Jag hörde för många år sedan talas om en undersökning. Den var omfattande - spände över länder i hela världen - och syftet med den var att försöka utröna vem som är världens mest kända människa. Jag hittar den inte på nätet, men det förbluffande svaret blev Sherlock Holmes. Förutom då, förstås, att 20% av britterna i en annan undersökning visat sig tro att Sherlock Holmes är en historisk gestalt.
Jag läste ett antal Sherlock Holmes-berättelser när jag var mycket liten och fann dem väldigt fascinerande. När jag nyligen, i vuxen ålder, tagit mig för att läsa Sherlock Holmes på nytt har jag häpnat. Inte för att Sherlock Holmes (kanske) är världens mest berömde person eller för att 20% av britterna tror att han existerat, utan för att han alls överlevde originalpubliceringen i The Strand Magazine och sedermera blev otaliga filmer, TV-serier, serietidningar, radioprogram och, inte minst, föremål för andra författares berättelser - för många fler än upphovsmannen Sir Arthur Conan Doyle har skrivit Sherlock Holmes-berättelser. Och väldiga sällskap av så kallad sherlockianer håller årliga kongresser och det finns ett Sherlock Holmes-museum i London och... uppräkningen kan fortsätta länge.
Men originalberättelserna är fullständigt befängda! Det är tämligen tafatt skrivna kiosktidningsnoveller! Alla är stereotyper, hela tiden. Skurkarna är nattsvart onda och ser ut därefter; damerna är fala och sköna och väna, men "bara kvinnor"; poliserna är välmenande men fumliga och dumma; och den superlistige Sherlock Holmes och hans småtröge medhjälpare doktor Watson är omsorgsfullt utkarvade kartongfigurer med två eller möjligen tre egenskaper vardera.
Fast det blir värre. För gåtorna Sherlock Holmes tar sig an - och långt ifrån alla har något med brottslighet att göra - med sin berömda observations- och slutledningsförmåga bjuder på lösningar som är generande besvikelser genom att bara falla platt till marken. För att inte tala om hur osannolika de är. Här kommer nu en så kallad spoiler, så den som inte vill veta lösningen på det mysterium som presenteras i en av de 12 novellerna i The Case-Book of Sherlock Holmes kan blunda det här stycket ut. Hur som helst, en kvinna är mördad. Sherlock Holmes undersöker brottsplatsen. Tio meter från platsen där kvinnan återfunnits finns en bro över en liten flod. Sherlock Holmes får se att en stenflisa saknas i bron. Och där har han lösningen! Han gör ett experiment för att bekräfta sin hypotes, och eureka - den stämmer! Vad som hänt är att kvinnan begått självmord genom att skjuta sig med en pistol i vilken hon fäst ett snöre och snöret löper tio meter bort över krönet på broräcket och i andra änden av snöret hänger en sten! När kvinnan har skjutit sig flyger pistolen alltså i väg genom luften, träffar broräcket, slår bort en stenflisa, och flyger sedan vidare ned i floden och försvinner. Bevismaterialet borta!
Man drabbas av ställföreträdande skamkänslor.
Och väldigt ofta är lösningarna av det slaget. Sherlock Holmes lägger märke till en lerfläck på någons sko eller han får veta sittplatsnumret på en teaterbiljett eller något annat i den stilen, och även om ledtrådarna han därmed samlat ihop kan ges lågt räknat tusen olika förklaringar, lyckas han med osviklig precision hitta på den absolut allra osannolikaste, den som förstås visar sig stämma.
Och till råga på allt är novellerna, som jag tycker, närmast mördande tråkiga. I uppbyggnaden är de identiska, stilen ger stark träsmak, man lär sig snart trallen, och man vet att upplösningen kommer att komma som en beklämmande besvikelse efter tiotals sidor tradigt prat om bisarra ledtrådar och någon enstaka gång en höggradigt tafatt actionsekvens.
The Case-Book of Sherlock Holmes är den femte och sista novellsamlingen om Sherlock Holmes. Den innehåller 12 noveller. Sammanlagt skrev Sir Arthur Conan Doyle 56 noveller och fyra romaner om Sherlock Holmes och doktor Watson. Samtliga finns ständigt i tryck och samtliga är lätt tillgängliga även i diverse svenska översättningar.
Tyvärr krävs inte ens en förmåga att dra fullständigt osannolika slutsatser utifrån befängda ledtrådar för att hitta dem, men man kunde ju önska att så vore fallet. För spridning är de inte värda, över huvud taget.
Arthur Conan Doyle: The Case-Book of Sherlock Holmes
ursprungligen publicerad 1927
Min upplaga är en Collins Classics från 2011, men boken finns i oräkneliga upplagor