"Antropolis" är en central sf-roman skulle jag vilja säga. Den har sin goda del av spekulation och extrapolation.
Den utspelas under ett avgörande år i staden Antropolis' historia, våren 2165 - våren 2165. Och under detta år får vi bland annat möta all den teknik som präglar staden - som bilar som hålls svävande av
kristallmagneter, ett så kallat immanensfält skapat av kristall plus magnet. Att kristallteknik är ett spännande område ännu blott i sin linda, torde få gensäga (laser, kvartsur, vissa talar om kristallminnen för datorer), så att spekulera om kristallers använding i framtiden torde vara på sin plats.
Det finns en rad nya material i staden, som smiss, ferrofiber och canormatyg. Stadens chefsingenjör, Gotsis Fripp, bär en sömlös overall i sistnämnda tyg. Som Antropolis' uppfinnarjocke och tekniske trollkarl bygger han svävarbilar av gamla fordon (pga plåtbristen, man lever i efterdyningarna av en världskris) och han hjälper jordbruket med kristallsolfångare och annat. Han presiderar i ett torn av svart smiss, Centralverket kallat, i en enklav vid namn Teknoron som symboliserar maskinteknik och västerländsk vetenskap.
På andra sidan floden huserar new age-folket i enklaven Elysia i sitt Nya tempel. En kamp bryter ut mellan de två och när den är över har en ny syntes uppnåtts. Fripp har då förlorat den hegemoni han tidigare utövade, men han reser sig ur förbittringen och inser att det ännu finns arbete att göra, än finns det kristalltekniska applikationer att göra - i Antropolis as such och i världen som helhet, vår framtida värld.
För att sammanfatta sina känslor citerar han Robert Heinlein:
"Det må vara onda eller goda tider som kommer; jag vill vara med på scenen så länge som möjligt."
Det finns som ni ser en hel del sf-anknutet i boken. Så nog kan man säga att "Antropolis" är en sf-roman värd namnet.
Läs mer här:
http://lennart-svensson.blogspot.com/se ... Antropolis