john-henri skrev:(Fast "gilla" är kanske inte precis ordet; hon var en krävande, uppfordrande författare och man läser henne inte utan att fundera över ordvalet, grubbla på undertexten, möjligen i tankarna argumentera med det hon säger.)
I det John-Henri säger ovan kan jag bara instämma, även om jag snarare än att sätta "gilla" inom citationstecken skulle vilja påstå att man - om man är så lagd - kan bli fullkomligt besatt av Virginia Woolf. Hennes verk är så komplexa och så cerebrala, även i novellformatet, att man går i ständig dialog med dem och flera gånger under läsningen blir tvungen att omtolka det man läst. Hon är verkligen mycket krävande, för hon rör sig i subjektiva skeenden och intensiva gränslandsögonblick i verkligheten som tvingar en att ifrågasätta och försöka förstå var någonstans i det ofta halvt ogripbara man befinner sig.
Jag har nyligen läst hennes novell "An Unwritten Novel". Den är tio sidor lång, så det tog några dagar. För jag var tvungen att läsa den bit för bit, tänka efter, gå tillbaka och läsa om stycken och hela sidor flera gånger, och tog mig alltså fram mycket sakta. Därför att den är så mångfacetterad och komplex och i ett parti mot slutet, när jagberättarens tankar blir kaotiska innan de på nytt klarnar, direkt svårbegriplig.
Utan att vilja säga mer, för att inte föregripa upplevelse och tolkning, tycker jag att det skulle vara intressant om någon annan eventuell intresserad på forumet skulle vilja säga vad han/hon tycker om novellen och hur han/hon uppfattar den.
Skulle ni råka sakna den - i sig närmast ett litterärt brott - så finns den här:
http://www.bartleby.com/85/4.html
Kör hårt,
Sheriffen