The Nightclub World

Allmänt prat om annat än sf och fantasy

The Nightclub World

Inläggav Sheriffen » fre 12 sep 2008, 04:19

Amelia Andersdotter och jag om "Cheri, Cheri Lady" av Modern Talking:

Amelia: "Jag har funderat på "Cheri Cheri Lady" av Modern Talking eftersom den dessutom ger möjlighet att fjanta sig, eller visa utstrålning."

Jag: "Det där var min absolut första favoritlåt med Modern Talking och den kvarstår som en av höjdarna inom nattklubbs/disco-genren, även om den inte spelas så ofta ute på nattklubbar längre. Jag förstår vad du menar."

Amelia: "Jäää! Har du sett musikvideon?"

Först av allt - ja, jag där klart att jag har sett musikvideon! Och ja, jag förstår precis vad du menar! Tro mig.

Men förutom det ska jag uppfylla de krav som ställs på en intellektuell som inte har något intellektuellt att säga om någonting förutom nattklubbar, vilket Johan Jönsson så träffsäkert förstod när han bad mig om ett bidrag till Conversations kongressfanzine.

Den som uttryckte det här bäst i en sångtext var Laura Branigan i "Self Control", och jag citerar partier:

"All the night is my world
City lights, painted girl
In the day nothing matters
It's the nighttime that flatters
In the night, no control

/.../
'
You take my self, my self control
Another night, another day goes by

/.../

I, I live among the creatures of the night
I haven't got the will to try and fight
Against a new tomorrow
So I guess I'll just believe
That tomorrow never comes"

Jag är en människa som nästan aldrig sover. Fyra timmar per dygn räcker mycket väl för mig och i själva verket kan jag knappt sova längre, ens om jag försöker. De fyra timmarna sover jag på förmiddagen, mellan ungefär åtta och tolv. Det betyder att jag är vaken på nätterna.

För människor som är vakna hela nätterna blir nattklubbarna en naturlig hemvist. Men det är inte bara bristen på sömnförmåga som gör att man lever sitt liv på nattklubbarna, det är i lika hög - eller högre - grad det Laura Branigan sjunger om. Flykten från världen på dagen.

För det är så här: världen mitt i natten och världen mitt på dagen är väsensskilda. I varenda stad i hela världen. Allt det vi ser på dagen - folk som är på väg till jobbet, eller på väg hem från jobbet, eller på väg att hämta barnen på dagis, eller på väg in på snabbköpet för att handla middagsmat, eller på väg till ett museum, eller på väg till en restaurang, eller... allt det man nu gör på dagarna - försvinner fullständigt på nätterna. Nattfolket - ja, the creatures of the night - är ett nästan väsensskilt folkslag. På nätterna kommer de människor ut vars mål är att ta sig till nattklubben, nu kommer bargästerna och eurodiscmänniskorna och de vackra nattflickorna och hororna och knarkarna och metallfansen och alla de andra nattvarelserna ut för att ta den värld i besittning som de sovande dagmänniskorna inte ens vet finns.

Människorna man träffar mitt i natten, på gatorna och på nattklubbarna, är inte bara andra människor än dem man träffar i snabbköpet eller på jobbet på dagarna; de är väsensskilda. Alla som har varit ute i en riktigt stor stad mitt i natten bara en enda gång, och gått till klubbarna, har allra minst en aning om vad jag menar.

Och här, någonstans här, är det som nattklubbsmänniskorna finner ett slags ro, för som Laura Branigan sjunger: till slut väljer man att tro att morgondagen inte kommer, för där och då, ute på dansgolvet på en nattklubb mitt i natten, existerar verkligen ingenting annat än ögonblicket, nuet. Alla de var*dagliga* bekymren försvinner, all oro är som bortblåst, allting som tynger en har lättat och försvunnit - för det enda som gäller är ögonblicket, nuet, och det är, där och då, oändligt. Det spelar ingen roll att det finns en morgondag, för det finns ingen morgondag.

Och, för att återknyta till citaten i början, så är Modern Talking lysande på det här. Deras musik är inte bara taktfast dansgolvsvänlig (de är väldigt lätta att dansa väldigt bra till, särskilt på dansgolven i Berlin - som ofta är gjorda av samma typ av plåt som vi i Sverige har på diskbänkar, vilket gör glidandet (exempelvis en Moonwalk) så lätt)... de har dessutom en mollton i nästan alla sina låtar som talar både om att vi, alla vi som är där, inte ska tänka på morgondagen som aldrig kommer, utan också, någonstans i ögonblicket, inse att det ögonblick vi upplever som evigt förstås är över i samma stund som nattklubben stänger - det finns ingen evig flykt, annat än i just det ögonblick som känns som om det aldrig skulle ta slut, men som obönhörligt tar slut när vi måste lämna nattklubben.

Men för att gå hem och sova bort dagen och återvända när klubben öppnar igen, sent på natten.

Och det är så det känns att dansa till "Cheri, Cheri Lady". Eller "You're My Heart, You're My Soul." Eller "You Can Win If You Want". Eller "Brother Louie". Eller "Atlantis Is Calling (S.O.S. For Love)".

Låtarna av Modern Talking.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4395
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Svensson » lör 13 sep 2008, 08:58

Modern Talking åsido: en fascinerande inblick i vampyrernas värld...
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40


Återgå till Baren

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron