EU-valet!

[jophan]

Tja, vad ska man tänka sig. Värnplikten? Samhällstjänst som straffpåföljd? Jag kommer inte på så mycket mer som skulle kunna betecknas som legaliserat slaveri i vårt land.

[Sten]

I dag fattade de beslut om att äntligen ta bort den sista resten av legaliserat slaveri i Sverige.

Nu blir jag nyfiken. Vad var det?

"Den grundläggande soldatutbildningen ska vara frivillig."

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.a ... =6/16/2009

[Planckskonstant]

Snälla Livgivare, vem är det egentligen som äger och driver universiteten och för den delen de offentliga skolorna i Sverige? Statsmakten, månne? Och vem tror du därmed tar fram läromedlen?

Det här är ju lite spännande. När jag för drygt ett år sedan deltog i en offentlig protest mot extremstatlig styrning av undervisningsmaterial, fick jag finna mig i att bli uthängd på flera liberala bloggar som kommunist.

I vissa lägen är det tydligen acceptabelt med statlig styrning.

[john-henri]

Förvisso. Under min tid i politiken roade det mig att vänsterfolk så ofta kallade mig för reaktionär medan högerfolk ungefär lika ofta kallade mig kommunist. Kommunist var jag också när jag var emot statlig reglering av undervisning, statlig läromedelsnämnd, filmcensur, värnplikt, statskyrka, religiös lagstiftning, kungar och förbud för folk att röka och dricka (eller för den delen knapra eller injicera) vad de ville. Och, fascinerande nog, när jag var emot offentliga regleringar av vad människor får bygga på sina egna tomter. Reaktionär var jag förstås när jag var emot radio- och TV-monopol, som fanns på den tiden, lagstiftade fördelar för fackorganisationer, inblandning i den fria avtalsrätten mellan individer, beskattning och lite annat sånt där. Nåja. Sverige ligger ju en smula vid sidan om västvärldens politiska allfarvägar; man ska nog inte vara överraskad om människor här inte ens känner igen en konsekvent liberal inställning när de snubblar på den.

John-Henri

[jPeMelin]

Förvisso. Under min tid i politiken roade det mig att vänsterfolk så ofta kallade mig för reaktionär medan högerfolk ungefär lika ofta kallade mig kommunist.

Det blir lätt så om man bemödar sig med att odla en egen åsik, borta från ideologiska manifest och partiprogram.

... men den smala vägen är den bästa vägen.

/Jim

[Johan]

Fast John-Henris inställning är ju betydligt mer ideologisk än de allra flestas. Ideologin är bara inte alltid så bekant i Sverige, där Folkpartiet får definiera vad som är liberalt.

[jPeMelin]

Fast John-Henris inställning är ju betydligt mer ideologisk än de allra flestas. Ideologin är bara inte alltid så bekant i Sverige, där Folkpartiet får definiera vad som är liberalt.

Fast liberalismen har ju knappast en självklar praktiskt tillämpning. Som ideologi är den ju ganska enkel, och de kan jag väl tänka mig att i stort sett alla liberaler ställer upp på, tom de som röstade för FRA-lagen.

Det man sedan som liberal kan ta ställning till längs vägen är ju ganska mycket, från hur fri individen och marknaden ska vara, för de vill ju trots allt distansera sig från anarkismen. Samtidigt är det inte självklart, tycker jag, hur mycket en liberal anser sig vilja sluta sig i samhällen med gemensamma resurser i sociala frågor. Eller hur de ställer sig till försvar och rättsväsende?

Liberaler (ideala sådana vill säga) har jag i mycket uppfattat som just individer som vill utveckla och välja själva hur deras liv ska utformas och kan därmed ofta vara överens om principer (ideologi), men inte alltid metoder (aprtipolitik). Dock finns ju "marknadsliberaler", "nyliberaler", ""objektivister"", "socialliberaler" osv, så inte ens ideologin är ju riktigt enhetlig.

Sedan tror jag inte minst på alla människors övergripande likhet framför allt. Hur mycket vi oftast än vill särskilja oss från andras ideal och livsstilar beter vi oss ändå i stort sett likadant i nära nog alla vardagliga situationer. Att faktiskt ställa sig upp och tala för sin egen alldeles personliga uttänkta (inte ärvda, lånade eller köpta) åsikt eller tolkning är inte särskilt vanligt alls.

Fast det börjar kanske bli vanligare, eller verka vanligare, om man ser till mängden bloggar som faktiskt framhäver många individuella tankar som kanske aldrig skulle kommit fram för tio år sedan. Jag har dock inte följt några bloggar tillräckligt noga för att göra en bedömning av hur många som tänker ideologiskt eller bara pratar ideologiskt. Jag låter gärna någon annan recenscera djupet i de politiska/ideologiska bloggarna. Är de lika bra som en par tre-fyra bloggar jag läst kring FRA/IPRED lagstiftningen från piraternas sida, så ser det dock ljust ut på den retoriska/filosofiska sidan.

/Jim

[Livgivare]

Härmed lovar jag att jag skall bli bättre på att ta kritik och ge kritiska meningar om de böcker jag läser. Men kan det vänta? För jag är tyvärr inne i en personlig svacka för tillfället och klarar inte av att ge mig in i sådana här debatter kring studentlitteratur. Sorry!

[Johan]

Jag tycker för all del också att det är väldigt viktigt att kritiskt betrakta sin kurslitteratur, men minst lika viktigt är det att ta allt Sheriffen säger med en nypa salt! :)

[Johan]

Jim: fast problemet är inte att det finns olika typer av liberalism. Det får det förstås finnas. Konformism är tråkigt; det du räknar upp är ju typiska exempel på den ganska sunda reaktionen "well, det här är rätt bra, men jag tror jag kan göra det bättre". Problemet är när många av typerna inte känns igen, alls.

[centerwall]

Räknar du blankröstande som att inte rösta?

Nej. Jag anser att en blankröst är en aktiv handling som uttrycker missnöje. Till skillnad från den passiva handlingen, att inte gå till vallokalen.

I övrigt, tack för de intressanta inläggen om varför man inte ska rösta. Ni har inte övertygat mig, men det var ju knappast heller meningen. Det är alltid givande att få reda på hur någon annan tänker, och därmed utmana de egna tankarna och åsikterna.