Oväntad science fiction

[Sheriffen]

Nu tror jag väl inte att det här på forumet finns några fullkomligt sanslösa komplettister av samma slag som den där franske fanen och förläggaren vad han nu heter som reser världen runt och letar science fiction i alla tänkbara, osannolika böcker och trycksaker, men i alla fall...

Kanske kan det vara kul att veta att Charles Bukowski har skrivit i alla fall en science fiction-berättelse, där en av gestalterna likt Gully Foyle i "The Stars My Destination" kan teleportera. I det här fallet är det en novell: "Strokes To Nowhere" i novellsamlingen Hot Water Music.

Det känns oväntat, för Charles Bukowski är absolut inte science fiction-författare. Fast alldeles synnerligen läsvärd, om man är intresserad av romaner, noveller och, framförallt, dikter som... ja, läs själva.

Varning för brutal, självbiografisk uppriktighet och för ofta mycket klarsynta observationer av människor, deras relationer och beteende, och naturligtvis för tillvaron på livets nattsida, som Bukowski bebodde i hela sitt liv.

Kör hårt,
Sheriffen

[Rymd-Olov]

Jag har bara läst Ham on Rye, Bukowskis barndomsskildring, men instämmer till fullo i att det är en alldeles utmärkt roman som alla bör läsa. Bukowski själv tycks ha varit en ganska jobbig och obehaglig figur (jag skummade en del Bukowskibiografier i samband med ett skolarbete en gång), men just Ham on Rye ger, som Roddy Doyle skrev i förordet till den upplaga jag läst, en sorts förklaring till hur han blev som han blev. Även om vi får anta att aliaset Henry Chinaski inte är synonym med Bukowski. Eller?

Det är hur som helst en fantastisk läsupplevelse, full av hemskheter, Depressionen och en sanslös, om än makaber och tillbakahållen, humor. För oss som fascinerades av den självbiografiska vågen bland svenska (och västerländska i stort) serieskapare tycker förstås också att det är intressant att se var de uppenbarligen har en av sina största inspirationskällor.

Heter det verkligen "aliaset", förresten?

[Sheriffen]

Jo, Henry Chinaski är faktiskt synonymt med Charles Bukowski. Mer än nästan någon annan författare/poet var Charles Bukowski självbiografisk - han skrev så gott som alltid med utgångspunkt i sitt liv eller om sådant han sett eller visste att människor han träffat upplevt. Naturligtvis betyder det inte att allt i hans romaner, noveller och dikter (om än ganska mycket ändå) är bokstavligt sant, men de tar avstamp i Charles Bukowskis omständigheter och tillvaro. Liksom andra författare/poeter hade han förstås även förmågan att fabulera, vilket han självklart också ofta gör. Och det är inte alltid gränsen är knivskarp, direkt.

Fast, hur som helst - överallt där han skriver om Henry Chinaski skriver han om sig själv och det finns i de fallen stort fog för att se merparten av det skrivna som sant. När han skriver om gestalter med andra namn finns det stort fog för att se merparten av det skrivna som mer av ren skönlitteratur, men med avstamp i hans verklighet.

Kör hårt,
Sheriffen

[Rymd-Olov]

Tack för upplysningen! Min favoritscen i Ham on Rye är nog den när Chinaski ska skriva ett referat av presidentens tal som skolarbete...

Fasen, ni som inte läst den måste ta och läsa den! Och jag ska läsa om den, känner jag nu.

[Sheriffen]

Här en intressant och i sammanhanget belysande omständighet, som jag råkade hitta nu i kväll.

Om man läser den mycket uppenbart självbiografiska dikten "Legs, Hips and Behind" i samlingen What Matters Most is How Well You Walk Through the Fire och sedan novellen "Some Mother" i novellsamlingen Hot Water Music, får man en illustration av hur något självupplevt hos Charles Bukowski kan förvandlas till vad som mycket sannolikt är en i huvudsak skönlitterär berättelse, som dock tar avstamp i det självupplevda.

Kör hårt,
Sheriffen