Film, del 2

[Sheriffen]

Min spontana reaktion: Sagan om Ringen-trilogin och the Departed ska långt bort från den listan.

Utan att ens ha sett listan håller jag i alla fall med om Sagan om Ringen-filmerna (The Departed har jag inte sett).

http://moviehead.wordpress.com/category/the-departed/

Kör hårt,
Sheriffen

[Nostromo]

Så mycket som saknas... men så blir det väl när minsta gemensamma nämnaren får råda.

Jag saknar till exempel No Country for Old Men, Kill Bill-filmerna, Elephant, Storytelling och Hard Candy för att nämna några.

Många av filmerna på listan är dock bra (Das Leben der anderen, Memento, Eternal Sunshine of the spotles mind, City of God, The Pianist). The Dark Knight var inte dålig (dock var manus var med förlov väl svagt) men långt ifrån en av 00-talets bästa filmer. En av de mest hypade dock... I övrigt är i min mening är The Incredible Hulk den bästa superhjältefilmen sedan 2000.

Det knepigaste är ju ändå Up som är en nästan helt ny animerad Pixarfilm, det har ju knappt hunnit släppas än... de får ju ändå vikta lite tycker man.

[Sheriffen]

Sedan har de ju glömt flera av de riktiga filmerna, det vill säga de filmer som inte bara är fyrverkeriexplosioner av specialeffekter (The Dark Knight, Lord of the Rings, etc.) och därför över huvud taget inte borde finnas med på listan.

The Man Who Wasn't There av bröderna Coen (deras bästa film någonsin och ofantligt överlägsen den taffliga, banala No Country for Old Men), Ghost World av Terry Zwigoff (mycket originell, ett rent form- och intrigexperiment - och samtidigt oerhört gripande), Lost in Translation av Sophia Coppola (det kanske mest klarsynta relationsdrama som någonsin utspelats på filmduken, inte minst som det inte är ett kärleksdrama), All or Nothing av Mike Leigh (ytterligare ett mästarprov i formen inträngande och gripande porträtt av människor som är alldeles vanliga, alldeles på riktigt - eftersom det bevisar hur mycket intressantare de (vi) är än idiotier som The Hulk och människorna i splatterfilmer som Kill Bill 1 och 2), och så vidare.

Listan innehåller enstaka bra rullar, men är i stort sett imbecill.

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Listan innehåller enstaka bra rullar, men är i stort sett imbecill.

Någon gång skulle du kunna sluta vara så jäkla diplomatisk och istället säga vad du verkligen anser, skulle man kunna tycka.

[Rymd-Olov]

De flesta av filmerna har jag inte sett. Men jag hade väntat mig att en sådan här lista skulle vara full av Ben Stillerkomedier och fåniga actionrullar. The Eternal Sunshine of the Spotless Mind (som jag förvisso inte sett) hade jag aldrig väntat mig att se där, inte heller Amelie och absolut inte Guds Stad (som jag iofs inte heller sett).

[Rymd-Olov]

Dock får jag säga att ni nämnt flera filmer som jag tycker är bättre än de av listfilmerna jag sett. Storytelling, Ghost World (kul att det för en gångs skull görs film av en någorlunda bra serie), Hard Candy och (den enligt mig något överskattade) Lost in Translation är alla filmer jag tycker om.

Att Hulk är bäst av de nya superhjältefilmerna låter lovande. Just Hulk var min favoritsupris under marvelperioden i mitt liv. Så jag ska nog ta och se den, även de där filmerna är sådana jag mest ser av nostalgiska skäl, ungefär, tänker jag mig, som när folk som är 20-30 år äldre än mig tvångsmässigt går och ser den nya James Bondfilmen, trots att de alla är bajs på ett kex av bajs, för att direktöversätta ett av engelskans mest träffande uttryck.

[Sheriffen]

Listan innehåller enstaka bra rullar, men är i stort sett imbecill.

Någon gång skulle du kunna sluta vara så jäkla diplomatisk och istället säga vad du verkligen anser, skulle man kunna tycka.

Jovisst, men det gör jag ju. Ovanför raden du citerar.

Så poängen var?

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Vad jag tycker om film kan man för övrigt löpande läsa här:

http://moviehead.wordpress.com/

D.S.

[margl]

På imdb har de sammanställt en lista över de bästa filmerna (enligt användarna) som gjorts år 2000 och senare.

Va! Har det ens gjorts några filmer värda att nämna efter 2000?(yttrat av en nostalgiker som i filmväg nyligen sysselsatte sig med att återupptäcka Sergej Eisensteins Ivan den förskräcklige)

[Nostromo]

Sheriffens svar var väl rätt väntat, de följer en rätt tydlig linje som utkristalliserat sig på hans blogg. Och väl så, det är ju ändå tanke bakom och trots allt är ju filmupplevelser högst personliga även om det naturligtvis finns objektiva hållpunkter. Jag skulle kanske dock önska fler avsteg från den anglosaxiska filmsfären, men det kanske bara är så dylika finnes men att de inte kommit till uttryck på bloggen än.

Min linje är dock annorlunda även om de utan tvekan överlappar, är till exempel mycket förtjust i Ghost World och Mike Leigh. Och kanske särskilt i bröderna Coen. Lost In Translation tänker jag inte ens kommentera, det är den inte värd, men jag är förtjust i andra alster av Sofia Coppola.

En cineastisk kärlek delar vi dock till hundra procent och det är Winona Ryder. :)

Jag kan ju säga att om du (eller någon annan) ens tänker tanken att se nya Star Trek på grund av miss Ryder (eller av någon slags kärlek till sci-fi som genre) gör det inte och bespara dig lidande. Winona Ryder är naturligtvis bra i de scener hon är med i, en av få med någon slags klangbotten och nerv, men de är få och resten är de facto bara fyrverkerier. Bara och endast fyrverkerier.

Nåväl, jag vet vad som är bra och vad jag gillar. Och om har jag lärt mig en sak med åren så är det att förutfattade meningar om en film ska man aldrig ha, då missar man ofta filmer som kan skaka om hela ens cineastiska person och göra hela livet rikare.

[Johan_L]

http://moviehead.wordpress.com/category/the-departed/

Originalet är bättre.

(Stor chock där.)

[Sheriffen]

Sheriffens svar var väl rätt väntat, de följer en rätt tydlig linje som utkristalliserat sig på hans blogg. Och väl så, det är ju ändå tanke bakom och trots allt är ju filmupplevelser högst personliga även om det naturligtvis finns objektiva hållpunkter. Jag skulle kanske dock önska fler avsteg från den anglosaxiska filmsfären, men det kanske bara är så dylika finnes men att de inte kommit till uttryck på bloggen än.

Jodå, de finns. Vad som inte finns i lika hög grad - tyvärr - är europeisk, asiatisk och annan film på dvd. Faktum är att jag inte hittat en enda dvd med en film av Francois Truffaut ännu, för att ta ett exempel ur högen. Att en av filmhistoriens portalfigurer - och inte bara han, förstås, utan hundratals andra - är svårfunna på dvd bara för att de inte verkade i Hollywood är beklämmande, men visar kanske å andra sidan också på USA:s förmåga och intresse av att utge även mängder av filmhistoriska verk på dvd.

Om någon kan tipsa mig om bra butik i någon av Europas huvudstäder där man kan köpa gammal och ny europeisk film på dvd vore jag mycket tacksam. Efter att två gånger ha blivit tvungen att spärra mitt Visa-kort och byta ut det köper jag numera helst inte på nätet.

Min linje är dock annorlunda även om de utan tvekan överlappar, är till exempel mycket förtjust i Ghost World och Mike Leigh. Och kanske särskilt i bröderna Coen. Lost In Translation tänker jag inte ens kommentera, det är den inte värd, men jag är förtjust i andra alster av Sofia Coppola.

När jag såg Lost in Translation första gången avskydde jag den. När jag såg den andra gången älskade jag den. Har du prövat att se om den...? (Inte för att du nödvändigtvis skulle reagera som jag, men det kunde vara kul att se om den får något slags annorlunda effekt om du såg om den.)

En cineastisk kärlek delar vi dock till hundra procent och det är Winona Ryder. :)

Jag kan ju säga att om du (eller någon annan) ens tänker tanken att se nya Star Trek på grund av miss Ryder (eller av någon slags kärlek till sci-fi som genre) gör det inte och bespara dig lidande. Winona Ryder är naturligtvis bra i de scener hon är med i, en av få med någon slags klangbotten och nerv, men de är få och resten är de facto bara fyrverkerier. Bara och endast fyrverkerier.

Nåväl, jag vet vad som är bra och vad jag gillar. Och om har jag lärt mig en sak med åren så är det att förutfattade meningar om en film ska man aldrig ha, då missar man ofta filmer som kan skaka om hela ens cineastiska person och göra hela livet rikare.

Jag måste medge att jag inte ens visste att Winona är med i den nya Star Trek-filmen, för fyrverkeri-trams av det slaget håller jag mig över huvud taget inte à jour med. Fast jag tackar i alla fall för varningen och med tanke på hennes bleka insats i Alien IV, som jag ju faktiskt har sett och till och med som typexempel på den här sortens filmer recenserat på Kinematografi, skulle jag nog inte ha kommit på tanken att se filmen ens för hennes skull.

Men i övrigt är Winona förstås lysande och så gott som alltid mycket värd att se. När jag fick önska vilka jag ville gå med längs röda mattan till Oscarsutdelningen önskade jag Winona Ryder och Jack.

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Förresten, jag ska kanske förklara behovet av filmer på dvd av Francois Truffaut och många andra. Det är förstås inte så att jag inte har sett Truffauts filmer, för det har jag. Inte så få av dem åtskilliga gånger, dessutom. Men jag recenserar aldrig någon film på Kinematografi utan att ha sett om den, för att ha den helt färskt i minnet. I själva verket är det förstås så att det är en minoritet av filmerna jag recenserar på Kinematografi som jag ser för första gången, även om exempel på sådana finns (som In Bruges och Young Adam och några till).

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Faktum är att jag inte hittat en enda dvd med en film av Francois Truffaut ännu, för att ta ett exempel ur högen.

Huh, det har till och med jag gjort.

Om någon kan tipsa mig om bra butik i någon av Europas huvudstäder där man kan köpa gammal och ny europeisk film på dvd vore jag mycket tacksam. Efter att två gånger ha blivit tvungen att spärra mitt Visa-kort och byta ut det köper jag numera helst inte på nätet.

Filmbutiken i norska Filmmuseet tyckte jag var bra. Finns även på nätet om du vill spana in sortimentet: http://www.nfi.no/filmbutikken/

[centerwall]

Jodå, de finns. Vad som inte finns i lika hög grad - tyvärr - är europeisk, asiatisk och annan film på dvd. Faktum är att jag inte hittat en enda dvd med en film av Francois Truffaut ännu, för att ta ett exempel ur högen. Att en av filmhistoriens portalfigurer - och inte bara han, förstås, utan hundratals andra - är svårfunna på dvd bara för att de inte verkade i Hollywood är beklämmande, men visar kanske å andra sidan också på USA:s förmåga och intresse av att utge även mängder av filmhistoriska verk på dvd.

Om någon kan tipsa mig om bra butik i någon av Europas huvudstäder där man kan köpa gammal och ny europeisk film på dvd vore jag mycket tacksam. Efter att två gånger ha blivit tvungen att spärra mitt Visa-kort och byta ut det köper jag numera helst inte på nätet.

Den franska butikskedjan Fnac har ett stort utbud - så om du behöver en anledning att åka till Paris så är det väl så kan du ju göra det för att köpa lite fransk film. Jag rekommenderar att du dubbelkollar om filmerna är textade, det är inte alltid så vanligt att franska filmer som säljs i frankrike har några som textremsor.

Om du nu av någon outgrundlig anledning inte vill åka till Paris så visade det sig att det finns en Fnac i Athen. Den ligger på 35 avenue Andreas Papandreou och du kan söka på deras utbud här: www.fnac.gr. Om de har lika stort utbud som butikerna i Frankrike vet jag dock inte.

Jag tror förövrigt att det var på HMV i London som jag handlade norsk film sist jag var där, så det kan också vara värt att kolla upp.

Annars säljer discshop.se en samlingsbox med fem filmer av Truffaut, och jag har för mig att du inte behöver betala med Visakort hos dem, utan kan få en faktura med din beställning.

Och på Condense ska vi se till att du kommer iväg till Movieline här i Göteborg som har ett inte så pjåkigt utbud (runt hörnet från mitt jobb, så jag kan smita iväg på lunchen och se om de har något av Truffaut till exempel).

[Nostromo]

Jodå, de finns. Vad som inte finns i lika hög grad - tyvärr - är europeisk, asiatisk och annan film på dvd. Faktum är att jag inte hittat en enda dvd med en film av Francois Truffaut ännu, för att ta ett exempel ur högen. Att en av filmhistoriens portalfigurer - och inte bara han, förstås, utan hundratals andra - är svårfunna på dvd bara för att de inte verkade i Hollywood är beklämmande, men visar kanske å andra sidan också på USA:s förmåga och intresse av att utge även mängder av filmhistoriska verk på dvd.

Criterion Collection är ett bra ställe att börja. I övrigt har jag själv funnit Truffaut (och Tati, Tarkovskij, Polanski etc) på Movieline här i Göteborg, så nog finns de, men vist är det svårare att hitta och oftast dyrare än annan film. Men generellt finns de "stora" regissörerna utgivna på DVD, inte alltid i Sverige dock och ibland får man nyttja Tradera o. dyl. Det är väsentligt mycket svårare med independent och udda regissörer, även när det gäller framgångsrik dylik som Cronenberg så är utbudet begränsat.

Det jag bara tycker är synd är när till exempel skräckfilm på din blogg reduceras till halvfärdiga effektorgasmer som Hostel, som är en lökig film, när vi har filmer som Haute Tension, Martyrs, Stuck, Tesis, Los sin nombre eller varför inte Orphan. Eller Cronenbergs The Brood eller von Triers Antichrist eller Hanekes Funny Games eller Polanskis Rosemary's Baby. Jag upplever bara lite av samma trista attityd som generellt finns kring skräckfilm, vilket jag tycker är synd då det är en heterogen genre och inte minst en genre som ofta provocerar och ställer frågor, vilket bra film bör göra om än på olika sätt.

Och ibland är det bara förbannat bra underhållning, precis som annan film. Ibland vill man bli underhållen, ägna sig åt lite eskapism. Ibland vill man bli satt under prövning, provocerad, tvingad att tänka. Problemet är att man inte alltid vet vilken film som ger det ena och det andra.

Min linje är alltså att jag ser både och. Att kombinera med är inget problem. Är en film bra är den det oavsett regissör, produktionsform eller genre. Och tvärtom. Om än på olika sätt.

Nåväl, vi får väl se vad som dyker upp på bloggen framgent.

Angående Lost in Translation: jag har bara sett den en gång och det är möjligt att en omtitt kan ändra min åsikt. Likväl vidhåller jag tills dess att det är en tafflig och infantil film där pretention misstas för djup.