Det lutande lärkträdet
Brev daterat 2 okt 1974 ställt till Kjell Borgström (del 4)
Brevet fortsätter:
"Detta större och bättre universum är oändligt i två dimensioner och krökt i den tredje. Där finns en finns en i alla väderstreck oändlig yta av land och hav. Om man far med oändlig hastighet och oändligt länge i en viss riktning över denna yta så kommer man ständigt till nya trakter. Där finns kontinenter och hav, öde områden och blomstrande trakter. Somliga ödemarker är lika stora som vårt solsystem.
I detta obegränsade universum finns en oändlig mängd arter och former för liv. Över jordytan finns luft och gravitationen är nära nog densamma som vår. Där finns inga himlakroppar. Himlen är ljusblå på dagen och blåsvart på natten. Afton och gryning infaller exakt samtidigt över hela denna yta och årstiderna växlar synkront över hela världen, men klimatet växlar högst väsentligt mellan olika trakter.
Om man färdas rakt uppåt eller nedåt från markytan, med raket respektive genom att gräva en tunnel så kommer man i båda fallen efter en färd så lång att ljuset tillryggalägger den på cirka 20 sekunder att vara tillbaka exakt där man startat, fast man hela tiden färdats alldeles rakt. Det är lite svårt att förklara hur det hänger ihop, men efter cirka tio ljussekunders raketresa alldeles rakt uppåt kan man landa på en likadan yta som den man startat ifrån. Likadan men inte en spegelbild; denna andra yta är parallell med den första. Vill man nu fortsätta sin resa efter en rät linje så måste man gräva sig rakt ner i marken där man landat. Då man grävt lika långt som man förut rest i raket så kommer man upp ur marken och det alldeles på samma plats där man startat. Om man så efter att ha gjort sig det stora besväret med tunneln riktar en laserstråle rakt uppåt får man tjugo sekunder senare se strålen komma upp ur tunnelns mynning.
Detta oändliga och platta universum har stora möjligheter att stimulera fantasin hos den som redan läst allt för mycket science fiction. Där kan till exempel finnas ett folkslag av ett visst slags varelser som av religiösa eller andra skäl alltid fört en nomadtillvaro och alltid färdats åt öster. Där kan finnas imperier mångfaldigt större än de största planeterna i vårt solsystem.
En oändlig värld där ingen blir utskrattad för att han påstår att världen är platt!"
Med den devisen slutade brevet till Det lutande lärkträdets utgivare Kjell Borgström.
Idén med ett i två dimensioner platt universum som är krökt i den tredje vertikala dimensionen är inte originell. Ted Chiang använder en liknande geometri för världsalltet i Tower of Babylon