Dillerier

[jophan]

Ni vet väl att Lucia (som fick ögonen utstuckna) är de blindas skyddshelgon?

[Jacques]

Ramla över världsalltets kant
Länge tänkte man sig världen som platt. Den som seglade till oceanens slut riskerade att falla över världens kant i ett vattenfall.
Numera tänker vi oss universum som tredimensionellt. Den vanligaste uppfattningen är dock att universum inte är oändligt stort, utan att det precis som "pannkaksvärlden" har en begränsad storlek.
Risken att ramla över kanten har länge varit borträknad (om man inte räknar med de lömska svarta hålen i vilka man kan riskera att falla - handlöst och oåterkalleligt).
Nu finns dock indikationer på en öppning. Universum kanske inte är ett fängelse. Man kanske kan ramla ur det. Vi behöver kanske inte förlita oss på de svarta hålen för att slippa känna oss instängda!

Vid en plats mycket mycket långt från jorden har vissa astronomer tyckt sig skåda tecken på ett hål i "universumbubblan".
http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article3126427.ece
För min del är jag mycket nöjd. Jag gillar när ordningen återställs. Känns bra att att man återinför risken att nå världsalltets gräns och där ramla ut i det ovetbara.
/Jacques

[Sheriffen]

Jag har alltid undrat vad som finns "utanför" universum. Rummet uppstod i Big Bang, så när man i artikeln pratar om att universum skulle "rinna ut i tomma intet" är det en omöjlighet. "Utanför" universum finns inte rummet, för rummet är ett fenomen *i* universum.

Men jag gillar den gamla sf-novell på det här temat som jag läste i späd ungdom. Ett gäng astronauter lyckas ta sig till universums vägg, i syfte att ta reda på vad som finns utanför universum. De misslyckas, på grund av att de saknar ett helt avgörande föremål i sin utrustning.

Vid universums vägg finns nämligen en sådan där turistkikare med myntspringa och en skylt: "Om du vill se vad som finns utanför universum, lägg 25 cent i myntinkastet."

Och 25-centare ingick inte i astronauternas utrustning.

Kör hårt,
Sheriffen

[Bbeccarii]

tidsdilatation

Du menar väl ändå tidsdillatation?

Jag stöder dig i dina angrepp på den relativistiska hegemonin, för övrigt. Går det att arbeta tillbaka flogistonet i teorin? Det har jag alltid tyckt vara en väldigt elegant teori.

Flogiston är som bäst när det är ribbstickat.

/B

[Jacques]

Flogiston
Flogiston avnjuts bäst i slipat kristallglas med is, ett par strimlor limeskal, en liten skvätt torr eklagrad Noilli Prat och en större skvätt Bombay Saphire.
Livsandarna bringas genom denna drink i en livligare och aningen oförutsägbarare trafik.
Via corpus pineale kan livsandarna så kommunicera med själen. Som därigenom kan försättas i ett upphöjt tillstånd. Amen!

Frågan är bara om denna drink finns på menyn hos restaurangen vid universums slut (d v s den krog som finns strax bredvid 25-centskikarna)?

[Jacques]

Om genealogi - kontra den osäkerhet som vidlåder faderskap

Min gode vän Inge van Wett har blivit olidligt högfärdig. Han har släktforskat och kommit fram till att han härstammar från en plattysk kryddkrämaränka (Bertrada Wette van Huur). Denna Bertrada i sin tur finns på släktforskaretablissemangets så kallade "Charlemagne-lista", vilket innebär att hon är en av de personer som i rakt nedstigande led är ättling till Karl den Store.

Karl den Stores dokumenterade anor går tillbaka till Arnulf (Karls farfarfars farfar) som skall ha varit född för 1430 år sen, omkring år 582 e.Kr.
Inge hävdar därför (i tid och otid) att han kan följa sina anor drygt 14 sekel bakåt. Han planerar att bilda en facebookgrupp "Karl den Stores arvingar".

Men hur stor sannolikhet är det att Inges släktlinje till Karl den Store och Arnulf faktiskt är sann?
Avståndet mellan Arnulf och Inge rakt nedstigande är 46 släktled, varav 36 led via faderskap. Medicinsk forskning under 1900-talet har visat att ungefär 10 % av alla inomäktenskapliga barn har en annan far än den officiellt registrerade.
Om man använder 90 % sannolikhet för att vart och ett av de i släktlinjen Arnulf--Inge involverade faderskapen är korrekt så torde sannolikheten för att samtliga faderskapen är riktiga kunna beräknas sålunda: 0,9 upphöjt till 36 vilket är 0,023.

Det betyder att det är mer än fyrtio gånger sannolikare att Inges märkvärdiga härstamning är osann än att den är sann. Men Inge vill inte lyssna till sån information. Han svarar buttert: "Jag tror mer på genealogi än på statistik - man kan ju bevisa vad som helst med statistik".

[Sheriffen]

Personligen tror jag varken på genealogi eller statistik, utan på konkreta fakta.

Jag är nämligen i rakt nedstigande led ättling till Alexander den Store, så jag har otroligt mycket finare och äldre påbrå än Inge Vanvett (som för övrigt var en fyndig ledtråd).

Hur vet jag nu detta?

Jo, jag är ju (halv)grek. Det är vi på det klara med, inte sant? Och Alexander den Store var ju också grek. Och min släkt kommer ursprungligen från Thrakien. Och det gjorde Aristoteles också (jag är förresten även ättlad till honom i rakt nedstigande led). Och Aristoteles var Alexander den Stores lärare och dessutom ligger Thrakien nära Makedonien.

Dessutom är min släkt sedan hundratals år tillbaka athenare. Och Athen är ju Greklands huvudstad!

Ni ser hur solklart det är va?

Jo, jag vet, nu blev ni allt bra avundsjuka.

Men det är som de säger, det finns två sorters människor i världen - de som vill vara ättlingar till Alexander den Store och så vi som är det. Men var inte ledsna, era ynkliga små liv kanske kan innehålla något av värde i alla fall.

Kör hårt,
Mégas Bellis

[Inge van Wett]

Alexander den store v.s. Gubben Noak

Blir jag imponerad?
Pöh! Dels har denne Mégas inte presenterat något trovärdigt genealogiskt stöd för sin påstådda härstamning, dels har jag de senaste dagarna forskat vidare och funnit att jag härstammar från den bibliske Noak. Som levde flera tusen år före Iskander.

Såhär ligger det till:
Min fars moster (Fandalena Ribbstol) är i rakt nedstigande led ättling till väpnaren Peder Ribbing. Peders anor kan i sin tur härdledas till den östgötske lagmannen Bengt Snivels som var sonson till Folke Filbyter. Folkes anor går sin tur (såsom belagts i Erikskrönikan och senare av Johannes Magnus) tillbaka till götakonungarna Ubbe och Göthar.

Ärkebiskopen Johannes Magnus påpekar att Noaks ark efter syndafloden strandade i Skytien, ett rike som sträckte sig norrut över Ryssland till Skandinavien. Med Noaks sonson (och Jafets son) Magog fick den svenska delen av Skytien sin förste konung. Av Magogs fem söner blev Sven svearnas konung och Göthar götarnas, de efterträddes av Ubbe och Sigge (som byggde städerna Uppsala och Sigtuna).
Folkungaätten (till vilken Folke Filbyter och Bengt Snivels hörde) härstammar från kung Göthar och därmed från Noak.

Hellre en ärofylld härstamning från folkungarna, kung Sigge och Gubben Noak än en halvgrekisk skröna om Iskander!!!
Mycket, mycket hellre faktiskt

[Jacques]

Mimeografi 2.0 - vore det rysansvärt? - eller alldeles underbart?
I min ägo finns några fanzines från 70-talet.

Numera är fanzineutgivningen mycket glesare än förr. Nutida fans med skrivklåda ägnar sig åt bloggar, åt nätfora och (har jag hört) till och med åt något som lär kallas facebook. En del "e-fanzines" existerar väl också på nätet.

Men med ålderns rätt (fyller 60 senare i år) har jag en rätt välväxt nostalgisk ådra. Den får mig att sakna de stenciltryckets typografiska estetik.

Saknaden har fött en undran:
Har inte någon på det världsomfattande internätet skapat ett typsnitt baserat på mimeograferad skrivmaskinstext?

Ur stencilerad text som skannats kan man ju med Paint, Photoshop eller annat bildbehandlingsprogram klippa ut enskilda bokstäver ur en text. Så kan man skapa en samling avbilder (t.ex. bitmappar) av alla tecken som en Halda (eller en Olivetti eller en Facit) kunde hamra fram ur en genomslagsstencil.

Det finns program för att skapa egna typsnitt. Knör man sin samling teckenavbilder genom typsnittsprogrammet så bör man kunna skapa möjligheten att kunna producera fejkade stenciltidningar. Och man slipper helt behändigt att stencilera, häfta, kuvertera, frankera och posta.

[Bbeccarii]

Det finns program för att skapa egna typsnitt. Knör man sin samling teckenavbilder genom typsnittsprogrammet så bör man kunna skapa möjligheten att kunna producera fejkade stenciltidningar. Och man slipper helt behändigt att stencilera, häfta, kuvertera, frankera och posta.

Man vet aldrig vart det kan barka hän... Jämför striden om bautastensindustrin i Asterix - har ni köpt en egyptisk bautasten?

Jag tror det kommer att ta ett tag innan det accepteras på bred front. Och vart tog den fanniska råkraften vägen? Är verkligen moderna fans sådana mesar att de är beredda att offra hela den essentiella produktionskedjan? Är det inte rimligare att lägga över fanzineproduktionen direkt på facebook & twitter i så fall?

Nu gjorde jag ett fillo.

Nu fick jag ett loc.

Nu spillde jag corflu över byxorna.

/B

[Jacques]

Rubens visste vad han gjorde när han fyllde bilder av himlen med små änglabarn
För ett par år sen hade en tidning notisen att det året (jag tror det var 2010) skulle antalet levande personer på jorden passeras av antalet döda människor. Det var en fascinerande tanke att under lång tid (kanske ända sen världens befolkning hämtat sig efter digerdöden) hade befolkningsökningstakten varit så hög att antalet levande människor skulle vara högre än summan av alla människor som levat och dött sen tidernas begynnelse. Men nu skulle befolkningsökningen ha bromsat så mycket att de döda höll på att köra om de levande.
På 1970-talet hävdades det att 75 % av alla människor som någonsin levat på jorden då var i livet.

Mark Twain har tänkt på frågan om relationen mellan antalet levande och döda. I Twains "Captain Stormfield's Visit to Heaven" http://www.gutenberg.org/ebooks/1044 stöter kapten Stormfield knappast på någon han känner eftersom de under tidigare sekler avlidna skulle vara i så förkrossande majoritet i himlen.

Nutida beräkningar av antalet individer av arten homo sapiens som någonsin levat tyder på att man på 70-talet hade räknat grovt fel.
http://en.wikipedia.org/wiki/World_population
Den wikipediaartikeln anger att man nu uppskattar att sammanlagt drygt 100 miljarder människor har levat på jorden. Den största osäkerhetsfaktorn i sammanhanget är det sannolikt mycket stora antal av de människor som någonsin kommit till världen och som dött redan innan de uppnått sin ettårsdag. Ju högre spädbarnsdödlighet man kalkylerar med, desto fler människor kan ha fötts och dött utan att befolkningssiffran behöver ha varit så hög i forntiden.

De vars själ vandrat och som har minnen av tidigare existenser borde statistiskt sett troligast ha minnen av någon kortvarig tillvara som spädbarn.

[Sheriffen]

Det där med själavandring har jag alltid tyckt är rätt komiskt, för givet att man tror att själen från en människokropp föds i en ny människokropp när den gamla dött, skulle ju antalet människor på jorden vara konstant, inte öka.

Fast jag vet, de brukar skylla ifrån sig med att somliga återföds som blommor eller åsnor eller något.

Men givet det, varför ökar då antalet människor hela tiden?

Kör hårt,
Sheriffen

[Bbeccarii]

Det där med själavandring har jag alltid tyckt är rätt komiskt, för givet att man tror att själen från en människokropp föds i en ny människokropp när den gamla dött, skulle ju antalet människor på jorden vara konstant, inte öka.

Fast jag vet, de brukar skylla ifrån sig med att somliga återföds som blommor eller åsnor eller något.

Men givet det, varför ökar då antalet människor hela tiden?

Blommorna och åsnorna återföds som människor? Eftersom de blivit godare och visare?

Det låter som att världen är på väg åt rätt håll. A rose by any other name...

Om jag inte missminner mig så är det ungefär så man resonerar. Alla varelser befinner sig på utvecklingens väg, och återföds åt ena eller andra hållet. De som blivit perfekta återföds inte mer, men det finns gott om varelser som kan återfödas som människor.

Fast man kan ju undra vad som händer med ekologin när så många nått nirvana att det inte längre finns tillräckligt med lägre varelser för att ekologin ska fungera. Övergångsstadiet lär ju inte ske över en natt. Eller?

/B

[Jacques]

Fast man kan ju undra vad som händer med ekologin när så många nått nirvana att det inte längre finns tillräckligt med lägre varelser för att ekologin ska fungera. Övergångsstadiet lär ju inte ske över en natt.

Svaret är uralstringen!
Om vi för resonemangets skull (trots den skepsis man kan hysa mot såväl själen som mot själavandringen) antar dels att själen finns, dels att reinkarnation fungerar enligt den modell Bbaccari skisserar, så kan man väl tänka sig att det antal själar som förloras genom nirvana kompenseras genom uralstring.

Det är ju (som redan den stolte Sheriffens anfäder Anaximander och Aristoteles visste) som så att om man lägger några torra döda grässtrån i en skål rent vatten så kommer liv (bakterier, alger, toffeldjur och liknande) snart att uppstå i vattnet. Att alltså liv uppstår ur död materia betyder att nya små existenser med tillhörande individella själar hela tiden kan uppstå. Ekologin fylls därför hela tiden på med nya individer som sannolikt i själavandringshierarkiskt hänseende får hålla till på det nedersta trappsteget; men den protozoo som på ett tadelfritt sätt fyller sin anspråkslösa funktion som encellig organism kan befordras t.ex. till mossa eller till enkla nässeldjur i nästa reinkarnation.

Brahman genomsyrar allt. Även i vatten, stenar och gamla bilvrak finns världsanden. De livsformer som uppkommer genom uralstring får sin individuella själ genom att den avknoppas från världsanden. Denna avknoppning är en pendang till nirvana då den individuella anden (Atman) uppgår i världsanden (Brahman).

[Inge van Wett]

Det är ju (som redan den stolte Sheriffens anfäder Anaximander och Aristoteles visste) som så att om man lägger några torra döda grässtrån i en skål rent vatten så kommer liv (bakterier, alger, toffeldjur och liknande) snart att uppstå i vattnet.

Dom där antika gubbarna kan väl inte ha känt till toffeldjur, encelliga alger eller bakterier? Dom hade ju inga mikroskop!