Terry Goodkind

[Sheriffen]

Detta är en kommentar till http://fandom.se/forum/viewtopic.php?t=1138 (forumredaktörens anm.)

Jag har tittat på översta länken och kan skrattande säga att jag beklagar att jag inte får säga för mycket, eftersom det inte är god kutym inom förlagsvärlden att på offentlig plats tala nedvärderande om författare/böcker man arbetat med (i mitt fall som översättare).

Låt mig ändå bara få noterat att de faktiskt är för snälla mot Terry Goodkind. Vore han liberatarian vore hans politiska åsikter av det slaget att i alla fall jag skulle kunna symaptisera med många - men inte alla - av dem. Fast i själva verket är han objektivist. Han har till och med låtit "utbilda" sig vid häxtantens gamla institut, som heter något i stil med The Ayn Rand Insitute eller något sådant.

En fascinerande omständighet är att i en bok någonstans i mitten av serien, där hans hjälte Richard och dennes flickvän Kahlan (dessa båda är härskare över den allians som står emot ondskans makter i form av kejsar Jagang och dennes styrkor) blir ohyggligt upprörda över att ett av länderna i den påtvingade (nota benen, man väljer inte själv) unionen vill ha demokrati i stället för att låta dem (Richard och Kahlan) tvåväldigt härska över landet, citeras ordagrant den före detta diktatorn i Italien, fascisten Benito Mussolini. Av Richard, alltså. Jag vet, för jag översatte och ville hitta källan till vad som uppenbarligen var en redan existerande, ideologisk maxim. En maxim om alltså visade sig komma från först Benito Mussolini och sedan Ayn Rand, och nu även Terry Goodkind. Jag tror inte att någon av de båda senare hade en aning om vem som först fällde det ideologiska yttrandet, men det som är så talande är ju att de helhjärtat instämmer i det.

Och nej, det här är några år sedan, så jag minns inte precis vilket citat det var. Men kan ta reda på det.

Kör hårt,
Sheriffen

[Rymd-Olov]

En fascinerande omständighet är att i en bok någonstans i mitten av serien, där hans hjälte Richard och dennes flickvän Kahlan (dessa båda är härskare över den allians som står emot ondskans makter i form av kejsar Jagang och dennes styrkor) blir ohyggligt upprörda över att ett av länderna i den påtvingade (nota benen, man väljer inte själv) unionen vill ha demokrati i stället för att låta dem (Richard och Kahlan) tvåväldigt härska över landet, citeras ordagrant den före detta diktatorn i Italien, fascisten Benito Mussolini. Av Richard, alltså. Jag vet, för jag översatte och ville hitta källan till vad som uppenbarligen var en redan existerande, ideologisk maxim. En maxim om alltså visade sig komma från först Benito Mussolini och sedan Ayn Rand, och nu även Terry Goodkind. Jag tror inte att någon av de båda senare hade en aning om vem som först fällde det ideologiska yttrandet, men det som är så talande är ju att de helhjärtat instämmer i det.

Och nej, det här är några år sedan, så jag minns inte precis vilket citat det var. Men kan ta reda på det.

Jag måste erkänna att jag aldrig tidigare haft den minsta längtan efter att läsa Goodkind, men att jag nu faktiskt blev lite intresserad. Att omedvetet citera Mussolini ger en hyfsad freakfaktor, för att uttrycka sig försiktigt. Det låter som Heinlein i hans underligaste stunder. Men är Goodkind en lika god berättare som Heinlein, så att jag orkar ta mig igenom hans böcker? Iofs är väl ingen lika bra på att dra en skröna (i ordets bästa bemärkelse) som Heinlein.

[Johan]

Nej.

[Rymd-Olov]

Nej.

Som i "Nej, Goodkind är för dålig för att vara läsvärd"?

[Johan]

Ja.

[Peak]

Japp. Många glåpord har riktats mot Robert Jordans jätteepos, men det är egentligen ingenting mot Goodkinds hemskheter. Jag måste faktiskt medge att jag gillade Jordans böcker (ja, även hans Conan-böcker förutom "Wheel of Time"). Det är fantasy-såpa, det medges, men variation förnöjer.. ;)

Jag läser ärligt talat Goodkind, men det är mer för att jag hatar att avsluta en serie mitt i och de första böckerna är faktiskt läsbara. Har man inte börjat så är det ingen idé att göra det, tycker jag.

Om man jättehatar Clinton kan man ju förstås läsa "Soul of the Fire" och försöka lista ut vilka karaktärer som baseras på Bill och Hillary.. :p

En ironi i det hela är ju att TV-serien som bygger på Goodkinds böcker hade premiär i USA förra veckan.

[Johan]

En ironi i det hela är ju att TV-serien som bygger på Goodkinds böcker hade premiär i USA förra veckan.

Jag vet inte vad som är just ironiskt kring det, men här finns lite kommentarer till serien.

[Peak]

"Ironin" för mig är väl egentligen att den bygger på en av de få fantasyserier som jag faktiskt inte gillar, och att det är så många andra serier som skulle förtjäna denna chans före Goodkinds serie.

[Sheriffen]

Jag läser ärligt talat Goodkind, men det är mer för att jag hatar att avsluta en serie mitt i och de första böckerna är faktiskt läsbara. Har man inte börjat så är det ingen idé att göra det, tycker jag.

Här kan man i och för sig inskjuta att en lång rad böcker i mitten av serien är så att säga fristående volymer, som handlar om avslutade äventyr som drabbar huvudfigurerna. Intrigen i eposet i stort påverkas inte av de böckerna och man behöver inte ha läst någon tidigare volym för att läsa dem, eftersom Goodkind normalt ägnar uppemot hundra sidor (i en volym hundrafyrtio) åt att rekapitulera vad som hänt i de tidigare volymerna, för det mesta genom att låta någon av figurerna berätta det för någon annan.

Som översättare hade man här vissa fördelar, för det hände att man helt enkelt kunde lyfta över hela textsjok från en tidigare volym och lägga in dem i den nya.

Kör hårt,
Sheriffen

[Johan]

Peak: nå, tv-serien är ju av reaktionerna att döma sämre än böckerna den bygger på, så ...

[Rymd-Olov]

Jag lyssnade på en intervju med Goodkind häromdagen, där han lade fram följande åsikter (med reservation för att jag kan ha missuppfatat någon liten del):

1) Science fiction är en död genre, som begick självmord genom att dess författare slutade framställa mänsklighetens kreativitet som lösning på alla dess problem och istället började antyda att människor ibland kan skapa problem åt sig själva.

2) Goodkind gillar inte fantasy, men genren duger till en sak: att presentera hjältar och deras hjältedåd. (Shannaraböckerna medgav han att han gillar, just pga hjältarnas kamp i den serien.)

3) Syftet med alla bra romaner är just att visa upp hjältar, vars beteende läsarna, och särskilt de unga läsarna, sedan kan imitera. Värdet av en roman kan mätas i hur väl författaren lyckas med detta syfte.

4) Även fantasy är en död genre, eftersom Goodkind varit så innovativ i sitt författarskap att den förvandlats bortom all igenkännlighet.

Jag antar att alla håller med till 100% på samtliga punkter...

[Martin Andersson]

Jag lyssnade på en intervju med Goodkind häromdagen, där han lade fram följande åsikter (med reservation för att jag kan ha missuppfatat någon liten del):

1) Science fiction är en död genre, som begick självmord genom att dess författare slutade framställa mänsklighetens kreativitet som lösning på alla dess problem och istället började antyda att människor ibland kan skapa problem åt sig själva.

2) Goodkind gillar inte fantasy, men genren duger till en sak: att presentera hjältar och deras hjältedåd. (Shannaraböckerna medgav han att han gillar, just pga hjältarnas kamp i den serien.)

3) Syftet med alla bra romaner är just att visa upp hjältar, vars beteende läsarna, och särskilt de unga läsarna, sedan kan imitera. Värdet av en roman kan mätas i hur väl författaren lyckas med detta syfte.

4) Även fantasy är en död genre, eftersom Goodkind varit så innovativ i sitt författarskap att den förvandlats bortom all igenkännlighet.

Jag antar att alla håller med till 100% på samtliga punkter...

LMAO!! Jag undrar om det han går på är receptbelagt?

[Sheriffen]

Jag lyssnade på en intervju med Goodkind häromdagen, där han lade fram följande åsikter (med reservation för att jag kan ha missuppfatat någon liten del):

1) Science fiction är en död genre, som begick självmord genom att dess författare slutade framställa mänsklighetens kreativitet som lösning på alla dess problem och istället började antyda att människor ibland kan skapa problem åt sig själva.

2) Goodkind gillar inte fantasy, men genren duger till en sak: att presentera hjältar och deras hjältedåd. (Shannaraböckerna medgav han att han gillar, just pga hjältarnas kamp i den serien.)

3) Syftet med alla bra romaner är just att visa upp hjältar, vars beteende läsarna, och särskilt de unga läsarna, sedan kan imitera. Värdet av en roman kan mätas i hur väl författaren lyckas med detta syfte.

4) Även fantasy är en död genre, eftersom Goodkind varit så innovativ i sitt författarskap att den förvandlats bortom all igenkännlighet.

Jag antar att alla håller med till 100% på samtliga punkter...

LMAO!! Jag undrar om det han går på är receptbelagt?

Det han går på, kan jag tala om, är objektivism. Terry Goodkind är troende Ayn Rand-apostel, utbildad vid Ayn Rand-universitetet eller vad det kallas, och det märks sannerligen i hans böcker.

Jag översatte sex eller sju av de amerikanska volymerna (som på grund av omfång blev femton eller sexton eller någonting på svenska) och har därför inte yrkesmässig rätt att yttra mig om vad jag tycker om dem, men rent faktiskt kan jag i förbigående nämna att den ohygglige skurken kejsar Jangang - som löpande utgör det stora hotet i böckerna - alltså är en hemsk demokrat (i vår mening, jag syftar inte på det amerikanska, politiska partiet) och att en mycket minnesvärd episod i en av böckerna går ut på att ett stackars land som vägrar att underkasta sig Richard och Kahlan - svitens tjusiga hjältar, som i kraft av ofelbarhet också är de som ska vara allas förebilder och självklara härskare, och den som inte inser det är en värdelös undermänniska och ska slaktas - och i stället kräver att få rösta om vilka de vill ska regera dem därefter på order av Richard helt enkelt skövlas. Invånarna har inte längre rätt att existera. Det fascinerande är alltså att *ondingarna* är de som kämpar för demokrati och allmän rösträtt, medan *godingarna* är envåldshärskare som härskar med rätten hos inte bara den starke, utan med rätten hos den som är bäst och tjusigast och mest dådkraftig och mest lik Ayn Rands kolossalt uppblåsta felbild av sin egen person.

Kör hårt,
Sheriffen

[Peak]

Skall vi tycka synd om Sheriffen ett tag, med tanke på att han fått stå ut med sånt här:

"Hissing, hackles lifting, the chicken's head rose. Kahlan pulled back. Its claws digging into stiff dead flesh, the chicken slowly turned to face her. It cocked its head, making its comb flop, its wattles sway. "Shoo," Kahlan heard herself whisper. There wasn't enough light, and besides, the side of its beak was covered with gore, so she couldn't tell if it had the dark spot, But she didn't need to see it. "Dear spirits, help me," she prayed under her breath. The bird let out a slow chicken cackle. It sounded like a chicken, but in her heart she knew it wasn't. In that instant, she completely understood the concept of a chicken that was not a chicken. This looked like a chicken, like most of the Mud People's chickens. But this was no chicken. This was evil manifest."

Edit: Pga detta var jag ju tvungen att googla lite Goodkind, och hittade följande chattranscript:

http://www.terrygoodkind.nl/interviews% ... /chat1.htm

Intressant om man vill veta Goodkinds ståndpunkter.

Edit 2:

Jag trodde som alla (antar jag), att Sword of Truth var över i och med den 11:e boken, "Confessor".

Men så såg jag det här nu: http://www.fantasticfiction.co.uk/g/ter ... achine.htm

[Sheriffen]

Jag är som sagt av yrkesetiska skäl förhindrad att säga någonting annat än rent faktiska utsagor om Terry Goodkind och hans verk och i själva verket var jag nog och vippade betänkligt på gränsen i mitt förra inlägg, men låt mig bara konstatera att ja, det citerade stycket ovan har jag en gång i tiden översatt. Och många andra som stilistiskt liknade det ganska mycket.

Kör hårt,
Sheriffen