Michael Jackson

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Michael Jackson

Inläggav Sheriffen » fre 26 jun 2009, 00:27

En begåvad och bisarr människa har lämnat oss:

http://www.msnbc.msn.com/id/31552029/ns ... ent-music/

Kör hårt,
Sheriffen
(som anser att "Billie Jean" är och förblir den främsta nightclub dancing-låten genom alla tider)
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Rymd-Olov » fre 26 jun 2009, 10:00

Framför allt kommer vi att minnas honom som den (förmodligen) enda människa som varit tillräckligt provocerande för att Jarvis Cocker skulle moona åt honom.

http://www.youtube.com/watch?v=upbbz_Eyq4Q
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Sheriffen » fre 26 jun 2009, 10:37

Man kan säga mycket om Michael Jacksons allt mer bisarra leverne, men i det här fallet tror jag mer på att Jarvis Cocker är den som kommer att bli ihågkommen för ett enda tilltag och inget annat alls, nämligen detta på Michael Jacksons framträdande.

För just Jarvis Cockers övriga meriter är ju av det slaget att man helst glömmer bort dem i förväg.

Michael Jackson blev allt mer excentrisk med åren och han hade nog världens mest uppenbara peruk, men vad som rimligen inte går att förneka är att han var en av populärmusikens stora stilbildare. Han tog funken och soulen in i popen, han förnyade dansen och han blev dessutom den förste färgade (sedermera vite, men ändå) artisten att slå igenom fullständigt och totalt och spränga alla gränser på världsarenan.

I jämförelse därmed känns inte Jarvis Cockers insats som särskilt mycket mer betydande än att han just bör dra ned byxorna för att bli ihågkommen.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen fre 26 jun 2009, 18:19, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav centerwall » fre 26 jun 2009, 15:05

Jag såg precis en liveversion av Billie Jean på Youtube, och visst är det en väldigt bra låt.

Men annars är det enklast att jämföra min inställning till Michael Jackson med Martin Anderssons uppfattning om Strindberg: jag vet att han är bra, men jag tycker inte särskilt mycket om honom. Och just nu ser jag inte fram emot alla coverversioner av hans låtar som vi kommer att få höra vart vi än vänder oss...

Nå, jag lyssnar nog hellre på Jarvis Cockers musik. Särskilt om den framförs av William Shatner: http://tinyurl.com/mlbnj6.
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav Peak » fre 26 jun 2009, 20:16

På grund av detta så såg jag för första gången SF-kortfilmen "Captain EO" med Michael Jackson i huvudrollen på youtube.

Jag trodde aldrig att den skulle vara regisserad av Francis Ford Coppola och skriven av Coppola, George Lucas och nån till...
Peak
Fan
 
Inlägg: 94
Blev medlem: mån 11 dec 2006, 17:26

Inläggav Rymd-Olov » fre 26 jun 2009, 20:39

Sheriffen skrev:Man kan säga mycket om Michael Jacksons allt mer bisarra leverne, men i det här fallet tror jag mer på att Jarvis Cocker är den som kommer att bli ihågkommen för ett enda tilltag och inget annat alls, nämligen detta på Michael Jacksons framträdande.

För just Jarvis Cockers övriga meriter är ju av det slaget att man helst glömmer bort dem i förväg.

Michael Jackson blev allt mer excentrisk med åren och han hade nog världens mest uppenbara peruk, men vad som rimligen inte går att förneka är att han var en av populärmusikens stora stilbildare. Han tog funken och soulen in i popen, han förnyade dansen och han blev dessutom den förste färgade (sedermera vite, men ändå) artisten att slå igenom fullständigt och totalt och spränga alla gränser på världsarenan.

I jämförelse därmed känns inte Jarvis Cockers insats som särskilt mycket mer betydande än att han just bör dra ned byxorna för att bli ihågkommen.


Nja, jag skulle säga att MJ år 1996, då det hela hände, hade ungefär samma status som Cocker har nu: En filur som några år tidigare skrev en handfull bra låtar, men vars kreativa låga nu slocknat och vars nuvarande verksamhet egentligen bara de mest hängivna fansen bryr sig om.

Men om jag, utan att komma med överdrifter, ska spekulera i hur MJ kommer att kommas ihåg om, säg, femtio år skulle jag gissa att han (förutom de redan nämnda låtarna) främst kommer att förknippas med sitt tragiska livsöde. Han var en unge som hetsades att bli barnstjärna av sin dominante far och efter att ha tagit steget till att bli vuxenstjärna slösade bort sina pengar på leksaker i, förmodar jag, ett fåfängt försök att återfå sin förlorade barndom. När han dessutom tvingades lägga ut en massa pengar för att förlika sig med de som anklagade honom för att ha haft sex med jämnåriga (dvs barn) blev han skuldsatt och strax innan han skulle ge sig ut på turnén som skulle lösa de ekonomiska problemen dog han.

Jag tänkte skriva något om att om Cocker är musikens motsvarighet till Simak är MJ mer i klass med Olof Möller, men jag insåg att det vore orättvist. Faktum är att MJ påminner mer om en tredje författare, som också gick bort nyligen: David Eddings. Både Jackson och Eddings skapade lättsmälta och underhållande verk som jag gillade när jag var barn och i princip inte visste att det fanns bättre att få. Och även om varken Eddings elle Michael Jackson är något jag läser eller lyssnar på nu har båda skänkt mycket glädje, vilket de ska ha all cred i världen för.
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Rymd-Olov » fre 26 jun 2009, 20:41

centerwall skrev:Nå, jag lyssnar nog hellre på Jarvis Cockers musik. Särskilt om den framförs av William Shatner: http://tinyurl.com/mlbnj6.


Jag uppskattar kultfaktorn, men Shatners hemska mässande i kombination med ännu ett av alla jobbiga amatörkollage som frodas på youtube gjorde att det blev för mycket och jag inte orkade lyssna på hela. Bakgrundsmusiken gillade jag dock, kanske mer än originalet.
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Sheriffen » lör 27 jun 2009, 02:53

Rymd-Olov skrev:
Sheriffen skrev:Man kan säga mycket om Michael Jacksons allt mer bisarra leverne, men i det här fallet tror jag mer på att Jarvis Cocker är den som kommer att bli ihågkommen för ett enda tilltag och inget annat alls, nämligen detta på Michael Jacksons framträdande.

För just Jarvis Cockers övriga meriter är ju av det slaget att man helst glömmer bort dem i förväg.

Michael Jackson blev allt mer excentrisk med åren och han hade nog världens mest uppenbara peruk, men vad som rimligen inte går att förneka är att han var en av populärmusikens stora stilbildare. Han tog funken och soulen in i popen, han förnyade dansen och han blev dessutom den förste färgade (sedermera vite, men ändå) artisten att slå igenom fullständigt och totalt och spränga alla gränser på världsarenan.

I jämförelse därmed känns inte Jarvis Cockers insats som särskilt mycket mer betydande än att han just bör dra ned byxorna för att bli ihågkommen.


Nja, jag skulle säga att MJ år 1996, då det hela hände, hade ungefär samma status som Cocker har nu: En filur som några år tidigare skrev en handfull bra låtar, men vars kreativa låga nu slocknat och vars nuvarande verksamhet egentligen bara de mest hängivna fansen bryr sig om.

Men om jag, utan att komma med överdrifter, ska spekulera i hur MJ kommer att kommas ihåg om, säg, femtio år skulle jag gissa att han (förutom de redan nämnda låtarna) främst kommer att förknippas med sitt tragiska livsöde. Han var en unge som hetsades att bli barnstjärna av sin dominante far och efter att ha tagit steget till att bli vuxenstjärna slösade bort sina pengar på leksaker i, förmodar jag, ett fåfängt försök att återfå sin förlorade barndom. När han dessutom tvingades lägga ut en massa pengar för att förlika sig med de som anklagade honom för att ha haft sex med jämnåriga (dvs barn) blev han skuldsatt och strax innan han skulle ge sig ut på turnén som skulle lösa de ekonomiska problemen dog han.

Jag tänkte skriva något om att om Cocker är musikens motsvarighet till Simak är MJ mer i klass med Olof Möller, men jag insåg att det vore orättvist. Faktum är att MJ påminner mer om en tredje författare, som också gick bort nyligen: David Eddings. Både Jackson och Eddings skapade lättsmälta och underhållande verk som jag gillade när jag var barn och i princip inte visste att det fanns bättre att få. Och även om varken Eddings elle Michael Jackson är något jag läser eller lyssnar på nu har båda skänkt mycket glädje, vilket de ska ha all cred i världen för.


Hm. Låt se nu. All världens stora nyhetskanaler har sänt dygnet runt om Michael Jackson sedan han dog. Han har varit enda huvudnyhet på inte bara BBC World och CNN och andra västvärldskanaler, utan på iranska Press TV, på arabiska Al-Jazeera, på kinesisk stats-tv (jo, jag har de här kanalerna) etc. etc. osv.

"... bara de mest hängivna fansen bryr sig om..."?

Jo, det stämmer nog. Poängen är emelllertid att de mest hängivna fansen uppgår till en miljard människor. Sedan har du alla de vanliga fansen. Ännu många fler. Och så har du oss andra, som varit fans eller är lite ljummet intresserade av Michael Jackson eller som egentligen aldrig lyssnar på honom men dansar till hans musik på nattklubbar, och så vidare. Ännu många fler.

Nu försvarar jag inte per se Michael Jackson, som utan tvivel - som du säger - blev Wacko Jacko, men jag tror att du någonstans missat gigantismen i själva fenomenet. Förmodligen är de människor som aldrig hört talas om Michael Jackson så lätträknade att de faktiskt skulle kunna radas upp någonstans och räknas inom loppet av några timmar. Högst.

Jag tror detsamma är mycket svårt att säga om exempelvis Jarvis Cocker.

Intressantare är förmodligen att det du säger inte stämmer rent musikhistoriskt. På samma sätt som Elvis Presley revolutionerade musikhistorien när han av bluesen tillverkade rock 'n' roll och därmed gav upphov till just rocken (med hjälp av Bill Haley och några till, visst, men Presley var, som han kallades, kungen) så har Michael Jacksons nyskapande fusion av funk, soul och rock tagit popen i en helt ny riktning och kommit att få ett ofantligt inflytande över den populärmusikkulturella kartan, som han faktiskt ritade om över hela världen.

Jag tror detsamma är mycket svårt att säga om exempelvis Jarvis Cocker.

Tvärtom finns det även i Jarvis Cockers och Pulps rätt mainstream britpop starka inslag av sådant som Michael Jackson en gång införde i populärmusiken, men det tror jag ärligt talat inte att Cocker ens är medveten om. Det där har blivit sådana självklarheter att de flesta nog inte ens tänker på dem längre. Lika lite som rockband reflekterar över att sådant som hårdhet, tempo och takt i deras låtar per automatik gör dem influerade av Elvis Presley.

Din jämförelse med Cocker/Simak (???!!!) och Jackson/Möller må stämma för din personliga del, men ska man se det rent musikhistoriskt så blir jämförelsen snarare att Jackson är Ray Bradbury eller Robert Heinlein eller någon av de andra högst fåtaliga bästsäljande författare som på något sätt revolutionerade genren, medan Cocker i både storlek och originalitet och innovation snarare ligger i nivå med, säg, Carl Frederick.

Till saken ska föras att jag inte lyssnar på Michael Jackson hemma mer än någon enstaka gång och då bara någon enstaka låt, att jag bara har tre av hans skivor - Thriller, Bad, Dangerous - och att jag inte tycker någon av dem är fullgången, även om Bad är bäst (medan Thriller innehåller hans bästa nightclub dancing-låt någonsin, "Billie Jean").

Fast jag tycker att det kanske är läge att få historieskrivningen lite mer korrekt, här. Som ett självändamål, typ.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen lör 27 jun 2009, 04:46, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » lör 27 jun 2009, 04:40

Förresten, avdelningen tveksam smak men bör ändå meddelas:

Michael Jackson ska inte kremeras.

Han består till 86% av plast och ska därför smältas ned och återvinnas som Lego, så att barnen kan fortsätta att leka med honom.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen lör 27 jun 2009, 09:38, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Rymd-Olov » lör 27 jun 2009, 09:05

Jaja, många har hört talas om Michael Jackson. Det har, som du antyder, ingen som helst betydelse för någonting utom kvällspressens upplagor.

Och visst, de där låtarna han skrev som är bra kanske hade ett väldigt inflytande över disco, soul och funk, eller hur det nu var. Möjligen har han haft ett enormt inflytande över musikhistorien. Jag vidhåller dock att det inflytandet var historia redan 1996. Han gjorde inget mer bra (med reservation för att jag nog inte hört något från hans senaste album). Om han haft vett att sadla om och bli producent eller koreograf hade han kanske fortsatt att ha ett inflytande över musikvärlden, men det gjorde han inte, vad jag vet. Så om man ska kritisera Cockers tilltag är det främst för att han sparkar nedåt, eftersom Cocker -96 stod på sin karriärs höjdpunkt, medan MJ var en före-detting och dessutom en människa vars själva namn blivit ett skämt, ungefär som Arnold Schwarzenegger eller Steven Seagal.

Sen håller jag med dig om att Pulp, inom sin genre, var ett ganska genomsnittligt band. Jag vill påstå att de låg något över genomsnittet textmässigt och en bra bit under genomsnittet musikaliskt och om de inte hade fyllt Different Class med irriterande synthljud och annat som den stora massan gillar (ljud som säkert influerats av Jackson) hade ingen utanför genren hört talas om dem.
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Sheriffen » lör 27 jun 2009, 09:36

Att Michael Jacksons karriär dels på grund av bisarrerier, dels på grund av sviktande försäljningssiffror gick i stå redan före 1996 är det nog ingen som förnekar. Det är ungefär som med den andra stora, populärkulturella superikon jag nämner, Elvis Presley. Båda två var under första ungefär dryga halvan av sina karriärer enastående framgångsrika och innovativa, för att sedan sjunka ned i allt större menlöshet och allt fler bisarrerier. Jackson mest, förvisso, men Elvis hade ett och annat skojigt för sig han också.

Fast det här tror jag alltså inte stämmer trots det:

"Men om jag, utan att komma med överdrifter, ska spekulera i hur MJ kommer att kommas ihåg om, säg, femtio år skulle jag gissa att han (förutom de redan nämnda låtarna) främst kommer att förknippas med sitt tragiska livsöde."

Hur många saftiga skandaler kan du berätta om Duke Ellington? Om Elvis Presley? Om The Beatles? Ens om Rolling Stones? Eller om ABBA eller Pink Floyd?

Inte många, tror jag, för den där sortens skandaler är bara veckans eller till och med dagens grej på löpen och sedan glömmer precis alla bort dem och de ersätts snabbt med nya. Nu må Michael Jackson ha varit bisarrare än de flesta, men det kommer inte en käft att bry sig om om femtio år. Det finns nya tokingar som det står om på löpsedlarna då och är Michael Jackson fortfarande ett namn då kommer det rimligen enbart att bero på musiken.

För skvaller och skandaler är färskvara. Inte en käft är intresserad av skvaller om något som inträffade för femtio eller tio eller ett år sedan. Eller ens en vecka, faktiskt.

Ganska tydligt exempel på det är väl att Jacksons plastikoperationer och hans bisarra peruk knappt nämnts alls sedan han dog. Inte av finkänslighet, tror jag (när blev medierna finkänsliga i så fall?), utan för att skvallret tappade sin fräschör någon gång 8943897:e gången det upprepades och det är redan tjugo år sedan.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » lör 27 jun 2009, 10:09

Förresten, det här glömde jag nämna i denna tråd men jag tog upp det på Fanaclistan.

Liksom Elvis kommer Michael förstås även att få sina egna tokfransar till religiösa dyrkare. The C of E - The Church of Elvis - finns redan. Det kommer inte att dröja särskilt länge förrän vi har The C of M.

Fast det här är något som bara bestås artister av absolut enormt kolossalformat, som dessutom i alla fall under senare delen av sina liv varit allt mer obegripliga och bisarra.

Så den enda kvinna som finns med i gänget i modern tid är förstås Lady Di.

Både hon och Elvis är ju så att säga nästan framme - de är redan gott och väl halvvägs till sin status som messianska frälsargestalter.

Bara en (kort) tidsfråga innan Michael också är det.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Rymd-Olov » mån 29 jun 2009, 10:11

Sheriffen skrev:Fast det här tror jag alltså inte stämmer trots det:

"Men om jag, utan att komma med överdrifter, ska spekulera i hur MJ kommer att kommas ihåg om, säg, femtio år skulle jag gissa att han (förutom de redan nämnda låtarna) främst kommer att förknippas med sitt tragiska livsöde."

Hur många saftiga skandaler kan du berätta om Duke Ellington? Om Elvis Presley? Om The Beatles? Ens om Rolling Stones? Eller om ABBA eller Pink Floyd?

Inte många, tror jag, för den där sortens skandaler är bara veckans eller till och med dagens grej på löpen och sedan glömmer precis alla bort dem och de ersätts snabbt med nya. Nu må Michael Jackson ha varit bisarrare än de flesta, men det kommer inte en käft att bry sig om om femtio år. Det finns nya tokingar som det står om på löpsedlarna då och är Michael Jackson fortfarande ett namn då kommer det rimligen enbart att bero på musiken.


Att skvaller är färskvara håller jag med dig om, men jag tänkte inte först och främst på skandalerna utan på hans öde i stort. När jag tänker på de dokumentärfilmer om MJ som kommer att göras om några decennier kan jag tänka mig att de kommer att börja dramatiskt med ett snabbt kollage över några av de senaste bisarrerierna och kanske en skildring av hans död (inklusive efterspelet, som vi ju är uppe i nu), för att sedan gå tillbaka till barndomen för att svara på frågan hur det kunde bli som blev. Och det som fascinerar kommer att vara tiden med Jackson 5 och solokarriären fram tom, som längst, Dangerous. Kanske kommer de att sluta runt Bad. Det är ju där som den där handfullen av låtar står att finna, som du ju också påpekade.

Vad gäller skandaler kring de artister du nämner så känner jag åtminstone till Elvis höftvickande, Beatles "större än Jesus"-uttalande och allt LSD-tjafset och är vagt medveten om de där tajta byxorna som Agnetha Fältskog hade vid något uppträdande. Detaljerna kring olika skandaler glöms naturligtvis snart bort, men artisters allmänna uppträdande och journalisters skriverier kring dem blir snart en del av deras image och arv. Att jag inte just kommer ihåg några skandaler kring övriga artister beropr på att jag inte intresserat mig för dem. Men visst, utan musiken skulle ingen ha brytt sig alls om Mj om femtio år.
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav Martin Andersson » tor 02 jul 2009, 07:38

Sheriffen skrev:Förresten, avdelningen tveksam smak men bör ändå meddelas:

Michael Jackson ska inte kremeras.

Han består till 86% av plast och ska därför smältas ned och återvinnas som Lego, så att barnen kan fortsätta att leka med honom.


Förvisso tveksam smak men ändå... Jag hörde tvärtomvarianten med samma slutkläm: att han ska kremeras och hällas i en Etch-A-sketch så att barnen kan fortsätta leka med honom.
"No matter how subtle the wizard, a knife in the back will seriously cramp his style." -- Vlad Taltos
Martin Andersson
Letterhack
 
Inlägg: 437
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 18:42
Ort: Göteborg

Inläggav Sheriffen » fre 03 jul 2009, 02:42

Som medicinskt okunnig blir man faktiskt lite häpen. De har just släppt en video som visar Michael Jackson under repetitioner bara ett par dagar innan han dog. Han framför låtar på scenen tillsammans med sitt band och ser ut att vara i enastående god form. Dansar som en demon, som vanligt, med den där fantastiska lättheten som får det att se ut som om fötterna knappt vidrör golvet. Så enastående rörlig och vig, liksom. Men där ser man hur det kan vara.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm


Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron