Sida 1 av 1

InläggPostat: lör 11 nov 2006, 19:47
av Skäggmonstret
Jesper skrev:Consider Phlebas är bästa äventyrsromanen någonsin. 400 sidor nonstop action. Jag kommer ihåg att jag stannade upp till sex på morgonen för att läsa ut den nästan maniskt spännande upplösningen.


Den är inte dålig, men inte så värst spännande heller. Jag kanske är konstig, men jag hade gärna sett ett mycket högre tempo. :) Framåt slutet fick jag även lite svårt att sympatisera med den alltmer motsägelsefulla huvudpersonen.

InläggPostat: lör 11 nov 2006, 20:13
av tompe
Skäggmonstret skrev:
Jesper skrev:Consider Phlebas är bästa äventyrsromanen någonsin. 400 sidor nonstop action. Jag kommer ihåg att jag stannade upp till sex på morgonen för att läsa ut den nästan maniskt spännande upplösningen.


Den är inte dålig, men inte så värst spännande heller. Jag kanske är konstig, men jag hade gärna sett ett mycket högre tempo. :) Framåt slutet fick jag även lite svårt att sympatisera med den alltmer motsägelsefulla huvudpersonen.


Jag har för mig att en av poängerna med boken var att huvudpersonen kanske inte var den man borde sympatisera med. När jag läste boken första gången så tyckte jag att tempot var för långsamt i slutet och att det kändes som om de sprang omkring i tunnlarna alldeles för länge. Märkligt nog tyckte jag inte detta var en brist då jag läste om boken några år senare.

InläggPostat: lör 11 nov 2006, 21:15
av Skäggmonstret
tompe skrev:Jag har för mig att en av poängerna med boken var att huvudpersonen kanske inte var den man borde sympatisera med.


Fanns det någon som borde sympatisera med?

När jag läste boken första gången så tyckte jag att tempot var för långsamt i slutet och att det kändes som om de sprang omkring i tunnlarna alldeles för länge.


Precis min åsikt. Segt och frustrerande.

InläggPostat: lör 11 nov 2006, 21:46
av tompe
Skäggmonstret skrev:Fanns det någon som borde sympatisera med?


Kulturen kanske? Hela poängen var väl att man skulle luras att tro att kulturen var ond för att i slutet omvärdera den ståndpunkten. Om jag nu inte blandar ihop saker med andra kulturböcker.

InläggPostat: lör 11 nov 2006, 23:45
av J-h:n
Här kommer det spoilers så det visslar om det:

Läste nyss en intervju med Ian McDonald där han påpekade det egentligen självklara att ingen handling bör hänga på att en person beter sig riktigt korkat. (Kanske bör P G Wodehouses Jeeves&Wooster-historier undantagas.) Men är det inte just det som sker i upplösningen av Consider Phlebas? Visst ska iridanerna föreställa förblindade religiösa fanatiker, men att de på slutet inte kan förmå sig att begripa att huvudpersonen Horza är på deras sida och har information av största vikt för dem, trotsar inte det allt förnuft? De ska ju i alla fall föreställa militärt begåvade, inte sant? Eller missade jag något?

InläggPostat: sön 12 nov 2006, 00:15
av Skäggmonstret
***SPOILERVARNING***

tompe skrev:Kulturen kanske? Hela poängen var väl att man skulle luras att tro att kulturen var ond för att i slutet omvärdera den ståndpunkten. Om jag nu inte blandar ihop saker med andra kulturböcker.


Jag vet inte om man ska luras att tro att kulturen är ond eller inte, men jag misstänker att han har tänkt sig att man ska sympatisera med den. Något annat argument än att motståndarsidan har galningar på sin sida framförs dock inte. Jag har inte läst några andra kulturböcker, så jag har bara just den här att gå på.

Jag håller med J-h:n. Det är för övrigt inte bara trebeningarna som beter sig märkligt. Tidigare har Horza inte varit överdrivet rädd om andra levande varelsers liv. Han är till exempel inställd på att blåsa igenom ett moln av människor med sitt rymdskepp för att snabbt ta sig ut ur ett sånt där bautaskepp, vad de nu hette igen. Och han har mördat. Men när han har tillfångatagit en komplett livsfarlig trebening så vägrar han att oskadliggöra honom, trots att han bryter sig fri, krossar prylar och försöker ha ihjäl dem. Konstigt.

InläggPostat: lör 18 nov 2006, 20:38
av Ante
Bokeländet är i alla fall den enda bok av IMB som jag gjort mig av med. En sorts kvalitetsstämpel av mig.

Jag har förträngt den.