Framtidens kvinnor?

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Framtidens kvinnor?

Inläggav john-henri » tis 24 jun 2008, 17:43

Jag har de senaste dagarna deltagit i en rätt intressant diskussion som förts i en huvudsakligen anglosaxisk diskussionsgrupp fr sf-författare och som från att enbart ha handlat om sf av kvinnliga författare gradvis övergått till att handla om vad som egentligen händer med den gradvis ökande jämställdhet och tolerans för avvikande som kom igång i slutet av 1960-talet. Fortsätter den? Har den avstannat? Eller börjat trängas tillbaka?

Det intressanta, eller kanske bara beklämmande, är att jag har en stark känsla av att det sista alternativet är mest korrekt. För att nu hålla oss åtminstone delvis till ämnet är det väl ändå notervärt att andelen kvinnliga författare i de olika samlingarna av årets bästa sf-noveller har minskat rätt påtagligt; de senste båda Gardner Dozois-samlingarna erbjuder 17% kvinnliga författare jämfört med de nära 30% Dozois första antologier för drygt tjugo år sedan publicerade; i David Hartwells konkurrerande antologiserie är minskningen mindre, från de båda första volymernas också nära 30% till nu strax över 20%. Men det finns också andra indikationer. Andelen sf-romaner av kvinnliga författare har minskat; de primärt kvinnliga sf-antologier som fortfarande utges kommer nu på antingen akademiska eller mycket små förlag.

Själv kan jag så gott som dagligen konstatera att tidningsutbudet i landet har genomgått en subtil förändring. När jag dagligen hämtar ppsten i närbutiken är det rätt lätt att se att den av serietidningshyllorna som ägnas åt "flicktidningar" omfattar nu så gott som enbart tidningar med knallrosa och glitterprydda omslag som handlar om prinsessor, älvor och Barbie, medan de tuffare tjejtidningar som fanns för inte särskilt länge sedan, från Powerpuffpinglorna till Catwoman, har försvunnit. I resten av ställen är det notervärt att det numera finns över ett halvdussin tidningar med inriktning på brudklänningar, bröllop och graviditet, medan samtidigt skvallerveckotidningarnas omslag inte längre som för ett par år sedan reklamerar artiklar om utomäktenskapliga eller samkönade relationer, utan också de nästan uteslutande handlar om förlovningar, äktenskap och väntade barn.

Nej, det är inga särskilt entydigt signifikativa saker, det här. Men allihop pekar åt samma håll. Och mig skrämmer det i alla fall.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 24 jun 2008, 18:27

Jo. Javisst. Nere i Viken, en avkrok i Sverige, säljer de på nytt skära serietidningar till tjejer.

Men jag tycker att perspektivet är helt enkelt toksmalt, både geografiskt och tidsmässigt. Nästa år står det säkert några tuffa tjejtidningar där igen, även om det inte gjorde det just den här veckan, liksom.

För att balansera lite kan jag möjligen glädja med att när man gick på enorm nattklubb med disco i Athen vid pass 1990 så befanns där vara cirka 600 gäster - på båda nattklubbarna, i själva verket, för Video och Barbarella låg vägg i vägg och man kunde gå från den ena till den andra genom att bara ta en kort tur ute på trottoaren. Av dessa 600 gäster per ställe var cirka 25 tjejer. Samtliga de tjejerna var där med pojkvän och/eller bror och/eller manlig kusin. Man var tvungen att prata med alla eller någon (beroende på hur många och vilka de bevakades av just den kvällen) av dessa manliga personer för att utan risk för livet bjuda en tjej på en drink. Om hon hade pojkvännen med sig så var det av förklarliga skäl för det mesta kört, medan det kunde gå något enklare om hon hade med sig bara en bror eller ännu hellre en kusin. Fast man måste prata grekiska, förstås. Och veta hur man skulle säga. Och vad.

Jämför det med dagens läge, bara 18 år och ungefär en ny tonårsgeneration senare.

I dag går tjejerna, från tidiga tonåren och uppåt, ut antingen själva eller i väninnegäng. De inte bara inte behöver ha med sig manliga "väktare"; de vill inte. En del av dem är metal. Andra är techno. Åter andra är mer traditionellt grekiska. Men med ytterst få undantag är ingen av dem beroende av killarna, som numera trumpna står och hänger vid bardisken och spanar in alla snygga, frigjorda, självständiga kvinnor som, om de har lust, möjligen bevärdigas gå dit och byta ett par ord med dem.

För en sådan som jag, som inte hänger och ser trumpen ut och som inte längre behöver fråga några killar om lov, framstår just grekiska nattklubbar som väldigt trevliga. Jag vill minnas att John-Henri fått ett par kort via e-posten. Syn för sägen och allt det där.

Hur som helst, få inte för sig att Viken är hela världen, herr Holmberg. Och kom ihåg att saker och ting går i vågor. Även samhällsförändringar. Och herr Holmbergs egna mungipor, hoppas jag, som fortfarande har anledning att peka uppåt. Låt dem så göra.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen tis 24 jun 2008, 22:29, redigerad totalt 2 gånger.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 24 jun 2008, 20:06

Säkert. Fast det där missar hela poängen. Vad har de där självständiga tjejerna på dina grekiska nattklubbar för hägrande mål? Tänker de bli partikelfysiker eller författare eller arkeologer? Eller tänker de ha kul i tre år och sedan gifta sig och skaffa barn?

För inte särskilt länge sedan blev det ett jävla liv här i Sverige (obs, inte bara i Viken; även om här förstås finns en lokaliserad vecko- och månadstidningsutgivning som skiljer sig från den i resten av landet, så har vi inga egna radiostationer ännu) om Corinne Meiers No kid. 40 skäl att inte skaffa barn, som jag hört hånas och begabbas i förbluffande många radioprogram. Har den haft några framgångar i Grekland?

Parentetiskt kan det ju noteras att grekiska kvinnor enligt Eurostat vid en årslång mätning (se t ex DN 7 mars 2006) i genomsnitt ägnar 2 timmar och 20 minuter per dag åt yrkesarbete eller studier men lite drygt 5 timmar per dag åt hushållsarbete. (Motsvarande siffror för Sverige är respektive 3 timmar och 10 minuter och nära 4 och en halv timma, så tro inte att jag påstår att här skulle vara så ojämförbart mycket bättre. Men i alla fall märkbart. EU-snittet ligger på 2,5 timmar respektive 4 timmar och en kvart; EU-snittet för män är drygt 4 timmars arbete/studier och 2,5 timmar hushållsarbete.)
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 24 jun 2008, 22:16

john-henri skrev:Säkert. Fast det där missar hela poängen. Vad har de där självständiga tjejerna på dina grekiska nattklubbar för hägrande mål? Tänker de bli partikelfysiker eller författare eller arkeologer? Eller tänker de ha kul i tre år och sedan gifta sig och skaffa barn?


Varierar lite.

En som jag känner mycket väl och som i år hunnit bli 35 är Sophia, av eget val ogift och en av Europas mest framgångsrika scenografer (främst inom teater, men även i viss mån tv och film). Jobbar inte så sällan utomlands.

En annan är Nadjezdja with the Russian Name, som dock vid 27 års ålder fortfarande jobbar som bartender på nattklubbar men tycker det är kul. Ogift, förstås. Av eget val.

Dimitra, som hunnit bli 24, är även hon bartender men f.d. och siktar mer på filmkarriär och är därför på väg till USA. Ogift av eget val.

Jag har redan i Baren här på forumet givit en länk till Elisávet, som förstås är ogift och nu väl 26 och alltså framgångsrik skivartist. När jag träffade henne sjöng hon fortfarande som en av flera olika sångare och sångerskor som turades om (de hade olika låtar) med det stående hårdrockbandet på nattklubben Architektonikí.

Laura, om jag minns rätt 21, med sitt typiskt ogrekiska namn är ändå infödd grekinna och extrajobbar bara som bartender på nätterna, för på dagarna står hon i sin egen klädaffär. Fast vid sidan av spelar hon in reklamfilmer som visas i tv. Ogift, förstås.

Just det, förresten - i just de här fallen är tjejerna inte ogifta för att de skulle vara lesbiska. Det är de inte. Alla har haft pojkvänner, några av dem flera stycken. Dem har de dumpat. De var för gammalmodiga. Pojkvännerna. Bara en av ovanstående tror jag är bisexuell, baserat på vad hon tyckte om min svenska väninna Eva.

Och angående din fråga... hur så, förresten? Ska jag utöka listan, eller? Vad var poängen nu igen...?

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. För säkerhets skull: ingen av ovanstående är påhittad eller något slags symbol eller så. Äkta, existerande kvinnor allesammans. Plus väldigt många fler om du vill att jag ska lista dem. D.S.

P.P.S. Det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik. Bristen med statistiken du hänvisar till är att den omfattar ett representativt urval av *alla* Greklands kvinnor, alltså även alla de äldre och mycket mer traditionsbundna generationerna. Som jag försökte klargöra är de här förändringarna mycket färska och gäller alltså bara de yngsta generationerna (med enstaka individuella undantag i grupperna gamla och nya, förstås - alltså, det finns traditionsbundna yngre tjejer (få) och mer frigjorda äldre kvinnor (ytterst få)). D.S.
Senast redigerad av Sheriffen tis 24 jun 2008, 23:28, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 24 jun 2008, 22:48

Självklart omfattar statistiken hela populationen. Problemet, om du ursäktar, är att jag rätt starkt misstänker att de jämförelsevis unga kvinnor som går ensamma på nattklubbar i centrum av en miljonstad är mycket föga representativa för den stora majoriteten människor ens i deras egen ålder. Varmed inget ont på något vis sagt om dem du nämnde. More power to them. Fast ännu mer åt deras systrar ute i byarna, som jag skulle tro behöver det bättre.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 24 jun 2008, 23:05

Ute i byarna är läget mycket riktigt annorlunda än i storstäderna. Helt sant.

Fast att du inte vet vad som gäller i storstäderna sedan ett par decennier är helt uppenbart. Inget av det jag säger är alltså något slags hemlighet. Tvärtom. Och det gäller i de bredaste lager av de yngre generationerna.

Ett tecken på det kan väl vara den uppmärksamhet denna omvälvande, samhälleliga förändring ägnats i tidningar, böcker och tv-program.

Eller så har de fel allihop och du har rätt, men vi som bor i Grekland tvivlar nog på den möjligheten ändå. Lite grann, i alla fall.

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Ett fel, om du ursäktar, med folk som hemskt gärna vill vara revolutionärt liberala och stå på barrikaderna är att de nästan aldrig kan medge när barrikaderna håller på att falla, för då har de inget att stå på. D.S.
Senast redigerad av Sheriffen tis 24 jun 2008, 23:23, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tis 24 jun 2008, 23:14

Så till detta vill jag foga att *även* om det nu inte hade varit så att storstädernas unga grekiska kvinnor blivit självständiga och självförsörjande, vilket de i mycket, mycket stor utsträckning har, så skulle den blotta skillnaden mot 1990 (bara 18 år sedan!) att de nu går ut själva på nattklubbar ha varit *enorm* i sig. Även om de efter sina tre, fyra års nöjesliv gifte sig och skaffade barn. Och det måste man nog försöka förstå, för att se saker och ting i sitt rätta perspektiv.

Och nu är perspektivet som sagt ännu mycket mer omtumlande enormt. Eller hur man ska uttrycka saken.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tis 24 jun 2008, 23:23

Stilla undran förresten: hör inte den här diskussionen hemma i baren snarare än i litteratursektionen? Jophan?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » ons 25 jun 2008, 00:35

Kanske inte helt ointressant blev det ett slag tyst på den där internationella diskussionslistan jag nämnde inledningsvis sedan ett antal manliga deltagare uttalat sig och en av de kvinnliga mycket stillsamt skrev att hon verkligen inte väntat sig annat än att precis som skett bli informerad om att kvinnor i dag var jämlika, frigjorda, oberoende, självständiga, yrkesverksamma, hade samma inkomster, slapp laga middag och städa och byta blöjor och handla och stryka skjortor och inte hade något att klaga över.

Det gläder mig oerhört att få veta att alla unga kvinnor i Grekland är jämlika, frigjorda, oberoende, självständiga, yrkesverksamma, av eget val ogifta och barnlösa och på väg att göra karriär.

Självfallet är det lika glädjande att bli informerad om att de misstankar som vaknat inom mig till följd av det förändrade utbudet av serietidningar, filmer och böcker för tjejer, av skvallertidningar, månadsmagasin och annat flams, tydligen är grundlösa. Ett tag var jag nästan orolig. Ett tag fick jag till och med för mig hemska saker som att det finns människor som kan få för sig att man bör tvinga tillbaka kvinnor till vad Alice Sheldon kallade "tvångsmässig barnslighet".

Ett fel, om du ursäktar, med folk som hemskt gärna vill vara revolutionärt liberala och stå på barrikaderna är att de nästan aldrig kan medge när barrikaderna håller på att falla, för då har de inget att stå på.


Här behöver du, parentetiskt sagt, inte bekymra dig. Jag står rätt stabilt ett bra tag till. Världen är full av talibaner, nykristna, fascistoida politiker som vill lagra telefonsamtal och nätkommunikation, amerikanska akademiker som anser att Europa håller på att utplånas därför att vi övergivit Bibelns första bud, det där att föröka oss och uppfylla världen, och i stället tillåter kvinnor att ägna sig åt världsliga ting, och inte så få andra människor som såvitt jag kan upptäcka har ytterligt ringa till övers för ens den mest måttfulla liberalism, långt mindre någon revolutionär.

Fast nu tycker jag nästan att vi gubbar har dillat tillräckligt. Det som vore intressant vore att höra vad några av kvinnorna på det här forat anser. Och hur de upplever situationen.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Johan » ons 25 jun 2008, 00:46

Ett fel, om du ursäktar, med folk som hemskt gärna vill vara revolutionärt liberala och stå på barrikaderna är att de nästan aldrig kan medge när barrikaderna håller på att falla, för då har de inget att stå på.


Jag önskar att jag kunde tro på det. Men jag är rädd att jag håller med John-Henri. Jag som i jämförelse är någorlunda ung och inte riktigt kan jämföra med 1990, då min inneboende föddes och jag var tre år gammal, upplever verkligen att saker och ting går bakåt. Sådant jag ungt och naivt trodde var självklart blir ovanligare. Det finns plötsligt barrikader jag trodde redan hade raserats. Undersökningar som inte bygger på ett personligt umgänge, utan på ett tvärsnitt av befolkningen, blir dystrare. Et cetera.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav Sheriffen » ons 25 jun 2008, 01:04

John-Henri:

Raljerar man över de ärligt talat historiskt gigantiska framsteg som gjorts i Greklands urbana områden bara för att de framstegen inte innefattar exakt *100%* av de unga kvinnorna så tycker jag att man om någonsin visar sitt förakt för alla de bokstavligt talat miljoner kvinnor som lyckats åstadkomma vad som anses vara just en historisk förändring av i landet tidigare ej skådat mått.

Den väldiga svårighet du förefaller ha att *glädjas* (på riktigt, inte ironiskt) över precis den sortens framsteg du påstår dig efterlysa låter faktiskt i stället tvärtom förstå att du är hemskt kär i dina barrikader och gärna vill att de ska finnas kvar att stå på precis överallt i hela världen.

Det skulle vara mycket intressant att låta dig framföra de åsikter du framför i inläggen ovan till någon av de grekiska kvinnorna jag nämnde i min uppräkning. Du är välkommen till Athen, där du kan få träffa en eller flera av dem, eller samtliga. Helt allvarligt. Men - förvänta dig en smäll (verbal eller i något fall till och med äkta) rakt på käften, för de här tjejerna är tuffa. Och de gillar inte mansgriseri som frånkänner dem alla de mil de har vandrat bara för att det "inte kan vara så" och för att mannen som pratar med dem så gärna vill, vill, vill att det inte ska vara så, för då kanske han tappar balansen. Mycket allvarligt - välkommen!

Johan:

Fast är allt i hela världen precis som där du bor eller vad då? Jag har just berättat om ett ställe där saker och ting har blivit väldigt mycket bättre än de tidigare var där och märkligt nog hittar jag inte det stället på kartan över Uppsala.

Sedan kan man, om man är road, förstås hitta väldigt många platser på klotets yta där allt är fasansfullt mycket värre än i Uppsala, som inte ens på den punkten visar sig vara världens medelpunkt.

Så kanske är det dags att höja blicken?

Eller?

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen ons 25 jun 2008, 04:12, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » ons 25 jun 2008, 01:30

Förresten, för säkerhets skull, om det nu inte skulle ha framgått trots mina ihärdiga försök att visa på den enorma kontrasten mellan storstädernas Grekland i dag och för bara två decennier sedan:

Jag påstår förstås inte att Greklands storstäder är jämställdhetens paradis på jorden. Något sådant utopia finns inte och kommer rimligen aldrig att finnas. Men kontrasten är som sagt enorm. Från tidig 1800-talsmoral till vad jag nog tycker är snäppet före Sverige på två decennier. Och bara för att förändringarna inte omfattat 100% av alla och allting (och vilka samhälleliga förändringar har någonsin gjort det?) så tycker jag att det är befängt att i stället för att bejaka och glädjas åt dem i det närmaste förneka dem bara för att de är inte just 100% utan bara vansinnigt omtumlande kanske 80%. (Dessa procentsatser mer bildliga än konkreta, förstås - som ett uttryck för att ingen samhällsförändring någonsin är just 100%.)

Diskussionen slår mig därmed som rätt löjlig, faktiskt. Poänglös. Tack för mig!

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Johan » ons 25 jun 2008, 02:05

Var jag bor spelar inte någon större roll, eftersom min umgängeskrets knappast är särskilt representativ och jag hur som helst tror att det är fullständigt meningslöst att försöka bilda sig en uppfattning om vad som händer i världen baserat på vad man upplever alldeles runt sig själv. Jag skulle inte ens få för mig att påstå att det jag personligen ser är representativt för Uppsala.

Jag baserar min uppfattning på undersökningar och annat jag läser från Sverige, USA, Australien, Österrike, Tyskland, Storbritannien, Irland, Schweiz, Norge, Danmark, (svenskspråkiga) Finland, Nya Zeeland och andra länder där jag någorlunda behärskar språket. Det kan förstås hända att Grekland skiljer sig från detta – jag kan inte grekiska, och är därmed avskuren från den grekiska kulturen. I så fall är det åtminstone någonting att glädja sig åt.
//Johan Jönsson
Vetsaga
Johan
Trufan
 
Inlägg: 557
Blev medlem: tis 31 okt 2006, 11:37
Ort: Uppsala

Inläggav john-henri » ons 25 jun 2008, 10:44

Raljerar man över de ärligt talat historiskt gigantiska framsteg som gjorts i Greklands urbana områden bara för att de framstegen inte innefattar exakt *100%* av de unga kvinnorna så tycker jag att man om någonsin visar sitt förakt för alla de bokstavligt talat miljoner kvinnor som lyckats åstadkomma vad som anses vara just en historisk förändring av i landet tidigare ej skådat mått.


Fast är allt i hela världen precis som där du bor eller vad då? Jag har just berättat om ett ställe där saker och ting har blivit väldigt mycket bättre än de tidigare var där och märkligt nog hittar jag inte det stället på kartan över Uppsala.



Jag ska (faktiskt) inte nämnvärt förlänga det här.

Skulle någon (vilket jag faktiskt tvivlar på) ha fått för sig att jag raljerar över grekiska kvinnor som lyckats lägga av sig århundraden av förtryck kan jag uppriktigt lova att så inte är fallet. Men jag medger att jag raljerat en smula över Sheriffens inlägg, och skälet till det tycker jag framgår av det andra av mina båda citat från just Sheriffen här ovan.

Vad jag menade att göra vara att uttrycka en viss oro för något jag tycker mig ha märkt: en minskande tolerans för kvinnors försök att öka sin självständighet, och en parallell strävan att vrida klockan tillbaka till den form av traditionalism som i ett par hundra år har utnyttjats av de patriarkala samhällena i västvärlden för att bevara mansdominansen. Jag har upplevt det här fenomenet som relativt gemensamt för flera länder, men talade i första hand om Sverige.

Finns inte den här reaktionen i Grekland är det förstås utmärkt. Och Sheriffen vet ojämförligt mycket mer om Grekland än jag. (I mitt första inlägg sa jag inte heller ett ord om Grekland eller Sydeuropa över huvud taget.)

Samtidigt är nattklubbarna i Athen förmodligen inte representativa för hela Grekland. Och hur det står till vare sig på Athenska nattklubbar eller någonstans i Grekland säger förmodligen ingenting alls om vad som händer i Sverige. Eller i länder som ligger betydligt närmare Grekland, somTurkiet eller Egypten. All information jag tagit del av därifrån på senare tid talar om en dramatiskt annorlunda utveckling än den redovisade grekiska. Nu har förvisso utveckingen i den muslimska världen andra förtecken än den i den sekulära västvärlden, och det var inte om muslimska länder jag inledningsvis talade. Inte desto mindre har under de senaste trettio åren hundratals miljoner kvinnor i muslimskt dominerade samhällen drabbats av en nästan ofattbart snabb återgång till ett brutalt och kvävande förtryck. Nu var det inte den saken jag försökte diskutera, men den är inte irrelevant, för min känsla, som förvisso kan vara fel, är att man också västvärlden – möjligen i någon mån som en följd av den oro och debatt som uppstått under de senaste sju åren i spåren av den upptrappade konflikten med den fundamentalistiska muslimska världen – i oroväckande hög utsträckning kan se tendenser till att återgå till "traditionella" sociala mönster och värderingar. Förändringar av det slaget tar tid innan de slår igen, och därmed menar jag att sådant som barn- och populärkultur bör betraktas med viss oro, eftersom värderingarna i sådana yttringar får effekt först på lång sikt. Av det skälet är det inte ointressant vilka rollmodeller som erbjuds av serietidningar, barnböcker och barnprogram.

Ärligt talat begriper jag inte riktigt käftandet, som känns artificiellt och poänglöst. Och jag tycker fortfarande att det vore intressant att höra vad kvinnor på forat anser. Jag förmodar nämligen att de bör ha något som både jag, Sheriffen och Johan alldeles definitivt saknar: förstahandskunskap om de här fenomenen.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » ons 25 jun 2008, 13:28

john-henri skrev:Samtidigt är nattklubbarna i Athen förmodligen inte representativa för hela Grekland.


Just det här har du nu sagt ett par, tre gånger. Och självklart har du rätt i det. Jag undrar bara över relevansen i påpekandet, eftersom ingen har påstått att nattklubbarna i Athen skulle vara representativa för hela Grekland på något sätt. Det är liksom bara ett obegripligt påpekande. Du skulle lika gärna kunna påpeka att tomtar dansar ringdans i Nalleland.

Trots att jag tidigare i tråden har försökt förklara det egentliga förhållandet - där inte nattklubbarna utan storstäderna är den springande punkten i förklaringen - förefaller det som om denna förklaring tydligen är helt obegriplig.

Jag har förvisso även talat om varför nattklubbarna är *ett av väldigt, väldigt många* yttre, synliga tecken på vad som har hänt i grekiska storstäder under de senaste båda decennierna - just för att exemplet i sig är så målande, när man beskriver skillnaden mellan att gå ut med manliga fångvaktare och att gå ut ensam eller i väninnegäng. Som en av väldigt många tusentals möjliga bilder av det som inträffat är den här en av de mer omedelbart begripliga och målande. Trodde jag, i alla fall. Den har varit det i hemskt många tidigare diskussioner i andra sammanhang. De flesta förda med kvinnor.

Det som slår mig som så besynnerligt är denna till synes fullständiga oförmåga att skilja på ett (talande) exempel på en effekt som kvinnlig frigörelse har lett fram till, och på den (urbana) kvinnliga frigörelsen i sig. Nej visst, nattklubbarna och de som besöker dem är inte representativa för hela Grekland. Men vem sa det? Och var kommer invändningen ifrån? Vad har den för relevans? Och förresten, dansar inte tomtarna ringdans i Nalleland?

Nåväl. Ur en synvinkel kan man kanske förstå att någon som aldrig sett och inte har en aning om det grekiska storstadssamhällets utveckling under de senaste decennierna inte har några förutsättningar att leva sig in i eller ens ytligt förstå det. (Fast med förlov sagt har jag träffat många, de flesta svenskar, som begripit det ändå. Inte så få av dem kvinnor.) Och möjligen säger det något om hur svårt vi faktiskt har att se på ens geografiskt mycket närbelägna kulturer med några andra glasögon än våra egna, dem som uppmärksammar de skära serietidningarna i tobaksbutiken runt hörnet.

I sig ett intressant fenomen.

Fast med det där sättet att resonera i det här sammanhanget - nattklubbarna är inte representativa för hela Grekland - kan man exempelvis också framhålla att den kvinnliga och sexuella frigörelse som ägde rum i USA och för den delen väl i viss mån norra Europa under sextiotalet nog inte ägde rum i någon större utsträckning alls och mest är en chimär, för det vore ju besynnerligt att hävda att de människor som ockuperade kåren i Stockholm skulle vara representativa för hela USAs och övriga Europas och för den delen Sveriges ungdomar!

Och som sagt, tomtarna dansar ringdans i Nalleland. Fortfarande.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Nästa

Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron