Jag tyckte boken var bra och kan rekommenderas. Många scener och saker kommer man nog minnas länge. Som svensk får man nog lite annan upplevelse av boken då i alla fall jag inte är lika känslomässigt och faktamässigt insatt i amerikansk historia som man kan förmoda en amerikan är. Det var en väldigt snyggt producerad bok så värd att äga även om man inte tänker läsa den direkt.
Slate-kritiken:
A good book needs to do more than evoke horror, however deftly. It needs to use that horror to make us understand as well as feel—to bring us inside a character, to open up a corner of the psyche. That responsibility is arguably heightened for young-adult books, the often awkward category that's meant to be read by teenagers but is often shelved in the children's area of stores and libraries. Young-adult books are typically of more interest to preteen readers (or adults) than they are to teens. I remember foraging on the YA library shelves as an 11- and 12-year-old. And when I think of kids that age reading a story like Octavian's, I want the horror they absorb to be more than creepy and mawkish. Pox Party failed that test for me. The voice of Octavian never broke free of its own metal casing. He remains disembodied—pitiable, no question, but too remote to actually pity.
är kanske en rättvis beskrivning av fakta men dels så läste jag boken som en sf-bok så "open up corner of the psyche" känns inte som ett absolut krav och att huvudpersonen upplevs som "remote" kan ses som en poäng då det integrerar bra med handlingen.
Postat: tor 16 nov 2006, 17:25