Fritiof Nilsson Piraten

Om böcker, film, tv och musik i vidare bemärkelse

Fritiof Nilsson Piraten

Inläggav Sheriffen » fre 02 dec 2011, 17:54

Fritiof Nilsson Piraten: Flickan med bibelspråken och andra berättelser, Albert Bonniers Förlag, 1959
Fritiof Nilsson Piraten: Millionären och andra historier, Bokförlaget Aldus/Bonniers, 1973

Det sker något mycket märkligt med Fritiof Nilsson Piraten på fjorton år, om man ser till de här båda novellsamlingarna. Med undantag av stilen - och någon stor stilist var han inte, men hans prosa är ändamålsenlig - skulle man nästan kunna tro att de är skrivna av två olika författare.

Berättelserna i Flickan med bibelspråken är frodiga skrönor av ett slag som känns autentiskt, skrönor som man kan föreställa sig att gubbarna och gummorna satt och berättade för varandra över några kaffekaskar när skymningen sänkte sig över den agrara landsbygden i början av förra seklet. Flera av dem är inte så lite osannolika, några absurda, andra gripande tragiska, åter andra berättelser som i det lilla klarsynt berättar om en vardag som den kan ha tett sig - och alla berättelserna har en stark underström av okuvlig, sardonisk humor. Och läser man den här boken först, är det svårt att motstå lusten att plocka upp och läsa även den andra.

Millionären och andra historier blir därvid en besvikelse. Det här är lite svårbegripligt, men genom dessa noveller löper två märkliga stråk - dels har Piraten blivit fullkomligt besatt av obskyra facktermer inom framförallt finansväsende och sjöfart, dels har han blivit fullkomligt besatt av storslagna middagar med mycket punsch och efterföljande nachtspiel. Det blir enahanda i längden, för man orkar inte slå upp alla de många facktermerna och tappar därmed delvis tråden i flera av berättelserna - vilket strängt taget är lätt gjort ändå, för de frodiga skrönorna har flytt sin kos och ersatts av förunderligt fadda historier om frosseri som inte förmår gripa på samma sätt som Piraten gör i Flickan med bibelspråken. Visserligen är olyckan i en novell som En början - inget slut i all sin ohygglighet suggestivt berättad, men det känns talande att den novellen avslutar samlingen och alltså är den senaste jag läste, vilket inte hindrar att jag redan glömt bort hur den slutar.

På ett personligt plan fascinerades jag av att i novellen Levande bilder drabbas av just ett bildminne, för någon gång när jag var mycket liten har jag uppenbarligen sett en TV-filmatisering av den novellen. En enda scen minns jag, och det är när man på grund av okunnighet råkar köra filmen som till bybornas fromma visas i traktens skola baklänges, varför folk i paraden som filmats går baklänges, och den förnumstige läraren fäller kommentaren: "Ja, de går så i Kina." Den scenen och den repliken etsade sig fast i minnet och de dyker upp här igen, i Piratens novell.

Någon stor författare var inte Fritiof Nilsson Piraten, men med stilistiskt föga märklig men ändamålsenlig och i några skinande ögonblick elegant prosa berättade han med en glädje som gör hans bästa skrönor livfullt mustiga, medan han ansatt av obegriplig lust att demonstrera att han lärt in rader av facktermer om finans och sjöfart slår sönder noveller som strängt taget inte skulle ha varit särskilt läsvärda ens befriade från termerna.

Kör hårt,
Sheriffen
Sheriffen
BNF
 
Inlägg: 4281
Blev medlem: tor 09 nov 2006, 02:50
Ort: Athen/Stockholm

Återgå till Kulturkvarten

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron