Att Bengtsson skulle ha snott uppläggen för vissa essäer, ur källa som ovan, ja det upprörde även mig.
Jag måste medge att jag har rätt svårt att bli upprörd över sådant här. Även jag har med behållning läst rader av essäer av Frans G. Bengtsson, men tycker så att säga inte att de förlorar i kraft och verkan för att några av dem delvis är mycket starkt influerade av annan skribent/författare. Nu har jag inte läst Benjamin d'Israeli över huvud taget utan bara sett honom gestaltad i några olika filmer, mer eller mindre bra, fast det här med författarlån/musikerlån/konstnärslån över huvud taget upprör mig sällan om vi inte verkligen pratar om autentiskt ren stöld. Om däremot en författare hittar en mening eller för den delen ett helt stycke i någon annan författares verk som passar mycket väl in i hans/hennes eget, ser jag inget fel i att "knycka" och lägga in meningen/stycket i det egna verket - till exempel.
Däremot blir jag tämligen upprörd när jag märker att det klassiska ledmotivet till James Bond, exempelvis, rakt av och i varje ton är stulet från en jazzlåt från 40-talet (med mitt tokdåliga minne för namn och titlar minns jag just nu varken originalkompositör eller låttitel, men det var i alla fall Leif "Smoke Rings" Anderson som i sitt oförlikneliga radioprogram Smoke Rings med sedvanlig coolhet i en bisats påpekade faktum och spelade upp låten).
Fast sedan finns det även den typ av lån som Terry Carr pratade om, till exempel. Han hade själv flera gånger ägnat sig åt sådant. Alltså, Carr läste ett stycke sf-novell eller ett stycke fankåseri eller vad som helst och tyckte att idén var suverän, men att utförandet var undermåligt. Då skrev han helt enkelt en egen text med precis samma idé och tema och i förekommande fall intrig, men alltså en bättre text (ansåg han själv, i alla fall, och väldigt ofta även omgivningen, kan rapporteras).
Som jag ser det är syntes ofta i sig originellt skapande, eftersom författare och alla andra sorters konstnärer under alla omständigheter använder sig av upplevelser, tankar, osv. som livet drabbar dem med. Om en sådan tanke sedan kommer från en händelse på en bar eller någon annan författares bok tycker jag är rätt underordnat. Kan man integrera den i eget verk - nota bene, eget verk - så är det helt ok.
Kör hårt,
Sheriffen
P.S. För övrigt hade jag en gång en flickvän som blev besviken på Frans G. Bengtsson av ett helt annat skäl. Hon var frankofil redan från mycket unga år och hade när hon först hört honom omnämnas uppfattat namnet som "franske Bengtsson". Hon trodde alltså att han var en frankofilerad svensk och blev därför mycket besviken när hon törstande efter berättelser från och texter om Frankrike fick sig i huvudsak helt annan spis till livs när hon slog upp hans böcker. D.S.