Avpersonifierande av partners

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Avpersonifierande av partners

Inläggav Sheriffen » tor 31 jan 2008, 13:25

Fast på tal om din sambo så undrar jag helt a propos varför det är så vanligt att avförmänskliga sin sambo i Sverige. Man säger - och du är inget undantag, utan regel - "sambon". Varför ger du inte åtminstone henne eller honom ett namn? Typ "min sambo Marianne/Peter"?

"Sambon" förefaller i annat fall vara en person som du, i likhet med exempelvis Martin och Johan och många andra här på forumet, tar med er på bio. Ni har alla i olika sammanhang nämnt att ni gått på bio (eller gjort något annat) med "sambon".

Är "sambon" någon man beställer hem från något slags eskortfirma när man vill ha någon att göra något tillsammans med?

Törs man fråga vad ni betalar för att få med er "sambon" och är det verkligen värt stålarna?

Själv skulle jag inte komma på tanken, men möjligen är jag lyckligt lottad som har tillräckligt med vänner och bekanta eller för den delen flickvänner (inte samtliga på en gång, förvisso) för att slippa anlita eskortservice.

Fast det låter onekligen spännande, så kanske jag nästa gång jag är i Sverige ringer närmaste eskortservice och ber att få anlita "sambon" för en kväll! :-)

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Förresten, du skriver "Sambon som var med och såg den...". Betyder det att du även har en sambo - eller kanske flera - som inte var med och såg den? Jag menar, du skriver ju inte "Min sambo", utan du skriver "sambon" i bestämd form och identifierar sedan vederbörande med "som var med och såg den". Hm. D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav centerwall » tor 31 jan 2008, 14:05

Intressant påpekande som jag inte har tänkt så mycket på tidigare. Men du har en klar poäng: det är trevligare att namnge personer i en text.

Förklaringen ligger dels i din egen fråga: det är ju inte helt ovanligt att uttrycka sig på ett sätt som är vanligt. Klart bra för förståelse, men värt att undvika om det blir slentrian.

Sedan är jag själv ibland lite försiktig med att namnge folk på Internet som inte namngett sig själva. Fast då frågar jag ju mig själv hur ofta det egentligen spelar någon roll. Dessutom vet jag att jag har ovanan att inte namnge folk i sammanhang där jag får för mig att övriga inte känner vederbörande. Ingen aning om varför - och i det här fallet stämmer det ju inte. I alla fall några på forumet känner eller har träffat min sambo Camilla.

Bra att du påpekade det här. Jag gillar att få språkliga vanor ifrågasatta!

Men nu gled vi ifrån ämnet. I´m not there. Se den - och ta gärna med namngivna (eller icke-namngivna) sambos, vänner eller släktingar.
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav J-h:n » tor 31 jan 2008, 14:48

Äsch, det är precis som när tidningskåsörer skriver "hustrun" eller dylikt - de vill inte namnge närstående som inte bett om det- i offentligt sammanhang. Precis som de flesta tidningskåsörer skriver vi ju dessutom själva under pseudonym. De flesta som hänger här regelbundet vet visserligen vilka de flesta andra är, men forumet är ju öppet för alla.
J-h:n
J-h:n
Letterhack
 
Inlägg: 296
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:39
Ort: Göteborg

Inläggav Sheriffen » tor 31 jan 2008, 15:05

Fast nu tror jag du missar min poäng.

Det var inte bara här och framförallt inte i tidningskåserier jag menade, utan i allmänhet. Över huvud taget. När man är på krogen, på fester, på kontoret, what have you.

Hur många gånger har jag inte hört någon manlig vän säga "Jo, tjejen och jag stack till...", när jag inte bara känner tjejen mycket väl, utan till och med lärde känna henne innan jag lärde känna den här killen, som är hennes rätt nye pojkvän!

Och vice versa.

"Jo, min kille och jag ska..."

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav J-h:n » tor 31 jan 2008, 21:15

Sheriffen skrev:Det var inte bara här och framförallt inte i tidningskåserier jag menade, utan i allmänhet. Över huvud taget. När man är på krogen, på fester, på kontoret, what have you.


Okej. Det är ju en annan sak. Och ett oskick, det håller jag med om. Fast jag kommer mest att tänka på vad Erik Andersson skrev någonstans om hur mycket underförstådd mening män sinsemellan kan lägga i ordet "frugan": "Jo, det vore la skoj, men du vet, frugan..."
J-h:n
J-h:n
Letterhack
 
Inlägg: 296
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 16:39
Ort: Göteborg

Inläggav john-henri » tor 31 jan 2008, 22:22

Äsch, så länge tvåsamhet och sammanboende och äktenskap och heterobeteende och sånt är normativt vill människor dels markera revir, dels påtala att *de* minsann inte är några ensamboende stackare, och då blir sånt där mer eller mindre automatiskt. Förvisso kan det vara irriterande. Men så konstigt är det inte.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » fre 01 feb 2008, 00:50

Fast det skulle ju gå lika bra om inte bättre om man nämnde sin respektive vid namn. Ska det vara heteronormativt är ju det till och med en fördel, eller vad man ska säga, om det nu är hetero man är. D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » fre 01 feb 2008, 03:50

Nja, vad jag upplever som den betoning människor vill lägga in i sånt här är ju inte egentligen att de ska göra någonting i sällskap med Kerstin, utan att de har en person de står i ett exklusivt och intimt förhållande till, så att säga. Och är det den saken som ska fram räcker inte ett personnamn, som ju som du sa mycket väl kan tillhöra en självständig person som de bara känner. Jag menar alltså att formuleringarna primärt har funktionen att uttrycka och informera om den talandes tvåsamhet, inte ge någon information om objektet i fråga.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » fre 01 feb 2008, 04:04

Detaljer, men det var väl det jag sa? Från början, alltså? Att man kan säga "min sambo Kerstin" i stället för "sambon".

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav centerwall » mån 04 feb 2008, 09:57

Är det förresten inte överhuvudtaget ganska vanligt att närstående får bestämd form? Jag uppfattar det som om "kompisen" inte är lika vanligt som "dottern" eller "brorsan". Fast det är klart, det är väl så enkelt att det för det mesta finns lite fler kompisar som man kan syfta på.

Men - det här gäller ju inte föräldrar. Om någon pratar om "Pappan" förrutsätter jag att det är en individ med mycket stor näsa och svans som gillar att plocka fram segelbåten vid stormvarning. ;)
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav Lasyd » sön 13 sep 2009, 14:06

Själv säger jag nog oftast antingen "Jag och hustrun var på en trevlig restaurang i går" eller "Jag och Gunilla var på en trevlig restaurang i går". Däremot skulle jag ha svårt att säga "Jag och min hustru Gunilla var på en trevlig restaurang i går". Det skulle av någon anledning kännas lite som en grosshandlar-replik ur någon svensk pilsnerfilm. Att byta ut "hustrun" mot
"min fru" skulle inte förbättra saken nämnvärt.

Valet mellan de två första alternativen beror på vilka som lyssnar. Om ingen närvarande känner Gunilla väljer jag gärna, i likhet med många klassiska svenska kåsörer, "hustrun". Om flertalet känner Gunilla så använder jag däremot givetvis hennes namn.

Inget ont om pilsnerfilmer, för övrigt, även om enbart pilsner nästan är bättre.
Lasyd
LoC-skribent
 
Inlägg: 35
Blev medlem: tis 31 mar 2009, 19:04
Ort: Stockholm

Inläggav jPeMelin » ons 16 sep 2009, 21:25

centerwall skrev:Intressant påpekande som jag inte har tänkt så mycket på tidigare. Men du har en klar poäng: det är trevligare att namnge personer i en text.

Förklaringen ligger dels i din egen fråga: det är ju inte helt ovanligt att uttrycka sig på ett sätt som är vanligt. Klart bra för förståelse, men värt att undvika om det blir slentrian.

Sedan är jag själv ibland lite försiktig med att namnge folk på Internet som inte namngett sig själva. Fast då frågar jag ju mig själv hur ofta det egentligen spelar någon roll. Dessutom vet jag att jag har ovanan att inte namnge folk i sammanhang där jag får för mig att övriga inte känner vederbörande. Ingen aning om varför - och i det här fallet stämmer det ju inte. I alla fall några på forumet känner eller har träffat min sambo Camilla.


Jag tenderar att säga eller lägga till namnet på min flickvän/sambo/partner Lisa i tal åtminstone en gång för att etablera vem jag pratar om, men precis som Patrik så gör jag det inte gärna i skrift, om det inte är särskilt relevant för sammanhanget.
Om nästan ingen som läser inlägget vet vem det är så blir kontexten ändå rätt när jag behöver nämna min kära.

Och om jag skriver "min sambo Lisa" så kanske Lisa börjar undra vilka andra sambos jag har eftersom jag måste särskilja dem med namn.

/Jim
....................................................................
hemsida: http://web.comhem.se/~u31634993/
musiksida: http://www.last.fm/user/jPeMelin/
Alcocon3 - 24-26 april 2009: http://clubcosmos.net/alcocon3
jPeMelin
Fan
 
Inlägg: 200
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 15:13
Ort: Göteborg


Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron