Ray, Bo och Internet

[Sheriffen]

I helgupplagan (090620/21) av International Herald Tribune intervjuas Ray Bradbury med anledning av sin stora kampanj för att rädda biblioteken i USA, som på grund av den pågående depressionen fått stora tårtbitar skurna ur de statliga anslagen. Att Bradbury kämpar för biblioteken är väl knappast ägnat att förvåna, men hans svar på frågan vad han vill ägna sig åt nu när han snart är 90 år och en av världens mest framgångsrika författare känns inte helt väntat:

"Bo Derek is a really good friend of mine and I'd like to spend more time with her."

Kanske mindre ögonbrynshöjande är hans åsikt om Internet:

"Yahoo called me eight weeks ago. They wanted to put a book of mine on Yahoo. You know what I told them? 'To hell with you. TO HELL WITH YOU and to hell with the Internet.' I hate all that. It's distracting, it's meaningless, it's not real. It's in the air somewhere."

Den sista meningen tycker jag är obetalbar, men jag förmodar att det inte kommer som en överraskning att jag i stort instämmer med Ray Bradbury även om jag faktiskt ser enstaka fördelar med Internet också. Inte många, dock.

Och jag kan ju inte minnas att livet var särskilt mycket sämre innan eländet fanns.

Kör hårt,
Sheriffen

[pinkunicorn]

Jag vill minnas att du själv inte fäster speciellt mycket vikt vid vad Bradbury skrivit på senare år. Det tycks mig klart att det här uttalandet ska tolkas i ljuset av det. Jag själv skulle vilja läsa Fahrenheit 451 som den blivit om den skrivits av en ung Bradbury som vuxit upp med internet. Fast å andra sidan, i princip kan man väl säga att Cory Doctorows Little Brother är den boken.

[Sheriffen]

Jag vill minnas att du själv inte fäster speciellt mycket vikt vid vad Bradbury skrivit på senare år. Det tycks mig klart att det här uttalandet ska tolkas i ljuset av det. Jag själv skulle vilja läsa Fahrenheit 451 som den blivit om den skrivits av en ung Bradbury som vuxit upp med internet. Fast å andra sidan, i princip kan man väl säga att Cory Doctorows Little Brother är den boken.

Rätt och fel.

Uttalandet ska också tolkas i sken av att både jag och Ray Bradbury är utpräglade humanister. Vilket sannolikt är ett av skälen till att jag betraktar honom och science fiction-litteraturens störste humanist, Clifford D. Simak, som alla tiders främsta science fiction-författare.

För jag delar med Ray Bradbury - och Clifford D. Simak - åsikten att jag hellre sitter på verandan bakom huset med en drink och pratar med mina inbjudna vänner än gör det som vi gör just nu, via en datorskärm.

Jag delar med Ray Bradbury åsikten att all kommunikation som tar bort tonfall, minspel, kroppsspråk och, viktigast av allt, mänsklig samvaro, är sekunda. Bara ett dåligt substitut för det som verkligen gäller.

Så Ray Bradbury har förstås helt rätt. Nu pratar vi bara rakt ut i luften du och jag. I cyberrymden. Jag hör inte ditt tonfall, jag ser inte ditt minspel och jag går tyvärr miste om ditt trevliga sällskap.

Jag ser gärna dig, Hans, på min enorma balkong här nere i Athén på en drink, så att vi kan sitta och prata på riktigt. Och du vet att du och din familj är inbjudna sedan åratal tillbaka.

Gör verklighet av det, så kan vi snacka på Internet när vi inte har någon bättre möjlighet.

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Denna undersökning från min arma mater kan vara intressant i sammanhanget:

http://www.uu.se/press/pm.php?typ=pm&id=682

- Ofta hörs istället ett beklagande att de sociala kontakterna på nätet ersätter andra och mer "naturliga" umgängesformer. Men den här studien visar att det ena inte utesluter det andra utan snarare att man kommunicerar mer på flera olika sätt, säger Håkan Selg.

[john-henri]

Här håller jag inte alls med vare sig Sheriffen eller Ray Bradbury.

Utom i en detalj. För nej, nätet kan än så länge inte ersätta personlig kommunikation. Men det är, tycker jag, egentligen rätt ovidkommande.

Såhär: en gång i tiden skrev jag oerhört mycket brev. Sedan kom studier, arbete och annat emellan och jag tappade kontakten med många mer eller mindre nära vänner som jag saknade trots att jag sällan eller i många fall aldrig träffat dem personligen.

Nu skriver jag mycket brev igen. Kortare, ofta, men snabbare. Jag har återknutit kontakten med åtskilliga av dem jag en gång i tiden kände och dessutom fått nya kontakter runt om i världen. Behöver jag information finns den att hämta med en knapptryckning eller två. Vill jag veta någonting går det på enstaka minuter att hitta informationen. Nätet är, enligt min blygsamma uppfattning, fullständigt enastående, både som kommunikationskanal, informationskälla och tidsfördriv. Och för den som så önskar utesluter det förvisso inte heller gungstolen på verandan. Man kan ha laptopen i knäet.

John-Henri

[Sheriffen]

Ack.

Jo, John-Henri, jag ser det ironiskt humoristiska anslaget, men ärligt talat - informationskälla och tidsfördriv?!

Jag pratade om mänsklig samvaro.

Vi har ju alla våra preferenser, men jag föredrar nog just det senare. Mänsklig samvaro. Och det kan laptopen i knät på verandan inte erbjuda på samma sätt som ens vänner runt bordet över en drink på samma veranda.

Jag tror bestämt att du har gått och blivit ett av datorerans barn.

Tidsfördriv? Med Internet?

Det kan jag garantera att jag slipper så länge nattklubbarna och nattklubbstjejerna finns kvar.

Men som sagt, vi har ju alla våra preferenser.

Kör hårt,
Sheriffen