Av de fyra länder som finns på de brittiska öarna är tre - England, Irland och Skottland - mycket kända och låter höra mycket tala om sig, och har alla horder av utländska tillskyndare och vänner och besökare. Om det fjärde landet - Wales (Cymru) - hör man sällan någonting och man träffar inte ofta någon som har varit där. Och tänk efter - när hörde eller läste ni senast något om Wales i nyhetsflödet?
Jag var där förra året och blev lika förälskad i Wales som i de tre andra länderna på de brittiska öarna. Wales har, liksom England, Irland och Skottland, en egen kultur och mycket egna särdrag, och skiljer sig lika mycket från de övriga tre som de tre gör från varandra. Några punkter:
1) Wales är liksom Irland och Skottland ursprungligen keltiskt, men i Wales talar folk faktiskt gaeliska - väldigt många som första språk. Den walesiska gaeliskan skiljer sig rätt mycket från den irländska och den skotska - den ligger närmare den som en gång talades i Frankrike - men är alltså ett i högsta grad levande språk, inte ett språk som det krävs särskilda skolor och/eller föreningar för att hålla liv i. Ni kommer att få se ett fascinerande exempel på hur levande språket är i mitt fotogalleri The Welsh Gallery.
2) En mycket walesisk tradition är manskörerna. Tillfällena att höra en äkta, walesisk manskör är många och man bör ta något av dem i akt när man är där.
3) Landskapen i Wales är storslaget vackra och påminner mycket om Irland. Och vice versa.
4) Den walesiska mytologin har frambringat ett av världslitteraturens stora verk, The Mabinogion. Elva medeltida berättelser, där några anknyter till Arthursagan och där framförallt de fyra första - The Four Branches of the Mabinogi - är eleganta, frejdiga äventyrsberättelser proppfulla av cliffhangers. Flertalet av de elva berättelserna i The Mabinogion piskar den moderna fantasylitteraturen så hårt på fingrarna att den tjuter av plåga.
5) Det finns gott om välbevarade, medeltida slott i Wales - så många att landet brukar kallas för "Land of Castles".
6) Unga kvinnor i Wales går ofta ut barbenta, iförda kortkort klänning och högklackade skor. De tar aldrig med sig paraplyer, trots att det regnar nästan varje kväll när de kommer ut från puben. På frågan varför de inte har med sig paraplyer eller åtminstone jackor, får man svaret att de är så vana vid regnet att det inte är något de fäster avseende vid.
7) Man får i Wales en känsla för varför landet inte är lika omtalat och lika ofta besökt som sina tre grannar på de brittiska öarna - walesarna vill inte göra väsen av sig utåt. Wales är fridfullt och stilla, och walesarna älskar uppenbarligen och med rätta sitt land men förefaller inte känna något större behov av att skylta med det för omvärlden.
Välkomna till The Welsh Gallery, med bilder från Cardiff - Penarth - Conwy - Llandudno:
https://picasaweb.google.com/1128303202 ... lshGallery
Kör hårt,
Sheriffen