EU-valet!

[Sheriffen]

Jag läste om val i Svensk Författningspolitik. Där stod det att om man inte röstar så är man nöjd med resultatet....

Man ska inte tro på allt man läser. Ett kritiskt öga är intellektets bästa vän.

Ståndpunkten du framför är befängd, eftersom den är självmotsägande. Du säger både A och icke-A. Alltså, om man inte röstar är man nöjd med resultatet vilket det än blir? Men hur skulle det kunna vara ens avlägset möjligt med mindre än att man är så komplett ointresserad att man helt struntar i resultatet? Man är alltså nöjd helt oavsett om det parti man gillar vinner eller förlorar? Båda delarna är lika bra? A och icke-A på en gång?

Tänk efter lite själv, Livgivare, och lita inte bara blint på diverse påståenden i propagandaskrifter som Svensk Författningspolitik, författad av de politiker som vill att du ska tro på allt de säger och helst inte rösta om du inte röstar "rätt".

Och med ståndpunkten att om man inte röstar så är man nöjd med resultatet, vad händer då om absolut ingen röstar och det därför inte blir något resultat?

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan]

Jag läste om val i Svensk Författningspolitik. Där stod det att om man inte röstar så är man nöjd med resultatet....

Jag är rädd att jag inte förstår poängen. Förklara?

[tompe]

Om man säger att man accepterar resultatet om man inte röstar så håller jag med. Men detta gäller ju också alla som röstar så det påståendet säger just inget.

Sedan så finns det massor ed olika skäl att inte rösta och jag tror nog de som forskra om sådant känner till detta så analysen är nog aldrig så trubbig att man tolkar alla icke-röster på samma sätt (blanka röster räknas på samma sätt som att inte rösta). Jag har bara röstat i riksdagsvalet på ett parti en gång (piratpartiet förra gången) och mitt motiv att inte rösta var att jag ansåg man skulle rösta på en ideologi man sympatiserade med och alla partier hade ideologiska ståndpunkter jag inte kunde med att stödja. Piratpartiet är i den meningen helt perfekt då de har väldigt få ideologiska ståndpunkter och jag stödjer dem alla.

Jag tycker också att oinsatt röstande eller att rösta bara för att man ska rösta är omoraliskt.

[Johan]

Ett förtydligande till Livgivare, förresten: problemet med ditt inlägg är att det inte framgår hur det skall tolkas. Är du ironisk, är det ett "jag har läst det här och därför måste det vara sant", ett "jag anser att den här boken en trovärdig auktoritet som ger en representativ bild av hur politiker och andra människor kommer att uppfatta valet att inte rösta" eller någonting helt annat?

[Livgivare]

Jag tycker boken är trovärdig som jag läst. Tror kanske inte den är propagandistisk då den används innom Statsvetenskapliga studier på Universitet.

Men jag vet med mig nu för tiden att jag är superbra på att snappa upp detaljer och lägga småsaker på minnet, men tappar helhetsbegreppet i många fall, så också att alla detaljer gör mig ibland blind och dum när det kommer till att vara kritisk. Jag är helt enkelt lite konstig ibland...

[jPeMelin]

Saknar dock det gamla Galago-partiet. Jag tror dock inte dagens Galago skulle kunna skrapa ihop en lika intressant personlista, eller partiprogram som den klassiska.

Var inte Socker-Conny förstanamn? Han ställer nog upp igen, ska du se! Men jag vill inte vara den som frågar. :-)

Jo, men försök plocka ut några lämpliga kandidater ur dagens Galagos självbiografiska utsvävningar. Ska vi ta Mats Jonsson som 9-åring eller som 20-åring? Knappast lika färgstarkt.

/Jim

[jPeMelin]

De senaste dagarna har jag sett en rad argument som hävdat antingen att den som röstat inte kan klaga över resultatet, eftersom man spelat med och varit en del av systemet, eller att den som inte röstat inte kan klaga över resultatet, eftersom man inte tagit sin chans att påverka. Jag underkänner båda. Man har alltid rätt att invända mot ett system som gör intrång i ens liv, oavsett om man ansett att det bästa att göra är ett använda den hyggligt symboliska makt som den enskilda rösten innebär eller att visa sitt missnöje genom att bojkotta det hela. Ingetdera är, förstås, på det stora hela särskilt effektivt, men så är också en av demokratins stora fördelar att det trots allt är jämförelsevis krångligt att få igenom beslut.

Bisarrt att påstå något sådant.
Jag håller fullständigt med dig i ditt fortsatta resonemeng. Jag vill också tillägga att det verkar också som de argumenterat som du noterat verkar tro att valet är vår enda demokratiska uppgift som röstboskap. Många gör kanske inte mycket mer än så, men i demokratin ingår ju att man i sin vardag arbetar för förändringar, debatterar och kritiserar och även utför politisk aktion. Det är inte bara en frihet utan en förutsättning för en dynamisk demokrati.
Om ingen gjorde sådant utöver vad de tilläts rent formellt skulle ju knappast mycket förändras av folkviljan.

/Jim

[Sheriffen]

Jag tycker boken är trovärdig som jag läst. Tror kanske inte den är propagandistisk då den används innom Statsvetenskapliga studier på Universitet.

Snälla Livgivare, vem är det egentligen som äger och driver universiteten och för den delen de offentliga skolorna i Sverige? Statsmakten, månne? Och vem tror du därmed tar fram läromedlen?

Därmed faktiskt inte sagt att universiteten inte skulle vara hemvist för gott om självständigt tänkande, självständig forskning, etc. Men en bok som den nämnda är mycket uppenbart propagandistisk, inte minst som den påstår något så befängt men för politiker av alla schatteringar bekvämt som att alla som inte röstar håller med om resultatet. Finns det något bättre sätt för valvinnande politiker att hävda att de har folket bakom sig än att påstå att inte bara alla som röstat på dem utan även alla röstberättigade som *inte* röstat på dem stöder dem?

Ser du hur befängt det är? Och att det helt enkelt inte *kan* vara sant?

Men jag vet med mig nu för tiden att jag är superbra på att snappa upp detaljer och lägga småsaker på minnet, men tappar helhetsbegreppet i många fall, så också att alla detaljer gör mig ibland blind och dum när det kommer till att vara kritisk. Jag är helt enkelt lite konstig ibland...

Ett bra knep, som är närmast normalt förfarande om man läser teoretisk filosofi vid universiteten i Sverige, är att börja med att förutsätta att läroboken har fel. Tro inte på något som står i den, utan försök tvärtom för dig själv motbevisa det som står i den. Om du lyckas motbevisa det, så har läroboken fel. Om du inte lyckas motbevisa det så kan den fortfarande ha fel, men du kan med något större säkerhet tro på det som står i den.

En sak är dock helt säker. En lärobok som säger emot sig själv, vilket Svensk Författningspolitik alltså gör i det av dig anförda exemplet, har helt kategoriskt fel. Vore jag du skulle jag inte öppna den boken igen över huvud taget, eftersom den helt enkelt inte kan vara tillförlitlig.

Kör hårt,
Sheriffen

[centerwall]

Jag tycker att man bör rösta, och jag tycker att alla faktiskt kan sätta sig in tillräckligt mycket för att kunna lägga en röst på det alternativ som ligger en närmast. Att säga att man inte bör rösta om man inte är tillräckligt insatt tycker jag inte är ett tillfredställande argument, för vem ska avgöra vem som inte är tillräckligt insatt och på vem ligger ansvaret att se till att väljarna vet tillräckligt?

Men i det fria valet vi har i en demokrati finns ju möjligheten att välja att inte rösta. Och det som jag skulle vilja ha svar på (och som jag känner ännu inte har besvarats i den här tråden) är varför? Varför väljer någon att inte rösta? Jag söker inte polemik, jag söker en förklaring som jag kan förstå, oavsett om jag kommer att hålla med om argumentet eller ej.

[centerwall]

Närmast (inte nära) politiskt ligger jag några av moderaternas mest liberala kandidater, men att rösta på dem i ett läge där moderaterna skulle betrakta röster på dem som en framgång även på det inriktespolitiska planet – för hur mycket stöd ett parti får i EP-valet kastar, tyvärr, inrikespolitiska skuggor – är betydligt mer än min mage klarar av.

Det här är också en intressant fråga. Rent rationellt kan jag inte förstå ditt resomenang, men emotionellt kan jag göra det. Och jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att politik också till stor del handlar om känslor.

[tompe]

Jag tycker att man bör rösta, och jag tycker att alla faktiskt kan sätta sig in tillräckligt mycket för att kunna lägga en röst på det alternativ som ligger en närmast. Att säga att man inte bör rösta om man inte är tillräckligt insatt tycker jag inte är ett tillfredställande argument, för vem ska avgöra vem som inte är tillräckligt insatt och på vem ligger ansvaret att se till att väljarna vet tillräckligt?

Men i det fria valet vi har i en demokrati finns ju möjligheten att välja att inte rösta. Och det som jag skulle vilja ha svar på (och som jag känner ännu inte har besvarats i den här tråden) är varför? Varför väljer någon att inte rösta? Jag söker inte polemik, jag söker en förklaring som jag kan förstå, oavsett om jag kommer att hålla med om argumentet eller ej.

Det finns väl massor med möjliga anledningar. En empirisk observation är att det verkar bli ungefär likadant oavsett vem som vinner valet. Så varför ska man slösa tid med att sätta sig in i frågorna så man kan rösta?

Sedan kanske man inte kan med att stödja personer som ljuger. Så så gott som alla politiker faller bort då.

Eller också tycker man illa om alla de stora partiernas ideologier eller idé-program.

Jag såg faktiskt ingen rationell metod att bestämma sig för att rösta på ett specifikt parti. Däremot verkade det mycket enklare att rösta emot ett speciellt parti så negativa röster vore en bra sak att införa. Nu har piratpartiet slunkit igenom mitt nålsöga så nu kan jag rösta.

Att inte rösta är då en stark signal på att inget parti duger och uppmuntrar framväxten av nya typer av partier. Om man röstat på något parti hade man visat sitt stöd för den konfiguration av partier som fanns och detta är inget man vill göra.

[Sten]

Men i det fria valet vi har i en demokrati finns ju möjligheten att välja att inte rösta. Och det som jag skulle vilja ha svar på (och som jag känner ännu inte har besvarats i den här tråden) är varför? Varför väljer någon att inte rösta? Jag söker inte polemik, jag söker en förklaring som jag kan förstå, oavsett om jag kommer att hålla med om argumentet eller ej.

Räknar du blankröstande som att inte rösta?
Majoriteten av alla politiska beslut är dåliga. Det finns helt enkelt inget svenskt parti som gör, eller ens vill göra, fler bra saker än dåliga saker. Om jag röstar på ett parti blir jag medskyldig till att göra världen sämre. Skillnaden mellan ett dåligt parti och ett ännu sämre parti är så oerhört liten att det inte gör det värt att uppmuntra något av dem.

(Det finns politiska beslut som gör världen lite bättre. I fredags fattade de beslut om att det ska bli frivilligt att gå med i en studentkår. I dag fattade de beslut om att äntligen ta bort den sista resten av legaliserat slaveri i Sverige. De uppväger i alla fall inte alla dåliga beslut.)

[Johan]

Närmast (inte nära) politiskt ligger jag några av moderaternas mest liberala kandidater, men att rösta på dem i ett läge där moderaterna skulle betrakta röster på dem som en framgång även på det inriktespolitiska planet – för hur mycket stöd ett parti får i EP-valet kastar, tyvärr, inrikespolitiska skuggor – är betydligt mer än min mage klarar av.

Det här är också en intressant fråga. Rent rationellt kan jag inte förstå ditt resomenang, men emotionellt kan jag göra det. Och jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att politik också till stor del handlar om känslor.

Jag tycker att det är irrationellt att inte ha ett rationellt förhållande till sina känslor, det vill säga vara medveten om dem och i vilken utsträckning de påverkar ens liv. Som jag avslutade inlägget du citerar med: "Til syvende og sidst är den enskilda röstens främsta effekt på den som kastade den vetskapen vad man gjorde med den – oavsett om det var att nöjt bojkotta, känna att man kastade bort sin chans att ta del i besluten, att känna sig delaktig i att föra ett parti man uppskattar framåt eller bitterhet över att ha röstat på någonting man i efterhand önskar att man inte hade. Inte den roll den spelar i valresultatet." Det är en del av det hela. Jag vill inte leva med att veta att jag har röstat fram en regering som gång på gång fattar beslut jag avskyr, även om alternativet hade varit värre – minst röst har förmodligen inte vägt över åt ena eller andra hållet och därför inte spelat någon som helst roll för mandatfördelning, men är fullständigt avgörande för om jag är medskyldig till att ha givit dem makten eller inte.

Men jag ser inga som helst problem med att argumentera för det utifrån ren politisk påverkan. Säg att det vi ignorerar alla småpartier utan någon som helst chans att komma in i riksdagen och bara ser till blockpolitiken, med eventuella partier som skulle kunna komma in som vågmästare. Jag kan tycka att det ärligt talat inte spelar någon enorm roll vilket av blocken som sitter i regeringen: de dominerande partierna (socialdemokraterna och moderaterna) är tillräckligt lika varandra för att upprätthålla samma system, även om de inte är överens om hur det skall förvaltas. Däremot är det klart att det mest liberala alternativet är det jag om jag skall välja föredrar, även om jag inte känner att det representerar mig (och trots att det är allierat med uttalade konservativa krafter, och rent känslomässigt tycker jag betydligt sämre om konservatism än socialism). För att den skillnaden skall spela någon roll måste partierna drivas i liberal riktning. Att till exempel rösta på moderaterna i ett skede när de har blivit allt mer uttalat ideologilösa och blivit ett pragmatiskt maktparti är att uppmuntra den utvecklingen. Personligen är jag inte direkt någon borgerlig kärnväljare från första början, men även om jag hade varit det hade jag allvarligt ifrågasatt om det hade varit värt att rösta på dem när signalerna går mot "vi behöver inte bry oss om vad ni tycker. Ni har inget annat trovärdigt alternativ att rösta på ändå. Vi kommer alltid att vara bättre än vänstern". Nu är det fullständigt självklart att inte göra det.

[Johan]

Jag vill också tillägga att det verkar också som de argumenterat som du noterat verkar tro att valet är vår enda demokratiska uppgift som röstboskap.

Även sätt till själva valet så tycker jag att det är absurt att tro att min makt huvudsakligen ligger i min röstsedel. Det gör den förstås inte: min förmåga att påverka andra gällande deras beslut är väldigt mycket viktigare. Vid sidan om den är det där med att gå och lägga en egen röst ganska oväsentlig, faktiskt.

[pinkunicorn]

I dag fattade de beslut om att äntligen ta bort den sista resten av legaliserat slaveri i Sverige.

Nu blir jag nyfiken. Vad var det?