Febern stiger

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Inläggav john-henri » tor 25 jan 2007, 08:57

Själv är jag en smula spänd på att se vad man tycker är bästa film. Av de jag sett hittills tycker jag ärligt talat att både "Little Miss Sunshine" och "The Queen" faller på målsnöret. "Babel" har jag inte sett, men den undantagen har enligt min mening Scorsese mycket goda chanser; Eastwoods "Iwo Jima" vore förvisso också en värdig vinnare, men har kan man väl ändå undra om akademien inte med visst fog kan anse att Eastwood redan blivit rikligen belönad för sin filmkonst.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tor 15 feb 2007, 20:34

Jag har försökt en stund nu, men jag är helt enkelt för kass på att söka med Google. Jag får fram en massa intressanta uppgifter, men inte just den jag letar efter - nämligen i vilka länder i världen som Oscarsgalan direktsänds i år. Jag är inte ens säker på om det finns någon sådan lista någonstans, men det borde det ju göra. Finns det någon bland alla datorsmartingar här på forumet som kan få fram en lista över de länder som direktsänder galan? Kan han eller hon i så fall posta en länk till listan här...?

Mycket tacksam för hjälp!

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tor 22 feb 2007, 15:47

Ja, nu börjar väl febern stiga på i alla fall dem som är hängivna Oscars-fans, för den svenska direktsändningen av galan ska ju försiggå i den nystartade kanal 9, som nästan fem hushåll i landet kan få in. Kanalen är så ny att Oscarsgalan blir dess första program någonsin. Lovvärd premiär i och för sig, men alla som sitter och förgäves försöker ställa in den exklusiva kanalen på sina TV-apparater kan säkert hålla sig för skratt. För övrigt förefaller inte sändningsavtalet vara riktigt klart, för den lista över sändande länder jag hittade på Academy Awards egen hemsida inkluderar inte Sverige.

Själv har jag inte ännu bestämt var jag ser galan, men eftersom Sky Movies i Storbritannien var så pålitliga förra året - de inte bara direktsände hela galan, de körde den dessutom i repris, oklippt, redan klockan 12 på dagen - lutar det åt London. Athen är ju annars det som ligger närmast till hands för min del, men det är oklart om FilmNet - som sänder galan i Grekland varje år - tänker sända hela den här gången. Det ser inte så ut, tyvärr.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » tor 22 feb 2007, 19:32

Ah, det visar sig att FilmNet i Grekland har axat betydligt och kör *tre timmar* red carpet (mer än Sky Movies i Storbritannien) och sedan direktsänder hela galan, och under måndagens dag kör hela galan plus en timme av red carpet i repris. Den tidigare förvirringen berodde på ett besynnerligt fel i grekiska FilmNets egna tablåer ute på nätet, där det påstods att red carpet skulle ta 150 minuter att sända medan själva galan skulle sändas på bara 90 minuter. Korrekta tablåer har nu erhållits. Hoping you are the same, och allt det där.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav Sheriffen » sön 25 feb 2007, 12:58

Hur är det med febertermometern i OscarsVerige? Jag håller på att beta av lite filmer och i går såg jag "The Queen" av Stephen Frears, med Helen Mirren i huvudrollen som Storbritanniens drottning. Nominerad för bästa film och bästa kvinnliga huvudroll.

SPOILERVARNING: THE QUEEN!










En något märklig film, för huvudperson är egentligen - och ganska tröttsamt, tycker jag - den redan under sin tragiskt korta livstid groteskt uttjatade prinsessan Diana, som i och för sig verkade vara en snäll och trevlig ung kvinna ... fast mig förbigår det fullständigt vari hennes påstådda storhet egentligen bestod. Jag kan inte se att hon i sitt liv åstadkom någonting annat än ett gigantiskt misstag när hon gifte sig med en prins som inte älskade henne.

Hur som helst, filmen handlar med undantag för slutminuterna om veckan som följde på prinsessan Dianas tragiska död (skrämmande nog som bekant orsakad av paparazzi, som dock inte verkar ha dragit någon lärdom av händelsen) och det allt mer spända förhållande som kom att råda mellan å ena sidan kungahuset och då framför allt drottningen och å andra sidan den nyvalde premiärministern Tony Blair, pressen och, i viss mån, Englands befolkning.

Helen Mirren gör en på sitt sätt gedigen insats som drottningen, men jag kan inte tycka att den är särskilt imponerande; rollen, så som den är skriven, ger inte utrymme för något större spektrum. Drottningen är genom hela filmen, med undantag för några sekunder i mitten och under slutminuterna, högdragen, överlägsen och ganska kylig och oförstående. Och det är allt. Man får inte se henne visa prov på något annat sätt att hantera sin omgivning, man får inte se henne visa några känslor - hon är ganska mycket som en förprogrammerad robot, faktiskt. Helen Mirren är med rätta känd som en mycket skicklig skådespelerska, men här tycker jag helt enkelt inte att hon kommer till sin rätt. Manuset ger henne helt enkelt inte utrymme för det. Fast jag skulle ju tippa att hon vinner Oscarn.

Michael Sheen, som spelar Tony Blair, är egentligen mer imponerande. Han är inte bara häpnadsväckande lik Tony Blair, han förmår dessutom le på samma utomordentligt fåniga vis och har samma vekligt töntiga tonfall när han pratar. Fast han visar också skickligt prov på de känsloutbrott som Tony Blair rimligen hade under den pågående krisveckan, och en av filmens avgörande och starka scener är när han plötsligt skäller ut en av sina rådgivare för att denne över huvud taget inte förstår vem drottningen är och hur hon utan att från början ha velat ha "jobbet" tjänat sitt folk under hela sitt liv - detta efter att under filmens gång dittills varit på konstant kollisionskurs med drottningen, och ganska rädd för henne. Det ger en dimension åt rollfiguren - och möjlgien den riktige Tony Blair - som Helen Mirrens rollfigur - och möjligen den riktiga drottningen - i allt väsentligt saknar. Tony Blair(s rollfigur) är en rätt komplex, sammansatt människa som gör sitt bästa sliten mellan vad han förmodligen helt riktigt uppfattar som motstridiga skyldigheter och lojaliteter, och som hela tiden dessutom måste utstå allt mer irriterande pikar från den anti-rojalistiska hustrun på hemmaplan, medan drottningen bara går runt och är högdragen och till synes rätt känslokall.

Förutom när hon djupt bedrövad besöker kadavret av en hjort hon sett levande i skogen och som därefter blivit skjuten av en jägare. Symbolspråket är hemskt överlastat, men poängen är i alla fall att visa att hon inte känner ett uns av samma bedrövelse över att prinsessan Diana är död.

Jag tror inte att den här filmen tar hem en Oscar för bästa film. Det lär "The Departed" göra.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » sön 25 feb 2007, 23:53

Sheriffen skrev:

Förutom när hon djupt bedrövad besöker kadavret av en hjort hon sett levande i skogen och som därefter blivit skjuten av en jägare. Symbolspråket är hemskt överlastat, men poängen är i alla fall att visa att hon inte känner ett uns av samma bedrövelse över att prinsessan Diana är död.


Nja, här håller jag inte med om Sheriffens tolkning. Poängen som jag ser den är att visa att drottningen är två personer: en inre, privat, i ögonblick när hon är ensam, och en offentlig, alltid annars, och att hennes totala självdisciplin drar en oöverbryggelig gräns mellan de här personligheterna. Scenen behövs, hur överlastad den än må vara, för att åskådliggöra den konflikt filmen kretsar kring, nämligen Elizabeths uppfattning att Dianas död måste hanteras helt och hållet enligt hovprotokoll och den femhundraåriga tradition hennes ämbete symboliserar, medan Blair som modern politiker menar att varje situation kräver en anpassning av respons till befolkningens (väljarnas) reaktioner och förväntningar. Jag kan hålla med Sheriffen om att filmen inte är vad jag hade väntat mig (se något av mina inlägg ovan i tråden), men fullt så okomplex som Sheriffen menar tycker jag varken att filmen eller Mirrens roll är. Varmed jag inte har sagt att jag tycker att den bör få Oscarn, men hbur det gick med den saken lär vi veta om fyra-fem timmar.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » mån 26 feb 2007, 07:39

Ja, nu har vi ju sett tre timmar red carpet och Oscarsgalan, som för första gången på fyra år, tror jag det är, drog över tiden, om än bara med ungefär tjugo minuter. Vi hängivna fans gillade den gamla goda tiden när den kunde dra över med upp till två timmar, för ju mer gala desto bättre. Nå, nu har det i alla fall varit nästan sex och en halv timmes oförskämt hämningslös filmfest, till njutning för alla oss celluloidätare.

Några kommentarer...

Ända sedan jag - på den tiden utan att veta vem hon var - såg Ellen DeGeneres som konferencier på 2001 års Emmy Awards har jag drömt om att få se henne leda Oscarsgalan. Effekten av hennes inledande tal i natt blev därför dubbelt rolig för mig, och förväntningarna uppfyllde hon lysande. En av Oscarsgalans mest avslappnat roliga konferencierer någonsin; bra inledning, elegant humoristiska - och befriande nog inte elaka - inslag om och med Martin Scorsese, Clint Eastwood och Steven Spielberg. Ellen DeGeneres fick oss att skratta med, inte åt. Och med stor värme. Lysande.

Jack Nicholson med rakad, skinande blank skalle! Fasansfullt! Vad har det tagit åt karlen!Och så fattar han inte ens skämtet när Ellen DeGeneres driver med honom om att han rakar sig!

De väntade vinnarna i storkategorierna tog hem sina statyetter, men det till trots var årets utdelning en rysare. Redan på ett mycket tidigt stadium började det se ut som om "The Departed" *inte* skulle ta hem sina priser - som om Scorsese skulle bli utan nu igen! Och då förmodligen för sista gången, för nya nomineringar hade varit osannolika. Alltså, när "Little Miss Sunshine" började raka hem "småpriser" verkade det som om den dark horse-aktigt skulle kunna slamma - det var oklart om småpriserna var tröstpriser eller just slampriser. Men nu vet vi ju hur det gick och även om jag inte är någon Scorsese-fan så var det väl trots allt dags. Karlens betydelse går inte att förneka och senare i dag ska jag se "The Departed", som kanske blir den andra Scorsese-film jag gillar (den förra är "The Last Temptation of Christ").

Att Ennio Morricone fick en lifetime achievement efter att ha varit nominerad till åtta competitive men aldrig fått någon var synnerligen välförtjänt. Liksom att Robert Altman fick en förra året. Akademien har blivit väldigt bra på att pricka in heders-Oscarn.

Snygg, elegant, smakfull show - i synnerhet de fyndiga skuggspel som illustrerade de nominerade filmerna! Och mycket glitz och glamour, som vanligt. Mumma.

Även om Forest Whitaker säkert förtjänar sin Oscar - jag har inte sett "The Last King of Scotland" ännu - kan man inte låta bli att känna ett styng i hjärtat för Peter O'Tooles skull. Visst, han har en lifetime, men har aldrig fått en competitive. Och det här var sista chansen. Kategoriskt så. Fast det var ju likadant med Burt Reynolds och, ännu mycket värre, Lauren Bacall!

Al Gore gjorde ett mycket sympatiskt och vettigt intryck. Och var väldigt rolig! Som de sa under galan, lite mer av den sidan under presidentkampanjen för sex år sedan...

Jag måste medge att jag inte visste att både Allida Valli och Glenn Ford gick bort så sent som förra året! Makalöst. Tänk att skådespelare från "The Third Man" och "Gilda" levde så länge och varför hann man aldrig träffa dem när de nu gjorde det?!

Att Helen Mirren skulle vinna stod för brittiska bookmakers klart redan i torsdags, då de slutade ta emot vad på henne som vinnare och gav tillbaka de pengar folk redan satsat plus hundra pund. De meddelade helt frankt att det var så säkert att Mirren skulle vinna att det vore rena konkursen för dem att låta folk fortsätta att satsa på henne. De hade rätt, förstås.

Det finns mer att säga.

Kör hårt,
Sheriffen
Senast redigerad av Sheriffen ons 07 mar 2007, 18:55, redigerad totalt 1 gång.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » mån 26 feb 2007, 10:21

Som Sheriffen påtalar var Ellen DeGeneres en föredömlig värd… och även det får man väl förmodligen tacka George W Bush för, en man som faktiskt retrospektivt har gjort oerhört mycket för filmkonsten i USA. När han äntligen avgår en månad före nästa Oscarsgala borde väl Akademn fundera på om han inte skulle få något särskilt inspiratörspris.

Och Ennio Morricones pris var visserligen väl känt sedan länge, men fortsätter att glädja. Visst har han gjort skräp också. Men jag vet ingen annan kompositör som lyckats så ofta med det bisarra mästerstycket att göra musik som får en att njuta under filmer som i allt övrigt primärt kräver konstant blundande för att bli uthärdliga. "Orca, mördarvalen". "Blåskägg". "När kvinnor hade svans". Och fem hundra till, dock somliga förstås också bra filmer.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 27 feb 2007, 09:34

john-henri skrev:Som Sheriffen påtalar var Ellen DeGeneres en föredömlig värd… och även det får man väl förmodligen tacka George W Bush för, en man som faktiskt retrospektivt har gjort oerhört mycket för filmkonsten i USA. När han äntligen avgår en månad före nästa Oscarsgala borde väl Akademn fundera på om han inte skulle få något särskilt inspiratörspris.


Jag tror inte att jag kopplar riktigt. På vilket sätt är valet av Ellen DeGeneres som värdinna för Oscarsgalan en Hollywoodreaktion på George Bush? Menar du för att han är kristen republikan och hon är lesbisk och såvitt jag vet icke-troende demokrat?

Annars har ju det här med värd till Oscarsgalan varit ett problem några gånger i historien, för långkörare i rollen har förstås varit det för att de varit så enastående - främst Bob Hope och Billy Crystal. I modern tid är det den senare som varit mycket svår att ersätta och som fått göra inhopp på nytt, efter totala katastrofer som David Letterman och Whoopi Goldberg.*

Det här är ingen lätt grej att göra ens för mycket erfarna skådespelare och/eller TV-programledare. Oscarsgalan ses i direktsändning av ungefär en miljard människor och är filmårets viktigaste, enskilda händelse; nervositetsfaktorn och ansvaret är enorma.

Steve Martin lyckades med personlig stil förvånansvärt väl år 2000 och 2002, medan sådana som Chris Rock och Jon Stewart inte varit katastrofer men nästan helt förglömliga. Så Ellen DeGeneres är suverän, för hon gör det här på ett helt annat sätt än Billy Crystal. Hon är så oerhört avspänd att hon närmast blir gemytlig, och lyckas dessutom via TV-kamerorna på en jättelik scen där hon står alldeles ensam utan props till en miljard tittare förmedla en i sammanhanget tidigare ohörd, ganska lågmäld humor. Hon la om stilen helt, liksom, och var inte ironisk och gav inga elaka pikar, utan åstadkom - rätt häpnadsväckande - en humoristisk trivsel. Ungefär som om man hade henne hemma på middag och hon var lika rolig där hon satt vid middagsbordet som hon var på scenen på Oscarsgalan.

Med det sagt så var hon ännu bättre på Emmy Awards 2001, men det är ju också en mer lätthanterlig gala. Jag hoppas att de har vett nog att låta Ellen DeGeneres leda Oscarsgalan ett antal år framöver, för hon har mycket stora förutsättningar att bli en ny långkörare - bland annat just därför att hon har en helt annan stil än Bob Hope eller Billy Crystal.

Kör hårt,
Sheriffen

* Jo, jo, jag vet, Whoopi Goldberg har trots allt gjort det fyra gånger, så Akademien tycker uppenbarligen inte att hon är en kastastrof på samma sätt som David Letterman. Men framförallt hennes senaste försök - 2001 - var skräckinjagande. Någon som minns hur hon dök upp i kläderna ur de nominerade filmerna (stön!) och vilka ställföreträdande skamkänslor man fick framförallt när hon dök upp i kläderna från "Shakespeare In Love"? Allt det där var ju ett idiotförsök att upprepa Billy Crystals succéartade entré inrullad på pirra, iförd tvångströja och med Hannibal Lecters mask för ansiktet. Som Anthony Hopkins i "Silence of the Lambs", alltså, när de forslar omkring honom utanför fängelset. Men bland annat försöken att imitera sådana genidrag av Billy Crystal är vad som gör en del andra värdar helt hopplösa. Samma sak när David Letterman imiterade det där med att förekomma i scener i de nominerade filmerna. Går inte. Det är Billys grej och han gör det suveränt, men det ska inte imiteras. Med andra ord återigen all heder åt Ellen DeGeneres tvärtom-show; ensam på scenen, lågmäld humor, utan props eller filmklipp. D.S.
Senast redigerad av Sheriffen ons 07 mar 2007, 18:58, redigerad totalt 2 gånger.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 27 feb 2007, 09:56

Jag tror inte att jag kopplar riktigt. På vilket sätt är valet av Ellen DeGeneres som värdinna för Oscarsgalan en Hollywoodreaktion på George Bush? Menar du för att han är kristen republikan och hon är lesbisk och såvitt jag vet icke-troende demokrat?


Ja, ungefär så. Presidentens inställning till ateister och homosexuella är ju inte precis okänd. Fast det var väl mer tänkt som en lustighet; DeGeneres betraktas ju som den kanske främsta ceremonivärden i USA och jag förmodar att hon under alla omständigheter skulle fått budet att leda Oscarsgalan förr eller senare. Men samtidigt kan jag nånstans också misstänka att det kanske påskyndades av att den amerikanska filmvärlden för närvarande känner sig upprorisk och med förtjusning fattar beslut som den misstänker kommer att reta Vita huset. DeGeneres är ju inte heller precis flatan på gatan; tvärtom är hon väl sedan några år en av de, om inte den, mest synliga lesbiska aktivisten i USA och är till på köpet konstant på skvallertidningarnas omslag eftersom hon inte bara är superkändis själv utan också har superkända flickvänner, förut Anne Heche och numera Portia de Rossi.

Synd bara att inte "Letters from Iwo Jima" fick priset till bästa film.

John-Henri
Senast redigerad av john-henri tis 27 feb 2007, 10:17, redigerad totalt 2 gånger.
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 27 feb 2007, 10:06

john-henri skrev:Synd bara att inte "Letters to Home" fick priset till bästa film.


Nu är det ju ganska ovanligt att icke-nominerade filmer som hade premiär tio år före en aktuell Oscars-gala belönas med en statyett i en kategori där de inte hör hemma, men i alla fall.

Eller menar du filmen från 1941? Men den var väl inte heller nominerad?

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 27 feb 2007, 10:17

Nötplockare. Jaja, nu är det fixat.

JH
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 27 feb 2007, 17:04

john-henri skrev:ossi.Synd bara att inte "Letters from Iwo Jima" fick priset till bästa film.


Fast som du själv lät förstå tidigare i tråden - det var omöjligt. Akademien funkar bara inte på det viset.

Clint Eastwood har varit nominerad tio (!) gånger och vunnit fyra (!) - två gånger för bästa film ("Unforgiven" och "Million Dollar Baby") och två gånger för bästa regi (de båda nämnda filmerna). Det fanns inte en enda chans att hans film skulle vinna något i år och han kommer med största sannolikhet aldrig mer att vinna en Oscar. Fast ytterst få har fått så många som han, så klaga kan han ju knappast. Även om man tycker att "Mystic River" borde ha fått Oscar för bästa film den med, givet konkurrensen det året.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Inläggav john-henri » tis 27 feb 2007, 21:48

Nejvisst, jag vet. Å andra sidan får man ju önskedrömma… och just den här entydiga tendensen hos alla jurybestämda pris har alltid irriterat mig. I mina deckarrecensioner ägnade jag några år åt att klanka på att det faktum att Ed McBain faktiskt från början av 90-talet kom in i en andra andning, och faktiskt skrev förnämliga romaner, aldrig uppmärksammandes av vare sig svenska eller utländska deckarakademier. Men McBain hade så att säga haft sin storhetstid – sextio- och sjuttiotalen – och på den tiden också fått alla existerande utmärkelser. Nu var han passé och nya talanger skulle belönas… helt oberoende av det faktum att han fortfarande skrev bättre romaner än nästan någon annan kriminalförfattare.

Fast begripligt är det. Liksom Oscarutdelningarna.

John-Henri
Prenumerera på Nova science fiction. 4 nr för 275 kr. Postgiro 52 80 97-9, Gafiac. Om du tycker att det ska finnas sf på svenska också!
john-henri
BNF
 
Inlägg: 1096
Blev medlem: ons 29 nov 2006, 13:42
Ort: Viken

Inläggav Sheriffen » tis 27 feb 2007, 22:54

john-henri skrev:Nejvisst, jag vet. Å andra sidan får man ju önskedrömma… och just den här entydiga tendensen hos alla jurybestämda pris har alltid irriterat mig. I mina deckarrecensioner ägnade jag några år åt att klanka på att det faktum att Ed McBain faktiskt från början av 90-talet kom in i en andra andning, och faktiskt skrev förnämliga romaner, aldrig uppmärksammandes av vare sig svenska eller utländska deckarakademier. Men McBain hade så att säga haft sin storhetstid – sextio- och sjuttiotalen – och på den tiden också fått alla existerande utmärkelser. Nu var han passé och nya talanger skulle belönas… helt oberoende av det faktum att han fortfarande skrev bättre romaner än nästan någon annan kriminalförfattare.

Fast begripligt är det. Liksom Oscarutdelningarna.


Men Oscarn är strängt taget ändå inte ett jurypris på samma sätt som exempelvis Guldpalmen och andra filmfestivalpriser, för alla akademiens medlemmar har ju rätt att rösta. Och de är flera tusen. Men ok, man kan se det som en väldigt stor jury - plus att det förstås förekommer en selekteringsomgång för att få fram slutlistan över max fem kandidater per priskategori.

Fast filmvärlden är ganska "tight", som du vet, och man är mera av kollegor än konkurrenter. Faktiskt. Inte som i musikbranschen. Och därför rör det sig rätt mycket om att belöna kompisar och då särskilt kompisar som aldrig har fått något pris fast de varit nominerade massor med gånger (och ett skäl till att Altman aldrig fick någon competitive Oscar var ju just att han hade få kompisar i Hollywood; han var så egensinnigt avig, vägrade att följa studiosystemet och gjorde i stället allt på sitt eget sätt), medan kompisar som har fått drösvis med statyetter liksom inte behöver så många fler. Om de inte heter Jack Nicholson, för då ska de ha en per decennium och vara nominerade typ tre gånger per decennium.

Sedan belönas som bekant också blockbusters som "Titanic" och "Lord of the Rings" konstant, av ett enkelt skäl - det är de filmerna som drar in massor av stålars till produktionsbolagen och som därmed gör det möjligt att producera tjogtals andra filmer som inte går i närheten lika bra, men som innebär kontinuerligt jobb för akademiens medlemmar, alltifrån minsta scripta ända upp till Meryl Streep. Så de filmerna - blockbustrarna - belönar man. För det måste man. Trots att man nog för det mesta inte direkt gillar dem som filmer (filmfolk är mycket medvetna om vad och hur och varför).

Och så händer det till och med enstaka gånger att filmer som vi cineaster betraktar som autentiskt bra film vinner i kategorin för bästa film. Några få exempel från olika decennier är "All About Eve", "One Flew Over the Cuckoo's Nest" och "Unforgiven". Det finns fler, men inte så hemskt många fler.

Med allt detta sagt är och förblir Oscarsgalan det största och mest magnifika, årliga firandet av filmkonsten, helt oavsett vad.

Fast jo, jag vet förstås mycket väl att du vet allt det här. Jag ägnar mig bara åt att med ditt inlägg som förevändning undervisa listans som jag hoppas högst eventuella icke-cineaster. Känn er undervisade, icke-cineaster! :-)))

Kör hårt,
Sheriffen

P.S. Förresten, bara av nyfikenhet - såg du galan i nya kanal 9 eller i dansk TV? D.S.
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4402
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

FöregåendeNästa

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron