Svensson skrev:Tack för kommentaren bbeccarii.
Men du behöver inte vara så gentlemannamässig, jag lyssnar gärna till vad du tycker är dåligt med boken. All respons är intressant.
Åkej. *gentlemannamässig off* :-)
Några detaljer ska jag väl kunna kommentera.
I kapitel 18ff så ger sig hjälten ut på tipsrunda för att söka den omöjliga friheten. Lite questroman över det hela. Jag kanske har missat något, men jag hittar inte någon personlig utveckling eller insikter i den resan, även om hjälten ibland ställer sig upp och säger sig uppleva den immanenta, antropolitanska kvaliteten. Det händer egentligen inget riktigt. (Har du förresten lyssnat till Kjell Höglund? Hans texter kanske skulle kunna vara intressanta.
http://www.kjellhoglund.com/osterrikiskakoket.html ,
http://www.kjellhoglund.com/framesetsanger.html )
Det känns lite som en transportsträcka; han har letts ett varv runt stan medan man riggar klart sceneriet för nästa scen. Här skulle Goa Redaktörn vilja se en bearbetning, eller en strykning av de kapitlen. :-)
Kapitel 4: Både huvudpersonen och Boktornet verkar för bra för att vara sant. Fast det kanske jag inte ska klaga på. :-)
Kapitel 6: nollplatser. Jag skulle nog vilja säga att dessa platser har innebörd, är symboler. De är bara inte kontrollerade och styrda av etablissemanget, byråkratin, överhögheten. De skulle vara mycket fascinerande för småbarn att uppleva.
Kapitel 17: show, don't tell.
"—Det finns en skillnad i skrivsätt som kallas ”showing” respektive ”telling”. Det förra bara visar scener, personer och handling,
medan det senare går in och förklarar och resonerar. Det
förra sättet är sobrare, elegantare och mer konstnärligt, mer elitistiskt.
Det senare är folkligare och enklare att ta till sig, även om
det samtidigt generar mer text, blir lite omständligt. Det blir
”bred epik” kontra smalare. Tegelstenar mot ädelstenar, så att
säga."
Humhumhum... Nu ger jag mig in på vad som är min lilla käpphäst. Man kan använda både show och tell i en text. Show gör att läsaren får vara med i handlingen, där det händer, när det händer. Tell är ett referat i andra hand. Tell gör sin nytta ibland, men det är förvånansvärt ofta man får se en författare använda tell i stället för att verkligen berätta berättelsen. En katederföreläsning om vad som hände på den gamla goda tiden, eller en nisse som sitter på krogen och berättar för sin kompis om det spännande han fick vara med om på den gamla et c. Det är svårt att göra det bra och engagerande utan att gå över i show. Förklara och resonera kan man göra även i "show", bara det att man "utövar" det, i stället för att föreläsa det.
Min kommentar om tipsrundan är nog den huvudsakliga kommentaren ovan. Om jag skulle säga mera så skulle jag nog behöva läsa igenom texten igen.
Jag utbringar rödpennans skål!
/B