Författarens moraliska ansvar

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

Inläggav Svensson » mån 08 dec 2008, 15:40

Spinrads "Hitlerroman" är en bisarr klassiker. Jag är en smula kritisk mot den, se nedan, men på det hela är den rätt fascinerande.

Denna text skrev jag på bloggen i somras. Så varför inte, som omväxling mot allt detta länkande, ta och klistra in ett inlägg istället?

Kanske kan va nåt. (Säg till om jag spammar jophan.)

Norman Spinrad skrev sin "The Iron Dream", utgiven som en påstådd sf-roman av Adolf Hitler.

En kul idé, alla gånger: en lek med språknivå, identitet och etiketter, ett sätt att belysa nazismen i sf-romanens form.

Problemet var bara att alla inte fattade detta. En naziorganisation satte upp romanen på listan för rekommenderad läsning, och en läsare tyckte romanen var bra i sig själv, så varför skulle Spinrad då lägga till det där nazitjafset...?

Men sånt där får man tåla när man leker subtila lekar, när man sätter upp ett implicit mål för sin bok. Spinrad ville väl att vi alla skulle läsa och förfasas, tänka uj så lik vår space opera och sword&sorcery är nazistiska myter... Själv kunde han roa sig med att leka Hitler-som-författare, frossa i chauvinism, våld och segerparader. Och på baksidan av första utgåvan lät man existerande sf-folk prisa Hitler som författare: kul, kul...

Jag menar, har man haft så roligt, har man inte egentligen riskerat något konstnärligt, och samtidigt iklätt sig rollen som avslöjare och sanningssägare - ja, då får man stå sitt kast. Om vissa missuppfattar lektionen.

Det åsido står sig "The Iron Dream" som språklek, som en fantastikens mörka skrattspegel.

Bokens titelsida kan förvåna den oförberedde läsaren: "The Lord Of The Swastika - a science fiction novel by Adolf Hitler" står det. Man får vidare veta att Hitler inte blev tysk politiker, utan emigrerade till USA på 20-talet där han blev sf-illustratör och sedermera författare. Han ska ha dött på 50-talet men dessförinnan utgett "The Lord Of The Swastika". I ett efterord analyseras romanen av en akademiker som fördömer dess chauvinism, men samtidigt lugnar sig med att romanen är så absurd att den inte kunnat hända i verkligheten...

Detta må vara Spinrads tour de force, för när man läst romanen om Feric Jaggars erövrande av makten i Heldon, med alla sin fetischer och unkna symbolismer, sin rashets och militarism, tycker man så klart det är lätt absurt. Så vaknar man ur sin underhållningsdvala och tänker, jämarns, det hände ju faktiskt här också, med Nürnbergdagar och -lagar, kristallnatt och krig i alla väderstreck och element...
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav john-henri » mån 08 dec 2008, 17:24

Råkar du inte veta det, eller kan det roa någon annan, var faktiskt Normans ursprungliga önskemål att hans eget namn ingenstans skulle förekomma på boken, utan att den helt enkelt skulle publiceras som The Lord of the Swastika av Adolf Hitler. Men han lyckades inte hitta något förlag som var villigt att gå med på att genomföra fiktionen så långt, och därmed blev det en halvmesyr som utkom: en roman av Norman Spinrad som heter The Iron Dream och där fiktionsramen är att den ska vara en sf-roman ur en alternativ verklighet, komplett med berömmande baksidescitat och aningslöst efterord.

Sen undrar jag om du kanske inte är lite för misstänksam mot Norman, som alltid haft mycket starka vänstersympatier och som dessutom är jude från arbetarkvarteren i Brooklyn. Jag skulle nog faktiskt tro att hans satir äver de totalitära och rasistiska dragen i en hel del enklare underhållnings-sf är både ärligt känd och mycket indignerad. Det obehagliga är ju inte bara att Hitlers roman känns som om den mycket väl skulle kunnat publiceras i somliga av pulpmagasinen, utan att det finns romaner som publicerades där och delar många drag med den – läs till exempel L. Ron Hubbards Final Blackout.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav margl » mån 08 dec 2008, 17:58

john-henri skrev: Det obehagliga är ju inte bara att Hitlers roman känns som om den mycket väl skulle kunnat publiceras i somliga av pulpmagasinen


M P Shiel hade varit en tänkbar författare till en sådan roman, även om han inte tillhör pulperan.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Svensson » tis 09 dec 2008, 09:11

john-henri skrev:Sen undrar jag om du kanske inte är lite för misstänksam mot Norman, som alltid haft mycket starka vänstersympatier och som dessutom är jude från arbetarkvarteren i Brooklyn. Jag skulle nog faktiskt tro att hans satir äver de totalitära och rasistiska dragen i en hel del enklare underhållnings-sf är både ärligt känd och mycket indignerad.


Jag är mycket medveten om att Spinrad är jude. Nog fattar jag att han ville hudflänga nazismen. Fattas bara annat!

Det är bara det: kan man inte hindra att veritabla nazister ändå läser boken och gillar den, ja då har man misslyckats på något sätt.

Men bortsett från detta förbehåll, javisst är det en smart roman. Som jag framhållit.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav Sheriffen » tis 09 dec 2008, 09:17

Svensson skrev:Det är bara det: kan man inte hindra att veritabla nazister ändå läser boken och gillar den, ja då har man misslyckats på något sätt.


Umm, njäe. Felet ligger inte hos Norman Spinrads roman, felet ligger hos nazisterna. Ärligt talat, de är helt enkelt för korkade för att förstå poängen med romanen. Är jag övertygad om. De tolkar bokstavligt partier som har en bakomliggande, mer subtil innebörd som de helt enkelt inte förstår.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Svensson » ons 10 dec 2008, 11:09

Sheriffen skrev:
Svensson skrev:Det är bara det: kan man inte hindra att veritabla nazister ändå läser boken och gillar den, ja då har man misslyckats på något sätt.


Umm, njäe. Felet ligger inte hos Norman Spinrads roman, felet ligger hos nazisterna. Ärligt talat, de är helt enkelt för korkade för att förstå poängen med romanen. Är jag övertygad om. De tolkar bokstavligt partier som har en bakomliggande, mer subtil innebörd som de helt enkelt inte förstår.


Ännu en rigorös roman, en hård och tuff sak som misstolkats, är Burgess' "A Clockwork Orange".

Avsikten med denna roman - en vidräkning med våldets som livsstil - gick vissa skinheads förbi, som började klä sig i romangängets plommonstop och cuspar och sedan gå ut och misshandla folk... Burgess ogillade så klart detta, han ska ha förbjudit romanen att tryckas om (detta kanske kom efter filmen, men hur som helst).

Jag tycker här att författaren har ett visst ansvar. Man måste räkna med att alla läsare inte är lika smarta som en själv; de ser annat, de ser bara den enkla symbolen och förförs av det. De missar den subtilare avsikterna.

Blotta avsikten gör ingen roman. Man kan ha den bästa avsikt i världen, men missuppfattas denna avsikt grovt, ja då har man misslyckats.

Svårt med andra ord att skriva en våldsroman mot våld, en rasistisk roman mot rasism osv.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav Sheriffen » ons 10 dec 2008, 15:34

Anthony Burgess förbjöd inte nytryck av romanen, det var Stanley Kubrick som förbjöd vidare visning av filmen i vissa delar av Storbritannien.

Tycker du på motsvarande sätt att det verkligen var Judas Priests fel att en ung man i USA sköt sig i huvudet med texterna i några av deras låtar som motivering?

Det tyckte inte amerikanskt rättsväsende, som frikände gruppen.

Jag frikänner nog också gärna utövande konstnärer från det faktum att det finns en massa korkade människor.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Svensson » ons 10 dec 2008, 15:46

Juridiskt sett bör ordet vara fritt.

Men moraliskt?

Konstnärer måste alltid fråga sig vilken effekt deras ord kan ha, det är min åsikt. Det är inte bara att köra på.

Det är så här: skriver man en roman och har den och läser den själv, då är det som att gulla med sitt eget barn. När man sedan offentliggör den då släpper man ut den i världen, då har den blivit vuxen så att säga - och då har man inte längre full kontroll över den.

Då kan den i värsta fall bli "som ett vanartigt barn som inte beter sig som man vill" (som Jünger sa om sitt opus "Der Arbeiter"). Möjligen känner Burgess och Spinrad detsamma över den oväntade respons deras böcker fick i vissa ljusskygga läger.

Man får helt enkelt vara beredd på att det finns "dumt fôlk" som tolkar romanen på annat sätt än man själv vill.

Tryckfrihet: ja. Men lite fingertoppskänsla för vad vissa ord och scener kan tolkas som behövs också i författarens utrustning.

Vad gäller Priest så visst, de blev frikända. Men jag tvivlar på att det gjorts så många självmordslåtar efter deras (och Ozzys) rättsaffärer. Och det kan jag leva med.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav Sheriffen » ons 10 dec 2008, 17:10

Ja, alltså, nu gjorde ju varken Priest eller Ozzy några självmordslåtar. (Inte ens Ozzys "Suicide Solution" är ju en sådan, men ok - givet titeln kan vissa fånskallar som du säger kanske få för sig det.)

Den här karlen som sköt sig i huvudet och dog trodde på de andra världar som Judas Priest sjunger om i en del av sina texter. Han ville till de världarna. Och dit trodde han att han skulle komma om han dog.

Med andra ord, en inställning där konstnärer måste ta hänsyn till hur deras konst *kan* uppfattas av sinnessjuka idioter leder till en värld helt utan konst.

Varje konstverk kan tolkas - och tolkas faktiskt - på lika många sätt som det antal människor som tar del av det.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » ons 10 dec 2008, 17:30

Den såvitt jag vet första litterära moralpaniken, åtminstone i modern tid, kom efter Goethes Den unge Werthers lidanden, 1774, som förledde mängder av studenter att inte bara börja gå omkring i samma fula långskörtade jackett som Werther gillade utan i åtskilliga fall också att ta livet av sig om de råkade vara olyckligt förälskade.

Jag blir bekymrad av resonemang som Lennarts. Jag har själv skrivit för publicering i större delen av livet, men vet sedan åtminstone tiden när jag var redaktör för studenttidningen Gaudeamus att om man råkar nå hyggligt många läsare som inte känner en personligen, kommer ett antal av dem att missförstå det man säger hur entydigt, utförligt och klart man än försöker uttrycka sig. Irnoier funkar aldrig, till exempel; en viss procent av läsarna förstår bara inte sånt. Överdrifter hjälper inte. Rätt många någorlunda vanliga ord missuppfattas av förbluffande många (för många år sedan genomfördes vid Lunds universitet en ordförståelseundersökning bland ett statistiskt urval vuxna svenskar; den visade bland annat att cirka var tredje svensk trodde att "reaktionär" betydde någon som ville förändra allting väldigt snabbt; inte ett enda av de som jag minns det hundra ord man frågade om förstods rätt av mer än runt nittio procent, och då talar vi om de vanligaste och enklaste orden).

Dessutom är ju, som bekant, "moraliskt ansvar" något alldeles kolossalt subjektivt. Ansvar för vad? Andras agerande? Spridandet av god moral? Av de litterära verk som utsatts för mest angrepp, åtal, bestraffningar, bokbål och straffpredikningar, censur och smälek förespråkar gissningsvis de allra flesta sådana moraliska värderingar som de flesta av åtminstone deltagarna på det här forumet tycker är förträffliga. Kvinnors lika rätt. Slaveriets avskaffande. Störtande av envåldsmakt eller diktaturer. Rätten att inte vara religiös. Individens rätt att välja sexualpartners. Och så vidare. Förvisso tror jag inte att Lennart är emot författares rätt att förespråka sådant. Men poängen är ju att här och nu är de åsikterna vedertagna; i andra historiska situationer har både författarna själva och de som anammat deras värderingar löpt risk att bestraffas, förlöjligas och, inte minst, bete sig på sätt som majoriteten runt dem uppfattat som omoraliska, ondskefulla, samhällsfarliga eller kriminella.

Så nä, jag håller nog inte med. Författarens ansvar är att skriva så väl som möjligt, utifrån sin egen vision. Varken mer eller mindre.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » ons 10 dec 2008, 17:59

john-henri skrev:Så nä, jag håller nog inte med. Författarens ansvar är att skriva så väl som möjligt, utifrån sin egen vision. Varken mer eller mindre.


I detta - och det övriga John-Henri säger ovan - instämmer jag till fullo.

Moraliskt ansvar har man för sina egna handlingar, inte andras. Konsekvensen av den senare tanken, att man har ansvar för andras, leder till fullkomligt befängda konsekvenser och skulle i förlängningen göra det helt omöjligt att uttrycka någonting över huvud taget, inklusive det som Lennart uttrycker här och på sin blogg.

Även författare (och vem som helst annan) som har åsikter som är frånstötande och motbjudande för de flesta av oss - rasistiska, kvinnofientliga, intoleranta mot människor med "avvikande" sexuellt beteende, med mera - ska ha precis samma rätt som vi andra att uttrycka sina åsikter, så väl de kan.

Och för den delen, vill någon heavy metal- eller annan artist göra en låt som verkligen och på riktigt handlar om att självmord är lösningen på livets problem, så ska det vara fritt fram. Om någon som lyssnar på låten sedan begår självmord är det faktiskt den personens eget moraliska ansvar, inte artistens.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav margl » tor 11 dec 2008, 08:28

john-henri skrev:Den såvitt jag vet första litterära moralpaniken, åtminstone i modern tid, kom efter Goethes Den unge Werthers lidanden, 1774, som förledde mängder av studenter att inte bara börja gå omkring i samma fula långskörtade jackett som Werther gillade utan i åtskilliga fall också att ta livet av sig om de råkade vara olyckligt förälskade.


Det där med jacketterna är sant, men självmordsvågen bland olyckligt förälskade ynglingar är nog i stor utsträckning en myt - skapad dels av sagda moralpanik och dels av sensationshungriga litteraturhistoriker.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Svensson » tor 11 dec 2008, 09:32

Jaha, så nu är jag sur moraltant helt plötsligt? Emot all vildvuxen och vital konst?

Ni hårdrar.

Skulle jag tänka som ni antar så skulle jag väl ha självcensurerat "Eld och rörelse", pga risken för att uppmana folk till bajonettmord...

Nej, fram för rätten att skildra bajonettfighter så blodet stänker. Den rätten anser jag (utan ironi) måste finnas.

Men i min personliga författarvärld ska det inte vara så att man alltid, always, under alla omständigheter ska skildra exakt vad man får i skallen.

Spärrar har vi alla. Jag kanske bara lever i en mörkare värld än andra, har större medvetande om dessa spärrar.

Några allmäna moraliska krav vill jag inte ha. Men man bör inte frånta konstnären ansvar, personligt ansvar. Författaren är inte bara nån satans eolsharpa för vinden.

Man kan ju också tänka sig att man symboliserar och kodifierar sina ev. anstötsväckande scener, så att inte självmordsoffer/nazis/what have you direkt kan slå upp och hitta en handbok. Knäppisar finns alltid, men man behöver ju inte servera dem på ett fat. Konsten lider inte av det, snarare tvärtom; utmaningar som dessa skärper uttrycket.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40

Inläggav margl » tor 11 dec 2008, 12:45

Svensson skrev:Nej, fram för rätten att skildra bajonettfighter så blodet stänker. Den rätten anser jag (utan ironi) måste finnas.


Givetvis, fast jag tycker att det är svårt att göra det bra på det rent tekniska planet. När man avverkat "blod som flyter i strömmar", "sprutar som vattenstrålar från en fontän", "faller som regn över marken", "samlas i mörkröda sjöar" och liknande så finns det inte så mycket mer man kan göra. Vissa lyckas, men inte många.

Några allmäna moraliska krav vill jag inte ha. Men man bör inte frånta konstnären ansvar, personligt ansvar. Författaren är inte bara nån satans eolsharpa för vinden.


Men är det ett moraliskt ansvar eller ett rent hanverksmässigt ansvar?
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav jophan » tor 11 dec 2008, 12:55

Hittills har ni skrivit om fallet där konstnären råkar inspirera folk till vansinningheter utan att ha haft det som syfte, men hur ser det ut i fallet där konstnären medvetet försöker (eller vet att han/hon kommer att) provocera fram våldsdåd? Eller för den delen när man yttrar sig i största allmänhet, och använder det fria ordet?

Vilket ansvar har man när man säger saker man vet kommer att orsaka folks död, och det sedan mycket riktigt orsakar folks död? Inget straffrättsligt ansvar - så klart - men har man ett moraliskt ansvar att vara medveten om konsekvenserna av sina handlingar innan man handlar, i de fall där de är uppenbara? Jag har ofta lust att utbrista "jävla idiot" till dem som med vett och vilje provocerar fram våld. Det är så uppenbart att det bästa sättet att öka toleransen i världen inte är att provocera folk, på samma sätt som det är ganska svårt att öka förståelsen för det fria ordet genom att ringa upp någon och tala om för honom hur ful hans fru är - även om hon är det.
Johan Anglemark
jophan
Site Admin
 
Inlägg: 2147
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 10:50
Ort: Storvreta

Nästa

Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron