Tolkien och Wagner, mm.

Om enskilda sf-/fantasyförfattare och -verk

Tolkien och Wagner, mm.

Inläggav Rymd-Olov » tis 29 sep 2009, 07:15

En religionsvetare skriver i DN om Tolkiens förhållande till nordiska myter, Wagner, mm, med anledning av en utgåva av Tolkiens omarbetningar av Niebelungenlied och den poetiska Eddan. Intressant, men kanske gamla nyheter för de flesta?

http://www.dn.se/kultur-noje/essa/hur-sigurd-blev-frodo-1.962465
/Olov L

Blogg av det bredare slaget där temat är sf, fantasy och skräck: http://drommarnasberg.wordpress.com
Rymd-Olov
Letterhack
 
Inlägg: 476
Blev medlem: tor 09 aug 2007, 10:41
Ort: Östersund

Inläggav margl » tis 29 sep 2009, 08:48

Ska man in på det ämnet så ska man läsa David Days Tolkiens Ring(underbart illustrerad av Alan Lee förövrigt - åtminstone i min upplaga). Denna tar upp nästintill alla tänkbara varianter av mytologiska tolkningar av Tolkiens verk - nordisk mytologi, Arthursagor, karolingska legender, Nibelungalied, bibliska legender, romerska, keltiska, saxiska, grekiska och orientaliska myter. Wagner får ett eget kapitel där handlingen i hans Nibelungen-svit redovisas.
Martin Glännhag

"Hell is the only place where hypocrisy has no market-value. There must be a premium on it in Heaven" Clark Ashton Smith
margl
Trufan
 
Inlägg: 761
Blev medlem: lör 20 jan 2007, 12:16

Inläggav Johan_L » tis 29 sep 2009, 10:57

Det är hysteriskt roligt att författaren citerar Ohlmarks, som om han hade någon susning över huvud taget.

Samtidigt är Tolkien helt enkelt inte är trovärdig när han säger att den enda likheten mellan Den Enda och Andvarinaut är att bägga var runda. Man behöver inte dra absurda analogier på det sätt som Ohlmarks gör i Tolkiens Arv, men likheterna finns tydligt där, och den kanske mest uppenbara är hur ringen korrumperar och orsakar ett beroende.

Däremot är förstås Frodo inte Tolkiens Sigurd. Det är Túrin.
Johan Lundström

They who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night.
—Edgar Allan Poe, ”Eleanora”
Johan_L
Fan
 
Inlägg: 198
Blev medlem: fre 10 nov 2006, 15:42

Inläggav centerwall » tis 29 sep 2009, 11:22

Det är väl nästan oundvikligt att inte dra upp citatet om att ringarna är runda i det här sammanhanget.

På det stora hela en intressant och hyfsat initierad artikel - men att Tolkiens mytologi i första hand är engelsk, och påbörjades redan 1916 verkar inte artikelförfattaren ha tänkt på.

Dessutom känns inte påstående att hobbitar och enter är Tolkiens enda bidrag till fantasylitteraturens bestiarium helt sanningsenligt. Rätta mig gärna, men Tolkiens alver är väl i mångt och mycket en egen konstruktion som har gjort ett ganska stort avtryck i genren, precis som hans orcher - inte ens när de kallas för vättar i Hobbiten så kan de väl jämföras med mytologins vättar/goblins. Inte för att han direkt har skapat dessa varelser, men han har utvecklat dem och gjort dem till något eget. Och visst finns det elddemoner och mörka vålnader men vare sig balroger och nazguler fanns väl innan Tolkien skrev om dem?

En sak jag dock håller med artikelförfattaren om är att det är hobbitarna som står för det kristna inslaget - många vill ju se Aragorn eller Gandalf som Kristusgestalter vilket jag personligen finner få eller snarare inga belägg för. Aragorn är ju kung av Guds nåde och Gandalf en sorts ängel som är sänd för att ingjuta mod i de fria folken.
centerwall
Letterhack
 
Inlägg: 448
Blev medlem: tis 12 dec 2006, 23:34
Ort: Göteborg

Inläggav Svensson » ons 28 okt 2009, 12:55

centerwall skrev:Rätta mig gärna, men Tolkiens alver är väl i mångt och mycket en egen konstruktion som har gjort ett ganska stort avtryck i genren...


Tolkiens alver är delvis hans egen skapelse, och delvis är de inspirerade av en nordisk-germansk tradition där alver var mer eller mindre humanoida men gåtfulla, "normalstora" väsen. Se t ex Erlkönig av Goethe samt diverse alver i nordiska folksagor. I kontrast till detta har man angloiriska älvor som var puttefnaskar à la "The Fairie Queenie". Tolkien sa själv att han ogillade denna senare alvtradition, han ville ha något annat.

Och det fick han ju. I "Bilbo" är alverna delvis hotfulla (som Goethes Erlköning), man fångas ju av dem men lyckas fly. I "Sagan om Ringen" får de åter en annan, fortfarande gåtfull men inte lika numinös framtoning. Så in alles utgick Tolkien från en viss tradition samtidigt som han la till av sitt eget. Precis så där som en sann konstnär ska.
Svensson
Trufan
 
Inlägg: 545
Blev medlem: tis 27 nov 2007, 15:40


Återgå till Författare och böcker

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare

cron