Eurovision

[Rymd-Olov]

Alltså, enkel regel för bra tv:

1) ARTISTEN är det intressanta.

2) LÅTSKRIVARNA är INGEN intresserad av. ABSOLUT INGEN. Inte ens deras egna mammor, som vid det här laget säkert sitter hemma framför tv-apparaterna och skäms ögonen ur sig över sina miffon till medelålders söner.

Men såvitt jag vet är det egentligen en tävling för låtar, inte framförande (därav det svenska namnet på tävlingen, MELODIfestivalen), så det är ju faktiskt låtskrivarna, inte artisten, som har vunnit. Vilket självklart inte betyder att tittarna är intresserade av dem, att de ska skymma artisten eller stå med ryggen mot kameran.

Att låta en artist framföra alla låtar, som de gör i Grekland (var det väl?) är egentligen det enda rätta med tanke på vad tävlingen går ut på. Egentligen.

[Sheriffen]

Men såvitt jag vet är det egentligen en tävling för låtar, inte framförande (därav det svenska namnet på tävlingen, MELODIfestivalen), så det är ju faktiskt låtskrivarna, inte artisten, som har vunnit. Vilket självklart inte betyder att tittarna är intresserade av dem, att de ska skymma artisten eller stå med ryggen mot kameran.

Jo, en tävling för låtar. Nominellt. Men då skulle man ju kunna avgöra alltsammans i radio och ha samma artist som sjunger alltihop. Det är ju inte så det *funkar*, liksom. Hypen runt artisterna är enorm och det med rätta. I showbiz ska det vara just *show*, och två kulmagade, medelålders låtskrivare som står med ryggen mot kameran är inte show. Sorry, men det är bara inte det.

Att låta en artist framföra alla låtar, som de gör i Grekland (var det väl?) är egentligen det enda rätta med tanke på vad tävlingen går ut på. Egentligen.

Nja, det gjorde de bara en gång. Förra året. Det lär nog inte upprepas, om jag förstår saken rätt. Det blev ju ingen höjdare att tv-kanalen bestämde att det absolut *skulle* vara strandraggaren Tsákis som representerade Grekland. Han hade redan förlorat ett år (2004) och nu förlorade han igen.

Fast här tävlar dock bara tre låtar/artister, så hela joxet är avklarat på en kväll.

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan_L]

Jo, en tävling för låtar. Nominellt. Men då skulle man ju kunna avgöra alltsammans i radio och ha samma artist som sjunger alltihop. Det är ju inte så det *funkar*, liksom.

Historiskt har det funkat så ibland.

1965 års melodifestival är ett exempel (inte radio-delen, men däremot att samma artist sjöng alla låtarna, just för att sätta fokuset på låten och inte artisten).

[Sheriffen]

Det kändes lite märkligt att se Eurovisionen i år, för här i Grekland satt jag och min familj och många andra greker och var nervösa för att Grekland skulle få några poäng i stället för tvärtom. Och det såg riktigt kusligt ut ett tag, för Grekland låg ju till och med etta en stund och bland de översta tre rätt länge. Om den helt obegripligt usla Opa hade vunnit skulle vi ju ha fått skämmas ögonen ur oss, men med det inte sagt att Tysklands patetiska bidrag förtjänade att vinna. Men de hämnades väl på Merkel, som nu ligger sömnlös hela natten med kalkylatorn i handen för att räkna ut hur mycket pengar Tyskland inte längre kan låna ut till krisdrabbade länder som Grekland eftersom de måste ha råd med Eurovisionen nästa år. :-)

Ett av de allra bästa bidragen var ju Turkiets tuffa heavy metal-låt och den trodde jag på rätt länge. Den skulle ha förtjänat att vinna. Liksom Moldaviens bidrag och för den delen Armeniens.

Nåja, det känns som en väldig lättnad att Grekland vann, det vill säga inte vann.

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

Jag tittade just på semifinalen till Eurovision Song Contest. I år har jag missat absolut allt annat, från de 73 avsnitten av den svenska Melodifestivalen till de 89 tidigare semifinalerna i Eurovision Song Contest, men jag tänker nog titta på åtminstone någon av de 104 finalerna i Eurovision Song Contest.

Hur som helst hade jag inte den blekaste aning om vem som representerade Sverige i år, men det visade sig förbluffande nog vara Marquis de Saade. Han gjorde ett tappert, sado-masochistiskt försök att skära av sig ena handen på scenen genom att slå sönder en glasruta, men misslyckades tyvärr.

Ännu mer beklämmande är att han som siste man ut faktiskt lyckades skohorna sig in till en av de 104 finalerna, närmare bestämt den på lördag. Det känns mycket tråkigt. Jag hoppades in i det sista.

Låt oss därför för all del minnas att det inte alltid har varit så här illa. En gång i tiden kunde Eurovision Song Contest förbluffande nog bjuda på artister som mycket välförtjänt kom att tillhöra de allra största i hela rock- och pophistorien. Som blev stilbildare. Som var ärkeproffs.

Men artisterna från landet som består av lera och vikingar (lyssna på presentationen) var inte så berömda från början. Till exempel kunde Agneta bli kallad för Anna av utsändningens expertkommentator (lyssna på presentationen).

Men poängen är att gruppen hon var med i golvade Eurovision Song Contest för all framtid genom att faktiskt vara de främsta artister som någonsin uppträtt där och också de absolut enda som nådde ofattbar världsberömmelse i stället för att sjunka som stenar när de väl hade vunnit galan. Och som faktiskt skrev sina egna låtar.

You know the name. You know the song.

Now watch and listen once more:

http://www.youtube.com/watch?v=FItNLZ_oMFk

Kör hårt,
Sheriffen

[Sheriffen]

I Eurovision Song Contest kör artisterna playback, men bara vad beträffar musiken. Enstaka undantag har nog funnits, men generellt är det så. Däremot måste de enligt reglerna sjunga live. Sången får inte vara förinspelad.

Och det här är riktigt häpnadsväckande. Jag tror att ABBA-tjejerna är de enda i hela historien som sjungit absolut, totalt, fullständigt, som-om-det-vore-studioinspelat klockrent och felfritt under sitt liveframträdande i Eurovision. Och dessutom i kör.

Lyssna igen. Det är faktiskt förundransvärt. Man hör dem inte ens andas.

http://www.youtube.com/watch?v=FItNLZ_oMFk

Kör hårt,
Sheriffen