Sheriffen skrev:Generellt sett är jag rätt allergisk mot covers.
Det är däremot inte jag, av skäl jag anger nedan.
Sheriffen skrev:Saken är ju den att en cover oftast görs för att originalet av artisten (eller dennes producent) och för det mesta miljoner och åter miljoner lyssnare (låtarna är för det mesta hits) uppfattas som väldigt bra. Lysande. Och om så nu är fallet, varför behöver man då göra en ny version? Räcker det inte med originalet? Och är man en begåvad artist, varför inte i stället sträva efter att göra egna låtar som är lika bra som den där låten man beundrar eller till och med ännu bättre?
Jovisst, men det finns några bra skäl att göra covers:
1. Man gillar en låt, men inte produktionen. Till exempel hoppas jag att något nutida indieband ska göra en cover på "Moln på marken" med
Webstrarna, en enligt mig lysande låt som tyvärr är starkt präglad av den tidsperiod under vilken den tillkom, eller rättare sagt perioden strax innan. Den är inspelad 1992, men det skriker verkligen 80-tal om den, och just 80-talet har många i min ålder svårt för.
2. Det rör sig om en "bortglömd" låt. Antingen för att den gjordes av en artist som var före sin tid och aldrig fick några breda framgångar eller för att den spelades in av en känd artist, men gömdes som b-sida eller på någon samlingsskiva.
3. Det handlar om en låt som skulle passa bra i en annan genre. Här har du ju nämnt Hound Dog, som är ett klockrent exempel. Öht gillar jag när band lyckas ge en egen twist åt någon annans verk. Detsamma gäller inom litteratur, där jag kan acceptera genrekonventioner, så länge författaren ändå låter någon del vara okonventionell. Men både inom litteratur och musik hänger resultatet på att genomförandet är bra. Det är svårt att göra en lyckad cover, liksom att leka med genrer, och många misslyckas.
4. Man vill översätta texten till ett annat språk. Även här hänger det mycket på genomförandet och resultatet blir tyvärr oftast lite småtöntigt.
Sheriffen skrev:Själv gillar jag också originalet för att det inte är en kreativ karbonkopia, utan just ett original. Alla de covers som gör sitt bästa för att låta som originalet känns alldeles extra onödiga.
Håller med till 100%, med ett litet undantag:
5. Liveframträdanden. Om en artist fyller ut en konsert med en cover av ett av sina favoritband stör det inte särskilt mycket, tycker jag. Men att gå på konsert är ju något helt annat än att sitta hemma och lyssna.
Sheriffen skrev:Men så har vi det stora undantaget - jazz. Inom jazzen är det tradition att göra helt egna versioner av låtar som kommit att bli ett slags "allmän jazzegendom", där man ibland kanske inte ens längre - som lyssnare - vet vem som gjorde originalet. Men poängen med jazzcovers är att de mest är det till namnet. Musikernas infallsvinkel på och framförande av låten gör den i själva verket till en i många stycken helt ny låt - de tillför väldigt mycket själva, de skapar något nytt med utgångspunkt i originalet eller för den delen med utgångspunkt i flera andra versioner eller i låten som nästan "platonsk idé", om uttrycket tillåts. Ibland hör man rent bokstavligt inte att det är samma låt, när den görs av två olika jazzband/artister. Det finns något tema kvar, men sedan har man tillfört eget.
Inom ska och reggae finns det en liknande inställning, tycker jag mig ha märkt, även om kraven på originalitet inte är lika framträdande. Men just det där att låtarna är någon sorts allmän egendom och att det inte är så noga vem som var först finns där ibland. Kanske har det att göra med att ska från början var festmusik som det var meningen att man skulle dansa till, punkt slut. Då är det ju självklart för en artist att dra en populär låt.
Sheriffen skrev:Men för att svara på din fråga: nej. De där tradiga coversionerna som rockvärlden kryllar av - som på Leonard Cohens Hallelujah, som på Led Zeppelins Stairway to Heaven, som på Deep Purples Smoke on the Water, ad infinitum - fyller mig med kompakt ointresse eftersom de, som du säger, är extremt dåliga och jag därför nästan aldrig ens orkar lyssna klart på dem de få gånger jag försöker.
Så de ringer inte i mitt huvud.
Kör hårt,
Sheriffen
Jag kanske ska förtydliga att det ofta är låtar som jag tycker är mycket dåliga som jag får på hjärnan. Kanske är det därför jag ger dem en fiktiv artist, för att få lite variation. "Undrar hur den här jobbiga radiohiten skulle låta om den reciterades av Arne Weise? Nej, stopp, bort hemska tanke! Inte få den på hjärnan... Neeeeeeej!" :-)
De tre låtar du nämner är bra exempel på onödiga covers, tycker jag.