Pessimism

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Inläggav jophan » tis 21 apr 2009, 15:25

Jag läste precis ett halvlångt blogginlägg om fördelarna och nackdelarna med att vara optimist respektive pessimist, som fick mig att dra mig denna tråd till minnes:

http://www.idratherbewriting.com/2009/0 ... -the-wind/
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Inläggav margl » fre 24 apr 2009, 16:22

En annan dyster 1800-talstänkare, som jag omnämnt tidigare i förbigående, vid sidan av Schopenhauer var Eduard von Hartmann (1842-1906). Hans filosofiska magnum opus kom ut 1872 och hette Die Philosopie des Unbewussten (Det omedvetnas filosofi). Den blev på sin tid tydligen ganska populär och omdebatterad, men har sedan dess snabbt fallit i glömska. Kärnpunkten i Hartmanns pessimism är, såvitt jag förstår, att olustmängden i världen kommer alltid att överstiga lustmängden och ju längre den mänskliga odligen kommer att fortskrida ju mer illusioner kommer att genomskådas, det lögnaktiga hoppet om en lycklig framtid här på jorden kommer att förkastas, och slutet, det för Hartmann efterlängtade slutet, blir ett mänsklighetens frivilliga självmord. Dessa pessimisters inställning till självmordet är ganska intressant; Schopenhauer tog avstånd från självmordet förutom i form av den vise asketens förkastande av materian genom svältdöden och Hartmann fördömer det enskilda självmordet som en självisk handling medan han ser mänsklighetens kollektiva undergång som något positivt.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Svensson » lör 25 apr 2009, 12:02

Intressant tråd onekligen.

Och visst kan man hålla med margl (och Schopenhauer) om att pessimismen har det som talar för den. Men då är det DEN STORA VÄRLDEN, VÄRLDSLÄGET och sånt man kan vara pessimistisk inför; man kan ju ändå inte påverka't.

Och omvänt, att vara optimist inför världsläget, typ obildade glin som tror att krig i Europa nu är omöjliga eftersom vi har EU - well, då sällar jag mig hellre till pessimistlägret. Eller SKEPTIKERLÄGRET, det låter mer rumsrent på något sätt. "Pessimist" är en stämpel som inte är så kul att ha om ni frågar mig.

Och sedan då: ens egen värld, DEN LILLA VÄRLDEN i motsats till den ovan nämnda STORA - här anser jag ännu att pessimism går fetbort. Är man pessimist inför sånt man personligen gör, ja då är man (som jag sagt tidigare) NEGATIVIST, en klinisk kategori. Bort det!

Så att: gärna skeptiker (inför, världsläget i stort) men för den egna, personliga sfären och allt vad där tillhör, ja där är jag optimist. "Hoppet är det sista som lämnar människan" osv (och Schopenhauer himself var nog inte så svartsynt beträffande sitt eget liv, han hade ju sin förmögenhet, han läste tidningen varje dag, hade en hund han kallade "Weltgeist" osv; i allo bilden av en välmående människa om ni frågar mig, inte en klinisk pessimist, inte en NEGATIVIST asså.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav margl » sön 26 apr 2009, 20:46

Svensson skrev:Och visst kan man hålla med margl (och Schopenhauer) om att pessimismen har det som talar för den.


Du tycks fortfarande tro att jag använder denna tråd för att predika svartsyn, jag använder den för att lägga ut texten om vad jag tycker är en intressant kulturhistorisk trend.

Och omvänt, att vara optimist inför världsläget, typ obildade glin som tror att krig i Europa nu är omöjliga eftersom vi har EU - well, då sällar jag mig hellre till pessimistlägret.


Jag är alltså ett obildat glin när jag hoppas att fred i Europa, även om den inte blir evig, blir en smula mer möjlig genom EU och liknande ansträngningar?
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Svensson » mån 27 apr 2009, 06:48

Vi lär inte få se ett nytt krig Frankrike-Tyskland, på så sätt är såklart EU bra. Men att "our safe European home" (se Clash' låt, andra LP:n) i princip alltid ska vara ett skonat hörn av världen, att vi på sin höjd ser lite terrorism - det anser jag inte vara en hållbar ståndpunkt. Krig kommer och går, här och där; på så sätt är jag pessimist även inför Europas framtid, men på lite längre sikt tror jag också på fred.

Men vägen dit kan så att säga vara kantad av törnen. Har man det i minnet slipper man drabbas av framtidschock, krigsvarianten.

Välvilja (typ "EU som fredsprojekt") räcker inte alltid för att stoppa krig; det kan finnas tyngre processer i bakgrunden, strukturella fenomen av den ena eller andra typen, som leder till krig. Vilka processer då? Tja, etniska, klassmässiga, helvetesmässiga, you name it...

Nåväl, jag glädjer mig åt att en margl hoppas på fred. Utan ironi: sånt gläder mig! Många tuffingar däremot ser ju fram emot mörka dagar och nöjer sig med det.

Jag hoppas också på fred. Så därmed är jag optimist asså, på lång sikt som antytt.

För övrigt vad denna tråd är till för; JAG ser den som ett sätt att bestämma min egen position, inför mig själv och omvärlden. För vad det kan vara värt.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav margl » mån 27 apr 2009, 07:48

Svensson skrev:Nåväl, jag glädjer mig åt att en margl hoppas på fred. Utan ironi: sånt gläder mig! Många tuffingar däremot ser ju fram emot mörka dagar och nöjer sig med det.


Då borde jag kanske hålla tyst om att ett av mina skönlitterära projekt är en nära framtid där hela världen brytit samman och Sverige dras in i ett blodigt inbördeskrig som bara kommer att lämna nöd, ruiner och desillusion kvar efter sig...Men fred är vad jag hoppas på, jag har läst alldeles för mycket krigshistoria för att kunna önska Europa eller nån annan del av världen nya krig även fast jag misstänker att den företeelsen kommer att överleva länge än, även i den bästa världar.

Nu har jag startat en parallell tråd där jag redovisar olika former av optimism eller, om så föredras, olika positiva attityder till världen och människan;

http://www.fandom.se/forum/viewtopic.php?t=1324
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Svensson » mån 27 apr 2009, 07:55

(Jag skriver också om krig ibland...

Ett stort ämne men svårt. Det kan locka till cynism och uppgivenhet - så målet för mina kommande stories ska vara att skildra krigare som förvisso kan sitt hantverk men som också har visionen om NÅGOT ANNAT, om att vinna inte bara kriget utan även freden.

Den visionen måste alltid finnas i krig. Jag vet att det är en truism - men som antytts ovan, denna tråd är bra för att bestämma ens egen position i dessa tunga frågor.)
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav margl » mån 27 apr 2009, 09:55

Mitt eget intresse för krig har nog sitt ursprung i min fascination inför trettioåriga krigets utdragna apokalyps och första världskrigets skräcksaga. När jag var 12-13 år läste jag för första gången en utmärkt och rikt illustrerad översikt över det stora kriget 1914-1918 och den lämnade ett outplånligt intryck. I synnerhet slaget vid Verdun fångade min fantasi - "där var tillräckligt med kanoner för att åstadkomma större likhögar per kvadratmeter än i något annat slag i krigshistorien". För en tid levde jag i ett slags rus bestående av svartvita fotografier från skyttegravarna, namnen på orter där det stått slaktningar och förfärande dödsstatistik som fick tanken att svindla; "Vid slutet av den andra veckan förlorade fransmännen 15.000 man om dagen".

Apropå fredsvilja i Europa, så kommer jag att tänka på en rörande episod; den tionde september 1926 i Geneve släpptes Tyskland in i Nationernas Förbund. Gustav Stresemann var Tysklands representant och Aristide Briand var Frankrikes, bägge efterlängtade en lösning av alla de tysk-franska tvistefrågorna. Först steg Stresemann upp på talarpodiet och bekände sig till de höga idealen fred, frihet och internationell enighet. Sedan tog Briand till orda och förklarade att äntligen skulle den långa raden av blodiga sammanstötningar mellan Tyskland och Frankrike vara till ända; "Aldrig mer krig! Bort med gevären, med kulsprutorna, med kanonerna! Fram för försoning, skiljedom och fred!" När han avslutat fick han motta stormande applåder. Som Ragnar Svanström skriver i sin läsvärda Kejsarens arvtagare; "De ha skildrats otaliga gånger, dessa scener. Mycket snart skulle det heta att de var ett utslag av naivitet, av bristande verklighetssinne; att de repliker som växlades ingenting annat rymde än svärmiska fantasterier. Idag ligger de ett halvt sekel bakom oss. Med tanke på vad som hänt under tiden kan det med större rätt sägas att de utgör en av de få verkliga ljuspunkterna i 1900-talets brutala krönika".
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » ons 29 apr 2009, 12:21

När det gäller svartsyn inom själva science fiction så kan jag, vid sidan av uppenbara saker som Brave New World och 1984, inte låta bli att tänka på Mark Gestons Out of the Mouth of the Dragon, publicerad första gången 1969. Handlingen utspelar sig i en avlägsen framtid där runier och onda minnen är människans främsta arvedel och där mänskligheten stegvis åderlåtits genom en lång rad av kallelser till den slutliga apokalypsen. Här kan jag inte heller låta bli att citera Donald A. Wollheims skildring ur Framtidens kartläggare(som är där ställe där jag först läste om boken ifråga); "Romanen beskriver den sista av dessa kallelser till det heliga kriget. Återigen kallas de sista idealisterna, de sista återstående troende unga männen från sina halvtomma städer, för att än en gång färdas till slagfälten där de skall förena sig med den arme som skall bekämpa fienden (som aldrig ses och aldrig beskrivs). En ung man följer en av domedagens profeter, och återigen samlas armeerna - och blir förrådda. Den frivillige unge mannen vandrar halvt vansinning genom världen i sällskap med en spöklik trupp soldater, och under sin vandring ser han att mänskligheten har kämpat för sista gången. Människan är slut, världen är slut. Gud är nu verkligen död, universum är döende och hoppets tid är oåterkallerligen ute".
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » sön 10 maj 2009, 21:15

Om man ska söka sådant som kan ha influerat mitt intresse för mörka stämningar så hittar man förutom att jag redan på ett tidigt stadium läste Shakespeare-tragedier och Poes melankoliska texter också Björn Afzelius. Det ska medges att han inte alltid är dyster i sina sånger - det finns vissa uppåtgående stämningar(vanligtvis kopplade till kärlek och positivt uppror) - men det finns onekligen en nästan depressiv ton, färgad av socialrealism och vänsteraktivism. Detta påverkade mig nog, hans politiska budskap gick mig antingen förbi eller så ägande jag dem en icke förpliktingande ytlig sympati, det som påverkade var påtagligheten i porträtterandet av lidande, ondska och misär. Som tex denna lilla scen som nästan tycks vara ett stående inslag i vissa amerikanska filmer;

Han titta ut på gatan, och det drägg som levde där.
Hit vallfärdade dom som måste stilla nåt begär.
Det stod langare och hallickar och horor överallt,
och i rännstenen låg alkisar och trashankar som svalt.
Han tänkte; "42:a Gatan är ett djävla träsk.
Dom borde sprängt den för längesen."

Eller denna kommentar till konflikterna i Mellanöstern;

Och under Sions kalla stjärna
såg jag småflickor som fallit
med blodrosor på blusarna
där kulorna trängt in.

Eller detta nästan parodiska stycke negativ svensk socialrealism;

Vattnet blev förgiftat i brunnen.
Jag miste både drängen och hunden.
Skörden den slog fel,
och priserna gick ner.
Snart sätter jag pistolen i munnen.

Eller denna suggestiva beskrivning av Hiroshima-bombningen;

Två gånger lyfte
dödens fågel i natten.
Två gånger flög den
mot en sovande stad.
Och i sina klor
hade den en sol.
Två gånger flög den fågeln ut i natten.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav margl » lör 16 jan 2010, 15:35

Bara en liten tanke om en av skillnaderna mellan optimister och pessimister. Optimisten tror på utvecklingen, att positiv förändring är möjlig och att människan kan bättra sig. Pessmistens världsbild är oföränderlig, tekniken må raffineras och det ideologiska modet må skifta, men människan förblir sig lik igenom alla epoker och det är bara eländets yttre former som ändras. Ur denna synpunkt skulle man kunna säga att jag intellektuellt är en pessimist och känslomässigt en optimist.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Sheriffen » lör 16 jan 2010, 16:25

Nu ska man ju inte märka ord, men just "ur denna synpunkt" tycker jag är så trist. Synvinkel, Martin, synvinkel.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav margl » lör 16 jan 2010, 19:23

Sheriffen skrev:Nu ska man ju inte märka ord, men just "ur denna synpunkt" tycker jag är så trist. Synvinkel, Martin, synvinkel.

Kör hårt,
Sheriffen


Jag ber så förfärligt mycket om ursäkt.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re: Pessimism

Inläggav margl » tor 22 jul 2010, 20:33

Ett exempel på svartsyn som jag var totalt omedveten om innan jag för femton minuter sen snubblade över honom på wikipedia; den victorianske poeten James Thomson som plågades av sömnlöshet, alkoholism och kronisk depression och lyckades manifestera sin pessimism i en episk dikt som heter The City of Dreadful Night.

Ett litet exempel på hans diktning:

The City is of Night; perchance of Death
But certainly of Night; for never there
Can come the lucid morning's fragrant breath
After the dewy dawning's cold grey air:
The moon and stars may shine with scorn or pity
The sun has never visited that city,
For it dissolveth in the daylight fair.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Re: Pessimism

Inläggav margl » ons 10 nov 2010, 09:24

Nu när jag införskaffat (fullkomligt gratis) en samlingsvolym med Nils Ferlins dikter kan jag konstatera att det är denne diktare som är upphov till vissa fina bitar vers, som jag för mig själv tillskrivit Bo Bergman. Vissa av dessa är närmast magnifika i sin svartsyn:

Från människans kvavda hop
mot rymden steg ett ångestrop:
Vi trängtar att befrias!
Tungt klättrar Döden ur sin grop:
Här kommer jag: Messias.

Eller denna tvåradiga lilla sak, som nog är så kortfattat definitiv som en dikt kan vara:

Vanitas vanitatum:
Ett liv, ett kors, ett datum.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

FöregåendeNästa

Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron