Land, även om han där har oturen att spela mot den enastående begåvade Harvey Keitel, som är en av tidens allra största skådespelare, och därför ändå förstås drunknar fullständigt. Men ändå.

Kan vi lagom till premiären få hoppas på en Dolph Lundgren-special på Kinematografi?

Det beror lite på. När jag drog igång Kinematografi publicerade jag i redigerat och ofta mycket omskrivet skick de recensioner jag vid den tidpunkten hade skrivit i den här filmtråden, vilket innefattade en rad skräpfilmer. Nu har jag kommit fram till att jag nog föredrar att recensera högst ett par filmer av varje sådant slag, det vill säga ett par typiska C-actionfilmer, en splatterfilm, ett par risiga sf-filmer med femtontusen ka-boom-explosioner, och så vidare - men inga fler. För det är liksom meningslöst. De här filmerna är intill förväxling lika varandra och ska man vara brutalt uppriktig räcker det med att recensera en eller ett par av dem för att ha sagt allt som går att säga om hela genrerna. Så exempelvis är Hostel: Part II garanterat den första och sista splatterfilmen på Kinematografi.

Och eftersom jag har publicerat en recension av Mr. och Mrs. Smith har jag även publicerat en recension av en C-actionfilm. Så det känns inte som om den här filmen är särskilt angelägen.

Vi får väl se - men håll inte andan, för att snacka svengelska.

Kör hårt,
Sheriffen

[Bbeccarii]

Dolph Lundgren förmådde vara så självironisk. Vilket förstås inte betyder att han skulle ha något slags talang, men att han kanske har kommit till insikt om att han inte har det.

Han har nog rejält med talang. Möjligtvis inte som skådespelare, dock, men det kan jag inte kommentera eftersom jag aldrig har sett någon film med honom.

Tja, har man vunnit The Lego Actors International Contest varje år de senaste tio åren för sina roller i Masters of the Universe så kan man ju inte vara helt fel ute. Fast jag skulle vilja se honom i rollen som prins Carl-Philip som hjälte i Afghanistan. (Röster börja krävas nu att han ska göra som den brittiske prinsen, för att vara ett gott föredöme för svenska folket.)

halsning/B

[Rymd-Olov]

Men det vilar något ganska tragiskt över Dolph Lundgren. När han pratade i sitt Sommar-program häromåret uppehöll han sig mycket länge vid en av sina filmroller, den i Rocky IV. Och han pratade om Sly (med det namnet) som om de träffas varenda dag. Sanningen är den att filmen är snart ett kvarts sekel gammal och han har såvitt någon vet inte träffat Sly sedan dess. Och det påstår han inte själv heller. Däremot har han stadigt gjort filmer, både som regissör och skådespelare, och gör än i dag filmer. Alla de filmerna förbigick han med kompakt tystnad. Det gör resten av världen också.

Jag tycker att det vilar något tragiskt över alla de där skådespelarna vars professionella och, kanske, i sina egna ögon, mänskliga värde går att mäta i muskelmassa. Det gäller inte minst Stallone. Jag läste nyss ut Ställd av Susan Faludi (som hette Stiffed i original), där hon intervjuat bl a Stallone och fått reda på hur mycket förakt han utsattes för när han valde att spela in en Cop Land, något han tydligen valde eftersom han gillade manuset och ville komma tillbaka till det han gillade när han började sin skådespelarbana i någon skolpjäs. Till slut pallade han inte trycket utan föll tillbaka i muskelknutterollen.

Sen vill jag påpeka att Dolph Lundgren ju faktiskt är en av de knuttar som inte bara är ögongodis utan också en framstående idrottsutövare (inom karate, tror jag det var). Det är mer än man kan säga om många andra. Såvida man inte räknar ren bodybuilding som idrott, förstås, vilket jag personligen är tveksam till.

[Sheriffen]

Den mest frätande kommentaren om Dolph Lundgren står väl annars Jophan för, som flyttade honom från Kulturkvarten till Baren. :-)

Kör hårt,
Sheriffen