Jag inser häpen att jag kanske kan skrapa ihop ett fan-CV som låter riktigt bra. Jag har producerat två egna fanziner: Ett stycke bröd till ett knytkalas på V-Dala nation ("Vetezine", oneshot), och min presentation på sverifandom när någon ville ha en presentationsrunda någon gång på 1900-talet (Pekoral, efter avhandlingen jag borde jobbat på istället - bör väl ligga i sverifandomarkivet). Jag har faktiskt officiellt varit kongressarrangör för ett Swecon! Jag har blivit publicerad i FoFiLA och SFF-bulletinen, fått fanbrev från åskådare för en fannisk pjäs jag skrev och framförde tillsammans med Åka, och sålt kakor för tiptreepriset. Grundare av klubben "Sciencefictionfandom" på Qruiser. Jag har dessutom med flera av dessa saker i mitt jobb-CV (vilket visat sig effektivt).
Började läsa Verne i 8-årsåldern (Hector Servadac, vilket romantiskt namn!), och sträcklaste George Johanssons Universums Öde, som Åka påminde mig om i en annan tråd här, åtta gånger på raken något senare - fast det känns nästan lite pinsamt numera. Semesterresorna till Byske var spännande, då folkbiblioteket hade såväl Rymdkadetten som Nybyggare i rymden (ungdomsromanerna är det i RAHs produktion som jag tycker har bestående värde), och Äventyr på rymdstationerna, hette den väl, av Clarke? Fandom såg jag inte röken av förrän andra halvan av 90-talet då jag upptäckte de sk orvarmötena på O'Connors, antagligen genom min körkompis Linnea. Vid det laget hade jag tagit min civilingenjörsexamen i Uppsala, myglat in mig som doktorand i lågdimensionell topologi på matematikum, och skaffat hyllmetrar med färgglada pocketar i tredubbla rader (som nu mestadels ligger i 24 bananlådor i mina föräldrars källare i Gävle, efter att vi flyttat till Strasbourg ett tag).
Jag har en stor bit hjärta kvar hos Uppsalafandom (så sentimental blir man efter ett tag), men bor i Skåne sedan fyra år eftersom jag fick jobb med att designa och analysera kliniska läkemedelsprövningar på ett jättestort företag i Lund. Vore jag så energisk som jag ville skulle jag ha dragit igång lite pubträffar och bokcirklar här själv, men istället har jag inte ens tagit mig över till grannbyens träffar. Sedan 12 januari cirklar mycket av min uppmärksamhet kring Emanuel Östlund-Sjölund, som just lärt sig stå upp på alla fyra och som vacklar mellan ett rikssvenskt "dä-dä-dä" och ett malmöitiskt "däj-däj-däj". ("Kanoniskt joller" heter det. Jag tycker bara namnet förmedlar lite sense of wonder...)
Mina litterära preferenser varierar, men just nu läser jag allt Charles Stross släpper ur sig, vilket inte verkar vara lite. Reynolds och MacLeod känner jag mycket för ända sedan jag läste dem inför vad nu den kongressen hette - dessutom tar stadsbiblioteket in allt av Reynolds. Media-sf är ingen stor grej för mig (möjligen med undantag för Red Dwarf), och jag brukar närmast aldrig läsa fantasy. Samtida svensk mainstream försöker jag stoppa i mig en del för att inte snöa in helt, och inse att det andra läser också kan vara läsvärt. Vill jag ha en sf-läslista söker jag mig till Tiptreepriset (
www.tiptree.org), eftersom jag älskar deras könsqueera utgångspunkt.
Eftersom jag haft dator sedan 1981 och e-mail sedan 1989 (fast den såg ut som MALIN::T89-OPO) så är jag precis för gammal för att idas umgås via dator. Hit hittade jag genom en länk sedan jag åter gått med i fanac och sverifandom (som fortfarande ser ut precis likadant, med samme (i singular) inläggsförfattare). Snälla, dra med mig på ett fysiskt pubmöte, någon?
Ollie Östlund
och så mitt lilla prettomotto:
O Time, thou must untangle this, not I; It is too hard a knot for me t'untie!