David Norris problem med accenten

[Sheriffen]

Den som intresserar sig för och av och till förbluffas av de stundtals obegripliga irländarna kan, som jag tycker, här få ytterligare en pusselbit som inte är helt begriplig (och dessutom skriven på inte alldeles ren engelska trots att skribenten såvitt jag begriper är infödd journalist/politisk kommentator). Fundera en stund på det han skriver, för det är vid närmare eftertanke ganska besynnerligt. (Och i förbifarten: "D4" står alltså för Dublin 4, en av de numrerade "stadsdelarna" i Dublin, och "West Brit" betyder en infödd irländare som sympatiserar med England.)

Här är artikeln:

http://www.irishelection.com/2011/06/th ... ion.com%29

Kör hårt,
Sheriffen

[Sten]

Och i förbifarten: "D4" står alltså för Dublin 4, en av de numrerade "stadsdelarna" i Dublin, och "West Brit" betyder en infödd irländare som sympatiserar med England.

(Alla stadsdelar i Dublin är numrerade. Jämna nummer ligger på den södra sidan och låga nummer är närmare centrum. Den södra sidan är finare.)

D4 är en stadsdel som innehåller folk som stereotypt är rika, konservativa och har en fånig dialekt. En inte alldeles avlägsen motsvarighet skulle vara att klaga på att en svensk statsministerkandidat dels sitter i Svenska Akademien och dels bor på Lidingö.

[jophan]

Vad är besynnerligt med det? Vanliga väljare ogillar vad de upplever som högutbildade snobbar som de misstänker ser ner på dem. Det är väl ett högst vanligt fenomen, (väst)världen över. Se bara på USA.

[jophan]

Sten, Dublin 4 är väl snarare stereotypen för välbärgade liberaler och självutnnämnd intelligentsia än för konservativa? DN, inte SvD.

[Pelotard]

Jag har själv bott i Dublin ett år - södra Dublin, ska medges, och kan till och med ett par Northsider-skämt - men den här mannen tycks ha bott på en helt annan planet. Jag minns irländarna som otroligt stolta över sina litterära och konstnärliga framgångar - OK, ingen hade kanske läst Finnegan's Wake, men detta är en nation där det inte bara är helt socialt acceptabelt utan definitivt respektabelt att beskriva sig själv som "arbetslös poet".

Norris' uttal har jag ärligt talat aldrig lyssnat på, men Irland är knappast unikt om det finns dialekter som kan sända fel signaler. Mona Sahlins dialekt var knappast något som gjorde henne populär i stugorna.

[Sten]

Sten, Dublin 4 är väl snarare stereotypen för välbärgade liberaler och självutnnämnd intelligentsia än för konservativa? DN, inte SvD.

Är det? Hoppsan, då är det dags att justera min världsbild lite. Jag associerar det med överklass som skjutsar sina barn till dyra privatskolor. Men du har med all sannolikhet bättre koll.

[Sheriffen]

Jo, jag vet att alla stadsdelar i Dublin är numrerade, men jag tycker de där känns mer som "områden". De har inte riktigt samma klara avgränsningar som, säg, Gamla Stan och Söder. Tycker jag, alltså (som inte ens alltid var medveten om var gränsen gick, för det fanns med undantag av Liffey på enstaka ställen inte ens något vatten emellan! Ju!).

Och det konstiga med det som sägs?

Tja, ge *ett* annat exempel från någonstans i världen där de uttalat *största* hindren för en politiker skulle vara vårdat språk och stor beläsenhet!*

Jag menar, vår RRR-bräkande utrikesminister i Sverige, till exempel, är inte särskilt populär alltid, men inte av RRR-skälet...

Kör hårt,
Sheriffen

* Ok då, han har toff-accent, så det är inte bara vårdat språk utan typ östermalmska det är frågan om. Men i alla fall.

[Sheriffen]

Till det kommer förresten den nämnda stoltheten över de litterära och konstnärliga begåvningarna, som i artikeln påstås vara sin motsats. Jag menar, har ni över huvud taget *sett* hur mycket teater det finns på Irland? Har ni hört radioprogrammen, som är proppfulla av litteratur och konst och radiodramatiseringar? Och så vidare.

Kör hårt,
Sheriffen

[jophan]

Visst. Samtidigt är Irland den plats där jag har vistats med mest backbiting och missunnsamhet. Irländare älskar ofta turister och får dem att känna sig hemma, men de egna landsmännen bestås inte med samma generositet.

Jag håller med att jag inte riktigt känner igen mig i kolumnistens beskrivning, men om man ger sig ut utanför Dublin, ut på landsbygden i, säg, Roscommon eller Fermanagh, är nog läget annorlunda. Eller om man inte umgås med universitetsutbildade människor.

[Sten]

Jag följer bara irländsk politik sporadiskt, så det är mycket möjligt att jag har missat något.

Men det är inte att folk skulle tycka "usch, han är beläst" som är problemet, det är att de ska tycka "Norris? Det är väl han är en rabiat missionerande James Joyce-fan, varför skulle han bli president?". Som sagt, mappningen mot Sverige är inte så mycket "Håkan Juholt erkänner att han tycker om Strindberg" som "Horace Engdahl kandiderar som partiledare".

Med det sagt håller jag med dig, efter att ha läst artikeln igen. Artikelförfattaren hävdar att det är Norris dialekt som är hans största problem, inte det faktum att media för närvarande har hittat en tio år gammal intervju där han bland annat tyckte att myndighetsåldern för sex borde sänkas rejält och att homosexuell incest borde bli lagligt. Jag erkänner villigt att jag inte har någon överdriven insikt i hur irländare tänker, men jag misstänker faktiskt att de flesta av dem tycker att sådant är mer anmärkningsvärt än en fånig överklassdialekt.

[jophan]

Med det sagt håller jag med dig, efter att ha läst artikeln igen. Artikelförfattaren hävdar att det är Norris dialekt som är hans största problem, inte det faktum att media för närvarande har hittat en tio år gammal intervju där han bland annat tyckte att myndighetsåldern för sex borde sänkas rejält och att homosexuell incest borde bli lagligt. Jag erkänner villigt att jag inte har någon överdriven insikt i hur irländare tänker, men jag misstänker faktiskt att de flesta av dem tycker att sådant är mer anmärkningsvärt än en fånig överklassdialekt.

Haha, jo, jag med. Och dito, jag hänger inte med regelbundet i republikens politik numera.