En gång i tiden höll sig i princip varenda dagstidning och varenda veckotidning med en eller flera kåsörer. Det var under en tid då folk faktiskt läste och därför kunde tänkas läsa annat än bara skvallerartiklarna, fotbollsresultaten, och matrecepten. Kåserierna var personliga betraktelser av tillvaron, oftast putslustiga eller till och med väldigt roliga, och den mest kände av kåsörerna var förmodligen Dagens Nyheters Torsten Ehrenmark, vars kåserier varje år lagom till jul samlades i bokform och förväntansfullt omtalades som "Årets Ehrenmark". Fast ensam om att samlas i bokform var han förstås inte, för årligen utkom även volymer av Expressens oförliknelige ordvitsare Cello (Olle Carle) och Svenska Dagbladets Kar de Mumma (Erik Zetterström). Och säkert andra, vars böcker jag inte råkar ha eller ha sett.
Och under alla omständigheter utgavs även årliga antologier, som innehöll ett kåseri vardera av en lång rad av de främsta kåsörerna. Saltat & Pepprat 5 innehåller 44 kåserier av lika många kåsörer, förutom de tre ovan nämnda även framstående skribenter och författare som Kerstin Thorvall, Barbro Alving (Bang), Gunnar Brusewitz, Lasse O'Månsson, och Carl Johan Holzhausen (Blyger).
Inte oväntat skiftar kåserierna mycket i kvalitet. De allra roligaste tycker jag själv är Se:s Gits' (Stig Olssons) kåseri om hur kändisar talar ut i veckopressen och Dagens Nyheters Sanders (Nils-Eric Sandbergs) uppgörelse med en utredning kring eventuell kvinnlig värnplikt genomförd av den svenska militären, men en rad av de andra är alltifrån småtrevligt gemytliga till roliga till insiktsfulla till allting på en gång.
Samtidigt är det stora flertalet inget som biter sig fast i minnet, men det är heller inte avsikten. Det här är korta texter avsedda att vara roande för stunden, välskrivna och ofta fyndiga men inte något man normalt skulle kalla stor litteratur. De är avsedda som avkoppling och underhållning, och då och då som tankeväckare.
För en sentida läsare blir Saltat & Pepprat 5, som i år har precis 40 år på nacken, dessutom en fascinerande tidsbild. Det man kåserar om och diskuterar, det man uttrycker åsikter om och presentarar insikter i, det man roar och underhåller med, är alltsammans sådant som var aktuellt precis i mitten av 1970-talet...
...och den tiden känns nu lika ofrånkomligt svunnen som nära.
Så mycket är så annorlunda nuförtiden, så mycket var nutiden så likt då.
Men ingen av dessa kåsörer betraktar längre sin samtid i våra dagar, ingen av dem skriver längra några texter.
Så att låta sig underhållas en stund av deras ofta insiktsfulla tidsbilder från 1975 är mer än befogat.
Lasse Holmqvist (redakör): Saltat & Pepprat
Bra Böcker, 1975