fandom.se

jophan skrev:Jag älskar sådant här, trots det bisarra i att försöka ställa vetenskapliga krav på en värld där magi förekommer*. Jag kan förresten rekommendera Kate Nepveaus genomgång av LotR på Tor.com, som blogginlägget länkar till.

*Fast inte fullt så bisarrt i JRRT:s fall, eftersom han för det första menade att Midgård verkligen är vår värld, och för det andra försökte att följa naturvetenskapens lagar i allt som inte hade direkt med magi att göra.

Det där var intressant. Menade Tolkien att Midgård är vår värld? Hur då?

För det fascinerar mig. Hur kunde han mena det? Jag menar, likheterna är ju inte direkt slående ...

Kör hårt,
Sheriffen

Han specificerade inte hur världen har förändrats, men det är samma planet i ett tidigare skede av historien, eller snarare före vår historias början. Det sjunkna Numenor (vars undergång på quenya heter "Atalante") är upphovet till Atlantismyten, alver och hober lever kvar i folktron som älvor och tomtar osv.

Ursprunget till detta är att han ursprungligen explicit satte sig ned för att skriva en engelsk mytologi av samma slag som de nordiska gudasagorna, Kalevala etc, eftersom han var bitter över att det saknades gamla engelska myter som band samman folket med landet de levde i. Med tiden övergav han denna idé, men tanken att Midgård är jorden för ett antal tusen år sedan släppte han inte.

I de tidigare omvandlingarna av Midgårds utseende griper ju de gudomliga krafterna in och möblerar om i geografin; man får väl anta att det var tänkt att något liknande skedde mellan de berättelser han skrev och nutiden.

Jag blir förbluffad över en man som sätter sig ned för att skriva en mytologi åt sitt land, eftersom det ju i det närmaste är en självmotsägelse. Mytologi är ju något som uppstår och utvecklas i djup folktro under århundraden eller årtusenden. Samtidigt är tanken alldeles storslagen. Jag blir med andra ord även mycket imponerad.

Och på sätt och vis tycker jag nog han lyckades ändå, trots att han övergav tanken. Säga vad man vill om "Lord of the Rings", men boken har en suggestiv sprängkraft som får människor som P. att i sitt sovrum ordna med ett altare med tända ljus och diverse utsmyckningar åt sin Bibel, nämligen ringtrilogin (placerad mitt på altaret, alla tre volymerna).

Till saken hör att P. inte var sjuk i huvudet på något sätt, utan en helt vanlig kille. Det var bara det att han greps så starkt av "Lord of the Rings" att den fyllde just en mytologisk funktion för honom. Han läste den oavbrutet - så fort han var klar, började han om.

Jag sätter dock inte ut hans namn, för det här var trots allt rätt länge sedan och han var ganska ung då. Numera är han en inte okänd musiker och jag tror inte att han skulle vilja att det här kom ut, även om han fortfarande är en stor beundrare av Tolkien.

Kör hårt,
Sheriffen

Just denna form av kvasireligiös dyrkan av hans verk var annars bland det som Tolkien förfasade sig mest över av det som hans fans tog sig före. Dels ogillade han att vara föremål för den här sortens dyrkan, men som god katolik såg han det även som något slags avgudadyrkan. Allt han skapade kunde i slutändan skrivas på Guds konto, menade han.

Jo, Tolkiens inställning kan man kanske förstå. Förutom "Stranger in a Strange Land" var ju även "Lord of the Rings" ett slags hippiebibel. Samtidigt kunde han också ha sett det som mer än en fingervisning om att han lyckats åstadkomma ett mycket suggestivt verk.

Men, undran - vad var i så fall avsikten med hans ursprungliga tanke, om mytologin? Skulle han alltså skriva en mytologi som ingen trodde på och ingen någonsin hade trott på, men som ändå kopplade samman den engelska befolkningen med dess land?

Det vore ju i så fall en rätt mager mytologi. Inte mycket att komma med i jämförelse med den grekiska, om jag säger så.

Kör hårt,
Sheriffen

Sheriffen skrev:Mytologi är ju något som uppstår och utvecklas i djup folktro under århundraden eller årtusenden.

Om jag inte missminner mig hävdar Carpenter i sin Tolkienbiografi att detta var en anledning - oavsett om den var medveten eller medveten hos Tolkien själv - att han blev färdig med så lite.

Sheriffen skrev:Men, undran - vad var i så fall avsikten med hans ursprungliga tanke, om mytologin? Skulle han alltså skriva en mytologi som ingen trodde på och ingen någonsin hade trott på, men som ändå kopplade samman den engelska befolkningen med dess land?

Jag tror inte att det var något som bekom honom, då han trots allt snarare skrev för sig själv än för sina läsare. Betänk också att det som kom först inte var världen och de som bodde i den, utan språken som talades i den. Midgård, och sagorna därifrån, dök ju upp först när han börjde fundera över vem det var som talade de språk han hade börjat skapa.

Men oavsett vilket så har ju i viss mån lyckats - för även om hans sagor inte blev en mytologi för England, så har det ju blivit en väldigt engelsk mytologi.

Sheriffen skrev:Det där var intressant. Menade Tolkien att Midgård är vår värld? Hur då?

Andra har redan svarat om konceptet, men det har till och med betydelse för en del av verken. I det opublicerade The Notion Club Papers gör Lowdham, huvudpersonen, någon sorts mental tidsresa tillbaka till Midgård.

Och i The Book of Lost Tales hittar anglosaxaren Aelfwine till Tol Erresëa (han hittade den "raka vägen" som krävs efter att världen blev rund efter Númenors fall).